Glädjehändelser

Förra veckan var lite motig på flera sätt så därför är det extra roligt om det händer lite oväntade roliga saker i ens liv. Något jag blir nästan generat och extra glad för är om jag får någon oväntad uppskattning eller gest och det har jag nu fått flera på bara några dagar. Tänk vilken lyckligt lottad kvinna jag är!

Se bara:

• I lördagens tidning fick jag dagens ros. Fick veta det igår genom någon annan som läst det. Själv hade jag missat den. Min första och kanske enda i mitt liv. Har själv genom årens lopp skickat in rosor flera gånger men aldrig fått nån själv.


• I måndags fick jag en fin dikt skickad till mig från en speciell vän som är som min väldigt speciella storebror.


• Idag hade jag fått ett fint tack-kort från en vän och hennes ord gjorde mig också glad.

Inget av detta hade jag räknat med och därför blir lyckan desto större. Att någon har tagit sig tid och ansträngning att visa sin omtanke om mig. Det är stort.

Ytterligare en glädjestund gav jag mig själv idag. Gick iväg på mitt livs första Zumbapass och det var inte mitt sista. Snacka om lyckorus när kroppen kommer in i rytmen.

Vemod

Nu har jag uppdaterat mina fasta bilder på bloggen. Det var liksom dags att ta bort lite sommarbilder och lägga in bilder lite mer aktuella för årstiden. Kan inte sticka under stol med att det var vemodigt att ta bort sommaren.
Nästa känns så långt bort och denna kommer aldrig åter.



Farväl sommaren 2010!

Vännen är tillbaka

Ja nu var det länge sen han var på besök. Den där extra efterhängsna och jobbiga vännen jag har och som jag aldrig blir riktigt av med hur jag än försöker. Idag var f-n skapet extremt jobbig. Har försökt ta hjälp av lite andra vänner jag har och motat bort honom men inte ens de kunde hjälpa mig. Så idag SKA jag ta en tidig kväll och hoppas att nån extra timmes sömn gör att han flyr sin kos.

Nack/huvud/ögonvärken ge dig av och kom inte tillbaka på ett tag!

När löven faller

Ja då är det lite tungt trots allt. Mörkt på morgonen. Tidigt mörkt på kvällen. Idag har det dessutom blåst kalla höstvindar och löven yr omkring mig.

Kom hem med en trötthet och nästan deppighet men sparkade mig själv i rumpan och har faktiskt fått flera saker gjorda. Det jag känner mig mest nöjd med är att jag äntligen, verkligen äntligen, har planterat lite höstblommor i mina urnor. Jag har haft dem ståendes i 14 dagar men inte fått ned dem i jorden. Så nu känner jag mig lite lättare i sinnet trots allt.

Och vissa delar av hösten är faktiskt vackra.

Är lite på G.....

Kanske lite sent på golfhalvåret att vara på gång med mitt golfspel men det känns som om det faktiskt lossnat lite igen. ÄNTLIGEN! Spelade bra i början på säsongen men sen har det bara gått utför.

Jag vet inte vad det beror på. Allt och inget. Finns säkert massor av orsaker som jag inte ska analysera och tråka ut er med här och nu. Men idag var jag med i en stor damtävling på Linköpings GK. Har aldrig spelat där förut. Det är så häftigt. En golfbana inte långt från centrala Linköping. Svårt att förstå att det ligger och får plats med en fin 18 håls bana där. Och på denna tävling spelade jag hyfsat.

I min boll var det jag och tre damer från just denna klubb. Jag som aldrig satt min fot på deras bana var bäst i min boll. Av ungefär 40 damer i min klass kom jag på 8:e plats på 33 poäng och fick ett fint halsband som pris. Jag var också en av endast fem som gjorde en birdie (slog ned mitt 3:e slag i koppen på ett par 4 hål). Det fick jag ett paket bollar för. Så hurra för mig!


Är idag stolt över Kinda GK´s tre damer som deltog. Vi fick pris alla tre. Mia Kjällander kom 2:a i A-klassen. Jag fick två priser som jag skrev om ovan och Margaretha Lejman kom 10:a. Inte illa för vår lilla klubb. Så Hurra för oss Kinda GK damer!

Förkyld

Snorigt och nästäppa. En och annan hostattack. Tunghet i huvudet. Plötsliga anfall av extrem trötthet blandat med hög puls och lättare svettningar. För att i nästa känna mig ganska ok. Ja en liten höstförkylning får man väl ta. Jag brukar ju inte få varken så stora besvär eller behöva dras med dessa virus nån längre period. Hoppas att den snart släpper av.

Igår kväll och idag har vi faktiskt umgåtts med alla våra barn och sonens flickvän. Det är inte så ofta numera som jag har hela min familj samlad så det har varit extra trevligt förstås. Idag la jag därför manken till att laga en lite bättre middag. Söndagsstek med massor av brunsås på lördagen för de som äter kött. Till mig lagade jag fisk och till dottern vegetariskt. Vi två fick en specialsås som jag experimenterade mig fram till. Hur som alla verkade tycka att det smakade bra.

Efter en golfrunda med maken har vi två nu laddat upp med snacks och godis. Nu ska jag koppla av för imorrn väntar andra utmaningar.

Torsdag redan

Ja veckorna går fort. Kort summering av livet just nu:

Arbetet: Idag ska jag åka till Högsby. I tisdags var jag i Kalmar. Mycket möten och resor i länet blir det vissa veckor. Där i mellan har jag suttit på mitt kontor. Ensam plitandes på olika projekt jag arbetar med och ringandes till några kontakter och anhöriga. Men denna vecka känns lite seg. Ingen ringer mig och knappt några mejl inkommer.

Hälsan: Flera familjemedlemmar är ordentligt förkylda och har så varit ett tag. Därför har jag en släng av förkylning jag med. Inget superjobbigt men en förkylning är i alla fall en förkylning. Mitt sår läker bra i upp i skalpen. Ska beställa tid för att ta bort stygnen. Känns kanon att inte ha ett horn i sidan till nån längre.

Hem och fritid: Börjar känna av hösten och mörkret. Orkar inte med så mycket när man kommer hem efter en arbetsdag. Samtidigt som det finns mycket jag skulle behöva göra. Golfspelandet blir lite mindre ofta. Funderar på om och vad jag ska träna istället. Stannar dock vid funderingar, är ju förkyld för sjutton. Ser på film om kvällarna istället. Har de senaste 4 dagarna hyrt 3 filmer. Höstmys i allra högsta grad.

Fjällresan bokad

En stor och härlig glädjekänsla sprids nu inom mig. Har idag bokat vår fjällresa till nästa år.

Längtar redan..........


......till detta ställe!

Det avskyvärda har inträffat

Valet är över. Det råder nu kaos eftersom alliansen inte fått egen majoritet utan måste försöka köpslå med miljöpartiet vilka inte verkar det minsta intresserade av deras invit. Själv röstade jag för de rödgröna och är förstås besviken men det var ändå väntat. Alla förhandsmätningar pekade åt detta håll. Tyvärr! Jag säger tyvärr för jag är t ex inte för en nedrustning av våra välfärdssystem. Jag är också oroad över alliansens sätt att se på den nya gymnasiereformen, Gy2011, eftersom jag vill att alla ska ha samma chans att kunna läsa på högskolan. Jag vill heller inte att vi säljer ut alla statliga bolag till andra länder.

Men det är bara att finna sig i det hela. Sveriges befolkning har sagt sitt. De som gick och röstade gjorde sitt val och de som INTE gick och röstade gjorde också sitt. Men tänk (generellt sett) så hemskt det är att i en grupp människor på 18 personer så är EN av dessa Sverigedemokrat. Hur blev det så här? Det kan jag inte finna mig i.

SD in i riksdagen på 5,7 % av rösterna. (De är t ex större än både Vänstern och Kristdemokraterna som har 5,6%.) I dag är en sorgens och skammens dag och där är vi åtminstone enade i båda blocken. Jag stödjer kampen, gör det du med!

Fest

Japp och Jippi!

Jag ska iväg på fest hos ett par riktigt trevliga vänner och vet att där kommer att krylla av massor av härlig människor. Så ikväll finns det risk för en riktigt kul kväll. Kanske jag till och med dansar på bordet eller nåt annat galet.

Bäst att jag kastar in mig i duschen och får bort lite gammalt golftävlingsdamm. Den tävlingen är inte mycket att memorera precis. Jag och min lagkompis Tommy kom trea från slutet alltså typ på en 16:e plats. Men det är nu glömt och nu laddar jag för en kul kväll. Skål!

Hemmadag med röda slingor

Har idag jobbat hemifrån. En möjlighet jag ibland har i mitt nuvarande arbete. Just idag hade jag en läkartid mitt på dagen. Därför var det liksom ingen idé att pendla fram och tillbaka till Vimmerby. Så det var skönt att ligga kvar i sängen till kl 6 istället för 5 och så vidare.

Ibland när man arbetar hemma (jag minns hur det var när jag pluggade t ex) så kan det vara svårt att blunda för allt som finns att göra i hemmet. Men det har gått bra idag. Det kan förstås bero på att min duktiga arbetslösa dotter städade hela huset igår. Jag har därför kunnat njuta av ordning och reda runt omkring mig när jag bl a suttit i samtal i arbetstelefonen.

Sitter nu med intorkade röda blodstrimmor i mitt ljusa hår. Har gjort en liten operation uppe i skallen och det känns skönt att det är över. Gått och dragit på detta i många år. (Jag är liksom inte typen som söker läkarhjälp i första taget.) Men nu äntligen tagit tag i det hela. Får se till att lära mig hur man kammar över flinten och de första dagarna även stygnen. Känner mig nöjd och tror det blir bra om några veckor. Nu är arbetsdagen över och helgen väntar.

En härlig Måbra dag!

Idag var första gången jag tog med några av mina anhörigvårdare på en Måbra dag på Åby säteri i Horn. Det blev en kanonlyckad heldag för de som deltog. Denna fantastiska oas. Dessa underbara behandlare. Denna så speciella plats på jorden.


Jag var med för att få en inblick så här första gången. Inte så att jag fick några behandlingar men jag fanns till hands och satt med i badtunnan, bubbelbadkaret, bastun, fikat, lunchen, slappandet i soffan och dessutom fanns en massagefåtölj jag provade. Vi fick också plocka för oss av frukt, nötter, russin och vatten i mängder.



Jag är en person som gillar att se andra må bra och helst människor som mer än någon annan förtjänat en guldkant i tillvaron. Så att ha ett jobb där man kan glädja andra är verkligen ett fantastiskt och tacksamt arbete.

Ibland känns det som....

...att jag har världens bästa jobb!

Visst är det saker som är lite tuffa ibland också som t ex att vara ensam i min roll. Ensam om alla beslut och arbetsuppgifter. Ensam på raster och ensam i entusiasmen att göra något för alla anhöriga som vårdar eller stödjer en sjuk närstående.

Men samtidigt finns det stora fördelar med denna ensamhet. Jag kan bara gå till mig själv och förhandla om vilken arbetsuppgift jag ska ta tag i. Behöver liksom inte fundera på om nån annan skulle passa bättre för uppgiften. Självklart är det jag. "Experten" på de anhörigas situation. Och idag har jag haft en av mina härliga anhörigstödsgrupper. Det hela slutade som det många gånger gör med ett stort kramkalas. Och tänk så många kramar jag då får och ger. På betald arbetstid. Härligt!

Höst

Även den mest positiva människa måste känna av mörkret denna måndagmorgon. Regn vräker ned och allt får en mörkgrå tråkig lyster. Medresenärerna på tåget visst såg de lite mer trötta och hängiga ut idag? De fina av hösten färgade träden som var så vackra igår i ljusets sken, visst var de bara glåmiga idag? Och jag då, visst är det svårare att gnugga sömnen ur ögonen idag och förmå sig till att dra igång saker med en frenetisk energi?

Ingen toppenrolig start på arbetsveckan men det får gå det med. Har man nåt val? Hösten är här..........

Påfyllnad

Glömmer kanske bort att fylla på ibland. Jag menar genom att träffa människor och vara i situationer som ger mig energi. Att ge och bli tappad på energi händer mellan varven, men just den där känslan av ett positivt flöde av värme människor emellan som gör att man mår så himla gott. Den går inte av för hackor och är förstås mycket bättre.

Idag kom jag iväg till min kära Kinda Gopselkör fast jag kanske borde ha gjort lite annat. Och det ångrar jag inte. Hela kören och framförallt några personer i den och omkring den gör att jag blir påfylld av energi. Bäst att göra nåt av den extra energin och inte bara sitta här och bli filosofisk.

Det blir bättre med åren

Ja allt kanske inte blir bättre ju äldre man blir men nervositeten inför vissa framträdanden blir mindre kännbar. I mitt nuvarande arbete som anhörigkonsulent måste jag ibland stå inför en mängd personer och prata eller till och med sjunga som jag gjort vid en sommarfest. Visst har det varit lite pirrigt men inte så hemskt som förr. Igår stod jag inför omsorgsnämnden och babblade på om mitt arbete under någon halvtimme.

Inte hade jag förberett mig så jättemycket heller. Hade det varit förr i tiden så hade jag nog skrivit ned ett "tal" och övat in det under några dagar. Nu är jag mer trygg i mig själv och litar på att jag kan det jag gör och kan jag inte allt så är det inte hela världen. Så det kan jag konstatera att vissa saker blir faktiskt bättre med åren.

Kläder

Just nu har jag nog för mycket kläder eller snarare för lite förvaringsutrymme. Måste ta mig tid att städa ur garderoben och kanske faktiskt skiljas från en del. En dag när volangen kring midjan är extra fyllig skulle jag nog kunna slänga mycket. Samtidigt som jag vet att jag är "snabba kolhydrater allergisk" och bara jag undviker dessa kolhydrater så blir midjan mer som vanligt och kläderna sitter bra igen........

Därför ligger det kläder lite varstans istället. Bl a mina golfkläder, jobbarkläder, trädgårdskläder, ut och gå kläder ja och så lite nyinköpta hösttunikor. De sistnämnda har jag haft nån gång till "fint". Igår tänkte jag med en av dessa att du får bli min jobbartunika istället några dagar. Till tunika måste man ju också tänka vad man har på benen, fötterna och som jacka osv. Folk som är vana vid att jag mer klätt mig som en mekande arbetsterapeut i jeans och blus har gett mig kommentarer om min klädsel. Positiva kommentarer. Men eftersom jag i mitt nya jobb är tjänste(man)kvinna så kan jag klä mig i lite andra kläder ibland.

Igår såg jag att en och annan karl vände sig om och stirrade. Höll på att gå fram och säga "vad glor du på, ser jag lustig ut på nåt sätt eller?" Tills jag vände tanken och sa till mig själv. Säkert tittade de bara lite extra eftersom de tyckte att jag var en ovanligt fräsch "mittilivetkvinna".

Hemmakväll

Har efter ett besök på vårdcentralen tillbringat kvällen hemma. Inte så vanligt en vardagkväll den senaste tiden. Känns som om jag flängt omkring lite varstans ett tag. Det kändes bra att få lite gjort här hemma för just nu ligger jag 10 steg efter igen. (Fattar inte varför det blir så efter några veckors vanligt knegande igen.) Kom ikapp så nu är det bara 9.

Belönade mig med en långpromenad i den sköna kvällsluften. Njöt i fulla drag men de sista 7 minuterna kändes det lite tungt både här och där. Inte van att gå i lite snabbare tempo under mer än en timme. Måste vänja kroppen successivt men hur tråkigt är det. Egentligen borde jag ju vara van efter allt golfande men det blir inte detsamma. Tur att golfsäsongen börjar närma sig sitt slut så jag kan sätta igång med andra träningsformer. Men vad ska jag välja, det finns ju så mycket?

Vissa människor gör mig glad

Ja en del personer har det där som gör att jag blir extra glad. Jag brukar förstås försöka tänka på att, som Kay Pollak, välja glädjen. Inte så att jag jämt går omkring och skrattar eller bara ser saker i rosenrött skimmer. Tvärtom jag brukar ju kunna drabbas av mellankoli mellan varven. Men jag kan välja hur jag förhåller mig till saker och då tror jag på att välja den positiva vägen.

Igår var jag ute och spelade golf på kvällen med härliga grabb- eller snarare gubbgänget. De ger mig sån glädje så jag kan leva på det i flera dagar. I helgen var det samma gäng som spelade i A-klassen på KM. Det är så härligt befriande med såna här människor. Slänger käft med varandra på ett så rått men hjärtligt sätt. Ciggen i käften under det fina golfslaget och de dräpande kommentarerna som hörs i luften. "Hörru kockf-n det är din tur nu om du minns hur man gör." "Va säger du sotarj-vel." Och massor av glada skratt. En ville lite skämtsamt lämna in protest till tävlingsledningen för att KM under lördagen var för tyst. Annat var det på söndagen då gjorde folk vågen och skrek när han skulle slå ut. Han hade spelat som bäst vid det sistnämnda.

Och mig är de så varma o goa mot. Som snälla men busiga storebröder allihop. Igår vann jag denna lilla tävling. Säkert var det stämningen som gjorde det.

Äntligen efterfrågad

Mitt arbete som anhörigkonsulent går framåt. Nu börjar min informationskampanj som jag precis startat upp ge frukt. Är lite mer efterfrågad och har div möten inbokade i stort sett varje dag. Inkorgen på mailen fylls på och ett och annat telefonsamtal kommer på jobbtelefonen. Skönt att det går åt rätt håll!

KM

Den här helgen har vi haft klubbmästerskap på Kinda Golfklubb. A-klassen har spelat både lördag och söndag. I går spelades B-klassen och damklassen. Tanken var att damerna också skulle ha både A- och B-klass men vi var bara två damer som ville spela A-klass och fyra damer som ville spela B-klass. Att spela A-klass innebär att man spelar scratch och hålar ut varenda hål om man så måste använda 15 slag innan bollen går ned i koppen. Man får alltså inte dra av några slag för sitt handikapp utan alla spelar likvärdigt och tanken är att klubbens bästa spelare ska koras.

Damerna i vår klubb är inte så tävlingssugna och vill/törs inte ställa upp i någon A-klass utan vi sex damer fick istället spela en poängbogeytävling. Vi gjorde däremot en kompensation och alla damer fick håla ut sina bollar på alla hål (normalt sett plockar man upp bollen när man inte har chans på poäng). Jag gick i samma boll som den duktiga vinnaren Mia Andersson. Hon vann både B-klassen på 36 poäng och scratchpriset (egentligen A-klasspriset) på 100 slag. Själv slog jag bort mig och slog min boll out (utanför en linje där bollen blir död och man får ett slags tillägg) flera gånger. Behövde t ex 12 slag på ett hål för att gå i koppen. Pust och stön!!! Då gick en rullgardin ned. Trots min urusla runda så kom jag tvåa på 26 poäng. Alla de andra 4 damerna var sämre än mig. Så kan det gå.... Men jag kommer igen till nästa säsong.

Ovan: Min duktiga make på 10:ans utslag.

Idag har jag varit ute och kollat in när herrarna spelade sin sista runda i A-klassen. Det har varit jättekul och spännande att gå med och kolla. Maken gick faktiskt med i ledarbollen och kom tillsist 4:a. Orättvist att jag kom 2:a med mitt dåliga spel och han bara 4:a. But that´s life.

Ovan: Duktiga 1:an och 2:an kramar om varandra.

Ovan: En hyvens kille och en värdig vinnare Peter Dahlström.

Hem ljuva hem

Har haft en bra tripp till Stockholm. En del ny kunskap med i bagaget + bara nån liten inredningsattiralj. I morse var jag ute och gick en tidig morgonpromenad i ett mycket vaket Stockholm. Det är allt trevligt och intressant att vara i huvudstaden. Omärkligt så kommer man liksom in i ett annat tempo. Kul att iaktta modet på folket runt omkring där ute på gatorna. Naturligtvis en blandad kompott men vissa tema som kom igen. Som t ex stickade ponchos och använding av vinterskor redan. Kylan var onekligen värre i Stockholm och hösten är med andra ord här. Bara att vänja sig vid tanken ordentligt.

Nu är jag i alla fall hemma och kontrasterna mellan Stockholm en fredagskväll och Linköping samt till sist Kisa är gigantisk. Borta bra men hemma bäst.

Stockholm nästa

Sitter hemma vid mitt matsalsbord och jobbar. (I morgonrock, lite syndigt härligt.)Har fått en hel del gjort. På jobbet har e-posten kollapsat så det kändes riktigt skönt att kunna använda min egen idag istället. Fy hundan vad beroende man är av att såna saker fungerar.

Om några timmar drar jag iväg till Stockholm. Ska åka med en grupp från kommunen på en utbildningsdag hela fredagen och vi åker därför upp och är på plats redan idag. Hoppas på en trevlig torsdagseftermiddag och kväll i huvudstaden. Ska försöka att inte falla för massor av frestelser såsom snygga höstkläder och mysiga inrednings grejor. Fatta vilken prövning det kan bli för en shoppingsugen mittilivetkvinna.

Imorrn kommer jag hem ganska sent på kvällen. Lagom att krypa ned i sängen direkt för på lördagmorgon är det golftävling igen. Pust! Hur jag lever mitt liv är givetvis ganska självvalt men vissa veckor är kanske lite väl fullproppade i almanackan. Ja ja. Stockholm here I come.

Informationskampanj

Mitt arbete som anhörigkonsulent har under sommaren varit lite väl ensamt och tråkigt. Mycket kontakter och olika grupper jag håller i har legat nere och jag har jobbat framför böcker och datorn istället. Jag som är van att träffa människor i mitt jobb har därför inte haft min bästa tid denna sommar. Jag har saknat alla dessa fantastiska människor.

Nu drar allt igång igen och då känner jag ett annat flöde. Det är så roligt och mycket är på gång. Denna höst har jag satt upp som mål att nå flera anhörigvårdare som behöver stöd. De finns därute och gör så mycket för sina närstående som är sjuka och behöver dem på olika sätt. De sliter och tycker att det är den naturligaste sak i världen att man ska ställa upp för de sina. MEN ofta glömmer de bort att ta hand om sig själva. Hösten 2010 ska jag ut överallt och på olika sätt informera om anhörigstödet i Vimmerby kommun. Jag hoppas min informationskampanj ger resultat.