Nyårsmat

Eftersom jag är en mittilivetkvinna så älskar jag att laga och förstås äta festmat. Det kanske är nåt jag tyckt om förut också men intresset brinner liksom mer för varje år. Kan gå länge och fundera på olika smakkombinationer. Kolla in recept på Internet men aldrig kopiera nåt fullt ut. Bara för att få idéer. Gå i butikernas hyllor och botanisera. (Nu är det visserligen lite tråkigt att botanisera i hyllorna i våra Kisabutiker. Inte alls som i storstädernas delikatessdiskar.) I flera dagar har jag "värkt" fram min nyårsmeny i huvudet. Och den börjar så smått landa nu. De flesta ingredienserna finns hemma och menyn på min hårddisk i hjärnan. Gu nåde den som trycker på Delete nu för ingen annan vet hur jag tänkt!

Gick även på hemortens systembolag och läste, klämde och smakade inne i huvudet hur det skulle smaka tillsammans med övriga menyn. Har inte den blekaste om smakerna i maten och det drickbara kommer "gifta sig" men just nu lever jag på hoppet att det blir succé.

Skidtur, sammanbrott och julmat

Ungefär dagen i dag ser ut enligt ovan. Skjutsade sonen till backen 9:10 så då passade jag på med en långtur i spåren därute. Provade första varvet i en ny slinga de gjort och den gick bland annat över vackra vägen. Tycker jag har ganska bra fart på skidorna därute och spåren var bra idag. Härligt trött blir man och frukosten smakade bra efter motionen.

Fixat med lite av varje. Även börjat mina inköp inför nyår. Har inte riktigt satt menyn. Jag kan inte bestämma mig för ett speciellt recept. Tror det blir så att jag köper hem bra råvaror så gör jag nåt eget av det hela. SOM VANLIGT! Kan bara inte följa ett recept utan måste göra nåt eget av allt. Hoppas bara det blir bra!

Efter shoppingturen i mataffären så fick jag ett sammanbrott på familjemedlemmarna när jag kom hem. Kan inte riktigt säga vad det beror på men nånstans handlar det om att bli tagen för given tror jag. Att jag fixar maten och plockar upp osv. Det är så lätt att halka tillbaka i typiskt kvinnliga och manliga arbetsuppgifter i hemmet när man är ledig. Dvs att sönerna inte gör ett handtag och maken i och för sig gör mer än sönerna. Han ser ju till att pannan funkar och sånt som jag väldigt sällan bryr mig om. Men ibland kokar det över när folk runt omkring bara latar sig på MIN SEMESTER. Det hela slutade i alla fall med att sönerna hjälpte till en kvart och sen försvann som blixten igen.

Vi kom fram till att vi ska äta ett sista julbord för året. Vi har ätit julmat på julafton och juldagen men inte mer. Så en gång till, nu några dagar senare, kan vara gott. Så om två timmar sitter vi och mumsar Janson´s och köttbullar igen. Ska faktiskt bli gott.

Shoppingtur på schemat

Nyligen hemkommen från Linköping. Tillbringat några timmar med att gå runt i olika affärer inne på Ikano-området. Faktiskt så hade jag själv inga måsten idag. Visst kan det va kul att kolla på rean om det finns några fynd men jag hittade inget sånt till mig själv. Däremot handlade sonen ett par välbehövliga jeans på rean. Han köpte också spel och en extra handkontroll till nya tv-spelet. Ett par nya slalompjäxor fick han visst också (som den killen växer, numera längre än mig). Maken och sonen handlade också raketer mm till nyår(typiska karlshoppinggrejor, helt onödigt om du frågar mig).

Lite slank väl ner i mina kassar också. Men inget på rean. Ett svindyrt funktionsunderställ när jag åker längd. Ett par nyinkomna kakifärgade byxor som jag hade 200 kr rabattkupong på och tillsist en födelsedagspresent till dottern. Lite kaffe till kaffemaskinen som maken köpte till familjen i julklapp osv. En kaffemaskin hur nödvändigt är det med en sån förresten?

Att gå och handla med en karl (och idag två) är egentligen ingen riktig shoppingtur. Jo visst ibland kan jag ha tur om maken är på det humöret så kan han pröjsa för några fina kläder som jag inte tycker jag har råd med just då. Men i övrigt. VI HAR JU INTE SAMMA BEHOV! Maken tycker vi ska kolla på en ny tv och fattar inte mitt ointresse för en så viktig sak. Jag tycker vi har huset fullt av tv-apparater och förstår inte skillnaden mellan olika tum, led, lcd och va fasen det heter. Känner hur jag börjar gäspa inne i affär som heter Siba eller Elgiganten. Medan maken inte förstår mina trånande blickar inne i hyllorna på Kicks eller Åhlens. Om jag köper en undergörande ansiktskräm för en tusenlapp törs jag knappt berätta det men han snokar på nåt märkligt vis upp kvittot ändå.

Nej fram för kvinnlig och manlig shopping istället. Gå och handla med nån som förstår en och slippa låtsas och uppbåda kraft och intresse för nåt som är totalt urtråkigt. Då kan alla vara nöjda. Kanske lite gemensam nån gång ibland förstås med sånt som intresserar oss alla. Det tror jag är receptet på en bra shoppingrunda.

Efterlängtad skidtur.

Äntligen fick jag tid och äntligen vågade jag trotsa kylan. Tog idag en härligt uppfriskande skidtur på mina längdskidor. Nästan 14 dagar sedan sist. Dessutom var det 14 minus i luften. Stundtals hade jag ett otroligt glid och spåren var fina men i nästa var spåren obefintliga och en viss "Bambi på hal is känsla" uppstod. Jag njöt ändå i fulla drag av att röra på julfläsket.

Älskar mina skidor!

Jaha, så var den över för i år...........

Ja jisses! Så fort det gick. Julafton, juldagen, annandagen och vips så var julen över. Så mycket ståhej för tre dagar om året. Men det kommer bli samma visa nästa år. Har haft tre trevliga dagar med familjen, stora delar av släkten och juldagskvällen träffade man en hel del vänner och bekanta. Och alla är julglada. Det är många som är roligt att träffa en hemvändardag på Folkets Hus men att träffa de äldsta barnens barndomskompisar som nu blivit stora stiliga män och fina, söta unga kvinnor. Det är stort. Igår hade jag dock lite tungt huvud efter rödvinet kvällen innan men det var det värt. Vissa pris man får betala.

Har nu inlett första dagen av en veckas semester. Idag ska jag landa och städa upp efter julhelgen. Kylen är full av mat som måste tas om hand på olika sätt. Magen likaså, så nån form av fysisk aktivtet är ett måste idag. Det känns så gott att ha semester så här efter jul även om det kostar på i semesterbanken i år. Hade jag haft semester innan hade jag bara jobbat med julbestyr i hemmet. Att ha semester efter är verkligen semester. Mmmmmmmmmmmmmm.

Christmas day

Snart så. Utgång till Folkets Hus. En sån där återvändarkväll. Nu bor jag ju på min födelseort så jag kommer inte hem till jul. Jag bor här jämt men när man vistas nån annanstans hela vardagarna så hinner jag liksom inte träffa Kisafolket så mycket. Därför ser jag fram emot kvällen. Bland annat.

Sen är det förstås bra musik. Gemytlig atmosfär. Några säkra kort som går dit som jag längtar efter att få krama. Och kanske det största av allt. Dottern ska med. När man har vuxna barn att dela en flaska rött med så inser man att man är gammal..................

Mina föräldrar var här också på middag förut. Modern uttryckte nåt om ett fotografi på mig och maken. Nåt i stil med att vi nu var "gamlingarna". Vi såg alltså gamla ut! Av barn och idioter (och kanske äldre personer får man veta sanningen). Men ikväll skiter jag i det. Ska ha kul!

Julafton var också trevlig. En dag med familjen. Klapparna delas ut ganska snabbt men sen sitter vi i timmar och gissar och det är trevligt. Nej nu väntar Alve och Frallan och Kjell och Albin och.............. trevligt gemyt. Ses en annan dag!

Dan före dan före dopparedan

Jul. Denna helg som magin runt omkring försvinner mer och mer för varje år. Jag som tindrade ikapp med glitter och ljus när jag var yngre. Julen var nåt alldeles extra och en spänd förväntan och glädje fyllde min själ när jag var ung. Det där satt i ganska långt upp i åldern. Även sen jag fått egna barn fanns den kvar till stor del i alla fall. Men numera infinner den sig inte riktigt på samma sätt.

I år har jag ännu inte fått till rätt feeling. Tror den kommer ikväll. Tanken är att pynt ska plockas fram, julskinkan kokas, laxrullarna förberedas, vegetariska "sillen" läggas in. Kanske en kopp glögg till det så kanske lite av "tindret" kommer. Nej bäst att hugga in på anhörigkonsulentens arbetsuppgifter sista dagen på jobbet för i år. Semesterdagar på gång. Känner hur jag tindrar av längtan till semester och..........god julmat (man är ju tant numera).

Krångel i tågtrafiken

Ingen nyhet precis. Den senaste månadens snö och kyla har gjort att det råder kaos i tågtrafiken över hela Sverige. Att vi har fått en släng av den sleven är alltså inte konstigt. Och vi är ju vana vi Kustpilsresenärer. Jag menar, det måste ju vara lite suspekt när man känner sig som man vunnit första vinsten i en tävling de tillfällen som det kommer ett Kustpilståg i utsatt tid. Då står man med ett innerligt leende och känner att livet känns lätt. Så borde det inte vara men man kan faktiskt inte gå igång flera gånger i veckan för att tåget är lite försenat eller både försenat och ersatt med buss.

Så här veckan innan jul hade jag dock gärna fått som julklapp från Veolia att tågen gick och i tid. Men istället är det värre än på länge. En timmes försening. Inställda tåg. Ingen info på hemsidan. Dåligt med info på perrongen. Jag och medresenärerna känner hur modet sjunker och med det även arbetslusten när man väl kommer hem. Långt senare än det var tänkt. Visserligen hade jag inte sillinläggning på schemat så som alla mina närmaste medpendlare tydligen ska fixa med denna vecka. Men nog finns det saker att styra med.

Vi klarade det!

Målet hos oss var ju att ha stoooooorstädat (ja jag menar varenda låda, skåp och bokhylla osv) klart till söndagkväll 19/12. Vi har fått ligga i ganska hårt i helgen. Alla tre barnen har också bidragit på ett eller annat sätt. Den digra listan med uppgifter består nu mest av överstrukna sådana. Huset glänser, doftar rent och saker ligger på rätt plats.

Så JA vi nådde målet!

Tack kära familjen att vi kunnat kämpa och hjälpas åt mot målet. Fantastiskt egentligen. Att vi fortfarande har kvar våra förråd och garaget kan vi leva med. Det finns så många andra dagar på året vi kan kämpa med dem. Ikväll kan vi börja pynta så smått.

Julstress

Idag har den slagit sina klor i mig. Julstressen känns i hela kroppen. Har tidigare tyckt jag haft koll på läget och bara känt av positiv energi när jag tänkt på julen. Nu har jag fått andra vibbar och det tycker jag inte om. Från att ha känt att jag ligger steget före ligger jag nu flera steg efter där jag skulle vilja vara.

Många julklappar kvar. Mycket fixarsaker kvar att ordna med. Huset upp och nedvänt totalt i vår iver att storstäda. Och julkort som inte kom med till lådan i morse. Ja egentligen är det nog ingen katastrof men jag gillar inte känslan av okontrollbarhet som jag nu är uppfylld av. Det är bäst att göra nåt åt saken...............

Koka knäck

Kvällens julaktivitet fick bli att koka knäck. Jag kokar på gammalt hederligt sätt på spiseln i en tjockbottnad kastrull, min stekgryta. Bilderna får tala för sig själv.

Så där nu är det klart och locket stängt. Var ska jag gömma burken så det finns några kvar till jul?

Zeb ger mig lön för mödan

Det var några år sen men jag minns själva känslan även om jag inte minns allt i handlingen. Till denna jul har maken och jag köpt en DVD-box av jultidningsförsäljaren. Första säsongen av Familjen Macahan. Det är nog en serie som många födda på 60-talet har kollat på och har starka minnen till.
I kväll belönade vi oss för ett gott dagsverke med att se dvd nr 1 av 4. Visste inte vad jag hade väntat mig men trodde nog att jag skulle sitta och fnissa lite åt hur töntig denna serie är. Nu när jag är vuxen, mer allmänbildad, sett åtskilliga tv serier efter denna. MEN jag tyckte att det var bra i dag också. Zeb Macahan mfl jag längtar (precis som förr) till nästa gång vi ses. Kanske behöver jag inte vänta en vecka till nästa gång.

Med den speciella Macahan musiken ringandes i huvudet ska jag nu gå till sängs och ladda för en ny arbetsvecka.

Putsar och fejar

Galningarna fortsätter med sin julstädning. Finns nog chans att vi är klara om en vecka. Det är ju målsättningen. Flitigast är jag och maken men yngsta sonen sliter sig från datorn och hjälper till mellan varven. Nu har snart hela köket fått sig en rejäl omgång. Igår var det jag och Samuel som gjorde klart lådor och skåp. Slängde en hel del, t ex recept och mattidningar jag aldrig tittar i. Numera finns det ju på nätet om man vill få inspiration. Idag har Bernt tagit över och han är en klippa vad gäller att putsa upp saker så de glänser. Det tar sina timmar när den mannen städar och fejar (nogrann är bara förnamnet) men nu glänser ugnarna mm.

Själv började jag morgonen på allra bästa sätt. Laddade mitt goda städhumör med en långtur i skidspåret innan jag åkte hem och åt risgrynsgröt. Nu börjar jag bli lite trött på städning för idag. Har bland annat städat bastun och duschen i källaren. Tror det börjar vara dags för en liten, eller förresten stor, glögg om jag ska hålla humöret uppe. Ska försöka övertala resten av arbetsstyrkan att det är dags för lite avkoppling nu och resten av kvällen. Det är ju trots allt 3:e advent. Ljusen är tända och doften av jul kittlar i näsan.

Julstädning

Så här glad är jag när jag julstädar. Trots att jag är trött efter en arbetsdag kör jag ett arbetspass till när jag kommer hem. Vi är nämligen en sån där konstig och gammaldags familj som storstädar huset till varje jul. Idiotiskt, jag vet men en kär tradition vi också överför på våra barn.
I går städade jag och yngsta sonen hälften av kökslådorna. Så här såg det ut i en låda innan. Att det behöver röjas ibland är ingen tvekan m a o.

Så här skulle man önska att allt var istället. Välordnat och välorganiserat. Men det är liksom inte vi. Förresten så körde vi hårt nån timme sen så hade vi filmkväll med hyrfilm på tv´n som belöning. Arbete och vila i en skön kombination. Målet är att huset ska vara storstädat och klart söndagen den 19/12. Når vi det målet så lyckas vi med nåt vi aldrig tidigare gjort. Vi brukar nämligen stå där med andan i halsen dan innan julafton.

Nu blir det fredagsmys. Det är jag värd efter en arbetsvecka på både på jobbet och hemma. I morrn blir det fortsättning på julstädningen. Ser fram emot det. Kanske blir det nån långtur i nåt skidspår också. Är nyss hemkommen från en runda precis innan mörkret kom. Oj då bastun och kalla ölen väntar......

Längtan till spåret

Idag har mina benmuskler värkt minst lika mycket som igår. Främst när jag suttit en stund och ska börja röra på mig så är jag stel. Trots detta så kunde jag inte hålla mig. Ikväll var jag tvungen att bege mig ut till skidspåret igen.

En längtan bor inom mig. Och det ska man ju lyssna på eller hur? Behövs ingen övertalning eller peppning. Jag bara känner att jag måste. Jag vill, jag vill, jag vill! Precis så ska väl en fungerande tränings/motionsform vara? Det är som med golf. Där är jag heller inte svårövertalad. Hittar alltid tid och luckor för en golfrunda. Vi får se hur länge detta håller. Om det bara är en nyck får tiden utvisa. Sen finns det förstås andra faktorer såsom förkylning och väder som kan ställa till det. Men som jag längtar till nästa runda i skidspåret redan nu!

Sviter efter gårdagen

Lika härligt som det var att sjunga och åka längdskidor igår. Lika jobbigt blev det efteråt. Eller det kanske var lite överdrivet men i natt var det svårt att sova. Gick fortfarande på högvarv efter alla endorfiner som rusade runt. Gospellåtarna ekade runt i skallen och skidtagen ryckte i mina lemmar. Men eftersom det var positiv energi som gjorde mig sömnlös så känner jag mig OK ändå idag. Däremot känns inte mina benmuskler helt OK. Och det där skavsåret jag skrev om igår. Det som var på gång. Det är nu igång. Det känns att jag inte åkt skidor på 43 veckor. Aj aj aj!

Och jag som såg för mitt inre hur jag skulle ta ett varv eller två varje kväll. Naturligtvis skippade jag skidturen ikväll. Förresten har man inte så mycket ork kvar efter en pendlingsdag i dessa tider. Ersättningsbussen en timma sen och vips så var det inte mycket kvar av kvällen.

Idag var jag inne på Vimmerby lärcenter och föreläste. Det gick väl så där. Fick göra ett ganska snabbt inhopp så det får vara good enough. Men nu vet jag hur jag ska göra nästa gång. Övning ger säkerhet!

Nöjd efter vår julkonsert

För några timmar sen hade härliga kören sin julkonsert i Kisa kyrka. Med tanke på att vi enbart var 13 körsångare så tycker jag att Kinda Gospelkör gjorde en fantastisk insats. Jag sjöng solo på två låtar och det gick ganska bra. Jag kommer aldrig vara helt nöjd med min sånginsats eftersom jag har höga krav på mig själv men jag kan ärligt säga att det får duga.

Kyrkan var inte fullsatt men faktiskt var det många som hade hittat dit. Många fler än vanligt. Och jag lyckades hålla min nervositet i skapligt schack. Skönt! Vi fick mycket postitiva omdömen efteråt av folk i publiken men min make fick höra en av andra slaget utanför kyrkan. En stackars man hade nog kommit fel eller inte förstått vad han gett sig in i. Han gnällde till sina medresenärer när han klev in i bilen: "Ja men de sjöng ju nästan inga julsånger. Jag kände bara igen den där sista Oh helga natt!" Jo jo! Att det var gospelkonsert och många låtar på engelska hade han förstås inte fattat. Det är roligt för flera är ganska internationellt kända ändå. T ex såg jag på Disneys version av A Christmas Carol nyss. Där sjöngs en av kvällen låtar "Hark the Herald".

Nu kan förkylningarna komma om de nu måste för nu har jag inga åtaganden med en röst som håller. Men samtidigt så är jag glad om jag slipper. Jag vill ju åka skidor.

Jag, en lycklig skidåkerska

Nyss hemkommen från en skidtur på längdskidor ute i de fina spåren kring Tolvmannabacken. Känner mig så lycklig och endorfinerna rusar runt i kroppen trots lättare blodsmak i munnen och början till skavsår på höger häl.

När jag var barn och vintrarna tillät så åkte jag en hel del längdskidor i skogarna kring där vi bodde. Ju äldre jag blev ju mer önskade jag mig ett par slalomskidor istället. Men det fick jag aldrig några. Ibland tittade jag avundsjukt på bästa kompisens mammas slalomskidor som bara stod mestadels oanvända utanför deras hus hemma på gatan. Det har jag kompenserat sen jag blev vuxen. Nu har jag åkt slalom i många år och trivts bra med det. Inte för att jag är nåt utförsproffs men hyfsad åkning om det inte är för isigt kan jag få till.

De sista åren när vi varit uppe i fjällen har jag dock börjat åka längd igen. Varierar utför och på tvären och det blir allt viktigare för varje år att åka längd. Om några år kommer jag säkert åka mer längd än utför. Det går åt det hållet i alla fall. Och då är jag i behov av ett par egna längdskidor. De senaste åren har jag lånat och hyrt längdskidor under fjällveckan. Hemma i östergötland brukar det knappt vara några vintrar så jag har inte haft behov av egna. Förra årets rekordvinter hade jag ändå tänkt slå till men då tog skidorna slut tidigt på säsongen tillsammans med snöskyfflar. Så det blev att hyra och inget åkande innan fjällveckan.

Igår var jag och köpte mig en för tidig julklapp. ETT PAR LÄNGDSKIDOR! Nu kan jag åka när helst jag vill och vädret tillåter. Maken har vallat dem i morse och vid kl 11 kunde jag alltså ta premiäråket. Jag hoppas på många härliga turer denna vinter och vintrar framöver. Som ett lyckligt barn på julafton med förväntan och hopp. Så känner jag mig just nu. En bra känsla som jag hoppas kunna ha med mig på julkonserten i kyrkan ikväll. Joy to the world!

Jultraditioner

Det vet ju alla hur svårt det kan vara när förändringar sker kring hur julen firas. Allt från vilken mat man anser MÅSTE finnas på julbordet till var och med vem man firar julafton med. Jag säger julafton för den dagen är heligast för oss svenskar. Vi är själva inne i några såna diskussioner och förhandlingar med våra barn och det är inte lätt men vi kommer förstås lösa det. Barnen blir större och kanske inte vill fira julafton hemma hos oss längre. Man har ju gjort samma resa själv men det känns lite ledsamt att tänka på att inte ha sina nära kring sig just denna dag.

Men än är det några veckor kvar till jul och ikväll ska jag äta mitt första julbord. Lite lagom långt innan så jag hinner längta till mitt eget ett tag efter det. Bilden ovan visar också en av våra heliga traditioner hemma hos oss. Min mamma har gjort vår fina adventskalender. Den fick vi till Simons första jul -89 och sen dess har den hängt med. I den har det hängt många paket genom alla dessa år som sen gått. Lite olika har rutinerna kring den sett ut. Först var alla paket Simons. Sen var de två om den och ett tag tre stycken. Jag har alltid haft ett sjå att hitta lagom små men bra saker att slå in och ett evigt pillande med paketinslagningen den sista november. (Alltid ute i sista stund förstås.)

Allt eftersom barnen blivit stora så har de fått sluta med kalendern. (Fr o m när de fyllt 10 år.) Och nu några år så har alla fått köpa småsaker att slå in och med lottens hjälp har vi dragit vems tur det varit. Lite spännande alltså även för oss vuxna. Sen har ju inte paketen lyckats bli så små heller varken på min tid när jag stod ensam för alla paket eller senare.

I år har jag brutit den senaste traditionen också. Köpte allt själv och satte upp. Och se, denna gång har jag lyckats för första gången i mitt liv. Lagom storlek på allt som hänger i den. Kanske är det inget nyttigt och bra som hänger i den men fin blev den ändå. Alla vi som är över 20 år kände inget behov av att öppna nåt paket men de två yngsta snart 14 och 19 år turas om varannan dag. Vi får se hur vi gör till nästa år! Traditioner är väl till för att brytas eller hur var det?