Nyårsmat

Eftersom jag är en mittilivetkvinna så älskar jag att laga och förstås äta festmat. Det kanske är nåt jag tyckt om förut också men intresset brinner liksom mer för varje år. Kan gå länge och fundera på olika smakkombinationer. Kolla in recept på Internet men aldrig kopiera nåt fullt ut. Bara för att få idéer. Gå i butikernas hyllor och botanisera. (Nu är det visserligen lite tråkigt att botanisera i hyllorna i våra Kisabutiker. Inte alls som i storstädernas delikatessdiskar.) I flera dagar har jag "värkt" fram min nyårsmeny i huvudet. Och den börjar så smått landa nu. De flesta ingredienserna finns hemma och menyn på min hårddisk i hjärnan. Gu nåde den som trycker på Delete nu för ingen annan vet hur jag tänkt!

Gick även på hemortens systembolag och läste, klämde och smakade inne i huvudet hur det skulle smaka tillsammans med övriga menyn. Har inte den blekaste om smakerna i maten och det drickbara kommer "gifta sig" men just nu lever jag på hoppet att det blir succé.

Skidtur, sammanbrott och julmat

Ungefär dagen i dag ser ut enligt ovan. Skjutsade sonen till backen 9:10 så då passade jag på med en långtur i spåren därute. Provade första varvet i en ny slinga de gjort och den gick bland annat över vackra vägen. Tycker jag har ganska bra fart på skidorna därute och spåren var bra idag. Härligt trött blir man och frukosten smakade bra efter motionen.

Fixat med lite av varje. Även börjat mina inköp inför nyår. Har inte riktigt satt menyn. Jag kan inte bestämma mig för ett speciellt recept. Tror det blir så att jag köper hem bra råvaror så gör jag nåt eget av det hela. SOM VANLIGT! Kan bara inte följa ett recept utan måste göra nåt eget av allt. Hoppas bara det blir bra!

Efter shoppingturen i mataffären så fick jag ett sammanbrott på familjemedlemmarna när jag kom hem. Kan inte riktigt säga vad det beror på men nånstans handlar det om att bli tagen för given tror jag. Att jag fixar maten och plockar upp osv. Det är så lätt att halka tillbaka i typiskt kvinnliga och manliga arbetsuppgifter i hemmet när man är ledig. Dvs att sönerna inte gör ett handtag och maken i och för sig gör mer än sönerna. Han ser ju till att pannan funkar och sånt som jag väldigt sällan bryr mig om. Men ibland kokar det över när folk runt omkring bara latar sig på MIN SEMESTER. Det hela slutade i alla fall med att sönerna hjälpte till en kvart och sen försvann som blixten igen.

Vi kom fram till att vi ska äta ett sista julbord för året. Vi har ätit julmat på julafton och juldagen men inte mer. Så en gång till, nu några dagar senare, kan vara gott. Så om två timmar sitter vi och mumsar Janson´s och köttbullar igen. Ska faktiskt bli gott.

Shoppingtur på schemat

Nyligen hemkommen från Linköping. Tillbringat några timmar med att gå runt i olika affärer inne på Ikano-området. Faktiskt så hade jag själv inga måsten idag. Visst kan det va kul att kolla på rean om det finns några fynd men jag hittade inget sånt till mig själv. Däremot handlade sonen ett par välbehövliga jeans på rean. Han köpte också spel och en extra handkontroll till nya tv-spelet. Ett par nya slalompjäxor fick han visst också (som den killen växer, numera längre än mig). Maken och sonen handlade också raketer mm till nyår(typiska karlshoppinggrejor, helt onödigt om du frågar mig).

Lite slank väl ner i mina kassar också. Men inget på rean. Ett svindyrt funktionsunderställ när jag åker längd. Ett par nyinkomna kakifärgade byxor som jag hade 200 kr rabattkupong på och tillsist en födelsedagspresent till dottern. Lite kaffe till kaffemaskinen som maken köpte till familjen i julklapp osv. En kaffemaskin hur nödvändigt är det med en sån förresten?

Att gå och handla med en karl (och idag två) är egentligen ingen riktig shoppingtur. Jo visst ibland kan jag ha tur om maken är på det humöret så kan han pröjsa för några fina kläder som jag inte tycker jag har råd med just då. Men i övrigt. VI HAR JU INTE SAMMA BEHOV! Maken tycker vi ska kolla på en ny tv och fattar inte mitt ointresse för en så viktig sak. Jag tycker vi har huset fullt av tv-apparater och förstår inte skillnaden mellan olika tum, led, lcd och va fasen det heter. Känner hur jag börjar gäspa inne i affär som heter Siba eller Elgiganten. Medan maken inte förstår mina trånande blickar inne i hyllorna på Kicks eller Åhlens. Om jag köper en undergörande ansiktskräm för en tusenlapp törs jag knappt berätta det men han snokar på nåt märkligt vis upp kvittot ändå.

Nej fram för kvinnlig och manlig shopping istället. Gå och handla med nån som förstår en och slippa låtsas och uppbåda kraft och intresse för nåt som är totalt urtråkigt. Då kan alla vara nöjda. Kanske lite gemensam nån gång ibland förstås med sånt som intresserar oss alla. Det tror jag är receptet på en bra shoppingrunda.

Efterlängtad skidtur.

Äntligen fick jag tid och äntligen vågade jag trotsa kylan. Tog idag en härligt uppfriskande skidtur på mina längdskidor. Nästan 14 dagar sedan sist. Dessutom var det 14 minus i luften. Stundtals hade jag ett otroligt glid och spåren var fina men i nästa var spåren obefintliga och en viss "Bambi på hal is känsla" uppstod. Jag njöt ändå i fulla drag av att röra på julfläsket.

Älskar mina skidor!

Jaha, så var den över för i år...........

Ja jisses! Så fort det gick. Julafton, juldagen, annandagen och vips så var julen över. Så mycket ståhej för tre dagar om året. Men det kommer bli samma visa nästa år. Har haft tre trevliga dagar med familjen, stora delar av släkten och juldagskvällen träffade man en hel del vänner och bekanta. Och alla är julglada. Det är många som är roligt att träffa en hemvändardag på Folkets Hus men att träffa de äldsta barnens barndomskompisar som nu blivit stora stiliga män och fina, söta unga kvinnor. Det är stort. Igår hade jag dock lite tungt huvud efter rödvinet kvällen innan men det var det värt. Vissa pris man får betala.

Har nu inlett första dagen av en veckas semester. Idag ska jag landa och städa upp efter julhelgen. Kylen är full av mat som måste tas om hand på olika sätt. Magen likaså, så nån form av fysisk aktivtet är ett måste idag. Det känns så gott att ha semester så här efter jul även om det kostar på i semesterbanken i år. Hade jag haft semester innan hade jag bara jobbat med julbestyr i hemmet. Att ha semester efter är verkligen semester. Mmmmmmmmmmmmmm.

Christmas day

Snart så. Utgång till Folkets Hus. En sån där återvändarkväll. Nu bor jag ju på min födelseort så jag kommer inte hem till jul. Jag bor här jämt men när man vistas nån annanstans hela vardagarna så hinner jag liksom inte träffa Kisafolket så mycket. Därför ser jag fram emot kvällen. Bland annat.

Sen är det förstås bra musik. Gemytlig atmosfär. Några säkra kort som går dit som jag längtar efter att få krama. Och kanske det största av allt. Dottern ska med. När man har vuxna barn att dela en flaska rött med så inser man att man är gammal..................

Mina föräldrar var här också på middag förut. Modern uttryckte nåt om ett fotografi på mig och maken. Nåt i stil med att vi nu var "gamlingarna". Vi såg alltså gamla ut! Av barn och idioter (och kanske äldre personer får man veta sanningen). Men ikväll skiter jag i det. Ska ha kul!

Julafton var också trevlig. En dag med familjen. Klapparna delas ut ganska snabbt men sen sitter vi i timmar och gissar och det är trevligt. Nej nu väntar Alve och Frallan och Kjell och Albin och.............. trevligt gemyt. Ses en annan dag!

Dan före dan före dopparedan

Jul. Denna helg som magin runt omkring försvinner mer och mer för varje år. Jag som tindrade ikapp med glitter och ljus när jag var yngre. Julen var nåt alldeles extra och en spänd förväntan och glädje fyllde min själ när jag var ung. Det där satt i ganska långt upp i åldern. Även sen jag fått egna barn fanns den kvar till stor del i alla fall. Men numera infinner den sig inte riktigt på samma sätt.

I år har jag ännu inte fått till rätt feeling. Tror den kommer ikväll. Tanken är att pynt ska plockas fram, julskinkan kokas, laxrullarna förberedas, vegetariska "sillen" läggas in. Kanske en kopp glögg till det så kanske lite av "tindret" kommer. Nej bäst att hugga in på anhörigkonsulentens arbetsuppgifter sista dagen på jobbet för i år. Semesterdagar på gång. Känner hur jag tindrar av längtan till semester och..........god julmat (man är ju tant numera).

Krångel i tågtrafiken

Ingen nyhet precis. Den senaste månadens snö och kyla har gjort att det råder kaos i tågtrafiken över hela Sverige. Att vi har fått en släng av den sleven är alltså inte konstigt. Och vi är ju vana vi Kustpilsresenärer. Jag menar, det måste ju vara lite suspekt när man känner sig som man vunnit första vinsten i en tävling de tillfällen som det kommer ett Kustpilståg i utsatt tid. Då står man med ett innerligt leende och känner att livet känns lätt. Så borde det inte vara men man kan faktiskt inte gå igång flera gånger i veckan för att tåget är lite försenat eller både försenat och ersatt med buss.

Så här veckan innan jul hade jag dock gärna fått som julklapp från Veolia att tågen gick och i tid. Men istället är det värre än på länge. En timmes försening. Inställda tåg. Ingen info på hemsidan. Dåligt med info på perrongen. Jag och medresenärerna känner hur modet sjunker och med det även arbetslusten när man väl kommer hem. Långt senare än det var tänkt. Visserligen hade jag inte sillinläggning på schemat så som alla mina närmaste medpendlare tydligen ska fixa med denna vecka. Men nog finns det saker att styra med.

Vi klarade det!

Målet hos oss var ju att ha stoooooorstädat (ja jag menar varenda låda, skåp och bokhylla osv) klart till söndagkväll 19/12. Vi har fått ligga i ganska hårt i helgen. Alla tre barnen har också bidragit på ett eller annat sätt. Den digra listan med uppgifter består nu mest av överstrukna sådana. Huset glänser, doftar rent och saker ligger på rätt plats.

Så JA vi nådde målet!

Tack kära familjen att vi kunnat kämpa och hjälpas åt mot målet. Fantastiskt egentligen. Att vi fortfarande har kvar våra förråd och garaget kan vi leva med. Det finns så många andra dagar på året vi kan kämpa med dem. Ikväll kan vi börja pynta så smått.

Julstress

Idag har den slagit sina klor i mig. Julstressen känns i hela kroppen. Har tidigare tyckt jag haft koll på läget och bara känt av positiv energi när jag tänkt på julen. Nu har jag fått andra vibbar och det tycker jag inte om. Från att ha känt att jag ligger steget före ligger jag nu flera steg efter där jag skulle vilja vara.

Många julklappar kvar. Mycket fixarsaker kvar att ordna med. Huset upp och nedvänt totalt i vår iver att storstäda. Och julkort som inte kom med till lådan i morse. Ja egentligen är det nog ingen katastrof men jag gillar inte känslan av okontrollbarhet som jag nu är uppfylld av. Det är bäst att göra nåt åt saken...............

Koka knäck

Kvällens julaktivitet fick bli att koka knäck. Jag kokar på gammalt hederligt sätt på spiseln i en tjockbottnad kastrull, min stekgryta. Bilderna får tala för sig själv.

Så där nu är det klart och locket stängt. Var ska jag gömma burken så det finns några kvar till jul?

Zeb ger mig lön för mödan

Det var några år sen men jag minns själva känslan även om jag inte minns allt i handlingen. Till denna jul har maken och jag köpt en DVD-box av jultidningsförsäljaren. Första säsongen av Familjen Macahan. Det är nog en serie som många födda på 60-talet har kollat på och har starka minnen till.
I kväll belönade vi oss för ett gott dagsverke med att se dvd nr 1 av 4. Visste inte vad jag hade väntat mig men trodde nog att jag skulle sitta och fnissa lite åt hur töntig denna serie är. Nu när jag är vuxen, mer allmänbildad, sett åtskilliga tv serier efter denna. MEN jag tyckte att det var bra i dag också. Zeb Macahan mfl jag längtar (precis som förr) till nästa gång vi ses. Kanske behöver jag inte vänta en vecka till nästa gång.

Med den speciella Macahan musiken ringandes i huvudet ska jag nu gå till sängs och ladda för en ny arbetsvecka.

Putsar och fejar

Galningarna fortsätter med sin julstädning. Finns nog chans att vi är klara om en vecka. Det är ju målsättningen. Flitigast är jag och maken men yngsta sonen sliter sig från datorn och hjälper till mellan varven. Nu har snart hela köket fått sig en rejäl omgång. Igår var det jag och Samuel som gjorde klart lådor och skåp. Slängde en hel del, t ex recept och mattidningar jag aldrig tittar i. Numera finns det ju på nätet om man vill få inspiration. Idag har Bernt tagit över och han är en klippa vad gäller att putsa upp saker så de glänser. Det tar sina timmar när den mannen städar och fejar (nogrann är bara förnamnet) men nu glänser ugnarna mm.

Själv började jag morgonen på allra bästa sätt. Laddade mitt goda städhumör med en långtur i skidspåret innan jag åkte hem och åt risgrynsgröt. Nu börjar jag bli lite trött på städning för idag. Har bland annat städat bastun och duschen i källaren. Tror det börjar vara dags för en liten, eller förresten stor, glögg om jag ska hålla humöret uppe. Ska försöka övertala resten av arbetsstyrkan att det är dags för lite avkoppling nu och resten av kvällen. Det är ju trots allt 3:e advent. Ljusen är tända och doften av jul kittlar i näsan.

Julstädning

Så här glad är jag när jag julstädar. Trots att jag är trött efter en arbetsdag kör jag ett arbetspass till när jag kommer hem. Vi är nämligen en sån där konstig och gammaldags familj som storstädar huset till varje jul. Idiotiskt, jag vet men en kär tradition vi också överför på våra barn.
I går städade jag och yngsta sonen hälften av kökslådorna. Så här såg det ut i en låda innan. Att det behöver röjas ibland är ingen tvekan m a o.

Så här skulle man önska att allt var istället. Välordnat och välorganiserat. Men det är liksom inte vi. Förresten så körde vi hårt nån timme sen så hade vi filmkväll med hyrfilm på tv´n som belöning. Arbete och vila i en skön kombination. Målet är att huset ska vara storstädat och klart söndagen den 19/12. Når vi det målet så lyckas vi med nåt vi aldrig tidigare gjort. Vi brukar nämligen stå där med andan i halsen dan innan julafton.

Nu blir det fredagsmys. Det är jag värd efter en arbetsvecka på både på jobbet och hemma. I morrn blir det fortsättning på julstädningen. Ser fram emot det. Kanske blir det nån långtur i nåt skidspår också. Är nyss hemkommen från en runda precis innan mörkret kom. Oj då bastun och kalla ölen väntar......

Längtan till spåret

Idag har mina benmuskler värkt minst lika mycket som igår. Främst när jag suttit en stund och ska börja röra på mig så är jag stel. Trots detta så kunde jag inte hålla mig. Ikväll var jag tvungen att bege mig ut till skidspåret igen.

En längtan bor inom mig. Och det ska man ju lyssna på eller hur? Behövs ingen övertalning eller peppning. Jag bara känner att jag måste. Jag vill, jag vill, jag vill! Precis så ska väl en fungerande tränings/motionsform vara? Det är som med golf. Där är jag heller inte svårövertalad. Hittar alltid tid och luckor för en golfrunda. Vi får se hur länge detta håller. Om det bara är en nyck får tiden utvisa. Sen finns det förstås andra faktorer såsom förkylning och väder som kan ställa till det. Men som jag längtar till nästa runda i skidspåret redan nu!

Sviter efter gårdagen

Lika härligt som det var att sjunga och åka längdskidor igår. Lika jobbigt blev det efteråt. Eller det kanske var lite överdrivet men i natt var det svårt att sova. Gick fortfarande på högvarv efter alla endorfiner som rusade runt. Gospellåtarna ekade runt i skallen och skidtagen ryckte i mina lemmar. Men eftersom det var positiv energi som gjorde mig sömnlös så känner jag mig OK ändå idag. Däremot känns inte mina benmuskler helt OK. Och det där skavsåret jag skrev om igår. Det som var på gång. Det är nu igång. Det känns att jag inte åkt skidor på 43 veckor. Aj aj aj!

Och jag som såg för mitt inre hur jag skulle ta ett varv eller två varje kväll. Naturligtvis skippade jag skidturen ikväll. Förresten har man inte så mycket ork kvar efter en pendlingsdag i dessa tider. Ersättningsbussen en timma sen och vips så var det inte mycket kvar av kvällen.

Idag var jag inne på Vimmerby lärcenter och föreläste. Det gick väl så där. Fick göra ett ganska snabbt inhopp så det får vara good enough. Men nu vet jag hur jag ska göra nästa gång. Övning ger säkerhet!

Nöjd efter vår julkonsert

För några timmar sen hade härliga kören sin julkonsert i Kisa kyrka. Med tanke på att vi enbart var 13 körsångare så tycker jag att Kinda Gospelkör gjorde en fantastisk insats. Jag sjöng solo på två låtar och det gick ganska bra. Jag kommer aldrig vara helt nöjd med min sånginsats eftersom jag har höga krav på mig själv men jag kan ärligt säga att det får duga.

Kyrkan var inte fullsatt men faktiskt var det många som hade hittat dit. Många fler än vanligt. Och jag lyckades hålla min nervositet i skapligt schack. Skönt! Vi fick mycket postitiva omdömen efteråt av folk i publiken men min make fick höra en av andra slaget utanför kyrkan. En stackars man hade nog kommit fel eller inte förstått vad han gett sig in i. Han gnällde till sina medresenärer när han klev in i bilen: "Ja men de sjöng ju nästan inga julsånger. Jag kände bara igen den där sista Oh helga natt!" Jo jo! Att det var gospelkonsert och många låtar på engelska hade han förstås inte fattat. Det är roligt för flera är ganska internationellt kända ändå. T ex såg jag på Disneys version av A Christmas Carol nyss. Där sjöngs en av kvällen låtar "Hark the Herald".

Nu kan förkylningarna komma om de nu måste för nu har jag inga åtaganden med en röst som håller. Men samtidigt så är jag glad om jag slipper. Jag vill ju åka skidor.

Jag, en lycklig skidåkerska

Nyss hemkommen från en skidtur på längdskidor ute i de fina spåren kring Tolvmannabacken. Känner mig så lycklig och endorfinerna rusar runt i kroppen trots lättare blodsmak i munnen och början till skavsår på höger häl.

När jag var barn och vintrarna tillät så åkte jag en hel del längdskidor i skogarna kring där vi bodde. Ju äldre jag blev ju mer önskade jag mig ett par slalomskidor istället. Men det fick jag aldrig några. Ibland tittade jag avundsjukt på bästa kompisens mammas slalomskidor som bara stod mestadels oanvända utanför deras hus hemma på gatan. Det har jag kompenserat sen jag blev vuxen. Nu har jag åkt slalom i många år och trivts bra med det. Inte för att jag är nåt utförsproffs men hyfsad åkning om det inte är för isigt kan jag få till.

De sista åren när vi varit uppe i fjällen har jag dock börjat åka längd igen. Varierar utför och på tvären och det blir allt viktigare för varje år att åka längd. Om några år kommer jag säkert åka mer längd än utför. Det går åt det hållet i alla fall. Och då är jag i behov av ett par egna längdskidor. De senaste åren har jag lånat och hyrt längdskidor under fjällveckan. Hemma i östergötland brukar det knappt vara några vintrar så jag har inte haft behov av egna. Förra årets rekordvinter hade jag ändå tänkt slå till men då tog skidorna slut tidigt på säsongen tillsammans med snöskyfflar. Så det blev att hyra och inget åkande innan fjällveckan.

Igår var jag och köpte mig en för tidig julklapp. ETT PAR LÄNGDSKIDOR! Nu kan jag åka när helst jag vill och vädret tillåter. Maken har vallat dem i morse och vid kl 11 kunde jag alltså ta premiäråket. Jag hoppas på många härliga turer denna vinter och vintrar framöver. Som ett lyckligt barn på julafton med förväntan och hopp. Så känner jag mig just nu. En bra känsla som jag hoppas kunna ha med mig på julkonserten i kyrkan ikväll. Joy to the world!

Jultraditioner

Det vet ju alla hur svårt det kan vara när förändringar sker kring hur julen firas. Allt från vilken mat man anser MÅSTE finnas på julbordet till var och med vem man firar julafton med. Jag säger julafton för den dagen är heligast för oss svenskar. Vi är själva inne i några såna diskussioner och förhandlingar med våra barn och det är inte lätt men vi kommer förstås lösa det. Barnen blir större och kanske inte vill fira julafton hemma hos oss längre. Man har ju gjort samma resa själv men det känns lite ledsamt att tänka på att inte ha sina nära kring sig just denna dag.

Men än är det några veckor kvar till jul och ikväll ska jag äta mitt första julbord. Lite lagom långt innan så jag hinner längta till mitt eget ett tag efter det. Bilden ovan visar också en av våra heliga traditioner hemma hos oss. Min mamma har gjort vår fina adventskalender. Den fick vi till Simons första jul -89 och sen dess har den hängt med. I den har det hängt många paket genom alla dessa år som sen gått. Lite olika har rutinerna kring den sett ut. Först var alla paket Simons. Sen var de två om den och ett tag tre stycken. Jag har alltid haft ett sjå att hitta lagom små men bra saker att slå in och ett evigt pillande med paketinslagningen den sista november. (Alltid ute i sista stund förstås.)

Allt eftersom barnen blivit stora så har de fått sluta med kalendern. (Fr o m när de fyllt 10 år.) Och nu några år så har alla fått köpa småsaker att slå in och med lottens hjälp har vi dragit vems tur det varit. Lite spännande alltså även för oss vuxna. Sen har ju inte paketen lyckats bli så små heller varken på min tid när jag stod ensam för alla paket eller senare.

I år har jag brutit den senaste traditionen också. Köpte allt själv och satte upp. Och se, denna gång har jag lyckats för första gången i mitt liv. Lagom storlek på allt som hänger i den. Kanske är det inget nyttigt och bra som hänger i den men fin blev den ändå. Alla vi som är över 20 år kände inget behov av att öppna nåt paket men de två yngsta snart 14 och 19 år turas om varannan dag. Vi får se hur vi gör till nästa år! Traditioner är väl till för att brytas eller hur var det?

Trött men nöjd

I min tjänst ingår en del annorlunda uppgifter. Idag har jag haft en stor tillställning för anhörigvårdare och andra personer som jobbar ideellt. Två gånger om året ordnar jag en fest med mat, underhållning och kaffe. Idag var det ungefär 100 personer som anmält sig. Lite att tänka på och mycket som ska klaffa med andra ord.

Morgonen började då inte så bra eftersom det var snökaos i och omkring Vimmerby. Flera deltagare ringde återbud och även 2 av de som skulle hjälpa mig. De var insnöade. Återstod jag och 2 andra snälla medhjälpare. Vi började skala av så många arbetsuppgifter som bara gick eftersom vi insåg att vi annars inte skulle hinna. Hur det var så dök de insnöade medhjälparna upp och då kändes allt mycket lättare igen och festen blev ungefär enligt min planering.

Flera andra var förstås också insnöade men trots allt så kom drygt 70 personer och det får jag vara nöjd med en dag som denna. Kunde lika gärna blivit endast 20 stycken. Nånstans tolkar jag då in att det här är en uppskattad fest. Det här är alltså en form av anhörigstöd och hit kommer andra som annars aldrig nyttjar nåt stöd av mig. Men just dessa tillställningar är högt skattade hos många. Och för kommunen är det ett sätt att visa tacksamhet för alla de som lägger ned ett stort jobb för andra människor. Jag har ett roligt arbete som får göra sånt här för andra.

Hur det är så är jag klippt slut just nu och planerar inte för att göra så många mer knop här hemma idag. Trött men nöjd ska jag snart koppla av.

Helgen försvann i ett nafs

De senaste dagarna har verkligen sprungit iväg. Har inte alls hunnit med saker här hemma som jag hade tänkt mig. Men, men inget att hänga upp sig på. Det räcker med att min dator gör varje gång jag ska lägga in bilder på bloggen eller facebook. Tror jag blir tokig när den hakar upp sig gång på gång. Nu gick jag en genväg och har uppdaterat designen med lite vinterbilder.

Igår var Bernt och jag plus min kära bror Stefan och hans fina Mia på Björn Skifs. En helt fantastisk show. Han är inte dålig. "Tänk om man fick va så där fräsch om 20 år." Dessutom all heder åt hans fru Pernilla som regisserat denna fantastiska färgsprakande och varierande show. Musikerna och dansarna (vissa av dem luftakrobater) ska också ha all heder för sin insats. Kul att komma ut på nåt nån gång. Man gör det alldeles för sällan.

Idag har det varit körövning med härliga gospelkören. Det gick bättre att sjunga denna gång. Nu gäller det att inte bli sjuk de närmaste dagarna. Om en vecka är det dags. Kl 18:00 i Kisa kyrka har vi jul/adventskonsert. Kom gärna och lyssna!

Ny frisyr

Nu var det så dags igen för lite förändring. Satte frisören på att göra om mig lite. Här ovan är resultatet. Kom nu inte och kalla mig för dum blondin.

Summering av en bra dag

I natt har jag sovit 8 timmar i sträck. Senast det hände var säkert en vecka sen. Så gissa om det kändes skönt. Trots detta har jag lidit av en viss dåsighet som följd hela dan. Ska dock inte klaga. Har haft en hemmajobbardag.

På morgonen gick jag iväg i snöblåsten med fastande mage till vårdcentralen för att ta ett blodprov. Väl hemma igen så smakade frukosten extra gott. Arbetsuppgifterna har funkat bra och det mesta jag hade föresatt mig att göra blev gjort. Fick också ett kvitto på att jag är en hyfsad coach till anhöriga då en person uttryckte att "efter att ha pratat med dig så känner jag mig så lugn, Tack!"

På eftermiddagen hade jag sen en tid inbokad hos min frisör. Kan bara säga att jag gjort om mig totalt och jag känner mig helnöjd. Sen finns det vissa i min omgivning som har lite svårt med såna förändringar. Bilden av mig på ett visst sätt sitter så hårt hos dem så det kan vara svårt när jag totalt förändrar den. Men som sagt I feel good!

Avslutningen på dagen tillbringade jag en stund på min bank. Kinda-Ydre Sparbank. De hade mingel för sina kunder på alla bankkontor. Döm om min förvåning när jag kliver in och väntar mig att få se ett hav av bankkunder med snittar i händerna. Det som mötte mig var ett tiotal personer, och alla var de bankpersonal. Det är ju så tråkigt. Jag led faktiskt med dem. Att ordna nåt och sen kommer ingen. Visserligen kom det in några stycken efter mig men inte var det fullsmockat precis. De hade till och med ordnat "teater" med skådespelare från Astrid Lindgrens värld. Pippi, Konstapel Klang och Prussiluskan var där och sjöng och spexade för 4 barn, massor av bankpersonal, mig och några kunder till. De gjorde det bra!

Efter kl 20 ringde de från banken och talade om att jag vunnit ett av kvällens priser. En matkasse. Hörde personalen applådera i bakgrunden och kände hur jag rodnade i ansiktet. Kul! Det är ju alltid roligt att vinna nån gång. Ska hämta ut den framöver. Spännande! Ett toppenbra avslut på en ganska bra dag alltså.

Lägesrapport

Så här en månad före jul och snöoväder ute just nu så känns det bra att sitta inne och kura i en av mina mysdressar. Troligtvis har jag blivit en äkta kärring när jag byter kläder när jag kommer hem om kvällarna. Känns skönt om man har chansen. Det blir en sorts nedvarvning och sen kan man släppa lös valkarna fritt också förstås i mjukiskläder.

Ikväll behöver jag båda. Min magknipsmage står ut som om jag vore i 9 månaden så resår i midjan känns bra. De senaste tre nätterna har jag inte kunnat varva ned tillräckligt och inte sovit mer än några timmar/natt. Jag har ju mina perioder med sömnlöshet och det är liksom en del av mitt liv men i natt hoppas jag få sova lite fler timmar. Ska därför varva ned tidigt ikväll.

Min vinterhy är knastertorr. Stora självsprickor i fötter och händer. Aj aj! Tänk vad handikappad man blir när man har sår på fingrarna. Fumlig och svårare än vanligt med finmotoriken. Igår köpte jag en svindyr ansiktskräm som jag hoppas ska råda bot på att ansiktet stramar och rynkar sig av torrhet. Håret är också torrt, flygigt och i behov av en klippning. Tur att jag har en tid hos min kära frissa snart.

Har förutom 1:a adventsfirande lite andra trevligheter på gång till helgen. Ska se och höra Björn Skifs på lördag. Ännu har vi inte tjyvstartat och fått upp någon adventsbelysning. Annars verkar trenden hålla i sig att folk får upp de efterlängtade ljusstakarna tidigare och tidigare för varje år.

På jobbet har jag mycket omkring mig. Min informationskampanj om anhörigstöd verkar göra lite nytta och jag får kontakt med fler och fler anhöriga. Känns bra när det går åt rätt håll. Ibland när man har ett ensamarbete så kanske man tvivlar på sig själv. Men sen kommer det nån gång ibland ett kvitto på att jag är rätt person på rätt plats och då känns det förstås bra. Nästa vecka har jag en lite större utmaning då jag ska ha en grötlunch/fest för 100 personer. Allt måste klaffa så håll tummarna.

Nu ska jag ta ett litet glas vin, smörja in mig både här och där och så småningom SOVA!

Rösten inte ok

Igår kväll tyckte jag det gick jättebra att sjunga när vi hade gäster. Sjöng faktiskt en hel del i lite lägre tonarter och min röst håller bättre då. Men egentligen är jag sopran. Kan sjunga riktigt höga tonarter men då måste jag ta i eller sjunga med min "operaröst". Så om låtar är lite snällare sparar det helt klart på rösten.

Idag har jag varit på körövning. Trevligt som vanligt att träffa alla goa körsångare och härligt att plocka fram och damma av julgospellåtarna igen. Men min röst!! Kära nån så illa den lät idag. Kanske den där förkylningen som inte bryter ut kan vara en förklaring. Kanske är det min nervositet som spökar inför solosångsframträdanden som gör att det låser sig i bröstet så ljuden som kommer ut är allt annat än njutbara. Annars kanske det var för mycket sång i går kväll och för lite sömn i natt. (Gick till sängs efter kl 3!) Måhända har jag bara inbillat mig att jag är sopran. Kanske är jag egentligen alt eller har blivit alt eftersom rösten också åldras. (Tänk bara på Lill Babs.) Hur som så skrämmer det mig och just nu känns det inte ok att sjunga solo i kyrkan med nån låt som går i höga tonarter.

Ska låta sångrösten vila och prova lite senare i veckan igen. Förresten är inte sångröst allt. Jag har blivit helt såld på programmet Så mycket bättre. Det var verkligen länge sen jag såg ett tv-program som var så bra som detta. Och det är allt jag gillar med programmet. Blandningen av folkkära artister, både musikaliskt och åldersmässigt. Deras tolkningar av varandras låtar. Att man får komma artisterna riktigt nära när de berättar om episoder från sina liv. Den varma stämningen och känslorna som finns där mellan dem går nästan att ta på. Tack TV4 för att ni för en gång skull visar ett riktigt bra tv-program.

Bjuden

Ikväll kommer några som bjudit in sig själva till oss. Ska bli trevligt! Själv törs jag inte riktigt sånt numera. Vi har gärna gäster men visst kan det vara svårt att få till en liten träff mitt i allt annat i almanackan. Tiden springer liksom iväg och inte sker så många spontanbjudningar i dagens samhälle. Synd!

Har flera stycken i närmaste släkten som jag inte varit hos på flera år. Likadant är det med några i bekant/vänkretsen. De har varit hos oss flera gånger och ibland när vi möts så kan man få höra att det vore trevligt att ses. För jag saknar flera stycken av de här personerna en hel del men det känns inte OK att hänga sig på nån om de inte verkar vilja uppehålla kontakten. Jag är liksom inte så modig så jag säger: Ja, det vore kul! Kan vi komma på lördag eller passar det bättre på fredag?

Men ikväll får vi gäster som är modiga. Kanske nåt att ta efter?

Bra arbetsvecka

Denna vecka har jag haft fullt upp på jobbet. Haft flera bra möten som kommer leda till att mitt arbete går framåt. Man behöver träffa andra och spåna för att komma vidare i utvecklingsarbete. Sina egna ensamma tankar studsar liksom tillbaka utan gensvar medans det blir ett flöde av positiv kraft om man träffar andra engagerade och entusiastiska människor. Idag har jag också fler såna möten.

Känns bra att gå hem och ta helg efter en sån vecka. Åh kära fredag jag skulle vilja höja dig till skyarna för du är den bästa dagen av alla. Avslut på en arbetsvecka och början på helgen.

Tack gode Gud för fredagen!

Sjukdomar

Hela dagarna arbetar jag med att försöka ge stöd till de som drabbats av sjukdomar. Numera är det ju de anhöriga till de som är sjuka jag arbetar med. Ett viktigt arbete eftersom det inte bara är den sjuke som drabbas utan oftast en hel familj och andra runt omkring den som fått t ex stroke, demens, cancer, parkinson, psykisk sjukdom bara för att nämna några.

Ibland kan nån undra om det inte är jobbigt att få ta del av så många jobbiga öden. Ibland kan jag känna att det är svårt att räcka till som anhörigkonsulent. Men oftast älskar jag mitt jobb på gott och ont. För om jag kan göra nåt, om så bara nåt litet, som gör att situationen känns lättare för någon som drabbats av en svår, ganska ofta dödlig, sjukdom så har jag gjort en viktig insats. Ingen väljer att bli drabbad men man kan till viss del välja hur man tacklar det. Kan jag bidra med stöd som gör skillnad i livet när det är som jobbigast då är mitt arbete meningsfullt.

Just nu finns det sjukdomar både allvarliga och mindre allvarliga i min egen krets av familj och vänner. Jag går in i rollen som en typisk anhörig. Kan jag göra nåt för min närstående så gör jag gärna det för det känns bra att göra nåt praktiskt istället för att oroa sig. Men sen kommer bakslaget. Just det jag skulle ju inte glömma bort att ta hand om mig själv lite också! Lätt att råda andra men glömma bort att ge sig själv råd mellan varven.

Det var allt från Anhörigkonsulenten idag. Kom ihåg att:

Ta hand om er själva och era kära därute.

Måndag igen

Ja en grå regntung måndagmorgon. Funkar skapligt trots allt. Kom upp efter fem och iväg med tåget fast jag inte hade nån giltig biljett. Det finns bra personal på Veolia.

Haft en OK helg. Egentligen en riktigt bra helg men flera vågor av trötthet och emotionell sårbarhet har slagit till mellan varven.

Vet att jag måste ta tag i mina sov- ät- och motionsvanor igen. Förkylningarna går och kommer i familjen hela tiden så det sätter liksom käppar i hjulen. Har i alla fall äntligen kommit igång med att putsa fönstren hemma. Ett år sen sist med många. Så det är ingen lyx precis men känns lyxigt att titta ut genom efteråt (om man nu hinner innan mörkret kommer).

Landar och Laddar dag

Kom hem igår kväll efter kl 22. Hemresan kändes oändligt lång från Lund till Vimmerby. Kära maken hämtade upp mig där. Jättetrött men med massor av intryck och påfyllnad av anhörigkonsulents-energi. När man har ett så pass annorlunda och i sin egen kommun ensamt arbete så är det en fröjd att samlas med andra människor från hela Sverige som också brinner för samma saker som jag. Känna inspirationen och flödet som föds ur gemenskapen kring det viktiga anhörigperspektivet.

Idag känner jag mig dock som en: klubbad säl, övertrött 104-åring, mitt i livetkvinna med vitamin B-12 brist, dimmig gråmulen dag eller you name it. Arbetat hemifrån idag och även tagit många timmar kompledigt. I dag har jag haft behov av att få landa. Landa hemma och i mina tankar. Ibland behöver jag landa för att ladda om mina batterier. Snart ska jag landa i bastun med en kall öl och hoppas att jag är färdigladdad när jag vaknar i morrn bitti.

Lund

Nu är jag framme efter en lång och ensam resa till Skåne. Chefen blev sjuk så jag fick åka ensam. I morrn är det en heldag med diskussioner, föreläsningar och seminarium om Anhörigas situation mm. Ska bli intressant!

Har checkat in på mitt rum och varit ute och inhandlat nåt att snaska på. Skulle kunnat tänka mig att ta ett glas i baren men det känns inte som helt rätt läge ensam. Därför ska ja upp på rummet och kanske sappa framför tv:n istället som omväxling. (Något jag aldrig gör hemma.)

När jag åkte från Vimmerby var det snö på marken och det var det en bra bit ned i landet. Men här i Lund regnar det. Det är väl inte hela världen med lite regnrusk men lite jobbigare att leta sig fram med packning i mörkret och försöka hitta dit man ska. Huvudsaken är att jag hittar tillbaka till stationen imorrn kväll för att efter en lång och förhoppningsvis intressant dag komma hem till min egen familj. Nu ringer min käresta så nu måste jag sluta.

Snöstorm

Idag ska jag ut på vägarna och åka. Ska till Oskarshamn och har varit lite orolig eftersom viss snöstormsvarning är utfärdad. Har t o m haft funderingar på att ställa in mitt möte om det sett för farligt ut. Nu har jag dock försökt sätta mig in i dagens väderspådom ordentligt samt fått lite experthjälp och det lutar åt att jag ger mig iväg.

Har inte varit ute för så mycket trafikolyckor själv genom åren. Men för några år sen var jag tvungen att åka ut i moddsträngen på vägen då jag fick möte i form av en stor långtradare i en kraftig kurva. Med påföljd av att jag fick sladd förstås. Jag min dumma nöt försökte då parera med ratten varpå en ännu värre sladd uppstod. Ja till sist snurrade hela bilen. Som tur var kom inget mer möte just då. Själv for bilen och jag ut i diket och kolliderade med ett träd. Chockad satt jag kvar och var så tacksam för att inte ha några passagerar i bilen den dagen. I baksätet låg fullt med glassplitter. Den bilen (min enda egenköpta och egenregistrerade bil) kunde man inte köra mer utan gick till skrot. Några dagar efter olyckan åkte jag ner och sa Hej då till bilen. Kändes viktigt att göra ett avslut.

Idag ska jag köra försiktigt!

Nice Sunday

Idag har jag njutit av vilo/söndagen. Ja hela helgen har varit riktigt bra. Ett litet minus var kanske att det inte gick att spela golf idag som vi funderade på. Greenerna var frostiga hela dagen. Vi hittade dock en green (9:ans) som var frostfri. Då tog vi beslutet att spela ut 6 st bollar var på den banan. Så vi fick lite valuta för att vi åkt ut. Kändes lite märkligt att spela på en ganska frosthård fairway. Bollarna rullade/studsade längre än vanligt t ex. Eftersom vi inte fick gå så mkt på banan så tog vi en promenad upp till Vystberget istället när vi kom hem. Ett ganska tungt uppförslut hela vägen så pulsen steg i min inte helt fökylningsfria kropp. Men väl där uppe så var det värt besväret. Min mobil kan inte riktigt fotografera vyn på ett rättvist sätt men bilden "föreställer" i alla fall centrala Kisa sett lite snett ifrån ovan.

En helt perfekt kväll

Min fredagskväll var bara såååååå perfekt. Hade jag en liten förhoppning och förväntan om en bra utekväll så uppfylldes dessa med råge. Sitter fortfarande så här dagen efter med en glad känsla inom mig.

Först var det förfest hemma hos oss då vi bjöd på dryck i mängd och några olika lättare tilltugg. Vi hade bjudit in personer från lite olika gäng så alla kände inte varandra och då blir oftast en fest som trevligast. Så också igår. Som vanligt är det svårt att slita sig från en trevlig förfest men alla lydde mig när jag sa/sjöng saker som: "Nu är det sista glaset om ni ska ha nåt mer!" och "Let´s go, Let´s go, Let´s go, Let´s go to Peoples House!"

Väl där så hann jag prata med många trevliga personer som jag annars inte träffar så ofta. En gammal klasskamrat kände jag inte ens igen först. Alla var glada och stämningen i lokalen hög. Åldersspannet mellan äldst och yngst var stort. En fest över generationsgränserna. Det är ju så en riktigt trevlig tillställning ska va!

Och sen förstås, kvällens helsköna band. The TroubleNecks. Jag bara älskar deras musik. En stor del av kvällen tillbringade jag på dansgolvet där jag svängde loss ordentligt. Livemusik när det är som bäst. Redan från första låten ända till sista så fanns vi där. Det dansande, svängande, diggande, klappande, sjungande och festande folket.

En kväll att lägga till minnet som en av livets härliga stunder.

Ikväll ska hon ut och roa sig

Ser fram emot att gå ut och lyssna på lite härlig musik ikväll. The TroubleNecks på Kisa Folkets Hus kl 21-01. Förfest hos oss innan. Kan bli hur skoj som helst. Älskar utekvällar på FH och framförallt älskar jag den medryckande musiken som dessa herrar spelar.

http://www.myspace.com/music/10112064/songs/14400467

Speciella möten i livet

Jo såna har man faktiskt alltsom oftast om man tänker efter. Tyvärr glöms de snabbt bort. Igår träffade jag och pratade med en äldre kvinna. Hon var så härlig på alla sätt och vis. Pigg och vital och snabbtänkt. Minne bättre än vilken 20 åring som helst. Grejen var att hon är 103 år. Hon tillhör alltså gruppen ÄÄÄÄÄ. Jo det är sant. Ett nytt begrepp håller på att ta form i Sverige. Nu har vi inte bara äldre (över 65) och äldre äldre (över 80) utan det nya är ännu äldre än äldre äldre (över 100). De börjar vara några stycken.

Men ändå. Alla dessa hundra + personer är inte så där med i vad som händer och sker som denna underbara kvinna. Och jag som brukar känna mig gammal och gaggig ibland. Jag är ju för sjutton exakt 60 år yngre än denna dam. Wow. Ett sånt möte känns speciellt.

Jag glömmer heller aldrig när jag som 19-åring jobbade i hemtjänsten. Några gånger jobbade jag hos en fin gammal man som klarade allt utom städning själv. Han lagade mat och gick till affären. Han tyckte om att avsluta städningen med en liten fika och pratstund som så många gjorde på den tiden. Det sociala är oftast viktigare än att ha det tipp topp. En sån gång när vi satt och pratade som två vuxna människor i ett intressant samtal om livet så började vi prata ålder. Det gick då upp för oss båda att det var exakt 80 år mellan oss. Ändå så var det ett gott och vuxet samtal vi förde. Också ett speciellt möte som etsat sig kvar i mitt annars lite dåliga minne.

Något jag annars upptäckt kan förstärka och etsa sig kvar i minnesbarken är dofter. En tvål eller en parfym jag köpt vid ett speciellt tillfälle gör att jag minns det mesta kring händelsen varje gång jag använder den. Nu ska jag ta mig en glögg framför en hyrfilm. Näsan rinner så jag vet inte om jag kommer känna nån doft och minnas alla härliga glöggstunder. Hur som så är glöggen förknippad med en härlig känsla och det vill jag uppleva en stund mitt i förkylningstiden.

Kan jag ha

Jag skulle nog inte varit så kaxig häromdagen. I söndags kväll kändes livet fantastiskt lätt och jag målade upp en inre målbild om massor av positiva händelser. Allt från att jag skulle vara fortsatt glad och pigg till att jag skulle ta min träning till en högre nivå framöver. Shit fick jag! På natten fick jag ont i halsen och sen har det bara fortsatt. Usch jag har fått en:

Höstförkylning

När jag kom hem igår vid kl 21 så försökte jag mota bort den med diverse dunderkurer. Så nu väntar jag bara. Bort, bort, bort. Här är du inte välkommen!

Hur svårt kan det va?

Vilken eftermiddag och kväll jag haft. Började med körövning med härliga gospelgänget. Idag hade vi riktigt go i kören. Man fylls av sån energi såna stunder. Och glädje förstås. Sista halvan började vi öva inför advents/julkonserten. Bara det ger en en extra kick.

Eftersom jag inte tränat mina onsdagspass i veckan så tog jag tag i det själv efter uppåttjacket som kören gav. Tränade ett 50 minuters zumbapass framför tv:n själv. Äldste sonen på 21 år undrade om jag inte skulle fälla ned persiennerna. Han var nog rädd för vad grannarna skulle tänka om de såg mig vicka på höfterna, skaka på bysten och bara allmänt dansa runt till alla zumbasteg. MEN det gjorde jag icke. Jag fattar ju att jag inte ser så där vältränad och smidig som de på tv:n men jag känner mig sån för en stund. Det är väl huvudsaken.

Och efter zumban så kom jag upp ytterligare ett steg på energiskalan. Kändes som om jag ville göra nåt mer. Så byte av skor till joggingdojor plus en träningsjacka. Säkert ett år sen sist och nåt jag trodde skulle va jobbigt och att jag skulle känna mig som en klumpig elefant. Men det gick hur bra som helst. Kände mig mer som en elegant gasell. Nu sprang jag inget maraton precis men ändå några km utan problem. Än finns det krut i kärringen.

O la la. Med lite positiv energi är inget omöjligt.

(Avslutat med pizza och filmen Dear John! Det var jag sannerligen värd.)

Även den mörka årstiden.....

......rusar iväg i en hast. Imorgon är det november. Den mörkaste och jobbigaste månaden på året men går den lika fort som oktober så är det snart härlig adventstid.

På tal om advent så kunde jag inte hålla mig längre. Igår har första årgånsglöggen intagits med hemmaskållad mandel, russin, hembakade pepparkakor och ädelost. Mums!

Igår var maken och jag ute och spelade en (kanske) sista 18-hålsrunda för i år. Det var en underbar golf- och höstdag. Nu kan jag ställa undan klubborna med en god känsla (slog maken) men samtidigt gav det mersmak. Hade inte spelat på tre veckor och nu kom jag ihåg hur mycket positivt man upplever där ute i friska luften på golfbanan. Och vilken fin bana vi har fortfarande. Kinda GK´s bana är i ett mycket bra skick fast det är så sent på säsongen.

I morrn är det dags för min sista långarbetsdag på ett tag. Har jobbat även på kvällen under en dag i veckan de senaste 5 veckorna. Blir ju lite plus i flexen och jag är med på mycket givande möten som ger mig mycket i jobbet. Samtidigt inget att rekommendera att jobba typ 12 timmar på en dag. Inte för mig i alla fall. I fredags var jag så trött så jag nästan flippade ur (på i mitt tycke mina lata barn) när jag kom hem.

Idag är det hemmajobb och körövning som gäller. Samtidigt som maken håller på med ett annat viktigt projket i trädgården. Idag kommer ett stor steg ske därute som kräver hjälp av ett gäng starka karlar. Mer om detta en annan dag.

Hemmaonsdag

Känns SÅ lyxigt men samtidigt välförtjänt. Har jobbat lite mkt de senaste veckorna. Jobbat som vanligt plus en kväll i veckan. Därför har timmar att ta ut i flexbanken byggts på. Beslutade därför att idag när jag inte hade nån träff eller möte inbokat skulle jag jobba hemifrån samt ta ledigt resten.

Sovmorgon till 7. Mmmmm. Hunnit med att se hemmet i dagsljus. Bäddat sängen. Tvättat och strykt tvätt. Handlat glögg. Betalat räkningar. Lagat lunch. Och jobbat några timmar med telefonsamtal och pappersarbete.

Återstår resten av dagen och nu kör det ihop sig. Jag vill ju så mycket. Onsdagen är min träningsdag då jag tränar två pass i rad. Det är liksom heligt. Inget mer än sjukdom och jobb kan komma emellan. Ikväll får jag dock välja bort det ändå eftersom familjen insåg att det är en ypperlig dag av flera olika anledningar att åka in till Linköping och göra ärenden. Jag inser det själv också. Därför drar snart 3/5 av familjen iväg och 2/3 kommer efter senare. Ikväll kommer jag vara trött och många kronor fattigare...............

Pigg, relativt i alla fall.

Jo faktiskt. Jag känner mig helt OK för att vara måndag morgon. Senaste tiden har jag inte alls känt mig utvilad efter helgen och när nästa vecka börjar. Idag känns det riktigt bra eftersom jag haft en oinbokad helg hemma.

Nu är jag redo att ta mig an veckan och ser inga hinder, bara utmaningar.

Hemmahelg

Njuter av min helg hemma. Inget inbokat. Har inte haft en sån här helg på hur långt tillbaka som helst. Ibland behöver man sånt.

Inte för att det fattas saker att fylla helgen med. Här finns mer än lovligt att styra med och det gäller att inte få panik när jag är hemma och ska välja nåt av allt jag borde göra. Igår hade jag en liten släng av beslutsångest och otillräcklighetskänsla. Vet inte om nån kan känna igen sig i den men för mig handlar det om att helt plötsligt ha tid att möta det där berget av saker som jag skjutit upp. När allt kommer rusande samtidigt och innan jag hunnit prioritera så fylls jag av en olustig känsla. Men igår kunda jag mota bort den som tur var.

Försöker denna helg att blanda nytta med nöje. Arbetar aktivt med toppen på berget av "bordegörasakerihemmet" och "bordegörasakerförattjagskamåbättre". Nu ska jag göra lite fm-kaffe för det borde göra så att jag kan lägga i en växel till.

Låååång dag + åt rätt håll

Idag åkte jag hemifrån 06:15 och kommer förhoppningsvis hem igen vid 21-tiden. Tur det är fredag imorgon så att helgen snart ligger där och väntar. Jag längtar redan dit men eftersom jag har mycket att stå i på jobbet så går det nog fort tills det är fredag eftermiddag. Idag är det utbildning kring olika lagar på schemat hela dagen och sen har jag en anhörigträff i kväll.

Igår var jag och rörde på mig igen. Nu var det 14 dagar sen sist så att gå på Zumba- och efter det Step Up-pass var hur skönt som helst. Kanske att hjärnan inte var helt med på slutet av Step-passet eftersom jag hade lite dåligt med näring i kroppen. Att försöka undvika snabba kolhydrater går skapligt bara man ligger steget före och planerar inför situationer framför sig. Nu har jag ju bara hållt på 3 dagar men känner redan stor effekt av att minska intaget av snabba kolhydrater. Volangen minskar. Bubblet i magen är nästan borta. De stora trötthetsdipparna är ett minne blott. Ja, så här borde jag leva jämt. Fattar inte att det ska va så svårt. Eller egentligen varför det ska va så lätt att halka tillbaka till dåliga vanor igen.

De första dagarna är värst

Nu har jag fått nog. Man kommer till en gräns liksom. När inga kläder i garderoben passar. När kroppen ger tydliga signaler att den inte mår bra. Då måste jag lyssna.

Säger inte att det är lätt. Har glidit in i dåliga vanor igen. Men nu får det va slut med godis och bröd och andra snabba kolhydrater på ett tag. Helst för alltid tyvärr men det klarar jag inte. Tar en dag i taget.

Senhöst

Lövprassel under kängans steg.
Mörkret gör mig tung och seg.

Ögon som har svårt att vakna.
Fötter som sällan är nakna.

Frostnätter och soliga fina dagar.
Regnrusk och blåst och jag klagar.

Försöker se det fina och vackra.
Det finns där och jag vill tacka.

Jag rycker upp mig och tar nya tag.
Mörkret är ju inte evigt, inte heller jag.

Måndag igen

Som vanligt har min helg gått i rasande tempo och varit välfylld av aktiviteter. Har nu lunchrast på jobbet och fick då lite tid att gå in på datorn. Inte ens det har jag haft tid med i helgen.

I lördags var det gospeldag i Åtvidaberg. En liten kärntrupp bestående av 6 personer från Kinda Gospelkör deltog i Åtvidabergskörernas gospeldag. Det är så härligt befriande när riktiga gospelproffs kommer och leder en stor massa av människor att sjunga från hjärtat. Släppa loss. Släppa allt vad texter och noter heter och fullständigt lita på att körledaren visar vägen. På kvällen var det konsert i Åtvids gamla kyrka. Har inte varit där på drygt 3 år då vi var på minsta lillkusinens känslosamma dop när Edvin döptes och vår dotter Susanna sjöng och spelade solo så fint. Allt går igen på nåt sätt. Nu var jag där och tillsammans med massor av andra i sångens berusning gjorde att kyrkan fylldes av känslor. En lång men underbar dag!

I går så var det sista golftävlingen för säsongen på Kinda GK. Starten på tävlingen blev lite försenad pga frost. Så det blev en hel dag på söndagen med. Tillsammans med maken och Nisse G kom jag på en 3:e plats. Ett bra avslut på en annars lite knackig säsong för mig. Kommer kanske spela en sista gång till men sen ska klubborna banne mig upp på hyllan. Har liksom lite annat att ta tag i också.

Nej nu måste jag återgå till jobbet som väntar. Ser fram emot nästa helg då jag inte har något inbokat. Det var länge sen.......

Snurrar på

På jobbet snurrar det på. Under en period kanske man mer kunde beskriva det som lunkar på, men nu snurrar det lite fortare. Roligt! Dagarna känns mer meningsfulla när ett visst flyt infinner sig. Jag funkar också bättre och idéer flödar lättare i min hjärna.

Samtidigt som balansen rätt lätt kan rubbas om det blir för mycket. Just nu går hjärnan nästan på högvarv även när jag ska sova. Är inte orolig eller så men fylld av energi och tankar när jag ska sova. Kan säga att när jag sen ska gå upp efter några timmars orolig sömn är "fylld av energi" inte ett begrepp som beskriver detta vrak till människa. Att det sen är mörkt även flera timmar efter att jag gått upp gör mig inte piggare.

Snart intar jag min första kopp kaffe och tar itu med karusellen. Idag ska jag inte köra på högsta fart utan mer en seglande hastighet där jag hinner se och reflektera över landskapet (arbetet på mitt skrivbord).

Bra flow idag

Idag ska jag inte klaga. Har verkligen fått mycket gjort på jobbet. Fått tag i personer jag jagat i telefon i en vecka. Troligtvis fått en lösning på underhållningen på min julfest. Själv blivit kontaktad. Haft flera möten i r l. Delat ut broschyrer och visitkort till folk som efterfrågat dem. Träffat mina gamla kollegor en liten stund och de bjöd mig på sin grötlunch i december. Sötnosarna. Jag saknar dem!

Dessutom kommer jag att få nån hundring eller två i löneförhöjning. Man kan ju aldrig ta en sån sak förgiven så det verkar ju bra.

Har också fått erbjudande om att bli bjuden på lunch eller en date på kvällen av en som vill visa sin uppskattning. (Inte min man och inget jobbrelaterat.)

En dag med flyt helt enkelt. Me like!

Flex är målet idag

Känner mig ganska sliten just nu. Vet att det beror på att jag haft för mycket omkring mig ett tag. Jag fixar inte det. Vet ju om det. Ändå gör jag mina misstag ibland. Har man en gång varit nära den där väggen måste man planera in mer luft i almanackan. Måste liksom landa mellan varven.

Idag är enda dagen jag har luft i jobbalmanackan så jag tänker jobba järnet under förmiddagen för att kunna ta flex i eftermiddag. Måste försöka komma ikapp mig själv för att må bra.

Tackar gudarna för flexen!

Olustig deppkänsla

Inte ofta jag känner så här men idag har jag haft en totalt bortkastad dag. Kände redan igår att det jag skulle göra idag verkligen inte var nåt jag kände för. Hade anmält mig till en golftävling och prisutdelningsceremoni efter Östergötlands damtour. Inte för att jag hade nåt pris att hämta (kom bara 5:a i B-klassen). Men min golfkompis Maggan kom ju etta i B-klassen och jag ville följa med och göra henne sällskap osv.

Maggan blev sen akut sjuk så därför sjönk lusten för att åka. Det har varit lite dålig info om denna tävling och den var en bra bit bort. I Valdemarsvik. Det gjorde att det kändes ännu tråkigare. Visste knappt om den skulle bli av eftersom det bara var 13 anmälda men eftersom jag har svårt att svika så kände jag mig tvungen att åka. Jag har också haft lite för mycket omkring mig ett tag så jag skulle verkligen behövt en dag hemma. Plikttrogen som jag är så körde jag iväg men åkte fel i flera mil och kom till tävlingen med pulsen och andan uppe i en alltför hög nivå.

På tävlingen spelade jag naturligtvis helt under isen. Kom sist och slet åt mig en chokladkartong på prisbordet för denna fina placering. Den kom väl till pass när jag åkte hem. Hade knappt fått i mig nåt ätbart på hela dan. Svimfärdig landade jag hemma med en deppkänsla för en stund sen.

Tog med priserna hem till Maggan i alla fall. Så nåt bra för nån annan har jag ju gjort idag åtminstone. Nu ska jag glömma denna dag och gå in och värma mig i bastun.

Jag är seeeeg

Har varit med om flera höjdpunkter det senaste dygnet men det tar på krafterna på en mitt i livet kvinna. I natt gick jag och la mig först vid kl 3. Efter det var jag tvungen att hinna med nåt kapitel i Morgan Allings bok innan jag somnade. Har idag legat och halvsuttit för att läsa ut boken på förmiddagen. Den fångade mig från första raden till den sista. Läs den om du vill få ta del av ett och flera gripande människoöden. Jag fascineras alltid av "maskrosbarn". Den förmåga som människor som Morgan har att inte bli offer även om det finns hur många ursäkter som helst.

Igår kväll var jag och maken på vinprovning för första gången i vårt liv. Sex viner från ett och samma distrikt skulle provas. Jag tyckte det var svårt. Har en förmåga att kunna bli lite för analytisk så jag satt fast med näsan i det första glaset när mina bordsgrannar var inne på det femte. Ska nu ta ställning till om jag ska gå med i munskänkarna. Vi åt också mat innan det hela avslutades. Kvällen var så lagom redan där kl 22:00. En trött kvinna så där på fredagkvällen.

Men det var inte slut med det. Maken hade tackat Ja till att gå bort till ett par nya vänner efter det med. På nåt glas och lättare tilltugg. Jo tack! Tjena! Det var dukat tjusigt till förrätt och huvudrätt vid stora finbordet. Jag som var proppmätt. Och maten var lagad av en gourmé kock. Var ju tvungen att äta och det smakade ljuvligt delikat. Jag led av att inte kunna äta fullt ut eftersom magen redan var full. Vi fortsatte alltså vårt vindrickande ända fram till kl 2:30 på natten. En trevlig natt men som sagt idag är jag:

seg!

Morgan Alling förgyllde min dag.

Idag har varit en mörk och regnig dag. Hela dagen har varit tung och deppig. Jag har jobbat långdag och knappt träffat en kotte på hela dagen. Då blir jag lite nere. Jag måste verkligen inte ha folk omkring mig jämt men om man älskar att jobba med människor så vill man liksom även få till lite möten i verkliga livet. En tung och deppig dag i en ensam anhörigkonsulents vardag innehöll dock några ljuspunkter. På kvällen var jag på en anhörigträff på en avdelning på ett särskilt boende. Och då träffade jag många människor. Både personal och anhöriga och det värmde mitt anhörigstödshjärta att se värmen mellan dem när de pratade om de som bor på avdelningen. Precis så ska det va! Tryggt och gott för den anhöriga att veta att min pappa/mamma/fru/make har det bra här.



Sen har jag ju mitt visserligen ganska korta möte med en person som jag beundrar. Jag har idag gjort en sak för första gången. Först av alla stod jag i signeringskön på Bokia i Vimmerby. Jag hade ändå tänkt köpa Morgans bok och när han nu skulle komma så ville jag passa på att få hans autograf i boken. Morgan var precis så gullig och go som jag föreställt mig. Jag fick både kram och hjärta i boken. Kände hur jag rodnade ända upp till öronen under min foundation. Nu längtar jag efter att få läsa den så jag lägger min andra bok åt sidan ett tag och ger mig in i Morgans uppväxt och liv. Tror att jag kommer att bli berörd och just nu vill jag inget annat.

Röra på fläsket

Ikväll var det så dags igen för veckans Zumbapass. Helfullt i gympasalen på Bäck. Zumbafebern går som en löpeld och alla vill vara med och prova. Gammal som ung. Tjock som smal. Vältränad som otränad. Och det var härligt ikväll med men jag och dottern som var med hade ork och lust över när passet var slut.

Tur då att Susannes step up startade ikväll. Vi har väntat och längtat efter det. Synd att de bägge passen ligger precis efter varandra bara. Men förresten kanske det inte är synd. När man ändå kommit iväg så kan man väl köra på. Och det gjorde vi. Har inte gått på step på nåt år och jag har faktiskt saknat det. Det var också jättehärligt! Så nu sitter jag här med spaghettiben men med en nöjdhetskänsla. För jag klarade av det. Utan alltför stora problem. Det var mer än jag trodde om den otränade halvfläskiga tant jag i nuläget känner mig som.

Gott att röra på kroppen men imorrn och på fredag kanske jag känner på ett annat vis.......

Småfrusen men inte i kväll

Lunchen är uppäten. Sitter ensam på mitt kontor och jagar folk på telefon, skriver dokument på datorn, läser osv. Hösten är kall utanför fönstret och kylan tränger in till mig också. Känner att jag blir frusen av att sitta stilla. Så idag har jag tagit fram en kär gammal trogen vän, nämligen vetekudden och den värmer så gott. Till det lite tända ljus vid mina måltider. Tänker på min anhöriggrupp som idag är på Måbra dag. Blir glad och varm i tankarna eftersom jag vet att dessa anhöriga så väl behöver och förtjänar en dag då någon tar hand om dem istället.

Ja det finns alltid ljus och värme även om det blåser kallt. Det är viktigt att komma ihåg!

Ikväll ser jag med glädje fram emot ett nytt Zumba-pass. Igår kom mina Zumba sticks med posten så nu är jag lite mer redo. Har dessutom fått hem några träningsdvd så nu kan jag köra några höftrullningar även hemma framför tv:n. Det är kul men svårt att få till med en gång. Övning ger färdighet och vad gör det att jag är frusen nu. Ikväll kommer jag skaka, rulla, dansa, stega mig jättevarm.

Helgerna går så fort

Ja alla dagar springer visserligen iväg i en hiskelig fart men helgerna i en fart som är svår att hinna med i. När jag kommer till söndagen är jag nöjd med helgen men skulle önska att den hade en dag till.

Idag har vi ändå haft en bra hemmajobbardag. Har faktiskt hunnit med lite på den långa listan jag ännu bara har i huvudet. Vi har sällan en hel dag till att få nåt gjort hemma så det kändes riktigt bra att vi idag hade en undantagsdag. Vårt kära fritidsintresse golfen tar förstås en hel del tid från annat. Får lite glirlingar från en del håll att "ni har ju aldrig tid". Saken är den att det har vi visst men det kan krävas lite planering. Och snart är ju golfsäsongen över för denna gång.

I dag går mina tankar också till restaurang och servicehuset i Pinnarp som i natt brunnit ned. Det känns konstigt fast jag själv inte sett det på plats. Många minnen har jag från denna kåk. Tragiskt men huvudsaken att inga människor eller djur kom till skada.

ShoppingCissi

Var faktiskt riktigt duktig i flera dagar när jag hade fått lön. Gick inte och förstörde merparten direkt. Kände suget och var ute och kikade i skyltfönster och inne i affärer. Kollade in om det kunde tänkas vara något som jag ville ha. Hade just inga måsten men ibland kan det uppstå bara av att se något fint till hemmet, mig själv eller nån annan. Sån är jag när jag har pengar!

Men jag lyckades hålla mig eller snarare fanns det inget som jag bara måste köpa när jag såg det. Ett par dagar senare är läget ett annat. Kom på att jag behövde en del trots allt. T ex:

• Lite goda höstteer.


• Fina designade blockljus i olika färger.


• Prydnadspumpor.


• Zumbaprylar så att jag kan träna för fullt.

Nu kan snart hösten komma. Ska bara putsa alla mina 25 (x 4 sidor) fönster nån dag. Spela färdigt säsongens golftävlingar och lägga klubborna på hyllan. Klippa gräset en sista gång. Rensa upp i trädgården. Plocka undan sommarkläder. Och.......

Men inte ikväll. Nu ska jag krypa in i nån mysdress. Tända några av mina fina ljus. Dricka en kopp gott höstte. Kolla på mina fina pumpor. Drömma om min fint vältränade Zumbakropp som jag kommer att ha om ett halvår. Mmmmmmm...........

Glädjehändelser

Förra veckan var lite motig på flera sätt så därför är det extra roligt om det händer lite oväntade roliga saker i ens liv. Något jag blir nästan generat och extra glad för är om jag får någon oväntad uppskattning eller gest och det har jag nu fått flera på bara några dagar. Tänk vilken lyckligt lottad kvinna jag är!

Se bara:

• I lördagens tidning fick jag dagens ros. Fick veta det igår genom någon annan som läst det. Själv hade jag missat den. Min första och kanske enda i mitt liv. Har själv genom årens lopp skickat in rosor flera gånger men aldrig fått nån själv.


• I måndags fick jag en fin dikt skickad till mig från en speciell vän som är som min väldigt speciella storebror.


• Idag hade jag fått ett fint tack-kort från en vän och hennes ord gjorde mig också glad.

Inget av detta hade jag räknat med och därför blir lyckan desto större. Att någon har tagit sig tid och ansträngning att visa sin omtanke om mig. Det är stort.

Ytterligare en glädjestund gav jag mig själv idag. Gick iväg på mitt livs första Zumbapass och det var inte mitt sista. Snacka om lyckorus när kroppen kommer in i rytmen.

Vemod

Nu har jag uppdaterat mina fasta bilder på bloggen. Det var liksom dags att ta bort lite sommarbilder och lägga in bilder lite mer aktuella för årstiden. Kan inte sticka under stol med att det var vemodigt att ta bort sommaren.
Nästa känns så långt bort och denna kommer aldrig åter.



Farväl sommaren 2010!

Vännen är tillbaka

Ja nu var det länge sen han var på besök. Den där extra efterhängsna och jobbiga vännen jag har och som jag aldrig blir riktigt av med hur jag än försöker. Idag var f-n skapet extremt jobbig. Har försökt ta hjälp av lite andra vänner jag har och motat bort honom men inte ens de kunde hjälpa mig. Så idag SKA jag ta en tidig kväll och hoppas att nån extra timmes sömn gör att han flyr sin kos.

Nack/huvud/ögonvärken ge dig av och kom inte tillbaka på ett tag!

När löven faller

Ja då är det lite tungt trots allt. Mörkt på morgonen. Tidigt mörkt på kvällen. Idag har det dessutom blåst kalla höstvindar och löven yr omkring mig.

Kom hem med en trötthet och nästan deppighet men sparkade mig själv i rumpan och har faktiskt fått flera saker gjorda. Det jag känner mig mest nöjd med är att jag äntligen, verkligen äntligen, har planterat lite höstblommor i mina urnor. Jag har haft dem ståendes i 14 dagar men inte fått ned dem i jorden. Så nu känner jag mig lite lättare i sinnet trots allt.

Och vissa delar av hösten är faktiskt vackra.

Är lite på G.....

Kanske lite sent på golfhalvåret att vara på gång med mitt golfspel men det känns som om det faktiskt lossnat lite igen. ÄNTLIGEN! Spelade bra i början på säsongen men sen har det bara gått utför.

Jag vet inte vad det beror på. Allt och inget. Finns säkert massor av orsaker som jag inte ska analysera och tråka ut er med här och nu. Men idag var jag med i en stor damtävling på Linköpings GK. Har aldrig spelat där förut. Det är så häftigt. En golfbana inte långt från centrala Linköping. Svårt att förstå att det ligger och får plats med en fin 18 håls bana där. Och på denna tävling spelade jag hyfsat.

I min boll var det jag och tre damer från just denna klubb. Jag som aldrig satt min fot på deras bana var bäst i min boll. Av ungefär 40 damer i min klass kom jag på 8:e plats på 33 poäng och fick ett fint halsband som pris. Jag var också en av endast fem som gjorde en birdie (slog ned mitt 3:e slag i koppen på ett par 4 hål). Det fick jag ett paket bollar för. Så hurra för mig!


Är idag stolt över Kinda GK´s tre damer som deltog. Vi fick pris alla tre. Mia Kjällander kom 2:a i A-klassen. Jag fick två priser som jag skrev om ovan och Margaretha Lejman kom 10:a. Inte illa för vår lilla klubb. Så Hurra för oss Kinda GK damer!

Förkyld

Snorigt och nästäppa. En och annan hostattack. Tunghet i huvudet. Plötsliga anfall av extrem trötthet blandat med hög puls och lättare svettningar. För att i nästa känna mig ganska ok. Ja en liten höstförkylning får man väl ta. Jag brukar ju inte få varken så stora besvär eller behöva dras med dessa virus nån längre period. Hoppas att den snart släpper av.

Igår kväll och idag har vi faktiskt umgåtts med alla våra barn och sonens flickvän. Det är inte så ofta numera som jag har hela min familj samlad så det har varit extra trevligt förstås. Idag la jag därför manken till att laga en lite bättre middag. Söndagsstek med massor av brunsås på lördagen för de som äter kött. Till mig lagade jag fisk och till dottern vegetariskt. Vi två fick en specialsås som jag experimenterade mig fram till. Hur som alla verkade tycka att det smakade bra.

Efter en golfrunda med maken har vi två nu laddat upp med snacks och godis. Nu ska jag koppla av för imorrn väntar andra utmaningar.

Torsdag redan

Ja veckorna går fort. Kort summering av livet just nu:

Arbetet: Idag ska jag åka till Högsby. I tisdags var jag i Kalmar. Mycket möten och resor i länet blir det vissa veckor. Där i mellan har jag suttit på mitt kontor. Ensam plitandes på olika projekt jag arbetar med och ringandes till några kontakter och anhöriga. Men denna vecka känns lite seg. Ingen ringer mig och knappt några mejl inkommer.

Hälsan: Flera familjemedlemmar är ordentligt förkylda och har så varit ett tag. Därför har jag en släng av förkylning jag med. Inget superjobbigt men en förkylning är i alla fall en förkylning. Mitt sår läker bra i upp i skalpen. Ska beställa tid för att ta bort stygnen. Känns kanon att inte ha ett horn i sidan till nån längre.

Hem och fritid: Börjar känna av hösten och mörkret. Orkar inte med så mycket när man kommer hem efter en arbetsdag. Samtidigt som det finns mycket jag skulle behöva göra. Golfspelandet blir lite mindre ofta. Funderar på om och vad jag ska träna istället. Stannar dock vid funderingar, är ju förkyld för sjutton. Ser på film om kvällarna istället. Har de senaste 4 dagarna hyrt 3 filmer. Höstmys i allra högsta grad.

Fjällresan bokad

En stor och härlig glädjekänsla sprids nu inom mig. Har idag bokat vår fjällresa till nästa år.

Längtar redan..........


......till detta ställe!

Det avskyvärda har inträffat

Valet är över. Det råder nu kaos eftersom alliansen inte fått egen majoritet utan måste försöka köpslå med miljöpartiet vilka inte verkar det minsta intresserade av deras invit. Själv röstade jag för de rödgröna och är förstås besviken men det var ändå väntat. Alla förhandsmätningar pekade åt detta håll. Tyvärr! Jag säger tyvärr för jag är t ex inte för en nedrustning av våra välfärdssystem. Jag är också oroad över alliansens sätt att se på den nya gymnasiereformen, Gy2011, eftersom jag vill att alla ska ha samma chans att kunna läsa på högskolan. Jag vill heller inte att vi säljer ut alla statliga bolag till andra länder.

Men det är bara att finna sig i det hela. Sveriges befolkning har sagt sitt. De som gick och röstade gjorde sitt val och de som INTE gick och röstade gjorde också sitt. Men tänk (generellt sett) så hemskt det är att i en grupp människor på 18 personer så är EN av dessa Sverigedemokrat. Hur blev det så här? Det kan jag inte finna mig i.

SD in i riksdagen på 5,7 % av rösterna. (De är t ex större än både Vänstern och Kristdemokraterna som har 5,6%.) I dag är en sorgens och skammens dag och där är vi åtminstone enade i båda blocken. Jag stödjer kampen, gör det du med!

Fest

Japp och Jippi!

Jag ska iväg på fest hos ett par riktigt trevliga vänner och vet att där kommer att krylla av massor av härlig människor. Så ikväll finns det risk för en riktigt kul kväll. Kanske jag till och med dansar på bordet eller nåt annat galet.

Bäst att jag kastar in mig i duschen och får bort lite gammalt golftävlingsdamm. Den tävlingen är inte mycket att memorera precis. Jag och min lagkompis Tommy kom trea från slutet alltså typ på en 16:e plats. Men det är nu glömt och nu laddar jag för en kul kväll. Skål!

Hemmadag med röda slingor

Har idag jobbat hemifrån. En möjlighet jag ibland har i mitt nuvarande arbete. Just idag hade jag en läkartid mitt på dagen. Därför var det liksom ingen idé att pendla fram och tillbaka till Vimmerby. Så det var skönt att ligga kvar i sängen till kl 6 istället för 5 och så vidare.

Ibland när man arbetar hemma (jag minns hur det var när jag pluggade t ex) så kan det vara svårt att blunda för allt som finns att göra i hemmet. Men det har gått bra idag. Det kan förstås bero på att min duktiga arbetslösa dotter städade hela huset igår. Jag har därför kunnat njuta av ordning och reda runt omkring mig när jag bl a suttit i samtal i arbetstelefonen.

Sitter nu med intorkade röda blodstrimmor i mitt ljusa hår. Har gjort en liten operation uppe i skallen och det känns skönt att det är över. Gått och dragit på detta i många år. (Jag är liksom inte typen som söker läkarhjälp i första taget.) Men nu äntligen tagit tag i det hela. Får se till att lära mig hur man kammar över flinten och de första dagarna även stygnen. Känner mig nöjd och tror det blir bra om några veckor. Nu är arbetsdagen över och helgen väntar.

En härlig Måbra dag!

Idag var första gången jag tog med några av mina anhörigvårdare på en Måbra dag på Åby säteri i Horn. Det blev en kanonlyckad heldag för de som deltog. Denna fantastiska oas. Dessa underbara behandlare. Denna så speciella plats på jorden.


Jag var med för att få en inblick så här första gången. Inte så att jag fick några behandlingar men jag fanns till hands och satt med i badtunnan, bubbelbadkaret, bastun, fikat, lunchen, slappandet i soffan och dessutom fanns en massagefåtölj jag provade. Vi fick också plocka för oss av frukt, nötter, russin och vatten i mängder.



Jag är en person som gillar att se andra må bra och helst människor som mer än någon annan förtjänat en guldkant i tillvaron. Så att ha ett jobb där man kan glädja andra är verkligen ett fantastiskt och tacksamt arbete.

Ibland känns det som....

...att jag har världens bästa jobb!

Visst är det saker som är lite tuffa ibland också som t ex att vara ensam i min roll. Ensam om alla beslut och arbetsuppgifter. Ensam på raster och ensam i entusiasmen att göra något för alla anhöriga som vårdar eller stödjer en sjuk närstående.

Men samtidigt finns det stora fördelar med denna ensamhet. Jag kan bara gå till mig själv och förhandla om vilken arbetsuppgift jag ska ta tag i. Behöver liksom inte fundera på om nån annan skulle passa bättre för uppgiften. Självklart är det jag. "Experten" på de anhörigas situation. Och idag har jag haft en av mina härliga anhörigstödsgrupper. Det hela slutade som det många gånger gör med ett stort kramkalas. Och tänk så många kramar jag då får och ger. På betald arbetstid. Härligt!

Höst

Även den mest positiva människa måste känna av mörkret denna måndagmorgon. Regn vräker ned och allt får en mörkgrå tråkig lyster. Medresenärerna på tåget visst såg de lite mer trötta och hängiga ut idag? De fina av hösten färgade träden som var så vackra igår i ljusets sken, visst var de bara glåmiga idag? Och jag då, visst är det svårare att gnugga sömnen ur ögonen idag och förmå sig till att dra igång saker med en frenetisk energi?

Ingen toppenrolig start på arbetsveckan men det får gå det med. Har man nåt val? Hösten är här..........

Påfyllnad

Glömmer kanske bort att fylla på ibland. Jag menar genom att träffa människor och vara i situationer som ger mig energi. Att ge och bli tappad på energi händer mellan varven, men just den där känslan av ett positivt flöde av värme människor emellan som gör att man mår så himla gott. Den går inte av för hackor och är förstås mycket bättre.

Idag kom jag iväg till min kära Kinda Gopselkör fast jag kanske borde ha gjort lite annat. Och det ångrar jag inte. Hela kören och framförallt några personer i den och omkring den gör att jag blir påfylld av energi. Bäst att göra nåt av den extra energin och inte bara sitta här och bli filosofisk.

Det blir bättre med åren

Ja allt kanske inte blir bättre ju äldre man blir men nervositeten inför vissa framträdanden blir mindre kännbar. I mitt nuvarande arbete som anhörigkonsulent måste jag ibland stå inför en mängd personer och prata eller till och med sjunga som jag gjort vid en sommarfest. Visst har det varit lite pirrigt men inte så hemskt som förr. Igår stod jag inför omsorgsnämnden och babblade på om mitt arbete under någon halvtimme.

Inte hade jag förberett mig så jättemycket heller. Hade det varit förr i tiden så hade jag nog skrivit ned ett "tal" och övat in det under några dagar. Nu är jag mer trygg i mig själv och litar på att jag kan det jag gör och kan jag inte allt så är det inte hela världen. Så det kan jag konstatera att vissa saker blir faktiskt bättre med åren.

Kläder

Just nu har jag nog för mycket kläder eller snarare för lite förvaringsutrymme. Måste ta mig tid att städa ur garderoben och kanske faktiskt skiljas från en del. En dag när volangen kring midjan är extra fyllig skulle jag nog kunna slänga mycket. Samtidigt som jag vet att jag är "snabba kolhydrater allergisk" och bara jag undviker dessa kolhydrater så blir midjan mer som vanligt och kläderna sitter bra igen........

Därför ligger det kläder lite varstans istället. Bl a mina golfkläder, jobbarkläder, trädgårdskläder, ut och gå kläder ja och så lite nyinköpta hösttunikor. De sistnämnda har jag haft nån gång till "fint". Igår tänkte jag med en av dessa att du får bli min jobbartunika istället några dagar. Till tunika måste man ju också tänka vad man har på benen, fötterna och som jacka osv. Folk som är vana vid att jag mer klätt mig som en mekande arbetsterapeut i jeans och blus har gett mig kommentarer om min klädsel. Positiva kommentarer. Men eftersom jag i mitt nya jobb är tjänste(man)kvinna så kan jag klä mig i lite andra kläder ibland.

Igår såg jag att en och annan karl vände sig om och stirrade. Höll på att gå fram och säga "vad glor du på, ser jag lustig ut på nåt sätt eller?" Tills jag vände tanken och sa till mig själv. Säkert tittade de bara lite extra eftersom de tyckte att jag var en ovanligt fräsch "mittilivetkvinna".

Hemmakväll

Har efter ett besök på vårdcentralen tillbringat kvällen hemma. Inte så vanligt en vardagkväll den senaste tiden. Känns som om jag flängt omkring lite varstans ett tag. Det kändes bra att få lite gjort här hemma för just nu ligger jag 10 steg efter igen. (Fattar inte varför det blir så efter några veckors vanligt knegande igen.) Kom ikapp så nu är det bara 9.

Belönade mig med en långpromenad i den sköna kvällsluften. Njöt i fulla drag men de sista 7 minuterna kändes det lite tungt både här och där. Inte van att gå i lite snabbare tempo under mer än en timme. Måste vänja kroppen successivt men hur tråkigt är det. Egentligen borde jag ju vara van efter allt golfande men det blir inte detsamma. Tur att golfsäsongen börjar närma sig sitt slut så jag kan sätta igång med andra träningsformer. Men vad ska jag välja, det finns ju så mycket?

Vissa människor gör mig glad

Ja en del personer har det där som gör att jag blir extra glad. Jag brukar förstås försöka tänka på att, som Kay Pollak, välja glädjen. Inte så att jag jämt går omkring och skrattar eller bara ser saker i rosenrött skimmer. Tvärtom jag brukar ju kunna drabbas av mellankoli mellan varven. Men jag kan välja hur jag förhåller mig till saker och då tror jag på att välja den positiva vägen.

Igår var jag ute och spelade golf på kvällen med härliga grabb- eller snarare gubbgänget. De ger mig sån glädje så jag kan leva på det i flera dagar. I helgen var det samma gäng som spelade i A-klassen på KM. Det är så härligt befriande med såna här människor. Slänger käft med varandra på ett så rått men hjärtligt sätt. Ciggen i käften under det fina golfslaget och de dräpande kommentarerna som hörs i luften. "Hörru kockf-n det är din tur nu om du minns hur man gör." "Va säger du sotarj-vel." Och massor av glada skratt. En ville lite skämtsamt lämna in protest till tävlingsledningen för att KM under lördagen var för tyst. Annat var det på söndagen då gjorde folk vågen och skrek när han skulle slå ut. Han hade spelat som bäst vid det sistnämnda.

Och mig är de så varma o goa mot. Som snälla men busiga storebröder allihop. Igår vann jag denna lilla tävling. Säkert var det stämningen som gjorde det.

Äntligen efterfrågad

Mitt arbete som anhörigkonsulent går framåt. Nu börjar min informationskampanj som jag precis startat upp ge frukt. Är lite mer efterfrågad och har div möten inbokade i stort sett varje dag. Inkorgen på mailen fylls på och ett och annat telefonsamtal kommer på jobbtelefonen. Skönt att det går åt rätt håll!

KM

Den här helgen har vi haft klubbmästerskap på Kinda Golfklubb. A-klassen har spelat både lördag och söndag. I går spelades B-klassen och damklassen. Tanken var att damerna också skulle ha både A- och B-klass men vi var bara två damer som ville spela A-klass och fyra damer som ville spela B-klass. Att spela A-klass innebär att man spelar scratch och hålar ut varenda hål om man så måste använda 15 slag innan bollen går ned i koppen. Man får alltså inte dra av några slag för sitt handikapp utan alla spelar likvärdigt och tanken är att klubbens bästa spelare ska koras.

Damerna i vår klubb är inte så tävlingssugna och vill/törs inte ställa upp i någon A-klass utan vi sex damer fick istället spela en poängbogeytävling. Vi gjorde däremot en kompensation och alla damer fick håla ut sina bollar på alla hål (normalt sett plockar man upp bollen när man inte har chans på poäng). Jag gick i samma boll som den duktiga vinnaren Mia Andersson. Hon vann både B-klassen på 36 poäng och scratchpriset (egentligen A-klasspriset) på 100 slag. Själv slog jag bort mig och slog min boll out (utanför en linje där bollen blir död och man får ett slags tillägg) flera gånger. Behövde t ex 12 slag på ett hål för att gå i koppen. Pust och stön!!! Då gick en rullgardin ned. Trots min urusla runda så kom jag tvåa på 26 poäng. Alla de andra 4 damerna var sämre än mig. Så kan det gå.... Men jag kommer igen till nästa säsong.

Ovan: Min duktiga make på 10:ans utslag.

Idag har jag varit ute och kollat in när herrarna spelade sin sista runda i A-klassen. Det har varit jättekul och spännande att gå med och kolla. Maken gick faktiskt med i ledarbollen och kom tillsist 4:a. Orättvist att jag kom 2:a med mitt dåliga spel och han bara 4:a. But that´s life.

Ovan: Duktiga 1:an och 2:an kramar om varandra.

Ovan: En hyvens kille och en värdig vinnare Peter Dahlström.