Seg konsert

Varit och sjungit med kören på Live Aid konsert i kyrkan. Det skulle kunna varit en sån bra tillställning. Ändamålet är så fint. Att samla in pengar för att minska svälten i världen. Men att hålla på i två timmar utan paus är inte att rekommendera i framtiden. Massor av fina, generösa och duktiga artister som ställer upp gratis. Men FÖR mycket av det goda blir verkligen för mycket. Det fanns många barn med i kyrkan denna kväll och att hålla på i två timmar fram till kl 21 är för länge en vardagskväll enligt mig.

Dessutom hade de flesta artister valt lugna, tänkvärda, långa och finstämda ballader. Snacka om att det var som gjort för att bli trött! Kanske skulle arrangörerna snackat ihop sig så det blev lite mer variation.

En annan tanke hos mig är att om man nu har så många artister som vi var under denna kväll så kanske varje artist eller grupp eller kör endast skulle kört en eller max två låtar. Det blev så synd om dem som kom mot slutet när man såg hur publiken började tröttna ute i de hårda kyrkbänkarna. När jag gick ut från kyrkan fick jag det bekräftat när jag hörde småbarnsföräldrar och medelålderskvinnor beklaga sig. "Jag trodde aldrig det skulle ta slut! Det var ju hur många som helst och alla skulle ta en låt till. Nästan så att vi skulle fått betalt istället för att inte somna."

Fotorum

Jag har ju som bekant startat upp det stora röjaråret med att plocka fram gamla fotografier. Barnens "Min första bok" är alla tre nu klara. Vissa foton sorterade till att göra album av när jag får tid nån gång. Andra foton har kommit in i ramar. Simons gamla rum har blivit ett rum med fotografier på väggarna. Mer kommer att sättas upp undan för undan. Rummet är inte stort men kan användas till gästrum och lite kontor/dataplats. Igår höll Bernt och jag på att fixa och dona med de två utflyttade barnens gamla rum. Det finns mycket att fixa med men samtidigt är det lite roligt när man kommer igång med röjningsarbete och att fixa ordning och reda i ett kaos. Annat får stå åt sidan, som t ex motion, men jag blir så uppslukad när jag nu väl kommit igång med att röja. Fortsättning följer men på bilderna ovan ser ni lite hur Simons gamla rum har blivit idag.

Det är väl aldrig för sent?

I helgen ledde det ena till det andra men slutade med att halva övervåningen är belamrad med saker som jag skulle tagit tag i för åratal sen men legat nedknölade i lådor och skåp. Ja nu ska ni få höra vilken fruktansvärd mamma jag är bland annat. Och vilket kaos jag egentligen lever i. Tror baske mig att jag landat i vilket stort mål i livet jag ska ha detta år.

2012 = Stora röjaråret!

Och då är det inte röj som i fest och glam utan röjning av all bråte som finns i mitt hem. Allt det där som blivit kvar som nåt som kan vara bra att ha, eller det där orkar jag inte ta tag i nu eller det där gömmer jag så låtsas jag att det inte finns.

I lördags började jag plocka med våra fotografier. Många album finns men ännu fler fotografier som bara ligger i oordning eller i paketen de kom i. Och längst ned i en låda hittade jag flera dåliga samveten. Barnens "Min första bok". Den äldsta sonens bok var i alla fall klar. I den hade jag skrivit och satt in bilder inte bara från hans första år utan fram till 7-årsåldern. Men dotterns var bara halvklar och yngsta sonens var bara påbörjad. Snacka om dålig morsa! Så jag färdigställde de två yngsta barnens böcker också. I veckan ska jag fortsätta med alla fotografier som ligger över en stor del av huset. En del ska jag göra något roligt av. Andra ska in i olika album. Sorteringen har bara börjat.

Vårkänslor?

Solen lyste så vackert ute och jag hade flex att plocka ut så idag åkte jag hem med ett tidigare tåg.

Och som den värmde, den kära vårsolen. Takdropp så det stod härliga till på väg till/från tåget. Varma vinterjackan som jag svettades kopiöst i. Fåglar som kvittrade och drillade ikapp överallt. Slask som stänkte omkring på gatorna där bilarna körde. Gick där i solen och kände för en stund hur underbart livet kan vara. Fick en dos glädje och en riktig energiboost. Fick helt plötsligt lust att göra allt möjligt och inget kändes omöjligt. Naturligtvis är det alldeles för tidigt men det struntar jag i. I ett kort ögonblick så fick jag

vårkänslor

Skärpning med maten

Ingen rolig syn när jag ställde mig på vågen efter hemkomsten från fjällsemestern. Två kilo upp och då var det redan lite väl mycket innan vi åkte iväg också. Har liksom inte riktigt tagtit tag i bättre matvanor sen de försämrades nånstans i adventstider förra året. Så nu är det dags!

Har gjort mina försök de senaste tre dagarna att äta mer fett och proteiner och mindre snabba kolhydrater. Inget bröd, potatis eller pasta. Inget glas vin en onsdagskväll. Inget gott fikabröd till kaffet. Inga snacks i tv-soffan om kvällarna. Det känns lite tungt faktiskt. Tyngre än det brukar när jag väl bestämt mig för att skärpa till mig under en period. Men jag har i alla fall klarat mig från att inledas i alla frestelser jag faktiskt utsatts för dessa tre dagar. Envist ska jag försöka hålla mig till ett bättre leverne under kommande veckor. Hoppas det snart känns lite mindre kämpigt och att jag känner av lite resultat.

Saknar skidåkningen

Hemma och åter i vardagen med buller och bång. Känns så där, ärligt talat, men det är bara att kämpa på. Fortsätta röra på sig även om det inte blir lika mycket träning och skidåkning som förra veckan. Totalt åkte jag 91-92 km längdskidor. Inget rekord för vältränade Vasaloppsåkare men för mig under en vecka så var det nog det. Kom upp i bortåt 80 km förra året. Hoppas få till några varv på åkern här hemma nån dag snart. Skidåkningen fattas mig.

Njuter av vår skidsemester

Är uppe i vårt vinterparadis Ramundberget. Sjunde året i rad som vi återvänder hit till Kvarnbäckens stugby mitt i backen. Och hit vill alla barnen också följa med så detta är enda familjesemestern numera. Inte så stor idé att skriva så mycket om det. Blir en upprepning av tidigare år. Jag tror snart jag skrivit allt som går att skriva om detta fantastiska ställe. Några nya bilder har jag inte tagit heller. Har ju så många fina sen tidigare år. Dessutom så har jag inte lärt mig att fota med min nya mobil ännu.

Jag åker skidor både utför och på längden. Oftast så mycket det går varje dag. Hittills har jag kommit upp i c:a 56 km i längdspåret men hoppas på några till innan vi åker hemåt igen. Jag är inte den som gnäller mest över min onda kropp i detta hus där vi bor 6 personer. Snarare minst fast jag kör hårdast. Ha ha!

Igår var det vår årliga bowlingturnering nere i Funäsdalen. Vi är ju fler familjer här uppe och var väl 21 personer som körde och jag kom väl nånstans sist i resultatlistan som vanligt. Men det gör inget. Man kan ju inte vara bäst på allt.

Vi har haft ganska tur med vädret hittills. Bastar. Äter gott, för hungrig blir man av frisk luft. Dricker oftast lite lagom. Tänker inte så ofta på jobbet. Ja, njuter av livet helt enkelt. För vi gillar ju aktiva träningssemestrar.

Rullar på

Jag rullar fram både kroppsligen och själsligen.

Bryter inte ihop men jag mår egentligen inte helt bra av den där tråkiga volangen kring midjan som kommit tillbaka och gör att kläderna sitter obekvämt. Fick knappt på mig mina jeans häromdagen! Usch!

Försöker i alla fall få till lite träning varje dag igen. Är så glad över att jag har hunnit prova längdskidorna vid två tillfällen och hoppas på ett tillfälle till innan vi drar till Ramundberget på söndag. Skulle vara sönt att ha några mil på skidorna innan man kommer dit. Jag menar, efter första rundan i fredags hade jag ont (i muskler som inte använts på ett år) under flera dagar. Vore bra att ha den värsta träningsvärken avklarad och mer kan köra på när jag kommer upp till mitt vinterparadis. Inte känner jag mig dock helt spänstig just nu men jag gör så gott jag kan vad gäller träning.

Matintaget består fortfarande av för mycket snabba kolhydrater som jag ju inte tål. Mängder av mackor slinker ned och fikabröd och potatis och ja allt man kan tänka sig som jag nog borde låta bli. Ska skärpa mig efter skidsemestern. För annars hjälper inte all träning i världen utan jag kommer verkligen rulla fram med min rultiga kropp.

I själen mår jag ganska bra. Är inne i en period på jobbet som är intensiv men positiv. Jag tror att det kan bli många positiva förändringar och förbättringar framöver. Sover dock lite oroligt. Antar att det höga tempot speglar sig i min lite oroliga sömn. Är lite speedad av allt flow som sker på en gång. Att veta att jag ska åka på semester med hela min fina familj om några dagar gör också att lyckan känns nära. Något roligt att se fram emot samtidigt som jag har det så bra på jobbet just nu så det skulle inte vara några problem att fortsätta jobba istället.

Som sagt, jag och livet rullar på