Val

Kom nyss hem gööööörhungrig efter en 18-hålsrunda på hemmabanan tillsammans med äldsta sonen, Simon. Kokade tortellini i en kvart och pratade med min mor i telefonen samtidigt. Skulle efter samtalet hälla av vattnet från pastakastrullen men fick med tortellinin också. Ned i slasken bland skiten bara. Jami det var den lunchen det. Bara att sätta igång och koka ny. Men det smakar extra gott eftersom jag fått vänta en stund. Kunde göra valet att inte bryta ihop utan började om från början bara. Skam den som ger sig. Envishet är ett kännetecken hos mig. Kanske har jag en släng av den finska Sisun.

Idag tänkte jag beröra ämnet val. Att våga välja och stå för sina val det är viktigt men svårt. Kollegan Emma har precis valt bort att plugga till hösten, trots att hon egentligen vill. Samtidigt inser hon att hon inte kommer att orka med alla andra viktiga uppgifter hon har i livet så därför har hon i nuläget valt bort studierna. Det kallar jag duktig tjej. Att våga säga nej och att våga prioritera bort är ett bra val. Heja Emma, bra gjort och du är ung och kan läsa mer senare i livet. Själv försöker jag också ständigt att göra såna kloka val. Men det är svårt. Man vill gärna hinna med att göra massor av roliga saker och andra saker som man borde eller tror att andra tycker att man borde. Duktiga tjejer har svårt att säga nej och att välja bort men varje gång vi gör det, ja det är då vi verkligen är duktiga. Så fortsätt alla att våga göra val efter er innersta magkänsla och våga stå för dem.

Idag har jag gjort valet att inte åka och titta på yngsta sonen på fotbollscupen. Försökte urskulda mig med att jag skulle vara hemma och göra nytta istället. Tycker att det tog för mycket tid med två föräldrar som åker varje dag när det finns så mycket annat att göra hemma innan vi ska resa bort på söndag. Men vad gjorde jag sen. Valde att åka och spela golf i 4,5 timme istället. Just en snygg morsa. Men jag gjorde ju den andra sonen glad förstås. Fast glad och glad förresten. Varken Simon eller jag spelade någon höjdaromgång. Jag har fortfarande inte kommit ur nybörjarstadiet tydligen. Men det är ju inte bara resultatet som räknas. Vi kom ju ut i friska luften en bra stund och fick faktiskt några solstrålar på oss mellan skurarna. Så jag väljer att tycka att jag gjort ett bra val trots allt och att inte må dåligt för de val jag gjort idag. Måste sluta nu. Har just kommit på att jag har ett antal val kvar att göra denna dag. Ska jag med på nästa match eller ska jag klippa gräset eller ska jag ..........

Fixarförmiddag

I vardagen brukar jag ha svårt att orka och hinna med småsaker. Som t ex att boka tid hos frissan, tandläkaren, optikern osv. Eller att fundera och diskutera med familjen om olika ämnen som t ex vad ska vi satsa på för vintersemester eller vilka spelregler gäller egentligen här hemma. Idag har jag fått till lite av detta under förmiddagen och det känns bra.

Har en gång i tiden nästan gått in i väggen. Det var under min studietid då jag slet för att vara duktig flicka. Jag slet och slet och var så in i helskotta flitig så tillsist övergick det roliga till att bara bli nattsvart. Jag kände mig som världens sämsta fru, mamma, dotter, syster, kompis...... Har arbetat mycket med mig själv och tror inte att jag kommer att ramla ned i ett så bottensvart hål någon mer gång men ändå så finns det kvar en del sviter från denna period. Jag är liksom lite hudlös och gränsen mellan att klarar stressfyllda situationer och att få känningar när stressen sätter in är väldigt svag. Har lätt att få sömnproblem, smärta, tappa ord och får svårt att tåla för mycket ljud vid stressfyllda perioder i livet. Idag skäms jag inte för detta utan det är sån jag är. Det kan vara andra som har svårt att acceptera det och tycka att jag är vek men om de gillar mig i övrigt så får de ta det onda med det goda. Jag är dock fortfarande lite av en duktig flicka även om jag jobbat med detta också. Vill gärna göra rätt för mig och hjälpa till ideellt, t ex i golfklubben. Har lätt för att bli engagerad i saker eftersom de är roliga. Men det finns en baksida, man kan lätt tappa gnistan ibland när det blir för mycket även där. Igår var en sån dag. Jag såg allt arbete som finns därute på banan. Kände att min ork och mitt engagemang inte räcker till allt som finns att göra. Jag vill ju inte bara jobba därute jag vill ju spela golf och njuta av livet.

Nu ska jag fixa lite mer denna förmiddag. Om några dagar ska vi åka till Susannes paradis i Skummeslöv. Där hoppas jag att jag kan få ha en riktigt skön och avkopplande semester. Längtar!

Motion och träning ligger nere

Sovmorgon till 06:15 idag på semestern. Skönt! Hade inte gjort något om det var till 07:15 men man kan inte få allt. Ska ut och arbeta på golfbanan hela dagen. Kiosken bemannas av mig och endast mig idag. Just idag är det dessutom en viktig dag eftersom det är en nationell ungdomstävling (13-21 år) på vår bana idag. Var ute själv igår kväll och spelade 9 hål tillsammans med maken. Första rundan på över 2 veckor. Kände mig och spelade som en nybörjare. Hade ingen koll på nåt och bollar for snett mot spelare som gick på banan framför oss. Var tvungen att skrika FORE (det ska man göra om man råkar få iväg en boll mot andra spelare på banan). Men många slarvar med det. Har själv varit nära att träffas av bollar utan att folk skrek fore mot mig. Man kan alltså leva farligt på en golfbana.

Igår var en sån där konstig dag när jag arbetade med något här hemma hela tiden men ändå inte kan känna mig riktigt nöjd. Kan inte räkna upp, som dagen innan, att jag putsat 7 fönster + storstädat ett rum + strykt 2 tvätthögar osv. Igår var jag både inne och ute. Inne och fixade käk i olika omgångar + sprang förbi tvättstugan mm. Ute och bar stockar från kajträden från baksidan till framsidan/släpkärran. Kände mig som en riktig arbetsmyra där jag slet så jag blev svettig och musklerna arbetade. Vid ett tillfälle kom 150 kajor och flög ovanför mig. De såg och lät så vilsna. De var nog ledsna över var deras fina boningar tagit vägen. Men det kan de ha! Nu får de söka sig annat boende för här är de inte välkomna mer.

Läser överallt om alla som duktigt kämpar på med sina träningar. Ute och löptränar. Tog en skön cykeltur. Golfrunda och golftävling här och där. Min egen träning ligger visst nere under semestern. Har inte hunnit spela golf. Har inte gått någon daglig långpromenad. Har inte börjat jogga i spåret. Ska försöka att inte få ångest över detta utan ta tag i det så fort som möjligt men det är ju så mycket annat som ska hinnas med. Som ett arbetspass i kiosken. Bäst att ta på sig, borsta gaddarna och ge sig ut för att koka kaffe och korv. Kinda golfklubb här kommer jag!

Hemma igen

Åh så skönt! Det var så mjukt och behagligt. Vanligtvis brukar jag inte tycka det känns som himmelriket men i natt var det verkligen en toppenomgång. Känslan i kroppen efter att ha sovit i min vanliga säng igen går verkligen inte av för hackor. Ute hörs min far såga träd. Vi ska äntligen ta ned träden på ödetomten bakom oss. Där brukar 200-300 kajor bo så stackars dem de får söka sig något annat nu. Det kan de ha de dj...arna!

I morse fick jag agera väckarklocka. De båda äldsta höll verkligen på att försova sig. Konstigt hur de klarat sig utan oss en vecka eller blir det något som slappnar av när man vet att föräldrarna är hemma och räddar en om man råkar försova sig? Ska försöka mig på något av allt som släpar här hemma idag. Har ännu inte bestämt vad, av alla tusen grejor jag kan sätta händerna i. Igår var det städning av husbil som gällde. Kom hem redan före nio på förmiddagen. Mannen körde nonstop från katamaranen och hem. Bara ett tankstopp i Småland. Hann med lite övningskörning med dottern och grillat med tillbehör igår kväll också. Drack en flaska rött (kan ha bidragit till den goda sömnen). Såg en bra film fram till kl midnatt. Sånt man KAN göra en söndagskväll när man har semester. Det är lyx och njutning!

Summering av husbilssemestern: Dyrt. Bra träningsläger, är nu en bra lagkamrat och klarar av det okontrollerade. Gått upp 1,5-2kg och pluffsat till mig reljält. Börjat äta godis igen. Tvätt i mängder. Uppskattar: att ha toa inom några meter, diskmaskin, min säng, varmdusch utan räknare inställd på 3 minuter och en riktig grill (engångs var för hemskt). Skönt att ha grannarna lite längre än 2 meter bort från mitt sovrum/kök/tv-rum. Skönt att slippa gå på toa ihop med 10 andra personer av olika nationalitet men ändå låter likadant vid toa-aktiviteterna. Gräset är inte grönare eller rättare sagt: "Solen lyser inte starkare borta än hemma"! (Den lyser med sin frånvaro under min semester oavsett plats.) Trots allt detta så har vi haft en bra husbilssemester! Nu ska jag sätta fart på yngsta sonen och denna arbetsdag här hemma. Kanske ska jag starta med att läsa ut den där tidningen jag började med igårkväll eller kanske jag ska koka en kopp kaffe eller kanske jag ska facebooka lite. Ja som sagt arbetsdagen hemma har bara börjat!

Sista dagen på ön

I natt ska vi åka hem till Sverige igen. Dags att åka hem ett par dagar och få lite gjort hemma med innan nästa resa (mer planerad) tar vid. Som dagarna har flugit iväg denna vecka. Bättre och bättre funkar det med att ligga på den hårda britsen. Har inte behövt inta smärtstillande de senaste två mornarna. Men inatt har det varit svårt med sömnen av andra anledningar. Skulle kanske lagt pengarna på en camping i alla fall. Då hade inte mannen druckit whiskey som saft och då hade han inte snarkat så att husbilen vibrerade. Snacka om tortyr. Att ligga i en liten husbil och inte kunna flytta på dig utan du är tvungen att ligga kvar och lida. Skönt att det nu är morgon och idag kanske det blir maken som får inta en tablett innan han kommer igång.

Den sista dagen hoppas jag på att få tillbringa i solen. Det har varit lite si och så med den där solen under vår vistelse men idag ser det lovande ut. Ska åka ned till Dueodde på södra Bornholm. Det finns nog ingen annanstans i världen en sån strand. Sanden är så vit och finkornig. Brukar användas till timglas. Har fortfarande inte köpt wienerbröd så det är något som måste ske idag också. Därför bäst att sätta fart på dagen. Frukost. Ta bort alla sängkläder. Fixa till sängen så att det blir bord och soffor istället. På med solcreme och bikini. Kanske jag kan slumra och ta ifatt nattens dåliga sömn nere på stranden. Men vem vet var denna dag tar vägen. Denna vår näst sista dag på vår oplanerade resa. Vet bara att båten hem går kl 03:15. Snart bär det av mot hem ljuva hem.

Turistar på Bornholm

Idag gör vi en riktig turist-tur på ön. Vi har ju varit i Danmark och på Bornholm många gånger förr men ändå finns det bara vissa saker man måste göra här. Som att se Hammershus. En gammal fästning/borgruin uppe i norr. Den är öns störta landmärke med flera hundra års krigande finns i dess historia, från 1200-talet och framåt. Sen har vi besökt Bornholms konstmuseum och tittat både på permanenta samlingar med inhemska konstnärer och andra utställningar, bl a såg vi på avgångselevernas examensverk på Uffes konsthögskola, både keramik- och glaskonst. Efter detta gick jag tillsammans med Tina, Ubbe och Loke gångstigen utmed kusten c:a 5 km vid branta klippväggar ned till Gudhjem. En härlig tur. Skönt att få röra på fläsket lite. Väl nere i Gudhjem tog Bernt och jag mat och en kall pilsner nere vid rökeriet i hamnen. Härlig atmosfär. Ett måste om man åker till Bornholm. Vi besökte glasblåseriet och det kliade i mina shopingfingrar, men jag köpte inget.

Just nu sitter jag i husbilen och lyssnar på massa trötta barnfamiljer som nyss kommit ut från Medeltidscentret på ön. Bernt och Samuel är där inne. Jag tyckte inte att jag ville lägga de pengarna eftersom jag inte är lika intresserad (fasiken jag kunde ju fått något riktigt fint från glashyttan för dessa pengar). Vi ska naturligtvis se Österlars rundkyrka som ligger här bredvid. Också ett måste när man turistar på Bornholm. Det sista jag bara måste göra innan vi åker härifrån är att köpa danska Wienerbröd med choklad. Inte för att jag egentligen älskar det men bara för att det liksom hör till. När jag sitter där och mumsar ska jag smsá till min bror. HAN älskar dessa flottiga saker och vill ha dem till frukost, lunch och middag (ungefär som med gammeldansk= passar till allt, Hmmm).

Vet inte hur kvällen slutar ännu. Antingen blir det någon dyr camping igen. Annars använder vi pengarna till några flaskor och åker till Uffe igen och sover där. Då kan vi partaja för pengarna istället, det låter ju mycket bättre. Som sagt. Det okontrollerade fortsätter. Vem vet var dagen slutar. Jag har semester och är fri tillsammans med min älskade och yngste sonen. Don´t worry, be happy!

Camping norra Bornholm

Sitter i husbilen och spelar kort. Jag vann. Det gjorde jag en annan kvæll också, men då var det minigolf. Ville bara tala om det, jag menar inte att jag ær någon som alltid måste vinna men visst ær det roligare nær man vinner. Ursækta att det blir lite danska æ! Vædret ær inte det bæsta. Solen som sken i morse ær nu borta. Men vad gør væl det vi ær ju på Bornholm/utomlands iallafall. Hoppas det blir bættre imorrn.

I morse fick vi en guidad tur på Uffes jobb. Mycket intressant! Han arbetar på Nexø konsthøgskole. Studenter som lær sig grunder och mycket mer i glas eller keramik. Vi fick se det mesta. Tack Ulf før en dejlig tur till ditt arbete och att vi fick bo vid ditt fina Svenske hus i Nexø. Tack också før allt intressant du berættade och visade. Ett hus som var som ett museum med massor av intressanta gamla prylar.

Campinglivet fortsætter men det ær definivt sista gången så det gæller att passa på att njuta?! Ska ni ut och campa, på Bornholm så ta med stora plånboken. Allt ær dyrt. Færjan. Campingplatsen. Maten. Till och med den goda pilsnern. Men det drabbar ju ingen fattig! Vi får ta det onda med det goda. Och gott ær det. Godt att ha ferie på Bornholm . Godt att njuta av livet i husbil med mannen och yngsta sonen. Hej då Sverige før idag.

Åkt till Bornholm

Panik. Jag har haft svårt att ha kontakt med omvärlden via datorn. Hjälp, inte visste jag att jag var så fast i detta men nu har jag facit på det. Jag har blivit beroende av min blogg och Facebook. Precis som andra blir fast i rökning eller spel eller av sex. Ja ja det kunde ju alltså varit värre. Sitter nu lycklig nere i Nexö på Bornholm. På Uffe Morells altan. I min ensamhet har jag nu fått tillgång till hans trådlösa nätverk. Jippi!

De senaste två dygnen har vi fortsatt att träna oss på samarbete men också att ta dagen som den kommer och resan dit det bär. Inga planer. Ingen jättekoll på någonting egentligen. Det är superbra träning för ett kontrollfreak som jag. Vi har åkt nedför kusten och landat på Österlen. De bara stirrade på oss på campingen vi åkte in på vår andra natt. Ledig plats kl 18 på kvällen, var vi helt dumma i huvudet, på populära Österlen. Tillsist löste det sig ändå. Vi fick den sista platsen som var bokad men som de släppte precis i den stunden som vi kom. Lite tur har vi alltså haft. Som att ha en snäll campinggranne som säger till att vi glömt fälla ned tv-antennen. Eller att bli hitbjudna till Uffe att stå första natten vid hans hus. Att vi åkte till Bornholm är min syster Tinas fel eller förtjänst (har inte bestämt mig för vilket än). Träffade på dem vid Ales stenar innan de skulle åka till Bornholm igår fm. Hon sa då att på Bornholm skulle det bli fint väder. Eftersom vi själva var så nära Ystad, älskar Bornholm samt är ute på en SOL-letartripp med husbilen så tänkte vi: Va fasiken vi åker över vi med! Och här är vi nu med några dagar framför oss på denna härliga ö.

Ska snart gå och fixa lite frukost i husbilen. Koka ägg och vatten på gasolspiseln. Ta fram massa god mat från kylskåpet. I husbilen finns massor av godsaker med från Sverige. Mer godsaker kommer vi säker köpa här. Jag kommer nog att rulla fram efter den här veckan. Sitta, sitta, sitta. Äta, äta, äta. Njuta, njuta, njuta. Och nu mina vänner: Here comes the sun!

Första dygnet som husbilscampare

Oj oj. Aj aj. Som ryggen värkte när jag vaknade i morse. Trodde den gått av, minst. Efter att ha krånglat mig upp från den hårda britsen kunde jag få kotorna skapligt på plats igen. Jag sitter inte i finkan om nån tror det, har bara sovit första natten i husbil.

Vi åkte mot Kalmar och har sen fortsatt kusten ner. Stannat på några platser och turistat. Har shopat lite sportkläder mm i ett tält. Vad har det första dygnet i övrigt gett? Jo massor av erfarenheter. Att campa är en träning i samarbete. Efter denna semester kommer jag att vara en ypperlig teammedlem. Min chef kan vara stolt över mig. När det är trångt måste varje person göra sitt och det man är bäst på. Ibland måste man sitta still och se andra jobba och guida dem tillrätta. Kan berätta att vi lite grann har fallit in i manligt och kvinnligt mönster. Jag fixar käk, mannen är den stora starka trygga mannen som fixar med allt tekniskt. Synd bara att han missade hur man svängde om från gasol till el på kylskåpet. Maten var ganska ljummen till frukosten. Men vad gör väl det om hundra år. Man lär sig hela tiden nya saker. Som att husbilscampare vinkar åt varandra på vägen. Kan vara intressant för alla att veta så att ni inte gör bort er om ni ska ut nån gång i husbil. Att gå på gemensam toa och dela sina innersta hemligheter med massa olika människor är en annan konstig erfarenhet. Brukar inte vilja dela detta med nån jag känner ens.

Ikväll ska vi försöka hitta något boende omkring Kivik. Första natten har vi bott vid Ronneby. Bernt och Samuel har idag fått inhandla tandborstar mm. Deras necessär blev kvar hemma. Upptäckten gjordes i gårkväll vid 23-tiden. En erfarenhet till. Att vara utan tandkräm ett dygn smakar inte mumma. Men det hoppas jag min lunch nu ska göra.

Packar

Nu är det dags att börja semestra på riktigt och då menar jag verkligen som en äkta rejäl svensk sommarfirare. I morgon ska vi försöka dra iväg till något bättre väder än konstant regnande. Har lånat svärfars husbil och håller på att packa den. Samuel är eld och lågor och tycker det ska bli kul att åka ut och campa. Själv gör jag det mest för hans skull. Men visst finns det fördelar. Man har precis som snigeln huset med sig (men så går ekipaget ungefär som en snigel på vägen också). Man kan umgås intensivt på liten yta med sina kära (men ibland kan det bli lite väl intensivt när alla t ex snarkar ikapp och man själv inte kan sova). Man har inget bokat och dra någonstans där solen lyser (hoppas det finns nånannastans än längts uppe i Norr). Har mycket kvar att packa än. Måste vara beredd på allt möjligt väder och alla möjliga och omöjliga aktiviteter som kan dyka upp på en ickeplanerad semester.

Inatt drömde jag om jobbet. Jag provade ut rullstolar, lyftselar och massa annat. Allt gick som på löpande band och jag sprang mellan alla behövande. Försökte springa till kontoret och journalföra och fixa med allt administrativt men hela tiden fick jag springa ifrån både det ena och det andra. Pust. Kände mig inte något vidare utvilad precis efter en sån natt. Så semesterångesten är nog fortfarande kvar till viss del. Jag önskar att mina kära kollegor som nu kommer tillbaka från sina semestrar får en lugnare period än vi haft. Ikväll har de stackarna något som jag kommer ha om 4 veckor, "semesterslutångest". Tänker på er allihop som nu ska tillbaka till era jobb igen men inte så att det ska förta min egen semester.

Ska kolla vädret ikväll och låta det styra vår kosa. I morgon drar vi mot soligare nejder med husbilen packad och förhoppningsvis humöret på topp efter en lugn och avkopplande nattsömn.

Semesterångest

Kvällens ämne är inte så roligt. Ursäkta om jag gör någon läsare besviken! Sitter här med FYRA veckors semester framför mig och har en känsla som liknar ångest inom mig. Vet inte om någon kan känna igen sig och egentligen är det hur löjligt som helst. Jag har allt man kan önska. Ska ha en riktig semester för första gången på flera år. (Är man vikarie som jag varit de senaste somrarna så får man vara glad för en vecka då och då men nu ska jag ha 4 i sträck och borde vara super duper glad.)

Vad är det som skapar denna ångest? För det första är det för att vi inte riktigt pratat igenom våra förväntningar och vad vi ska göra under semestern. När man inser hur mycket man vill hinna med och hur mycket olika önskemål vi har så blir det lite panikkänsla över det hela. Sen är det så att jag idag fått på mig mina hemskaste/rysligaste/för mina ögon mest klarsyntaste glasögon just idag. Det gick bra fram till kl 9:30. Efter det var det något som kom smygandes över mig. Helt plötsligt kände jag hur fötterna klibbade fast i saftspill på golvet. Jag såg hur djävligt det såg ut i alla våra förråd/tvättstuga/garage mm. Funderar skarpt på bakluckeloppis men det som finns där platsar nog inte ens där. Och våra fönster, inte tvättade sen förra året nån gång. Vissa hänger det fågelskit på som är allt annat än färsk! Och trädgården ska vi inte prata om alla påbörjade och inte påbörjade projekt där. En pool som inte kommit igång ännu fast snart juli månad är gången. Känner nästan hur jag hyperventilerar bara av att skriva ned detta. Och skämsigt. Men tiden räcker bara inte till på vardagar och det finns så mycket roligt man vill göra också. Som att spela golf, bjuda in lite vänner eller se en bra film. Måste nog bli lite bättre på listor igen. Har en jobbarkompis som håller på med att skriva listor, nuförtiden har hon fått med sin man på detta. Att skriva ned en lista kan göra att man har lättare att prioritera. Måste bara komma till steget att hinna och orka skriva denna lista, och fy så lång den kommer att bli.

Ikväll har jag botat ångesten tillfälligt med reggae, grillat med tillbehör (mannen lagat) och en tänkvärd film. Vi har också lagt upp en lös plan om hur vi ska starta upp semestern på måndag. Det kommer att bli något annorlunda, inget man förknippar med Cecilia Karlsson i alla fall. Mer om detta en annan dag.

SEMESTERN har börjat!

Kom hem med en superstressad känsla eftersom det var så jag lämnade jobbet. Men ska nog ändå vara nöjd. Jag har stressat i veckan men inte jobbat över så som flera av mina kollegor gjort. Har haft min tågtid att passa och rusat iväg nån minut innan det varit försent varje eftermiddag.

Den kära mannen föreslog att vi skulle ut och äta ikväll. Jaha ut, på Kisa ikväll. Parkpremiär och allt. Tog en kall öl och funderade över livet och allt. Sliten som tusan och allt. Inte nåt vidare snygg och allt! Gick och pinkade, drog på lite puder på de värsta stressrosorna och sen drog vi. Mannen hade lite löst pratat om 12:an, en pizzeria mitt i centrala Kisa. Kände mig lite tveksam inför att möta alla Kisabor som satt och fyllnade till på väg till parken och Robert Wells men om nu min älskade vill, måste jag väl ändå försöka vara positiv. I mitt innersta funderade jag mer på Wärdshuset i Kisa. Hade de öppet? Innerst inne gick maken med samma funderingar. Vi landade i den lummiga trädgården på Wärdshuset. En helskön kväll tillbringade vi där. Provade 6 ölsorter. Åt varsinn god fiskrätt. Inget går upp emot en god tillagad fiskrätt på ett bra mathak. Satt och lyssnade på alla turister som satt och var allt annat än anonyma. Riktigt roligt att studera andra. Vem behöver en god revy? Gå ut en kväll och lyssna på alla runtomkring dig! Vi var ensamna Kindabor. Kändes som om vi var turister mitt bland andra turister fast vi bara befann oss 200 m hemifrån. Tack alla som bidrog för min första semesterkväll! Jessika som serverade. Dennis som lagade lika god mat som brorsan. Spöket med den snälla mannen som satt och pratade skit om spökhuset de anlänt till och maten som dröjde och att folk, host, hade mage att 10 meter bort röka ute i trädgården på Wärdshuset. Och Linköpingsborna som knappt kunde stå på sina ben. Än mindre servera kaffe i kopparna till sina fruar. Hoppas ni alla sen fick en bra kväll i parken!

Nu ska jag vara syndig. Pussa på min man. Röka en cigarr. Tjyvlyssna på Robert Wells med flera från min altan. Njuta av att ikväll är den bästa dagen på min semester. För ännu har den inte börjat. Ännu finns den bara där framför mig. Åh underbara semester. Here I come!

Spikmatta och rabarbersaft

Idag måste jag nog säga att det börjar kännas på rikigt. Dagarna till semestern börjar gå att räkna med bara mina tummar. Kraften och energin börjar tryta ordentligt. Kör på med någon sorts överväxel och prioriterar och prioriterar och prioriterar. Och lustigt nog funkar det. Hoppas bara att jag håller de två sista dagarna också för belastningen kommer nog öka ännu mer. Av fyra kvar på jobbet går två på semester efter morgondagens arbete. På fredag blir jag ensam en del av dan. Pust. Jag ska hålla mina båda tummar för att det går vägen ändå.

Ikväll blev det äntligen av. Ja det var nog nästan ett måste. Till och med min kära man undrade om det inte var dags. Det var länge sen jag gjorde det sist och det får ju spänningar och stress att släppa på ett gudomligt sätt. Men fy så ont det gjorde. Har inte legat på golvet och gjort det på ett bra tag. Fick nästan liggsår. Mannen fick försöka rätta till min ställning lite, själv kunde jag inte eftersom det gjorde så ont. Det tog ett tag innan det gick, men till sist kunde jag slappna av. Lyssnade på Yonder samtidigt. Mmm så skönt det var trots allt när smärtan gick över i ren och skön njutning. Jag älskar verkligen min spikmatta.

Har kokat rabarbersaft. Den smakar ljuvligt! Kommer säkert att räcka ett tag eftersom barnen och mannen inte dricker saft. Bäst att frysa in några flaskor för framtida bruk.

Kantareller, blåbär och övningskörning.

Dagarna på jobbet går fort. Nu bara tre dagar kvar och hektiskt som tusan. Drygt en 3:e del av personalstyrkan men lika många patienter med rehabiliteringsbehov. Så skönt det ska bli med semester.

Åkte ut till skogs ikväll för att få lite sommar- och semesterkänsla. Jag ville åt alla dessa svampar som alla pratar om. Vart jag mig i världen vänder, står en massa människor med stora svampkassar i sina händer. Till saken hör att jag älskar kantareller. Bara ordet får min gom att längta och jag får akta mig så att jag inte börjar dregla offentligt! Denna sommar ska det finnas så gott om kantareller, "det bara lyser gult var man går". "Vi plockade fyra och gav bort två kassar till morsan för vi kunde inte rensa all svamp själva". Jo jo, det är ju troligt. Inte för mig. Jag brukar verkligen få kämpa för att få ihop till en lite macka åtminstone. Och aldrig har jag sprungit på det där havet av gula svampar som breder ut sig framför mig i skogsgläntan. Hoppades att idag, just idag, skulle bli dagen med stort K. Drog med mig mina två yngsta barn utifall de skulle vara bättre utrustade med kantarellögon än jag är. Kom visserligen hem med två kassar men i dessa skramlade bara 5-6 kantareller i varje kasse. Älskar kantareller men är alltså värdelös på att hitta dem. Så är det någon som inte orkar rensa nån kasse eller två så släng hit dem till mig så blir jag en av världens lyckligaste kvinnor.

Vi plockade nån liter blåbär också. För en stund sen åt jag blåbärsgräddmjölk plus min kantarellmacka. Försökte att äta allt med andakt och känna in varenda tugga. Någon sorts mindfulness i ätandet. Det smakade svensk sommar och helt gudomligt gott. Mm. Jag behövde verkligen lugnet efter att ha övningskört med dottern första gången. Undrade i mitt stilla sinne varför jag valt just en så kurvig väg första gången vi körde ihop och första gången hon körde automatbil. Försökte lite fint påpeka att i kurvan, helst den där trånga 90 graders kurvan, kanske du inte ska ligga i 70 km samt lite mindre fint påpeka att lite mer än 50 km går det nog att köra här på raksträckan. I det stora hela gick vår kvällsutflykt riktigt bra och vi kom hem välbehållna och nöjda med vår lilla skörd.

En härlig stund med min äldste son.

Ikväll har jag spelat golf på vår fina hemmabana i Björndal. Kinda GK´s golfbana har detta år genomgått en ordentlig förbättring. Längre bana och flera grästees är något av allt det som gjorts om denna vår. Vi håller också på att få ett klubbhus. Ja det är många positiva händelser i vår golfklubb detta år. Klubben ska t ex ha 20-årsjubileum och jag är en av tre i vår festkommitté. Kinda GK är alltså lika gammal som min äldste son, Simon.

Ikväll släpade han med mig ut. Jag var inte alls inställd på att spela golf denna kväll. Hade funderingar på helt andra saker som typ dammsuga, tvätta, stryka osv. Kanske var jag trots allt inte så svårövertalad. Golf är ju oftasts trevligt, avkopplande och ger mig en chans till friskluft i flera timmar, jag som annars mest är inomhus. Det är också en väldigt speciell känsla att spela golf, bara jag och Simon. Inte sedan han var riktigt liten har vi två umgåtts och gjort en sak bara han och jag. När Simon var liten och inte hade syskon var jag förstås en viktig person i hans aktiviteter men allteftersom åren gått har jag inte varit den som han föredrar att göra något med. Vi har inte riktigt samma intressen.

Här hemma kan vi ibland ryka ihop om olika saker. Oftast är det för att jag måste tjata om något som jag tycker att han ska göra ändå. Som t ex att gå upp när klockan ringer på morgonen eller att slänga sina snusbussar i papperskorgen. På golfbanan har vi inte rykt ihop en enda gång. Inte för att vi spelat golf ihop mer än kanske 5 ggr men jag tror inte att vi kommer att göra det när vi kommer till den 99 gången heller. Simon är väldigt lugn och trevlig som person. Det vet jag sen tidigare men när vi nu får chansen att göra något tillsammans utan någon annans inblandning märker jag det ännu tydligare. Jag hoppas att han vill spela golf flera gånger med sin "gamla" mamma. Ikväll är jag lycklig över min alldeles egen golfstund med min äldste son. Tack Simon för att du drog med mig till banan. Jag vet ju att han inte läser det här eftersom han tycker att jag är konstig (eller har någon försenad 40-årskris) som har en egen blogg. Men jag har faktiskt berättat för honom att jag uppskattade vår stund på banan. Eftersom jag är tävlingsmänniska borde jag inte avslöja hur det gick men ok då: Simon vann stort!

Söndag efter en lyckad fest.

Festen är över. Har t o m röjt det värsta. Tycker att det mesta blev lyckat. Vi hade det trevligt över generationsgränserna. Mina barn är väldigt lyckligt lottade som har sina mor- och farföräldrar på nära håll och har vuxit upp med dem som viktiga personer i sin tillvaro. Det känns gott. Nu saknades visserligen farmor igår eftersom hon ligger kvar på sjukhuset än. Vi hoppas att hon piggar på sig och får komma hem i nästa vecka.

Att vara gäst hos oss innebär oftast en stor portion av generositet men också att man kan få vara lite delaktig i det sista vid matlagningen eller snarare dukningen. Har vi bjudit till en viss tid så är inte maten klar då. Jag är väl någon sorts tidsoptimist plus att jag sparar mycket till sista dagen. Att städa är ingen idé att göra långt innan för då får man göra om det osv. Vi har ett stort härligt öppet kök och vardagsrum. Där står jag och lagar mat samtidigt som gästerna minglar med en fördrink. Jag sköljer ner någon klunk jag med, mellan rörandet och skärandet, och med ett försök till avslappnat leende på läpparna. Gästerna umgås och tittar förbi nyfikna på maten som doftar så gott. Någon erbjuder sig att röra i såsen och tillsist är måltiden klar. Då kommenderar jag alla att ta sig till bords. Igår satt vi ute och massor av pytsar gjordes i ordning av mig men bars ut av svärfar, pappa och svägerskan Malin. Maken grillade och skar upp köttet. Menyn blev bra sammansatt och alla åt och drack med välbehag. Att laga festmat är något jag är duktig på. Recept används inte men ändå bjuds det t ex på hemlagad rödvinssås, pastasallad med grekisk inspiration, ugnsbakade färskpotatisar och fläskfilé marinerad a la Cissan osv. Att ha tid och stå och komponera en god måltid efter det som finns hemma det är roligt. Att laga mat till en hungrig familj en stressig vardag är däremot inte roligt.

Nu ska jag gå och krama och titta på dottern efter 6 dagar i Hultsfred. Saknat henne. Hoppas i övrigt på en härlig söndag. Inget inplanerat och det känns befriande att det är just så. En dag utan några måsten. En dag med många möjligheter. En söndag med familjen samlad för en gång skull.

Tungt

Idag har varit bland de tuffaste dagarna jag haft på min nuvarande arbetsplats. Har varit tvungen att stå fast för min professionella bedömning trots starka påtryckningar av många andra yrkesgrupper. Har känt mig som den stora boven i ett jobbigt drama. Människor som jag normalt sett har ett mkt gott samarbete med har idag helt plötsligt känts som mina "fiender". Speciellt ledsamt känns det när det gäller människor jag gillar. Hade varit lättare att ta om det hade varit personer som inte betyder något för mig. Kan tillägga att det jobbiga dramat till sist löste sig på ett jättebra sätt och jag stod för min bedömning hela tiden. Usch ja, idag har varit en jobbig dag på jobbet.

I morrn finns mycket att styra med. Menyn är inte helt spikad till 20-åringens släktmiddag. Huset ser verkligen ostädat ut. Gräsmattan är allt annat än nyklippt. Altanen står likadan som vi lämnade den för 14 dagar sen (fimpar och halvrökta cigarrer mm). Men presenterna är inhandlade och jag ska väl inte behöva göra allt själv förhoppningsvis.

Har en vecka kvar till semestern. Den ena efter den andra har redan gått på semester. Hoppas ni får en välförtjänt och avkopplande semester. Själv har jag fem långa, stressiga, tunga dagar kvar till min och inga andra dagar på året känns väl så tunga som just dessa fem dagar.

Vemodigt lycklig!

Kulturkväll på Café Columbia i Kisa. Visst är kultur ett viktigt inslag? Något vi alla borde ta oss tid med oftare. För att vara ett ganska litet samhälle och en liten kommun så står sig Kisa och Kinda bra vad gäller kultur, speciellt tänker jag ikväll på den musikaliska kulturen.

Vi har många bra musiker som kommer ifrån Kisa. Ikväll var Kjell Gustavsson här och spelade med Yonder. Kjell är en av alla dessa underbara musiker som härstammar från Kisa. Frallan är en annan. Min syster Tina Ragnar kanske inte är någon internationellt känd musiker men viktig här i Kinda. Hon åker t ex tålmodigt runt och spelar folkdansmusik mm i hela kommunen på midsommarafton. Vad skulle vi göra utan dem? Jag är stolt att jag är en Kindabo med kulturen runt hörnet!

Ikväll är jag vemodigt lycklig! Kan man vara det? Jo jag tror det. Har ingen bättre beskrivning av det fenomen jag delat med flera andra på Café Columbia denna afton. En så lågmäld, finstämd och inbjudande musikstund som bara slår ned i en som en blixt. Har hört skivan hur många gånger som helst. Har somnat till Mats Qwarfordts speciella stämma på min spikmatta minst 5 gånger. Har blivit lugnad och tröstad av Yonderskivan ett flertal gånger. Men inget går upp mot att uppleva dem live. Egentligen ganska dyster och ibland rent hemska texter men ändå så rätt. För livet är upp och ner eller love and fight som Mats sjunger vid något tillfälle. Lyckan finns bakom hörnet i allt det sorgliga!

Vad kan man säga mer om kvällens spelning? Jo kul att se Björn spela och ibland nästan fastna med sin ståbas i den låga takbjälken. Annorlunda att se och höra Kjell spela så "soft" på trummorna. Fantastiskt att höra och uppleva Christer Lyssarides på sina gitarrer, -helt otroligt bra. Dessutom är jag vemodigt lycklig för att jag har ett foto på mig tillsammans med en av mina stora idoler, Mats Q. Tack snälla Yonder för att jag nu går och lägger mig med ett stort vemodigt leende på läpparna.

Tacksam

Ibland glömmer jag bort hur mycket jag har att vara tacksam över. Jag är tacksam över att ha ett arbete att gå till (även om jag skulle vilja ha en tillsvidareanställning). Jag är tacksam över de flesta utmaningar som möter mig där och alla möten med olika människor. Jag är tacksam över att arbeta med människor för det passar mig bra.

Jag är tacksam att ha tid över för fritidsintressen igen. En tur på golfbanan eller en sångövning med gospelkören är helt underbart för både kropp och själ. Jag är också tacksam för alla nya och gamla vänner som berikar mitt liv. Jag är tacksam över att njuta ett gott vin en fredagkväll över en god måltid osv.

Jag är tacksam över min familj. Att få tillhöra en familj. Både min egna lilla familj med mannen sen snart 21 år och våra tre barn men också att tillhöra två storfamiljer med föräldrar och syskon och syskonbarn. Så här kan vi alla fortsätta i all evighet egentligen. För visst finns det massor att vara tacksam över? Glöm inte bort att vara tacksam ibland!

Idag är jag mest av allt tacksam över att min svärmor är på bättringsvägen. Långt ifrån bra men det går åt rätt håll och personalen på US tar hand om henne på bästa sätt. Det är verkligen något att vara tacksam över.

Förväntningar och glädje

Numera försöker jag att vara en ganska positiv och optimistisk person. Annat var det förr. Jag ställde in mig på det värsta tänkbara. Jämfört med det så blev saker och händelser ändå något positivt i slutändan. För så illa blev inte det förväntade resultatet utan oftast blev det mycket bättre och då blev jag glad. Så en pessimist kan faktiskt ändå bli en optimist nånstans på vägen.

Min mamma brukar kalla min pappa för pessimist. Själv säger han att han är en realist. Kanske är det just detta som är hemligheten i allt detta. Att ha realistiska förväntningar på saker i livet. Att våga tro att man klarar en del saker men inte vad som helst. Och att vara glad och nöjd över allt man klarar istället för att gå och sörja att man inte blev en superstjärna som Michael Jackson. Att sätta upp lagom höga förväntningar på livet.

Idag var jag inne i mina gamla banor igen och tänkte negativa tankar om VEOLIA. Jag var inställd på att tåget hem skulle vara försenat eftersom det varit det varje dag den senaste veckan. Kustpilen kom dock in på spåret precis på rätt klockslag. Jag kände mig lycklig, nästan som om jag hade fått en oväntad fin present. Inget jag hade räknat med. Lycklig satte jag mig ned och slumrade till en stund innan jag anlände till metropolen Kisa.

Shoping, Barneby och oro.

Nyss hemkommen från Linköping. Gasen i mittläge hem (botten hade gått alldeles FÖR fort) för att inte missa för mycket av Morden i Midsomer. Lite väl segt avsnitt idag. Jag har svårt att hänga med i handlingen. Verkar inte ha begåtts ett enda mord en halvtimme in i programmet. Dags att sluta mörda om det ska bli några innevånare kvar kanske. Vad ska serien heta då? Cricket i Midsomer? Intriger i Midsomer? Oj mordet kom visst tillsist efter 38 minuter.

Det var ganska lagom med folk i Ikano-huset. Skönt att handla utan att behöva trängas eller köa. Precis som det ska vara för att passa mig bäst. Inte helt ensam i varenda affär man går in i utan två, tre kunder/familjer till. Har köpt lite presenter till Simon men är inte helt klara. Nu återstår bara att komma på en lämplig meny. Köpte lite grönt och CocaCola men något mer måste vi/han kanske bjuda på, även om Cola är hans basföda normalt sett. Mina ambitioner om ett sundare matintag denna vecka sprack under shopingrundan. Vem orkar vara sund när hungern sätter in under en inköpsrunda? Inte jag. Inte idag i alla fall!

Tankarna vandrar iväg en del. Har en anhörig som ligger inlagd på sjukhuset. Hoppas allt löser sig. Vad kan vi göra? Inte ett dugg mer än att oroa oss. Försöker trösta oss med att hon är där de kan hjälpa henne bäst. Nämligen på hjärtintensiven US.

Nybliven bloggare

Jaha. Så sitter jag här. Vem kunde tro det att jag Cissi, Cissan, Cecilia, mamma, älskling, tanten, tjejen, 42-åringen skulle sitta här med en egen blogg. Men efter att ha läst en del andras, speciellt min härliga jobbarkompis Emma Kosténius, blogg så blev jag sugen.
Idag har varit en OK-dag. Jobbet har flutit på hyfsat. Gått hem med en känsla av att nästan vara i fas i alla fall. Gick till tåget i fullkomligt spöregn. Hade kunnat få lift -men tackade nej. Hur dum får man va? Just idag var en extremt dum dag att bli blöt in på bara skinnet på. Tåget ersatt med buss, som i sin tur var 45 minuter försenad.
Har börjat planera för min äldste sons födelsedag på lördag. Han fyller 20 år. Herregud 20 bast! Om jag har en grabb som är 20 är jag ju verkligen vuxen. Och den enda dottern är i Hultsfred. Borde jag vara orolig? Hennes första festival. Hoppas hon får lagom trevligt. Var är den yngste sonen då? Jo ute och leker med sin pappa, min man. Tänk att män aldrig blir för stora för att köpa sig leksaker. Vad ska man med en fyrhjuling till. Nån som kan förklara det för mig. Nu får det vara bra för idag. Snart dax för sängen. Nio dagar kvar till semestern börjar. Som man längtar!