Nyår

Sitter i pyjamasen kl 14 på dagen. Snacka om slapp attityd och inte riktigt likt mig. Men nu ska jag faktiskt bege mig in i duschen. Har det så bra förspänt att jag inte behöver laga nån nyårssupé utan blir bjuden på maten ikväll. Trevligt! Ser jag fram emot. Annelie du är en pärla! Har däremot plockat fram lite goda viner som jag ska välja ut vilka vi ska ta med och dricka. Dessa val. App lapp sa..... Det blir säkert bra, hur som.

Tänker inte summera hela året som gått här men på det stora hela har det varit ett bra år. Har utmanat mig själv lite både musikaliskt och vad gäller golfspelet. Har blivit en ansiktsbokare och bloggare. Vem hade trott det för ett år sen. Inte jag kan jag säga. Har haft jobb hela året och fått tillhöra en jättehärlig arbetsgrupp på Vimmerbys bästa Rehabenhet. Dessutom har vi en bra chef som gett oss möjlighet att utveckla både gruppen och oss själva som personer. Tack Sirpa för det. Ja livet har knallat på ganska ok för både mig och min familj.

När det gäller 2010 så står ett "riktigt" jobb högst på min egen önskelista. Mitt vikariat går snart ut och ett liv som arbetslös ser jag definitivt inte fram emot. Önskar också att få fortsätta att utvecklas på ett personligt plan och med mitt golfspel. Har tänkt satsa och utmana mig själv lite mer både med det ena och det andra. Givetvis önskar jag också en massa annat som hälsa åt alla jag känner och fred på vår jord men så fungerar det ju inte riktigt. Alla får en släng av sleven både av det onda och det goda. Det gäller bara att hänga i, ta hjälp från andra när nöden är stor och att ge sig hän. Våga tro och våga se alla möjligheter som finns runt omkring oss och inte bara se det svarta. Låt oss därför hoppas på ett positivt och utvecklande 2010.

Gott Nytt År!

Vardagslyx

För mig är en semesterdag näst sista dagen i december en lyx. Jag menar. Kunna ligga och dra sig till efter kl 7. Sitta lite längre vid frukostbordet. Kunna skjutsa sonen till Tolvmannabacken för en dags skidåkning med kompisar. (Burr 17 minus när jag lämnade honom.) Åka ned till mitt eget centrum i vårt samhälle och handla en vardagsförmiddag. Utan stress och alltför uppgjorda planer. Att åka hem och ta en kopp kaffe, titta på dagens post redan på förmiddagen. Se sitt hem i dagsljus. Få för mig att ta en tupplur. Titta ut över den vackra soliga vinterdagen och fundera över livets alla ljusa stunder. Känna att magen kurrar och värma på nåt till bara mig att äta. Dra ett varv med dammsugaren bara för att jag verkligen vill det just då. Inse att jag har det bra. Jävligt bra. Tid för begrundan och reflektion en vintersemesterdag är ett lyxigt fenomen. Nu ska jag fortsätta min lyxiga semesterdag med....... Jag vet faktiskt inte än. Det är det som är det fina.

SlapparCissan med noll mobilkoll

Igår hade jag en riktigt härlig slappardag. Sträckläste i boken Hypnotisören och avbröt bara för att gå på toan, fixa käk och en film på kvällen. Hade med andra ord en skön och avkopplande semesterdag där tid och rum bara försvann. Så idag måste jag nog ta tag i lite mer. Har börjat med en shoppingtur till Linköping. På vägen in läste jag ut bokens sista 40 sidor och hann precis klart innan bilen svängde in i Tornbyområdet. Kan rekommendera denna bok. Har inte blivit så fast i någon bok sedan Milleniumböckerna.

Nu har vi inskaffat mat till husets kanin. Nyårsklänning till mig och nyårsraketer till killarna. Har också aktiverat min nya mobil som jag fick i julklapp. Känns som en väldigt avancerad sak för en mossig mittilivetkvinna. High Tec. 3G. Osv. Måste ta mig i kragen och sätta mig in i denna apparat lite mer. Redan har några vänner råkat bli uppringda när jag eller nåt av barnen fingrat på mobilen. Ser ni nåt konstigt här framöver eller på Facebook så kan det va jag som tränar på att använda min nya alltiettmobil.

Tjingeling!

Trött, tröttare, tröttast

Nyss hemkommen från mina föräldrar. Fått lite söndagsmiddag och annat gott i magen. Har haft gäster varje dag i jul så idag var det extra skönt att slippa laga middag. Vi har haft jättetrevliga släktmiddagar hela julhelgen och även varit en sväng till Folket Hus på juldagskvällen. Umgåtts och varit sociala i fyra dagar nu. Känner därför inte för att vara ett dugg social ikväll. Nu har min nya mysiga pyjamas kommit på igen och jag hoppas på en film eller två slappandes i soffan. Är trött som bara den så vem vet, jag kanske somnar redan efter en halv film. En härlig känsla bor inom mig. Har en veckas ledighet framför mig och det känns så lyxigt. Bl a har jag tänkt mig att läsa i en julklappsbok så ofta jag hinner. Keplers Hypnotisören. Spännande värre. Mmmm ledigt. Gött!

Juldagsmorgon

Lite grått ute idag och snö som börjar falla. Mer jobb för maken som har jour. Sitter i min nya pyjamas som jag fick i julklapp. Hur mysigt som helst. Har fått smak för att gå omkring hemma om kvällarna (gärna helgmornar också) i en skön pyjamas. Bidrar till en avslappnad och härlig känsla som jag älskar att känna. Borde kanske ta och prova mitt nya träningsset istället och få lust till att ge mig ut och springa. Men det är mycket man borde. Hur som så fick jag några bra julklappar jag som inga skulle ha. Barnen fick också saker de blev glada för. Faktiskt föredrar jag nästan jularna numera kring paketöppningen. Vi sitter länge och gissar, tar upp och tackar varandra. Annat var det förr med små av förväntan överstressade barn som slet upp sina paket.

Igår hade vi farmor och farfar här. Idag kommer mormor och morfar. Imorrn ska vi ha storkalas på makens sida. Trevligt med gäster i dagarna tre. Ska därför snart ladda om igen med mer julmatslagande till dagens middag. Ikväll har jag tänkt mig ut till Folkets Hus. En trevlig tradition där man kan möta en del hemvändare och fast boende över lite musik mm. Vi får se hur vi känner oss. Maken är ganska förkyld och jag lite. Nu ska jag försöka skiljas från min mysiga pyjamas och göra mig i ordning för en ny dag. Kanske ser jag några av er ikväll!

God Jul

Gröten precis klar. Från frysen har jag nyss plockat upp lite finska lådor, köttbullar och prinskorv till em julbord. Idag ska jag laga en god Jansons Frestelse. Det bästa jag vet. Har lite julklappar kvar att slå in osv. Julstämningen kom äntligen till oss sent igår kväll då granen kläddes och pyntet pytsades ut i huset under allmänt smågnabb. Nej den ska inte sitta där. Den brukar vi alltid ha där. Ok vem röstar för att vi inte ska ändra. Jamen vi brukar ju.... Och så vidare. Vi brukar pynta och klä granen dagen innan jul men inte SÅ sent som igår. Men nu är här jul. Ska gå och smaka av julgröten tillsammans med maken nu.

God Jul önskar jag alla mina läsare!

Min dag är räddad

Idag var jag ensam resenär från Kisa som skulle åka till Vimmerby och jobba. Kom till stationen och fick info att det var ersättningsbuss men tågklareraren kunde då inte säga hur sen den skulle bli. Efter en stund fick jag veta att bussen precis lämnat Linköping. Jippi! Jag som har så mkt att göra idag redan från tidig morgon eftersom vi är begränsad arbetsstyrka. Hade inte lust att komma en timme försent idag. I hjärnan började jag sortera och fundera på hur jag skulle lösa de olika problemen som detta ställde till det för mig. Då säger den snälla söta mannen: Du kan få åka med mig, jag ska till Vimmerby efter att jag är klar med jobbet här. Så blev det. Jag fick åka i tågklarerarens bil och han skjutsade mig nästan till dörren. Snacka om snäll kille. Vi hade en trevlig liten pratstund på vägen. Alltid trevligt att få en inblick i andras vardag. Men jag glömde fråga efter hans namn. Tack i alla fall du snälla tågklarerare från Vimmerby.

Du är en ängel som har räddat min dag!

Julhopp

Jag börjar nu äntligen tro på en jul här hemma hos oss också. Familjen har jobbat på ganska bra här hemma idag. Värsta slagfältskänslan borta. Bara köket kvar och lite julklappar och pyntandet och nåt julkort och en julskinka till och baka doppelimpa och....jo nu känns det riktigt lugnt faktiskt. Hanterbart igen. Ingen ångest.



Har kokat knäck ikväll plus lagat middag och fixat lite småsaker. Mitt bidrag till hemarbetet. En arbetsdag kvar innan jag får 1 och 1/2 veckas ledigt. Ska bli så skönt. Efterlängtat så in i bomben. Är så trött. Har endast sovit nån timme i natt så det är inte så konstigt. Kvällens vanligaste inlägg på Facebook är paketinslagning och att det är jobbigare än man kom ihåg. Skönt för mig på den punkten i alla fall. Ikväll har jag inget paket att slå in. Eller just det det har jag ju. Hur kunde jag glömma det. Ha det bra i allt julförberedelsemys alla!

Ångest

Detta är inget roligt blogginlägg. Sitter och torkar tårarna. Ingen fattar vad det är med mig. Huvudet fullt av saker som ska fixas. Huset är totalt upp och nedvänt. Inget pynt så långt ögat når. Kvällarna rusar iväg och jag hinner inte fixa så mycket som jag tycker jag borde. Måste släppa på kontrollen och våga lita på att familjen fixar allt som återstår till jul.

Men det är inte lätt kan jag säga när jag är en kontroll- och fixarmänniska. Dessutom utrustad med en hjärna som inte kan filtrera bort ljud och andras behov samtidigt som denna hjärna ganska mycket är hårddisken i AB Familjen Karlsson. Jag tror nånstans att det löser sig. Har ju trots allt en familj där medlemmarna inte är helt inkompetenta när det väl gäller. I vissa lägen kommer "Duktig Flicka Syndromet" tillbaka med full kraft fast jag trodde jag var botad. Tror jag ska kolla in röran i köket över en spetsad starkvinsglögg och låta bli att det kliar i fingrarna. Krama om mina kära och önska dem lycka till här hemma när jag är och jobbar. Sen sängen och en god bok. Bra. Planen klar. Ska nu bara följa den!

Julstökare

Faktiskt inte gått upp kl 5 idag. Duktig tjej! Låg till bortåt 8 tror jag. Har smaskat karelska piroger mest hela dagen idag. Mums. För de som inte vet vad det är så är det en grov pirog med risgrynsgröt i. Låter kanske inte så märkvärdigt men för mig och mina syskon är det det. Dagen före julafton brukade mamma baka det och efter julbastun hade vi tävling vem som kunde äta flest. Min bror Stefan brukar alltid vinna. Traditioner. Livet går vidare och man måste ändra lite på dem. Nuförtiden bastar vi inte hos mamma och pappa längre den 23:e. Så på sin höjd får man kanske smaka en av mammas. Såg det därmed som säkrast att baka ett gäng själv.

Bernt och jag tog en ljuvlig vinterpromenad idag. Det bet i kinderna men var så härligt. Vet inte hur länge sen jag var ute och gick senast. Hoppas på att det blir lite mer i helgerna och mellandagarna när jag ska vara lite ledig. Ångrar att jag inte hade kameran med. Såg så många vackra vyer som jag velat fånga på bild.

Idag har jag agerat skurkärring. Har ju nämnt det tidigare men vi är ju en sån där konstig familj som inte städar alltför noga till vardags men när julen närmar sig blir vi som förbytta. Vänder ut och in på varenda låda, skåp och ja ni fattar. När man väl gör det så inser man hur skitigt vi har det. Hur man än gör blir det fel. Bäst vore att vara lite mer ordentlig hela tiden eller fördela storstädningen lite över hela året. Men hur det är så blir det så här varje år. Ungefär som med julklapparna. Vi pratar om att dra ned men när vi väl sitter där vid granen så ser det inte ut som ett mindre antal paket. Kanske på sin höjd mindre storlek på dem.

Tre arbetsdagar kvar. (På jobbet alltså.) Hoppas mina barn jobbar på här hemma under tiden. Det sticker så förskräcklig i musklerna mellan skulderbladen efter denna helg. Ska nog ta och avsluta kvällen med att ligga med min älskade. Förlåt på min älskade. Spikmattan kan göra under för trötta julstökarmuskler.

Uppe med tuppen

Har gått upp vanliga tiden 05:15 fast det är lördag. Hade då trillat i sängen en halvtimme och kunde lika gärna gå upp och knåda jullimpor. Just nu står de i ugnen och jag hoppas de blir lika goda som Katarina på jobbets. Har fått receptet från henne som hon i sin tur ärvt från sin avlidna mor osv. Så är det med recept. Man får dem lite här och var ifrån. Själv har jag en hel stor låda full men använder inte så mkt av dem och ska jag försöka hittta något nån gång så är det som att leta efter en nål i en höstack. Vissa favoriter vet man dock var man hittar och som sagt jag är ju en som gärna lagar utan recept.

Nu är det julmatsinköp som står på schemat. Ska få med mig maken och varsin kundvagn att plocka i. Målet är att stå vid affären när den öppnar kl 09:00. Antar att många kommer vilja trängas med oss och ju tidigare vi kommer iväg ju mindre trängsel. Jag tror inte alla varit upp vid 5 utan tar lite sovmorgon när de kan. Själv ska jag nog unna mig en tupplur mitt på dan innan julstöket fortsätter. Kylan är påtaglig utanför fönstret, minus 15. I huvudet mal: Oh, jingle bells, jingle bells Jingle all the way Oh, what fun it is to ride In a one horse open sleigh Jingle bells, jingle bells Jingle all the way Oh, what fun it is to ride In a one horse open sleigh!

Ha en bra julstökshelg alla.

En vecka kvar

Idag om en vecka har det mesta av julafton avklarats och jag antar att vi sitter mitt i ett smärre inferno av julklappspapper och kartonger. Pöser lite med våra julbordsfyllda magar och suckar lite trötta men belåtna över vår familjs jul.

Just nu finns inte alla klapparna ens, än mindre maten och jag kan inte påstå att här varken ser eller luktar städat. MEN vi har snö. Härligt. Fast idag har den ställt till det med inställda tåg osv. Efter en timmes väntan imorse utan någon information gav jag upp och beställde en privatchaufför. Tog med mig tre trevliga medresenärer som fick åka med och jag, men kanske ännu mer maken, fick en guldstjärna var av oss alla. Tack Bernt för att du ställde upp i vår nöd idag! Vilken klippa till man jag har.

Efter lite paketinslagning ska jag nu ta en dusch och faktiskt försöka komma i säng lite tidigare än vanligt. Brukar ha det som mål men det blir liksom inte så. Ska ju bara göra det först och sen måste jag kanske göra det osv. Sänder en tanke till dem som ligger på vägarna ikväll. Emma min jobbarkompis är på väg till Stockholm med sin familj för att i morrn flyga till Luleå. Hoppas hon får några härliga veckor hos släkt och familj däruppe i Norr. Unnar henne detta men saknar denna fantastiska sjukgymnasttjej redan. Tur att vi kan följa hennes blogg.

I don´t like VEOLIA

Just denna vecka har det blivit allt annat än roligt att pendla mellan Vimmerby-Kisa. Tidtabellen ändrad så tåget ska nu gå hem 10 minuter senare än förut. Bara det känns jobbigt i vintermörkret när man vill hem innan man stupar av trötthet. Inte nog med detta. Tåget har varit försenat eller ersatt med buss 3 eftermiddagar av 3 möjliga. När man egentligen skulle ha varit hemma enl den nya tabellen har tåget eller bussen inte ens gått från Vimmerby. Det känns verkligen tröstlöst. Som om inte detta skulle vara nog. Från och med denna vecka har de sparkat (eller vad de nu gjort med honom/henne) den som informerar oss om när tåget kommer in, på vilket spår, och om ev förseningar. Det gör ju inte att man blir gladare förstås. För information är A och O. Utan det så har man ingen koll. Känner inte att man kan greppa livet riktigt. Sverker Olofsson hade nog sagt: Ska det va på det här viset? Men vi tågresenärer är så förbaskat tåliga och snälla. Nej fy! Upp till kamp systrar och bröder. VEOLIA nu har vi fått nog!

Ålder och Min Mamma

Har varit en sväng till mamma ikväll och firat att hon fyller 75år. Som åren flyger iväg. Men visst märks det av att föräldrarna blir äldre. Om de blir äldre måste det innebära att jag blir det med. Och det märks kan jag säga. Trötta rynkor i ansiktet. (Har nog glömt att skratta tillräckligt mycket.) Degig fläskmage som kommer tillbaka så fort jag tittar åt snabba kolhydrater. Lite smärta här och där. Orken som inte räcker till att göra storverk på kvällen efter en arbetsdag. Men också en tacksamhet över livet, familjen och vännerna runt omkring mig. Inget man kan ta för givet. Och en självkänsla som växer med åren. Har säkert mycket att förbättra men tycker själv att jag är good enough. Och att bli äldre och inse att ett toppenputsat hem inte är så viktigt. Det finns ju så mycket annat som är roligare. Med större barn kan man få tid med mer egna intressen. Så någonstans jämnar det ut sig.

Ikväll tänker jag på dig kära mamma. Allt du upplevt i livet. Din händelserika barndom i ett fattigt Finland som du minns i en detaljrikedom som är fantastisk. Ditt mod den dagen du sökte arbete i Sverige. Ditt val att det blev Kisa och Eklunds kappfabrik. Din kärlek till Olle som jobbade på samma ställe. Din längtan efter många barn. Din tid du lagt ned på en trygg barndom för oss syskon. Din stolthet över alla dina 12 barnbarn och äventyren du gjort med dem i skogen, köket eller sagoböckerna. Din sjukdom du kämpade mot som värst för några år sen. Din generositet att alltid ge av det du kan. Bakom varje brödlimpa, hemsydda duk eller bok finns en varm tanke. Allt det och lite till tänker jag på. Tack mamma för att du gav mig livet! Hurra för Aino idag 75 år.

Ullared och årets första julgodis

Ikväll har jag då sett det omtalade programmet för första gången: Ullared. Jag inser bara ännu mer varför jag aldrig åker dit. Verkligen inte min grej. Ni som gillar att trängas med folk och åka många mil för detta. Fine. Bara jag slipper. Huuu. Jag känner rysningar ända in i märgen. Det som är skönt ändå är att min kära man och jag i den frågan är helt eniga. För tänk om Bernt skulle ha som innersta dröm och som ett viktigt resmål nån gång per år att åka till Ullared och shoppa. Som sagt, jag ryser.....




Har provat ett julgodisrecept som min jobbarkomips Monica nämnt för mig. Ett alterantiv till ischoklad. Jag gillar inte ischoklad pga kokosfettet. Så detta var ett bra och mycket enkelt recept. Tag 3 lika delar av mörk och ljus blockchoklad samt nougat. Värm chokladen i vattenbad. Tillsätt nougaten tills den smält ihop med chokladen. Rör om ordentligt. Häll upp i formar. Vips. Lite smaskigt julgodis. Mer ska det bli av nån annan sort en annan dag.

Kanonhelg

Haft en riktigt bra helg med energi och flow. Bara att tacka och ta emot med öppna armar. Jag menar att få båda så där. Både känna lust och ork till att göra massa saker här hemma och att känna att det flyter på i ett lagom tempo utan alltför mycket avbrott. Härligt. "Attgöralistan" innan jul är fortfarande lång och många punkter inte avbockade men några ändå. Gött!

Blev bortbjudna spontant igårkväll. Våra trevliga vänner ringde med några timmars varsel. Tänk så fullbokade och inbokade våra nutidsmänniskors kalendrar jämt ska vara så att det oväntade knappt får plats. Igår gick det dock vägen och en väldigt trevlig kväll tillsammans med ytterligare en familj tillbringades hos Janne och Kinna. Äldsta dottern Alice är en klippa hemma i deras kök och hade lagat det mesta av maten och kakan till kaffet. Supergott och fantastiskt gjort av en 14 åring. Tack familjen Svensson för allt!

Avslutat söndagskvällen med en hyrd komedifilm. Imorrn har tåget ändrat tidtabell. Måste därför förbereda min dag lite mer. Tåget går (om det nu går) 6 minuter tidigare på morgonen och 8 minuter senare hem. Tittar ut genom fönstret och det är vitt. Visst blir man lite gladare av snö?

Om 10 timmar

Lördagmorgon. En helg utan spikade planer men massor av möjligheter. Chansen till hemarbete och julförberedelser finns och det känns just nu bra. Hoppas att jag om tio timmar sitter ned med en glögg efter en dags hårt hemarbete bakom mig och med en känsla av nöjdhet inom mig. Timmarna har en förmåga att springa iväg i ett tempo snabbare än jag. Ska snart iväg och handla julens alkohol på Systemet. Posta julens kort i lådan. Steka julköttbullar ska maken göra tillsammans med yngsta sonen. Jag ska inte räkna upp mer nu men ikväll kommer här att lukta av en blandning av stekos och rengöringsmedel. Christmas time is coming to town......

Julkort

Sitter och skriver julkort. Ett gammalmodigt och snart förlegat sätt att önska människor God Jul och Gott Nytt År på. Tycker själv att det är lite trevligt ändå. Helst om det är något mer personligt som kommer. Ett foto eller en personlig rad om hur livet rullar på. Men det får man ju på det här sättet istället numera. Via datorn, Facebook, bloggar eller annat. Fast nån gång ibland kan det vara trevligt med ett kort eller brev i postlådan också som omväxling till räkningar och reklam. I år känner jag för och kommer jag att skicka lite personliga julkort. Hur det blir nästa år tar vi då.

Jakten på paket mm

Flexade ut efter fem timmars arbete idag för att tillsammans med maken styra kosan mot Linköping. Julklappsinköp stod på schemat. Utrustade med barnens önskelistor har vi nu jagat genom affärerna på Ikanohuset. Faktiskt inte alltför mycket människor att trängas med och väldigt trevliga expediter med serviceminded image. Jag lyckades t ex byta min nyinskaffade kjol till en storlek mindre efter att ha förklarat mitt pinsamma misstag häromdagen. Babblade på som den värsta bondjäntan om alla turer med kjolen så hon vågade väl inte annat för att få tyst på mig.

Var sen själv inne på en Kosmetika/Hud butik och såg vilsen ut. Letade efter någon magisk ögonkräm för att släta ut rynkorna och dra ihop påsarna som hänger under mina trötta ögon. En duktig försäljare kom till min undsättning. Hon började fråga mig om både det ena och andra (jag måste sett förskräcklig ut i hennes ögon). När vi kom så långt som till vilken produkt jag använde till att ta bort makeup med så höll hon nog på att svimma när jag mumlade något om tvål och vatten. Vi kom fram till att jag behövde både den ena och andra flaskan och burken. Jag insåg att nu låg barnens julklappar verkligen i fara. Var tvungen att begränsa mig till tre stycken för att inte se ut som ett russin till julafton. Den för 1234kr och den för 1459 fick jag hoppa. Men den snälla expediten skickade med mig lite prov av dessa två.

Nånstans hade jag hoppats att de flesta julklappar nu skulle varit inhandlade och inslagna. Så är det nu inte. Massor återstår. Inte undra på att julstressen börjar spöka i min hjärna. Julen är ju här om två veckor. Shit! Bäst att gå och steka köttbullar, slå in paket eller nåt annat. Här går inte an att sitta.

Ibland så

blir jag så förbaskad. På Kustpilen som inte kommer. På ersättningsbussen som tar mig hem en halvtimme försent. På maken som ena stunden tycker det är OK att köpa en ny golfklubba, en ny bil, eller nån rolig elpryl men som klagar över att jag har ett fadderbarn och ett medlemsskap i Naturskyddsföreningen. Jag tycker verkligen att det är viktigt att man både ekonomiskt och på annat sätt försöker göra gott. Vi kan inte vara med och stödja allt MEN vi som bor i ett land som Sverige kan åtminstone välja ut några saker som känns viktiga för oss. Jag är ingen extrem miljökämpe men att betala 295 kr per år till Naturskyddsföreningen känns bra för mig. Helst skulle jag vilja göra så mycket mer, men att göra något i det lilla kan också göra skillnad. Både forskare och Bibeln lyfter fram givmildhet som något vi människor mår bra av att besitta. Att ge får åtminstone mig att känna glädje.

Just nu vi gå mot Juletid

Att ge får mig att känna frid.

Du kanske tänker: det är ingen idé.

Men vi människor får aldrig sluta ge.

Öppna ditt hjärta och ge en gåva.

Änglarna jublar och du får sova.

Ge av din tid eller ditt överflöd.

Kan göra skillnad mellan liv och död.

Dum blondin & Depp

De som följt min blogg vet att jag köpte en kjol häromdagen. Fick gå upp ett par storlekar eller åtminstone en. Fasen så jobbigt. Förbaskade tjockis. Tog lite krafttag mot detta direkt genom indragningar i kosten. Det går ju inte an att gå upp i storlek så där. Det var ända tills igår. Då jag skulle visa upp min nya kjol för dottern. Kolla här alltså, vad tycker du? Fick gå upp en storlek ändå sitter den inte bra. Fy alltså vilka små storlekar de gör nuförtiden. Dottern kastade ett snabbt öga på mig och sa: Men Mamma! Det är ju inte en sån kjol som ska knäppas över höfterna. Den ska ju sitta här uppe (pekade under brösten). Snacka om att jag kände mig som en mycket dum blondin. Jaha! Då förstod jag helt plötsligt varför formen var så konstig och när den satt som den skulle var den på tok för stor. Hållt på och "bantat" helt i onödan i flera dagar och blivit ännu dummare på köpet. Nästa gång får jag nog ta med mig dottern när jag ska göra impulsköp.

Ikväll var jag tröttare än nånsin. Har försökt hålla humöret uppe och inte känt efter för mycket. Men när grannen sa att jag såg VÄLDIGT trött ut insåg jag att det är vad jag är. Prioriterade därför att se en film ikväll istället för att göra nåt annat. Tillbringat timmar med Johnny Depp. Precis vad jag behövde tror jag.

Tomhet

Lite tomt känns det. Ingen mer Gospel i år. Konserten i kyrkan gick på det stora hela riktigt bra. Karlarna tappade sina fina stämmor i en låt. Jag tappade rösten redan på övningen så min sångprestation i min finstämda första låt var lite väl darrig. Tog igen det på den andra sololåten där jag kunde gapa på så mycket jag ville (bara jag kom ihåg att ha mikrofonen långt från munnen). Det är så härligt när kyrkan svänger. Skulle egentligen vilja svänga ännu mer. Våga kasta alla noter och texter. Röra oss lite mer. Le lite mer (inte se så bedrövad ut som jag tydligen gör när jag sjunger enl dottern). Men för att vara en så liten kör så gjorde vi en bra insats. Och de andra solosångarna var jätteduktiga. Ove och Frida som sjunger bra och alltid får mig på bra humör. Therese som har en så fin röst så man blir andäktig. Och hela kören, Anders körledaren, musikerna, Marianne prästen. Tack för att ni finns! Sist men inte minst. Ni som kom och lyssnade. Tack för att ni kom! Joy to the world!

Grå lördag

Igår var ytterligare en grå dag. Vet inte riktigt var den tog vägen men jag försökte göra det bästa av den trots allt. Lite sovmorgon. Hemmajobb och flera timmars matlagning. Gjorde smaskig helgmiddag, för hela familjen + sonens flickvän var samlad för en gång skull. När jag ändå höll på lagade jag en rätt till julbordet. Min mamma kommer ju från Finland så jag har en del mattraditioner därifrån som jag försöker bevara. Igår lagade jag några formar med kålrotslåda. Provsmakade lite av en låda till middagen. Den smakade i mitt tycke ljuvligt.

Idag blir det julgospelkonsert i Kisa kyrka. Det ska bli trevligt och jag hoppas att det kommer lite folk som får uppleva våra ljuva stämmor. Lite pirrigt som vanligt när man ska sjunga solo. Har en liten förkylning i kroppen som lätt sätter sig på stämbanden om jag anstränger rösten för mycket. Det gäller alltså att hålla igen lite under övningarna timmarna innan för att ha röst kvar till konserten. Hoppas vår lilla sångstund kan sprida lite hopp och glädje till de som kommer för det kan behövas i vår ibland tuffa och gråa värld.

Lite glädje i vardagen

Denna vecka har jag inte mått helt hundra. Nackspärr och en del smärta plus min enorma trötthet. Roligt då med lite glädjande och hoppfulla saker som hänt. Jag har faktiskt blivit tipsad och rekommenderad att söka två olika tjänster. Känns jättegott. Inte vet jag om det kan bli något av nån av dessa men jag har nog ganska goda chanser. I nuläget är inte det det viktiga. Det som är mest värdefullt för mig just nu är att mitt hopp vaknar. Hoppet om att tillsist kunna landa i ett "riktigt" jobb igen. En tillsvidareanställning och inte den ständiga vikarien som en del kallar mig. Kan ju skylla mig själv som sökt och fått spännande projektarbeten när jag var ny arbetsterapeut och efter att dessa tagit slut fått hålla till godo med vikariat. Inget fel i det egentligen men varje gång det tar slut och man inte själv väljer slutet är det jobbigt. Att möta nya trevliga arbetskamrater är roligt men att skiljas från dem hemskt.

Just nu glädjer jag mig åt att det finns folk som vill ha just mig till två tjänster. Vetskapen om att kompetenta, fantastiska människor tänkt på mig och hört av sig känns jättebra. Jag kanske inte är så dum ändå. Go Cissi, go!

Julbord och enorm trötthet.

Nyss hemkommen från årets första julbord. Brukar vara fruktansvärt kräsen för hemlagat är ju bäst. Måste dock erkänna att den här maten var bland det bästa jag ätit på länge. Många som får veta att jag inte äter kött blir bekymrade när de undrar över hur jag gör på julen. Stackare kan du leva utan julskinka? Men då kan du ju nästan inte äta nåt! Men det är precis tvärtom. Jag som brukar ha svårt att välja när det finns många alternativ är så tacksam över att jag inte äter kött på ett smörgåsbord. Det räcker så bra med t ex sill, lax, annan fisk, grönsaker, ägg eller omelette och sist men inte minst min favorit Janssons frestelse. Kvällens frestelse fick med beröm godkänt. Nu blir det nog inget julbord förrän på julafton.

Känns som om nåt är på G i min kropp. Vill inte! Ska nog lägga mig riktigt tidigt och hoppas att jag kan sova bort denna känsla av sjukdom som bankar på. Tröttheten ligger över mig som en tung tjock sliskig dimma. Hoppas på att vakna med en helt annan känsla imorrn!

Provrum e inge kul!

Tillbringat kvällen i Linköping. I en hast kom jag på att yngsta sonen var tvungen att komma till US för att få sin andra vaccination innan det var för sent. Tillbringat resten av kvällen med att hjälpa honom att hitta julklappar. Gick och klämde på saker som såg mysiga ut, som jag kunde tänkt mig själv. Men idag var det ingen sån shoppingtur. För fasen Cecilia du måste hålla i slantarna så de stackars barnen får några julklappar. Fast en sak var jag tvungen att försöka hitta. En svart kjol som kan användas som kyrkkjol. Har ingen helsvart och svart är ofta basen i körens rekommenderade klädsel. Tyckte det var svårt att hitta nåt. Antingen kändes kjolarna för ungdomliga eller för tantiga.

Till sist slet jag med mig en in i provrummet på MQ. Storleken som jag brukar kunna ha nedtill. Kan meddela att jag inte kunde knäppa den och det kändes inte bra. Den där förbaskade volangen igen. Alltså volangen på magen inte på kjolen. Och benen utan byxor eller strumpbyxor i ljuset inne i ett provrum ska vi inte prata om. Jisses så ful man känner sig. Måste nog ta tag i en del grejer snart. T ex motion, hårborttagning och hudlotion. En semesterresa till solen skulle inte heller sitta dumt men bara att glömma just nu. Bytte ut kjolen till en storlek större utan att prova och gick till kassan och betalade. Sitter nu här med en kjol som kanske inte är den mest lysande affär jag gjort men hoppas att den går att använda på söndag.

Filmkväll, adventskalender och sovrum

Ikväll har vi unnat oss en filmkväll. Faktiskt inte sett nån film på 14 dagar och då var det på bio. Idag blev det hemmabio med popcorn och familjemys. Wallander med kollegor jobbar vidare nere i Ystad. Snart kommer han nog gå i pension så man får passa på så länge det går att njuta av Henriksson i rollen som Wallander.

Idag 1:e december och vår nya tradition från förra året har satt igång igen. Förr var det endast jag som satt och slog in små julpaket till vår broderade adventskalender. Men allt eftersom barnen blivit större har de undan för undan blivit för stora (man måste ju sluta nån gång). Så förra året när ingen skulle få paket bestämde vi (kanske mest jag) att traditionen kan hållas levande men alla måste bidra med 5 paket var = 25 st. De andra sitter nu och pustar lite kvällen innan eftersom de fått skaffa och slå in 5 paket mer än vanligt. Själv njuter jag av att ha åtminstone 20 paket mindre än jag brukar.

Kan till sist meddela att arbetet med bråten i sovrummet snart är avklarat. Tror att nån timme i morrnkväll är vad som krävs av mig. Sen är det ju en annan sak att nya behov uppstått. Som t ex totalrenovering och att byta ut nån möbel, lampa, matta, gardin, lakan osv. Men det får bli nån annan gång. Tänk vad ett köp av nya sängar kan dra igång!

Träsmak och nackspärr

Vet inte hur dagarna kan flyga iväg så fort. Redan måndag igen. Vart tog lördag och söndag vägen? Bra att ha bloggen att gå tillbaka till. OK, jag hade en del trevligheter och bakning på schemat. Det är ju så att tiden går fort när man har trevligt. Tycker dock att sekunderna tickar på rätt häftigt även när man bara har lite halvtrevligt. Måste ha med åldern att göra.

Igår avslutade jag kvällen tillsammans med maken och flera hundra andra i Kisa kyrka. Fullsatt med människor som ville höra Frallan spela sina egna låtar tillsammans med ett gäng duktiga musiker. Fredrik var som vanligt superbra men jag tyckte inte ljudet var helt hundra. Sången försvann ibland. Tur då att jag kunde de flesta texterna i huvudet. Basen slog igenom för mycket i några låtar. Ja faktum är att jag upplevde Frallan minst lika bra för några veckor sen när han spelade för 40 personer och ensam. Kan förstås ha berott på mitt eget humör eller att jag den gången satt närmare och mer bekvämt. För i en kyrkbänk vet jag inte hur man ska va skapt för att klara av att sitta i tre timmar. Inte som min rumpa i alla fall. För maken till träsmak i arslet får man leta efter. Men Fredrik Frallan Jonsson Du är jämte Magnus Samuelsson en av våra stora Kisastoltheter. (Och för er som undrar: Inte en enda gång tänkte jag på städning.)

Idag smällde det till en minut efter att jag lämnat sängen. Hade inte ens hunnit in på toan. Knak sa det i nacken och Aj som f-n, sa jag. Nackspärr är inget jag längtar efter men om några dar ska jag väl va OK igen. Hoppas på att hålla mig skaplig fram till söndag nu. Då är det äntligen dags för vår fina adventskonsert med Kinda Gospelkör. Ska sjunga solo i två låtar och det vill till att rösten håller för flera timmars sång. Hoppas att kyrkan är lika välbesökt då som när Frallan spelar. För det är så mycket roligare att sjunga och göra sitt bästa för en stor och uppskattande publik. Och Ni som tänker komma: Det är tillåtet att klappa i händerna och sjunga med även till våra låtar och framförallt att applådera efter varje låt. Kom igen nu. Lite Gospel på söndag 2:e advent skulle väl inte sitta fel. Kl 18 i Kisa kyrka och fatta bara, Grattis det är GRATIS.

Som hämtat ur en tidning

Har varit uppe med tuppen och bakat lyxiga adventsbullar med saffran. Sonens klass ska ha brödförsäljning på torget under dagens julskyltning. Lite duktig har jag alltså varit. Trots att jag igår var på fest och kom i säng flera timmar efter midnatt.

Var på en jättetrevlig fest hemma hos ett par goda vänner igår. Vi var 10 vuxna och 9 barn. Maten var superb och vinet tömdes upp och dracks ur under mycket glada skratt och stundtals livliga diskussioner. När vi stod och minglade med varsinn glögg framför brasan innan maten kändes det som vi alla kunde varit med i ett mode-, jul- eller heminredningsrepotage i en trendig tidning. Klev ur mig själv och såg bilden framför mig. Hade jag haft kameran med så hade ni fått se dem här. Allt var så perfekt. Brasan. Klädseln. Glädjen. Ljusen. Pyntet. Ni vet man ser en bild i en tidning, som ser så bra ut så att man tänker att det är för bra för att vara sant. Det är för fint. För tillrättalagt. För snygga modeller med för glada och vackra leenden. MEN igår i den stunden var det på riktigt och mina vackra kompisar var på riktigt och vår adventsglädje var det med. Låter kanske hur fånigt som helst men det var min känsla just i den stunden. Tack alla som förgyllde denna kväll. Främst tack till Susanne och Eric förstås som ordnat med kalas till 19 personer.

Nu är det dags att fixa till mig lite. Körövning. Genrep inför nästa söndags adventskonsert. Can You Hear The Angels?

Erik

Det finns inte så mycket annat att säga än att Erik är bäst! Har sett på kvällens Idol från Malmö och ingen av de andra når upp till hans prestationer. Varken låtvalsmässigt, sångmässigt, stjärnstatusmässigt eller framförandemässigt. Om jag skulle röstat på riktigt ikväll hade det varit på Erik.

I Kisa finns också en Erik som tillsammans med sambon Anna står som segrare i valet av nya arrendatorer till vårt anrika emigrantmuseum, kulturtillhåll och café Columbia. När detta presenterades för några dagar sen så kändes det helt rätt. Finns ingen annan person som skulle passa bättre i denna roll. I de flesta sammanhang som har med kultur och framförallt musik att göra i Kindabygden finns han med. Han drar sig inte för att starta upp nya saker och projekt. T ex finns han med bakom relativt nybildade Valö Folk och Åsundens spelmän. Ja hade jag suttit i kommunens Columbiajury hade jag definitivt gjort samma val.

Imorrn kväll ska vi bort till en Erik. Ska bli jättetrevligt. Han sjunger också helt fantastiskt bra men tyvärr inte så ofta officiellt. Ja namnet Erik finns i alla åldrar. Många trevliga gubbar har jag träffat genom åren som också har haft det namnet. Ingen av mina söner heter Erik men om jag fick bestämma så skulle min blivande svärson heta så. Men det valet får inte jag göra. Tur är väl det.

Liten nostalgitripp

Ikväll var det jag som vägrade. Ville och orkade bara inte genomföra torsdagsstädningen. Ingen Frallan i världen hade kunnat ändra på det. Istället blev det en skön bastu och snart en tidig date med min säng.

Har för en stund sen poppat popcorn på gammalt hederligt sätt. Yngsta sonen och hans klass ska anordna disco imorrn kväll. Alla skulle ha med 3 påsar popcorn. Sagt och gjort. Vi satte igång och de blev supergoda. Åt upp resterna för en stund sen. Minnet åkte tillbaka i tidsmaskinen och jag mindes fragment från min barndom. När min klass hade discon och klassfester så var hemmapoppade popcorn ett måste. Då fanns inte mikropop och knappt indianpop heller. Chips och ostbågar var inte vanligt förekommande i mitt hem på den tiden. Jag levde på mammas hembakade bröd inklusive bullar och kakor, hennes hemmagjorda saft och mammas husmanskost. En gång i veckan fick man läsk. Då fick vi dela en 33cl flaska på två. Den ena fick hälla upp och den andra fick välja glas först. Jag minns ett tillfälle då jag och min lillasyster fick dela på en liten ostbågspåse. Det var ett så stort ögonblick i mitt liv för det var säkert både första och sista gången det hände. Det konstiga var att det fantastiska var inte så märkvärdigt för efter en näve var jag trött och mätt på smaken. Godis var inte heller nåt man åt varje dag utan kanske på sin höjd lite lördagsgodis. På den tiden kunde man köpa 5-öreskolor. Fatta bara för en krona fick man en hel påse med kolor!

Som vi lekte sen. Bollen är fri. Brännboll. Kurragömma. Bergsklättring där jag skulle vara värst av alla hemma på gatan. Klättra på de mest farliga ställena och grannarnas småsyskon hade vi med på det här. Tänk vad som kunde hänt. Och som jag trälade när jag skulle lära mig cykla eller gå på styltor. Skateboardslivet la ja ned ganska fort. Gillade mest låten ner ner ner ner för backen ner. Och skulle man nånstans så fick åtminstone jag ta mig dit själv. Inte fick man skjuts inte. Gå till skridskobanan eller skyttet med utrustningen över axeln. Ja kära nån. Det var tider det! Tänk vad lite popcorn kan sätta igång.

Nya tider i sovrummet

Det var en gång en kvinna i sina bästa år, mao straxt över 40, som en dag kom till skott och köpte nya sängar till mannen och sig själv. Det var egentligen ingen lyx för de gamla sängarna hade varit med om en hel del efter att ha hyst kvinnan, mannen och ibland även de tre barnen genom årens lopp. Sammanlagt hade de gamla sängarna stått familjen bi under mer än 20 år. Nu skulle det dock bli nya sköna sängar och efter några veckors tid fick paret hem sina sängar.

Det var alltså nu det skulle bli nya bättre sömnvanor. Det var bara ett problem. I sovrummet fanns de gamla sängarna kvar och de var smalare. Rummet behövde alltså möbleras om och de gamla sängarna monteras ner. Inte nog med detta! Bokhyllorna var tvungna att tömmas på alla böcker, pärmar, prylar, skräp och kvinnans alla "viktiga papper" om de skulle kunna flyttas i rummet. Vissa saker hade inte rörts på bortåt 7 år. Dammet yrde och röran av bokhyllornas innehåll spred sig ut i husets övriga yta. När det låg där utspritt över halva huset så var det svårt att fatta att allt hade fått plats i sovrummet. Dessutom tillkom mer bråte. Skrivbord och datorer och sjutton hakar vad vet jag, skulle också flyttas och till sist var röran total. Paret sov inte nåt vidare första natten.

Arbetet med att få ordning på sovrummet fortsatte kväll efter kväll. En kväll satt kvinnan och bläddrade igenom minnen från en svunnen tid. Massor av utbildningsmaterial och egna arbeten från hennes tid som student. Material från alla hennes olika arbeten hon haft genom åren. En del kunde gå direkt ned i sopsäcken, annat gick samma väg fast med ångestblandade känslor och ytterligare andra papper kunde hon bara inte skiljas från. Inte denna dag i alla fall. Kvällarna fylldes med arbetsuppgifter för sängköpet hade varit startskottet för kvinnan att äntligen ta tag i denna för henne mycket ångestladdade uppgift. Sömnen fortsatte att vara orolig de nya sängarna till trots. En dag var dock upprensningen klar och paret gick ut ur sovrummet för att umgås med sina barn. Mycket nöjda med sig själva och sitt färdiga resultat fortsatte de mot köket för en kopp te innan läggdags. På köksbordet låg en lapp där det stod: God Jul Mamma och Pappa! Vi har åkt till farmor och farfar och firar jul. För här hemma är det då inte kul.

Osäker på min nya vän

Det är ju så med nya vänner att de oftast verkar toppenbra vid en första anblick. Spännande och intressanta och den gamla trogna vännen kan verka riktigt blek och tråkig i jämförelse. Samtidigt är det lite svårt med nya vänner. Vet inte riktigt hur den nya vännen funkar och vet inte riktigt hur jag ska bete mig i förhållande till den nya. Törs man visa alla sina sidor vid första träffen? Även de sämsta eller ska man hålla igen? Jag har nog inte visat min nya vän riktigt alla mina sidor än eftersom jag är så mångfacetterad men troligtvis redan några av de sämsta. Eller vad sägs om att somna vid första träffen, fisa nån rätt i pallet eller att komma på sig själv med att sakna den gamla invanda när den nya försöker att impa med alla sina förnämliga egenskaper? Ja hur som så ska jag ge den här nya vännen flera försök. Man får inte döma nån efter bara ett tillfälle och det krävs att jag också bjuder till lite. Förresten så har jag kanske bjudit till så det räcker eftersom jag investerat mina sista sparslantar på den här sängen. Jag tror att det kommer bli jättebra så småningom. Kändes på det hela taget bra att sova första natten i min nya säng men det tar nog några nätter till innan det blir toppenbra.

Känner mig nöjd!

Det är inte så ofta den där känslan infinner sig. Känslan av att vara nöjd med mig själv eller kanske snarare med det jag gjort. För mycket av mitt självförtroende sitter (tyvärr) i det jag gör. Eftersom jag har lite stora krav på mig själv är det inte lätt att nå upp till detta fenomen. Trots allt har jag sänkt mina krav på att vara duktig ganska rejält mot hur det var förr. Kan inte fatta hur jag hann med och orkade som jag gjorde då, för 20 år sen. Idag kan jag också vara nöjd med annat än att bara GÖRA saker, göra nytta. Som att njuta lite också mellan varven. Kom ihåg det alla. Njut av livet och nuet så gott det går. För det finns något att njuta av i stort som smått.




Idag har jag faktiskt njutit av att stå i köket och baka och laga mat. Mina saffransbullar. Mmm. Jag bakar dem bara en gång per år och då är det rejält med saffran som gäller. Inga snålbullar med gurkmeja i, eller en påse till 5 dl degvätska eller nåt liknande. Nej här är det tre påsar saffran som gäller för jag vill att det ska SMAKA saffran. Bakade en mjuk pepparkaka mest för doftens skull. Så här har det doftat underbart idag. Julmusik i bakgrunden och adventsgardinerna uppe. Ja jag känner mig nöjd med det jag fått gjort i helgen. Arbete och njutning i ett. Kan det blir bättre?

Jobbiga beslut

Har ändrat om mina planer för kvällen. Skulle åkt in till en fest i Linköping men har tackat nej i sista stund. Innan jag tog det slutgiltiga beslutet var det riktigt jobbigt. Kände hur det knöt sig i bröstet. Både ville och inte. Har sett fram emot festen men olika faktorer gjorde att jag valde att tacka nej trots allt. Och fy f-n vad jobbigt att säga nej. Det är fullt tillräckligt att välja bort och säga nej till saker man egentligen inte vill. Att då välja bort nåt man vill och säga nej till det för att man vet att det kostar på för mycket. Det är ännu värre. I det här fallet berodde det på att jag skulle åkt in ensam från Kisa och busstidtabellen stämde fruktansvärt dåligt med min kväll. Att gå omkring själv i stan i timmar när affärerna är stängda och med mörkret som mitt enda sällskap kändes allt annat än lockande. Jag hoppas att de kommer att ha en jättebra kväll utan mig, (även om det blir svårt förstås). Ska försöka göra nåt bra av kvällen hemma istället. En fördel kan ju va att jag är pigg i morgon bitti och studsar upp till mitt lussebak.

Helgen före 1:a advent

Sitter med min första kopp kaffe för dagen. Måste ladda för allt jag vill göra. Kommer nog inte hinna med allt. Lussebullar vill jag baka. Sen hade jag tänkt hänga upp andra gardiner så att man inte har allt kvar nästa helg. Ljusstakarna får i alla fall vänta. Tidigare har vi i min familj alltid försökt hålla på traditionerna. Inte tjyvstarta. Adventsljusstakarna tändes på sin höjd lördag kväll men helst inte förrän den rätta dagen. Likadant med jul. Allt skulle ske dagen innan julafton. Helst storstädning av hela huset. Laga all julmat så den var färsk och god på julafton. Och sist men inte minst pynta och klä julgranen. Inte undra på att man var helt slut på julafton. Ska väl inte påstå att vi blivit så jättemycket bättre men lite kan vi faktiskt göra i förväg numera. Det är ingen dödssynd. Så nu ska jag sätta fart på, om inte julen, så advent.

Rörd till tårar

Ibland får man en varm omtanke av någon, utan att vara beredd på det. I vissa stunder kan man t o m få flera stycken såna på en och samma dag. Åkte idag bil till jobbet eftersom jag skulle till Frizzan efter arbetsdagens slut. I morse fick jag ett mail från en orolig granne tillika reskompis på tåget. Hon var så orolig att det hänt mig nåt allvarligt när jag cyklade omkull igår eftersom jag inte åkte med imorse. Ämnet var saknad. Tonen oroligt hjärtlig och det slog an en rörande sträng hos mig. Kände hur en tår var på G men lyckades stoppa den.

Senare idag skickade jag ett Tack och lycka till mail till en samarbetspartner som går i pension. Jag kände att jag ville det för hon är en väldigt speciell person och jag kommer sakna henne mycket. Fick ett helt underbart mail tillbaka. Wow vilka fina ord om min person! Hade inte förväntata mig dessa så det kändes som en emotionell käftsmäll med positivitet. Då trängde t o m nån tår fram i ögat och jag fick nåt grumligt i halsen en stund. Jag blir så glad och förvånad när nåt sånt händer så jag kan inte rå för att jag blir rörd till tårar.

Har klippt mig lite så nu kan jag lättare få till en frisyr igen. Denna gång skulle jag inte slinga håret så det var inte så plågsamt. Nästa gång är det däremot dags att ljusa upp det råttfärgade igen och då kan jag lova att jag kommer bli tårögd, men inte för att jag är rörd.

Händer mycket nu!

Från och med idag är jag inte längre sambo med en underbar person. Svårt att separera. Känns som om vi lite, växt ihop under tidens gång. Kommer att sakna denna fantastiska människa nåt otroligt. Vi har delat bekymmer och kunnat diskutera olika problemställningar på ett bra sätt. Vi har kunnat vara tysta tillsammans och gett varandra arbetsro. Ulrika har funnits som min kontorskompis i ett år och åtta månader. Hon är som person söt, finurlig, omtänksam, snäll, klok och mycket mer. En bättre sambo kunde jag inte haft och den jag fått istället ska vi inte tala om. Inget roligt alls. Men bättre med nåt sällskap än inget. Jobbets fax kan säkert lyssna på mina problem och glädjeämnen men nåt vidare svar får jag inte räkna med. Ibland kräver arbetet att man ändrar om lite för att kunna vinna nåt i en annan ände.

På hemvägen från tåget lyckades jag cykla omkull. Ramlade och slog mig en del. Man tycker ju att det är så pinsamt när nåt sånt händer så ganska fort upp på hojen igen och cyklade vidare. När jag kom innanför ytterdörren värkte det både här och där och jag var alldeles blöt och skitig. Så fort av med kläderna och sen kom tårarna när vissa kroppsdelar började svullna. Ispåse på och intag av en värktablett. Nu känns det faktiskt OK. Vet inte hur stel jag kommer att va imorrn. Idag har vi skojat om cykelhjälm på jobbet. Efter idag SKA jag banne mig ta på mig en!

Fick hem mina grejor som jag beställde på ett Homeparty för ett tag sen. Det blev så fint med ljus och speciella ljusstakar mm. Kändes som ett litet glädjeämne när smärtan var som värst. Sen har jag börjat skriva lite listor. En att göra lista inför julen där varje familjemedlem kan välja och vraka bland de olika uppgifterna samt kryssa i när de är klara samt signera så att vi kan följa vem som varit flitigast. Har också skrivit en önskelista till tomten. Jag har också anmält mig och en kär vän till en fest i Linköping i helgen. Det ska bli så trevligt. Ja det händer mycket nu.

Äntligen blev bion av!

Vissa saker är så svårt att få till. Har pratat hur länge som helst om att se Flickan som lekte med elden. Idag fick vi äntligen till det. Jag skulle in på mammografiundersökning i Linköping och efter det så blev det lite, men jag lovar bara lite, shoping. Inhandlade te i min favoritbutik i Linköping och hälsokost på en affär bredvid. Saknar MIN stad Linköping ibland. Det är inte så ofta jag har anledning att åka in i centrum längre. Annat var det när jag pluggade och arbetade där. Då gick jag genom centrum varje vardag. Fint med all belysning som nu har kommit upp. Åt på en Kinakrog och sen alltså bion.

Tur att vi var ute i god tid för sen började krånglet. Fick stå i låååång kö för att få biljetterna för Biomaten funkade inte som vanligt. Sen upptäckte jag att min hjärna hade spelat mig ett spratt när jag köpte biljetterna över nätet. Vi hade fått platserna i mitten (så lånt bra) men på främsta raden och inte bakre som jag trodde jag bokat. Fick ge mig ut till kön igen som nu var ännu lääääängre. Kom fram med 4 min kvar och lyckades få platser på rad 5 istället. Hann in precis när reklamen drog igång. Kändes som bra platser MEN det var vid första anblicken. För bakom oss satt ett par som såg propra och väldigt rika ut. Synd bara att de inte hade lärt sig lite mer hyfs och att visa hänsyn. För de satt och pratade högt, kysstes högt, sparkade på stolarna framför sig (oss i ryggen) och till råga på allt satte karln upp sin fot i mellanrummet mellan makens och min stol. Inte att tänka på att gosa lite med mannen alltså. Drog mig t o m mer mot gubben som satt på andra sidan. Men när jag kom för nära honom med min näsa kände jag att "den lukten vill jag inte komma för nära". Hur som. Filmen var bra även om den aldrig kan komma i närheten av boken. Nu har jag provsmakat ett av mina nya teer. Läggdags!

Kanske en annan gång!

Har väl känt det på mig nånstans men idag fått det lite mer bekräftat. Ett roligt kulturellt projekt gick i graven innan det ens hade fötts. Men sånt är livet. Jag skulle varit en kugge i detta och faktiskt sett fram emot det med glädje. Nu får jag tänka om och hoppas på en annan gång.

Därför lite nostalgi istället genom bilder från Future Dreams.

För det var så himla roligt i våras att vara med i musikalen Future Dreams. Sammanhållningen. Alla spralliga upptåg. Värmen och glädjen som vi delade i detta. Lärde känna en massa nya tokiga vänner som än idag finns kvar. Ska nog ta tag i det här framöver på riktigt. Kontakta några av dem och dra igång nåt igen. Kinda behöver lite mer kultur och jag behöver få leva ut vissa lustar som bara en teaterscen kan släcka. Den nostalgiska teaterapan har talat. Godnatt!

Vår härliga gospelkör.

Sitter med ett leende på läpparna. Har haft en underbar helg och känner mig just nu redo för en ny arbetsvecka. Att gå på en körövning med mina underbara gospelkompisar ger mig en sån energikick. Vi är ett litet men härligt gäng som sjunger och skämtar friskt. Idag hade den bästa Carina´n som finns i världen med sig fika och bjöd oss andra på. Hon är en otroligt generös person och en av alla viktiga pusselbitar i kören. För vi är alla lika viktiga i helheten. Det är det som gör en kör. Tillsammans skapar våra röster en enhet som idag, t o m gav oss själva ståpäls. Musik ska byggas utav glädje. I alla fall gör den det i vår kör. Tack ALLA medlemmar i Kinda gospelkör för det vi tillsammans skapar!

Inköpsrunda och 10-årsfirande

Lördagen blev inte så mycket gjort här hemma. Valde istället att åka in till Linköping och handla med maken. Vår gamla fina raritet har gått sönder och två toaletter är ett måste i en familj på fem personer. Originaltoastolen i ljusblått porslin har länge varit lite tråkig i spolningen men nu är den funktionen helt ur funktion. Och en toa som inte går att spola måste man byta ut. Kom hem med en ny toastol och mycket annat. Vi var ju tvungna att passa på att handla mer när vi ändå var där. Trots att vi båda hatar folksamlingar så besökte vi fullproppade affärer. Bilen var full med bl a blommor inför advent, ljus, kuddar, julklappspapper och snören. Så nu börjar jag verkligen längta. Är ju lite av en jultok så advent känns så himla välkommet. Den är ju snart här. Jippi!

Kvällen tillbringades på Kisa Wärdshus. Nuvarande ägare firade 10 år som krögare i Kisa. Var där tillsammans med ett gäng vänner som vi träffar alltför sällan. Slås av den tanken varje gång det blir av. Tanken att vi har så roligt ihop men vad synd att det inte blir oftare. Vi bjöds på (kanske inte helt gratis men ändå) en utsökt buffé med bl a gös, vildsvin, grön ärtsoppa, kantareller och blåbärspaj. Hela tillställningen var lite familjär. Ägarna satt med oss andra ute och åt. Några tal hölls och Frallan avslutade kvällen. Under några timmars tid satt han och spelade en mix av egna och andras låtar. Tänk vilken förmåga att kunna fylla en lokal med musik alldeles ensam och ändå vara intressant att lyssna på i flera timmar.

Det enda konstiga som skedde med mig var att under de första låtarna började det klia i mina fingrar och spritta i min kropp efter dammsugare och mopp. Frallan har ju hjälpt mig genom mina städtorsdagar. Inte på riktigt förstås även om det vore trevligt. Utan genom hans musik som strömmat ut ur högtalarna hemma. Måste nog snart byta ut hans skiva till nåt annat. Synd om min hjärna för all framtid ska koppla ihop Frallan med städning. Nästa gång får det bli en julskiva jag går igång på. Vad sägs om Santa Claus Is Coming To Town med Frank Sinatra eller O Helga Natt med Tommy Körberg?

Lite ska jag väl få gjort!

Regnet hänger gråmulet över oss idag med. Känns som om man börjar vänja sig. Det är kanske inte så farligt att gå med en grå ullfilt över tillvaron. Bara att tända alla lampor och levande ljus man har. Som en sorts ljusterapi för att bli lite piggare. Tillvaron blir i alla fall defenitivt inte bättre av att gå och tjata om hur mörkt och trist det är. Bättre att acceptera fakta och göra det bästa av det.

Har redan varit uppe några timmar och faktist gjort en del. Bland annat burit in pellets. Känns ibland bra att göra nån sån där riktigt fysisk uppgift. Igår tog jag också tag i en sån där uppgift som hänger över mig. Egentligen oss, men som vanligt är jag den som känner huvudansvaret för att vissa saker ska bli av. Jag fick hjälp i detta av en trevlig och gullig (faktiskt t o m snygg) kille/man. Han är expert på det här området och ska hjälpa mig/oss att få till ett bra resultat. Det är så skönt när saker löser sig som annars kanske ligger och gnager och tar upp utrymme i min hjärnas "fårinteglömmabortattgöraområde".



Ikväll ska vi ut med goda vänner och roa oss. Det ser jag fram emot. Idag ska jag låtsas som om solen skiner och att energin flödar inom mig. Kommer nog att kunna lura mig själv. Tankens kraft är större än man tror. Idag Cecilia är du pigg, glad och brinner för att ta tag i arbetsuppgifterna hemma. Ikväll kommer du få vara med om en fantastiskt trevlig kväll!

Ta tag i bitarna!

Efter en liten glögg och återigen Frallan på besök i mina öron lyckades jag uppbåda lite kraft till städning. Låter kanske som om jag inte gör annat men det är precis tvärtom. Allt sparas till samma tillfälle och görs lite halvdant. Ja ja vad gör det om 20 år?

I helgen måste jag faktiskt sparka mig själv i röven och komma till skott med massor av saker. Har skaplig energi under dagen men ungefär vid 16:30 är den slut. Energin räcker, om jag har tur, till att laga mat. De sista krafterna läggs möjligen på att röja upp i köket om jag orkar men sen är klockan nästan läggdags känns det som. Hur sjutton hinner man med allt på sommaren? Då känns kvällarna så långa. Denna helg ska jag banne mig lägga upp en plan fram till jul och kalla till Familjeråd där alla får säga sitt. Nu måste vi alla hjälpas åt att ta tag i bitarna!

Bli lite ompysslad!

Ibland kan jag längta efter att bara få vara liten en stund. Kanske inte riktigt liten men ändå inte så stark som jag oftast är. Ibland är jag trött på att vara den som tar hand om andra. Oftast gillar jag den rollen och är till min natur omtänksam men ibland längtar jag efter att nån visar mig samma omtanke. Många gör det. Men nån gång mellan varven blir det lite obalans. Oftast när jag sovit dåligt och är trött. När kvällen kommer efter en eller två såna nätter är jag verkligen trött ända in i själen. Kan bli lite taggig och är lättirriterad. Signalerna jag sänder ut är inte helt lätta att tyda. Men det jag egentligen vill är att bli lite omhändertagen. Det värsta är att alla andra är lika trötta och känner säkert samma behov som jag. Så det stannar oftast vid att bara vara en dröm.

Drömmen är att nån har tänkt på mig och vill överraska mig med t ex:

• att middagen är klar.


• att bastun är påslagen när jag kliver innanför dörren och jag blir inskickad med uppmaningen att bara koppla av.


• att någon annan än jag veckostädar huset själv.


• att någon annan än jag åker och veckohandlar själv.


• att någon annan än jag tar tag i släktträffen eller middagen med vänner.


• att någon har bokat en spa/teater/vinprovarresa och vill ha mig med.


• att någon ger mig en blomma en helt vanlig novemberdag bara för att jag är jag.


• att nån skickar ett personligt mail eller sms som inte är av typen "kedjebrev".

Vet inte om jag är unik eller om det ligger lite i de kvinnliga generna. Men samtidigt som jag är lite av en kontrollmänniska så längtar jag efter överraskningar. Konstigt va! Nu ska jag sluta drömma och gå och förhöra ett av barnen på en läxa. Efter det ska jag överraska mig själv med en stund på spikmattan och en bra bok. Kanske ska jag drömma mig bort till ett spa. För jag tror att om jag ska bli ompysslad så som jag längtar efter just nu i novembermörkret måste jag nog betala för det. Får se om drömmen om spa stannar vid en dröm eller om jag t o m överraskar mig själv med att boka in mig nånstans. Kanske en hel vecka. Vad tror ni om veckan innan jul?

Så många eldsjälar

Tänk så många det finns trots allt, även om de är en sort som håller på att dö ut. Så många människor som ställer upp ideellt i en klubb eller t o m har uppdrag i två eller tre föreningar. Jag tror att det var lättare förr att få människor att jobba för en god sak eller för en klubbs visioner. Man kände ett ansvar på ett annat sätt att göra gott i samhället. Idag väljer många hellre att ge en slant och slippa göra en massa arbetsinsatser. Man kan inte riktigt klandra folk som känner så. För ingen kan veta hur en annan person har det och tar det. Jag har själv precis sagt upp ett uppdrag. Ikväll fick jag frågan om ett annat istället och det är svårt att säga Nej. Men jag gjorde det ändå. Har ju bestämt mig för att ha ett ideellt sabbatsår under 2010. Och beslutet respekterades. Skönt! Varit på ekonomiskt årsmöte i golfklubben och ibland pågick intressanta och lite heta diskussioner mellan medlemmar. Hur det var så slogs jag av att vår golfklubb har många personer som sliter hårt för klubben. De gör ett hästjobb. Med små medel men mycket vilja och anamma sker underverk. Det är lätt att stirra sig blind på allt som inte går framåt istället för att fokusera mer på lösningar och utvecklingen som trots allt ständigt pågår. Och utan alla eldsjälar skulle ingen förening eller klubb existera. Ikväll höjer jag mitt glas med Ramlösa och säger skål och TACK till alla de som jobbar, i stort som smått i en förening. Utan ert fina arbete skulle en viktig del av Sverige stanna.

Nåndag kan va en Måndag

Veckorna rullar på som bara den. Fatta att det bara är 7 veckor kvar på året och två ynka helger innan det är advent. Mörkret är kompakt och den gråa novemberdimman ligger som ett mörkt täcke över dagarna. Lätt att deppa ihop totalt och tappa gnistan. Men ibland måste även jag ta mig i kragen och ta tag i bitarna. Har gjort några såna småsaker ikväll här hemma. Inga krafttag precis men ändå. Vissa små saker kan ibland bli som stora berg att forcera. Och när man väl bestämmer sig undrar man varför i all sin dar gjorde jag inte det här för länge sen. Som att våga vägra volang. Nån dag ska jag ta tag i den där midjan som börjar svälla ut. Men inte just nu. Vissa saker måste mogna fram MEN inte för länge för då blir det jättekämpigt. Förra måndagen tog jag äntligen tag i mina alltmer osunda vanor som hade smygit sig på igen. GI har gällt en vecka nu och JA, volangen har minskat redan. Vågen visar minus 1,3 kg men det är inte det viktigaste. Det är att må bra och veta att om nu inte måndagen är så mycket annat så är den en bra dag att starta upp nya vanor på.

Far är rar

Idag är det Fars dag. En dag som när jag var barn inte firades speciellt i mitt hem. Varken mors eller fars dag. Mina föräldrar tyckte redan på den tiden att det var lite kommersiellt. Mamma tyckte att det var "löjligt" med en viss dag som hon var tvungen att ligga kvar i sängen och vänta på att de andra skulle vakna. Pappa fick väl bara hänga med i samma spår, även om han nog gärna kunde tänkt sig att ligga kvar och bli firad. Hur som så brukar jag fira honom på nåt sätt nuförtiden. Tycker väl själv att dessa dagar är lite konstiga. Vad säger barnen Grattis till egentligen? Kanske som ett kort som maken fick av yngsta sonen för ett år sedan. Grattis pappa att du stått ut med mig ytterligare ett år!

Jag har varit en sväng till min far idag. Han är faktiskt den bästa pappan jag kunde haft. Istället för att säga grattis så skulle jag vilja säga en ordström av tacksamhet. För visst har vi så mycket att vara tacksamma för hos våra pappor? De flesta av oss i alla fall. Min pappa betyder mycket för mig och har alltid gjort även om det är min mamma som styr och ställer. Han ställer alltid upp för mig. Från det att jag var liten så minns jag honom som snäll. Det var han som tog med oss ut i naturen, till sjön och det var pappa som kunde se att jag behövde lite stöd med att komma igång med att städa i mitt ostädade rum. Jag ser pappa och mig tillsammans tillverka julklappar till mamma. Idag är det likadant. Han ställer upp på alla oss syskon än idag. Min pappa är så lätt att ha att göra med. Han smälter så lätt in. Är så okomplicerad på nåt vis. Var med oss på semester i somras och det är såna stunder man minns med glädje. Vi har så trevligt tillsammans. Om jag skulle beskriva min far med ett enda ord så är det FÖRNÖJSAM. Han är på nåt sätt nöjd med den lott i livet han fått och gör det bästa med den. En egenskap som jag tycker är fin. Tack pappa för att du alltid finns för mig och för att du är den du är. Min far är rar!

Lagom lördag

Igår var en bra dag. Visserligen gick jag på smärtstillande tabletter men det är liksom normalt vissa dagar. Om jag inte skulle göra det skulle dagen verkligen inte bli bra. Var och kollade in min dröm eller kanske mer något som kan uppfylla drömmen. Och JA. Just det här skulle kunna funka, men inte just nu. Det finns vissa hinder som först måste lösas. Vi får se var det tar vägen. Lite spännande är det dock och ett visst hopp har gjort att jag dagdrömmer lite om det här. Visst måste man få drömma lite ibland?

Sen skulle vi handla lite. Så vi klarade av helgen bl a. Inte för mycket. Men hur det är så står vi där med en full kundvagn och killen i kassan säger:
Ja då blev det EttTusenFyraHundraTjugoTre Kronor! Kära nån vad lite mat kan kosta.

Resten av dagen har jag grejat med lite av varje hemma. Skönt på nåt sätt att ha tid att göra lite vad som faller en in på "Attgöralistan". Kvällen har varit trevlig. Alla barn var för ovanlighetens skull hemma. Dottern hjälpte till att laga mat. Hon gjorde faktiskt det mesta. Äldsta sonens flickvän var också med och åt. Bor i Kalmar och pluggar där så vi får annars inte träffa henne så ofta. Vi hade en trevlig kväll tillsammans över god mat och dryck. Härligt att sitta och umgås med sina vuxna och halvvuxna barn. Jag har en härlig familj. Ja jag har haft en lagom lördag. Hoppas på en lika bra söndag. Helger är ett bra påfund.

Fredag, förväntan, fruktigt vin och fantastiska röster.

Har sagt det så många gånger förr. MEN fredagar är nåt alldeles extra. Förväntan och frihet ligger i luften. Förväntan om att få tid och ork till det som inte hinns med under resten av veckan och frihet att kunna lägga upp de två kommande dagarna lite mer efter sitt eget huvud. Jag känner mig faktiskt väldigt förväntansfull inför helgen. Har inget inbokat men kommer att fylla timmarna och minuterna med allt möjligt smått och gott. Det vet jag! En dröm jag länge haft finns inom räckhåll och även om jag inte når ända fram räcker känslan långt. Chansen finns. Inte helt spikad eller självklar men den finns där och det väcker hopp. Jag hoppas att det kommer gå i lås så småningom. Min dröm!

Har duktigt tuggat på och försökt äta GI hela veckan. Inte helt lätt då jag inte äter kött. Jag har kört kost enligt första fasen under fem dagar. Fasen heter Rivstart och innebär kort och gott att man plockar bort t ex bröd, pasta, potatis, ris, socker, frukt och alkohol. Jag har varit ganska duktig. Suttit och tuggat mina morötter och nötter när jobbarkompisarna mumsat ostfrallor och Gustav Adolfbakelser till kaffet. Lite svårt att få i sig allt protein när jag bara äter fisk, skaldjur och ägg + veg alternativ. Ikväll har jag dock syndat. Ätit 10 pommes strips och druckit två små glas vin av ett gott fruktigt vin vi fick av goda vänner för några veckor sedan. Njutit av vinet i små klunkar. Sista glaset till Idol. The show must go on och Summertime var de två låtar som berörde mig mest av kvällens tema, "Världens bästa låt". Mest pga de som framförde dem förstås och deras fantastiska röster. Erik och Reza. Bäst ikväll om nån frågar mig!

Novemberdag och kväll

Vad kan man säga? Det vet ju alla redan innan. Ingen nyhet precis. Men november är en mörk och lite jobbig månad. Idag har det inte känts som dagsljuset riktigt infunnit sig. Hur lätt är det att vara pigg, alert och på hugget på jobbet när man helst skulle vilja sitta framför brasan med en kopp te och läsa en bra bok varvat med att slumra lite? Det är bara att kämpa på dock för sen kommer december som är betydligt roligare. En arbetsdag kvar den här veckan. Hoppas den blir lite ljusare.

Städningen ikväll gjordes snabbt, slarvigt och som vanligt ensam. OK yngsta sonen hjälpte till eftersom han hoppades på en belöning. Sen blev det en film som sonen tjatade till sig. Jag var kanske inte så svårövertalad även om vi hyrde en igår med. Novemberkvällar blir betydligt trevligare med en film. Nu har vi sett alla Wallanderfilmer som finns i nuläget och det är ju bra för snart kommer två till. Man kan ju säga att kvällen slutade med det jag helst velat göra hela dagen. Inkrupen i en filt och med en varm kopp te i händerna har jag slappat i novembermörkret.

Längtar till fjällen

Inte undra på om man längtar bort ibland. Har en vecka om året som vi åker upp till Funäsdalsfjällen. Bor och åker mest skidor i Ramundberget. Helt fantastisk åkning på bara natursnö och fina stugor mitt i backen. En liten oas. Har försökt tänka om för man borde ju variera sig lite. Hur det än kommer sig så slutar det med att vi vill tillbaka. Har idag fått bekräftelse på liftkorten och en lägesrapport där uppifrån. Ett snötäcke har lagt sig uppe i Ramundberget. Där är det är vitt och vackert och lyser upp novembermörkret.

Visserligen har några flingor yrt omkring hos oss i Kisa också, till och med så att bilen var vit en stund. Och några vänner till oss hade gjort en snölykta idag. Yngsta sonen berättade om ett litet snöbollskrig. Så vintern börjar göra sig påmind även i Östergötland. Blir alldeles varm inombords då jag tänker på v 6 nästa år. Längtar, och det är faktiskt skönt att ha vår alldeles egna fjällresa att se fram emot. Man SKA leva i nuet men tillåta sig att drabbas av nostalgi nån gång ibland och sist men inte minst även se till att ha något att längta till.

Pendlare med vassa armbågar

Ni som inte pendlar med tåg eller buss kanske inte riktigt kan förstå eller komma ihåg hur det är. Hade själv nästan förträngt vissa saker när jag började pendla med buss igen för så där 10 år sen. Men att åka kollektivt har sina nackdelar. Som att bussen inte väntar. Eller att värmen på bussen gått sönder mitt i smällkalla vintern. Eller att aircondition inte är standard på alla bussar i högsommarvärmen. Sittplatsen på bussen är också ofta trång och många gånger obekväm men att få en kan vara dagens största vinst. För mig har det hänt att jag haft ståplast från Linköping till Rimforsa, dvs minst 4 mil eller nästan en timmes stående efter en lång och tröttsam arbets-/pluggdag. Då fick jag lära mig att ha vassa armbågar för det har alla andra, i synnerhet ungdomar. Det gäller att hålla sig framme om man ska få en plats. Ibland överlät jag den till en stackars tant som givetvis inte haft armbågarna framme.

Vad gäller tåg så är det ett kapitel i sig. Alla inställda turer. Ersättningsbussar. Förseningar. Kyla. Värme. Droppande konstiga vätskor som väller ut ur taket. Lövhalka. Ja det finns hur mycket som helst. Jag har nämnt det förut. Ett annat fenomen är att alla/de flesta som vill på ett tåg glömmer bort att det finns massor av människor som också vill av. Det innebär att ett folkhav står och blockerar utgången. Så blev det för mig idag. Jag var först ut ur min kupé. Där stod c:a 20 personer och inte den minsta utväg eller gång för mig att kunna komma ut. Ingen gav vika. Bakom mig kom fler som skulle av. Jag härsknade till ordentligt inombords. Tänkte som jag aldrig gjort förut. Bröstade upp mig med ilskan och stack ut mina vassa armbågar och gick rakt ut i folkhavet. Kände hur det dunkade i armarna av alla jag träffade på vägen men flyttade sig gjorde de och fram kom jag. De som kom efter märkte inget eftersom jag hade banat väg för oss alla. Livet som pendlare ger en nya erfarenheter varje dag!

En dag då jag är på G.

Vaknade i morse och kände att nu f-n får det va nog. Volangen runt midjan börjar smyga sig tillbaka och jag trivs inte riktigt med den. Så idag har jag ätit sträng GI-diet och det har gått hur bra som helst. Smockat i mig ägg, makrill, lax, räkor, grönsaker, nötter, keso och vatten i mängder. Inget sötsug och heller inget sug efter bröd, pasta, potatis eller andra snabba kolhydrater. Känns som om jag är på G, även om det ännu bara gått en dag och volangen sitter kvar.

Har till och med gått en promenad med maken ikväll. Jätteskönt när vi väl kom ut fast det inte kändes lockande alls att gå ut i mörkret och kylan. Hur har jag kunnat leva utan mina promenader i flera månader? En förklaring är att på sommaren spelar jag golf och gör då flera timmars promenader med lite klubbviftande mellan varven. Men nu Hej då golftid och välkommen igen mina härliga långpromenader.

Sen har jag en del andra trevligheter på gång. Lite tidigt att avslöja ännu men att det handlar om att skapa roliga och musikaliska saker kan jag sträcka mig till. Har mycket arbete på min fritid framför mig men samtidigt har jag valt bort en del annat och på slutänden brukar det vara mödan värt. Ja jag är faktist på G!

Snacka om lyxproblem

Konstigt hur olika faser i livet kan te sig på så olika sätt. Hade jag för 10-15 år sedan sett mitt liv i nuläget hade jag tyckt att den medelålderskvinnan hon har ett väldigt avundsvärt liv. Då längtade jag efter egentid. Tid för mig själv och ensam tid med maken nån gång. Det var lyxvara på den tiden. Att jämt ha barn som man måste anpassa sig till och finnas för. Inget konstigt alls. Så är livet med små barn och man älskar de stunderna fast de samtidigt kan ta knäcken på en vissa stunder. Jag kan ibland längta tillbaka till det intensiva men mysiga livet med småbarn. De små varma barnarmarna som kramade sin kära mammakropp och tyckte gränslöst mycket om henne. Alla påhitt och funderingar hos barnen. De mysiga fikastunderna eller de små utflykterna som gjordes ut i naturen men var en högtidsstund. Och sagorna. Alla härliga barnböcker man på nytt fick läsa ur och stunden var nästan magisk. Lätt att bara se allt i ett rosa töcken för det fanns saker som jag idag är glad att jag lämnat bakom mig. Stressen till/från dagis och frustrationen när tiden inte räckte till att vara en bra mamma. Att inte få gå på toa ifred. Att aldrig få vara helt själv. Nu får jag såna stunder flera gånger i veckan och vet knappt vad jag ska ta mig för. Inte för att det saknas nåt att göra men att tvingas välja endast ur mitt eget hjärta vad jag egentligen ska göra av denna egentid. Ska jag göra nån rejäl arbetsuppgift här hemma eller ska jag göra nåt bara för min egen skull? Snacka om lyxproblem. Är medveten om det. Bäst är det ju om det blir lite av varje förstås. Min alldeles egna hemmakväll. Här kommer jag. Det får bli lite gott och blandat! Vad? I have no idea! Yet.

Sömn, friskluft och avslut

Har inatt sovit 9 timmar nästan i sträck. Har bara vaknat upp några gånger men somnat om direkt. Vanligtvis sover jag inte många timmar och vaknar stup i kvarten och har svårt att somna om. Kan säga att det är skillnad. Ork, lust, humör, puls och hela kroppen mår bättre. Tänk om det alltid kunde vara så. Kanske kan det bli lite bättre med nya sängen......

Som jag saknade mina morgontidningar idag. Tyckte det var tråkigt att det hade blivit nåt fel med utdelningen just idag när jag tänkt njuta extra länge vid frukostbordet. Var t o m ute och kollade nån timme senare utifall tidningsbudet bara försovit sig lite. Innan ljuset gick upp. Det är ju en RÖD dag idag. Inte hade jag tänkt tanken ens.

Har varit ute i det vackra vädret under många timmar. Härligt med friskluft och dagsljus. Bäst att passa på om helgerna nu under några månader när det annars bara finns mörker ute när man är ledig. Maken och jag åkte ut till golfbanan och spelade säsongens sista avslutsrunda. Skulle ha spelat en tävling för några helger sen som blev inställd. Det skulle liksom ha blivit avskedsrundan för detta år. Därför tog vi den idag istället. För mig är det ibland viktigt med avslut. Vill liksom inte ha vissa saker lite hängandes över mig att kanske, kanske inte. Nu är det bestämt. Klubborna ska nu inte tas fram förrän till nästa säsong och det känns skönt. Kanske jag gör ett undantag på t ex julafton om vädret tillåter men då är det liksom bara en kul grej. Inte nån riktig runda.

Nu sitter jag nybastad och vi har lite svårt att enas om vad resten av kvällen ska innehålla. Ingen tycker lika när vi granskar tv-utbudet. Vi har väldigt olika smak. Får se hur det slutar. Ha en bra helg alla och passa på att få lite frisk luft om ni har möjlighet!

Dessa ensamna städtorsdagar

Ytterligare en ensam torsdagskväll med dammsugaren och skurhinken. Fattar inte hur det blir så här men torsdagskvällar kanske inte är de bästa städkvällarna trots allt. Just torsdagar har maken blivit tvungen att göra både det ena och andra. Vill inte framställa honom som lat precis för han gör annat. Kanske kan man undra hur prioriteringen ser ut om allt kör ihop sig just på torsdagen men som ikväll var det en elektronikaffär som sålde saker med 20% rabatt på hela sortimentet. Bara ikväll. Vet inte om det är något specifikt med min man eller om män i allmänhet kanske är såna. Men han gillar prylar med mkt elektroniktekniska finesser. Så det är klart att han kände sig manad att åka iväg. Båda sönerna följde med så det säger väl en del om det manliga släktet kan jag tänka. Dottern åkte iväg till kusinen och kvar blev som sagt var JAG. Ska dock inte klaga för mkt. De skollediga barnen har jobbat en hel del här hemma idag och en väldoft från en god middag som stod på bordet slog emot mig när jag trött öppnade ytterdörren efter arbetsdagens slut. Sen är det faktiskt skönt att vara hemma själv nån gång ibland. Ensam om besluten och arbetsfördelningen. Ensam med de ljud jag själv väljer. Ikväll har jag valt att lyssna på Frallans senaste skiva, Halvägs ifrån, se bild nedan. Det gjorde min städkväll hemma i ensamheten riktigt njutningsfull. Musik kan göra den mest tråkiga uppgift mkt angenämare. Så TACK Frallan för din musik som ljuder i mina öron!

ÄNTLIGEN!!!!!

Lustigt hur man kan gå och dra på en del beslut hur länge som helst. Gå i flera år och veta att man borde ta tag i det hela. Veta med hela sin kropp att som det nu är kan man egentligen inte ha det. Inte utan att må piss i alla fall. Att tillbringa timmar, månader, år med nån man inte trivs med. Borde faktiskt gjort slut för länge sen. Men man kan inte bara bryta med en gammal vän bara så där även om relationen för länge sen dött ut. För en gång i tiden var den här relationen en ny bekantskap som då var jättevärdefull för mig och för min man. Jag har nog ett större behov av att byta ut föremålet än vad mannen har. För jag mår verkligen dåligt av att umgås med den här vännen. Maken bryr sig och känner liksom inte lika mycket. Men efter att ikväll ha släpat med mig honom till ett ställe där man fick se och känna hur det kan vara när det fungerar som bäst. Ja då var det ingen tvekan för nån av oss. Jag kan knappt bärga mig tills jag får träffa min nya vän. Tråkigt att göra slut med den gamla förstås. Har trots allt umgåtts intensivt i över 20 år. Men nånstans blir vi alla för gamla och utnötta. Kära gamla säng några veckor till kommer vi umgås men snart ska du ut, för att göra plats för min nya, mjuka, himmelska, kroppsvänliga, efterföljsamma, avslappnande och fräscha säng. Som jag längtar!

Det får bli en film ikväll med.

Fy så in i helskotta trött jag är. Ändå har jag kommit in i ett dåligt sömnmönster igen när jag väl ska sova. När kvällen kommer och arbetsdagen är slut så borde arbetsdagen hemma ta vid men orken räcker i nuläget inte till riktigt. Vet inte om det är hösten, eller munsåret, eller min avundsjuka på barnen som har höstlov eller alla som pratar om och åker till varmare breddgrader. Men jag vill också ha lite ledigt. Tror jag ska undersöka hur mycket semester jag har och ev ta ut några dagar snart.

Trött, trött, trött. Ska ta tag i några småsaker och sen krypa ned i tvsoffan. Förra tisdagen tittade jag på ett program som var ganska fascinerande: Plastikkirurgerna. Man fick följa personerna före, UNDER och efter operationerna. Lite väl magstarkt men ändå intressant på något konstigt sätt. Ikväll ska Anna Book operera sig inför hela svenska folket eller åtminstone de som kommer titta på detta program. Jag tillhör inte den skaran. Har hyrt en Wallanderfilm. Min syster har Krister Henriksson i sängen om kvällarna. Hon lyssnar på honom i någon ljudbok. Själv ska jag nöja mig med att ha honom i soffan men å andra sidan kommer jag att både se och höra honom. Nu blir det tisdagsmys!

Fasen vad jag ångrar

Jag kan ibland vara en person som ältar saker men ångrar, nej det tjänar inget till. Visst kan man ibland ångra att man gjorde så eller kanske på ett annat sätt. Men eftersom jag oftast analyserar saker en del innan jag gör dem så är jag medveten om riskerna i det jag gör. Lägger liksom två listor bredvid varann i min väg fram emot ett beslut. Om jag gör så leder det till.... Men gör jag tvärtom så leder det till det här istället. Naturligtvis kan man i vardagen inte hålla på och analysera för mkt utan ofta gå på magkänsla.

Det finns trots allt saker jag ångrar. Och det är t ex att jag pussade en killkompis när jag var i tonåren. Min enda puss med den här killen. Idag är han en vuxen man som jag möter på samhället och andra ställen mellan varven. Tror inte att han kommer ihåg detta. Men han varnade mig faktiskt innan pussen. Om jag minns rätt så gjorde han det. Han sa att han hade ett munsår. Trots detta pussades vi i en liten oförarglig "påfyllanpuss", inte ens i närheten av någon kyss eller så. Inget mer spännande i det hela men några dagar senare fick jag mitt första munsår som ett brev på posten. Munsåret gjorde att min läpp såg mer missbildad ut än Quasimodos rygg. Inte någon rolig upplevelse i min tonårsvärld precis. I-landsproblem kan tyckas men nån gång per år eller varannat år får jag ett sådant där gigantiskt, enormt, oerhört, kolossalt, mycket stort och fruktansvärt hemskt munsår. Då kan jag undra om pussen var värt allt det här? Idag har jag fått just en sån där påminnelse från min ungdom igen. Den smärtar och växer för varje sekund. HJÄLP! Oftast kommer det som mest olämpligt som när man ska ta något viktigt foto eller man ska knyta några nya viktiga kontakter på jobbet eller privat. Denna vecka ska jag hålla föredrag. Just en snygg representant för vår enhet på jobbet. Ska smörja in salva och gå och sova på saken. Men först ska jag borsta tänderna. Om jag nu kan komma åt munnen med tandborsten för den stora knölen som är i vägen.

Trevlig dopfest

Igår var vi på ett jättetrevligt dopkalas. Själva dopet var i Tidersrums fina gamla träkyrka och festen i Brosjögården i Ydrefors. Det är inte så ofta vi ses hela min släkt men det är roligt när det väl blir av. Och nu var det ju inte bara vår släkt där förstås utan t ex gammelfarfar och gammelmormor på både mammans och pappans sida. Och alla gammelmostrar, -fastrar, -morbröder, -farbröder och deras familjer. Sicket kalas alltså. Snacka om att bli välkomnad i tjocka släkten ordentligt.

Själv är jag alltså faster till Leons mamma Lisette. Hon och hennes David har precis som många andra en speciell plats i mitt hjärta. De är såna härliga, söta och trevliga personer båda två. Vi har varit på en del semesterresor ihop och man blir alltid så glad i deras sällskap. Igår var inget undantag. De bjöd på god mat, tipsrunda, sig själva och på att vi fick vara med när Leon döptes. Han skötte sig bra på dopet. Två faddrar har han nu som ska finnas lite extra för honom i livet. Andreas (mammans bror) fick hålla honom under hela dopakten och Erik (pappans bror) bar korset och fanns till hands på annat sätt. Själv så sjöng jag duett med min dotter Susanna för den lilla ängeln. Ett ärofyllt uppdrag som gick hyfsat trots att vi haft en del problem med rösterna av någon förkylning. Tack Lisette, David och Leon för allt!

Nu blir det lördagsmys!

Har nyligen kommit hem efter ett lyckat släktkalas. Sången gick hyfsat. Summerar det hela en annan dag.

Efter allt farande denna vecka ska vi nu bara sätta oss och koppla av framför tv:n. Faktiskt tagit på mig linne och mysbrallor. Ska nu titta på videon från dopet och sen kanske det blir körslag och nån film. Det ska bli skönt att inte göra ett handtag.

Vad synd att man träffas så sällan

Människor man tycker om och har så trevligt med när man träffas. Personer man har så lätt att sitta och umgås med även om tillfällena sker alltför sällan. Visst är det synd att det blir så! MEN inte konstigt i allas våra vardagar som rullar på så snabbt. Igår hade vi en sån där härlig kväll i Åtvidaberg, över god mat och dryck och med barnens lillkusiner springandes/åkandes runt bordet. Vi har det så mysigt tillsammans. Man bara njuter av stunden och de små härliga barnen. Föräldrarna inte att förglömma. Makens lillebror har en speciell plats i våra hjärtan och hela hans familj förstås. Våra vuxna barn vill gärna se till att träffa dem när tillfälle ges.
Längts upp: "Min bror och jag"!

Lillkusinerna hade väntat på oss sen 14-tiden och sen dröjde det ända till bortåt 18 tills vi kom. Kusinerna drogs till varandra direkt fast ålderskillnaden är som minst 8 och mest 15. Tänk att små barn kan komma ihåg en fast man ses så sällan. En trevlig fredagskväll i Åtvid som sagt men därmed blev sänggåendet lite i senaste laget.




Ovan: Edvin, Agnes och Susanna i soffan.


Idag ska vi ju vidare på släktkalas på min sida. Dop i Tidersrum och dottern och jag ska sjunga duett. Hur ska det gå? Vi har inte tränat tillräckligt och båda har allt annat än pigga stämband jag säger bara: HJÄLP! Vill ju inte att det ska bli pannkaka av det hela. Måste nog ägna förmiddagen åt att gurgla mig i halsen och mycket uppsjungningsövningar mellan duschande och makeupande. Ni som gillar mig: Håll tummarna! Ni som inte gillar mig: Håll tummarna ändå, för det stackars barnets skull.

Duktig kvinna med hjälpsamma barn

Trodde att ikväll. Ja äntligen ska väl våran torsdagsstädning slå in. Maken och jag i team och med hjälp av några barn och huset avstädat i ett vips. Så blev det förstås inte. Efter att ha sett min stressade och tyngda man övertalade jag honom att sticka iväg till arbetet istället. Arbetsuppgifterna står och hänger över honom. Tyckte det var bättre han stack till arbetet och tog tag i några av dessa. Fick faktiskt hjälp av två barn och städningen var relativt snabbt avklarad. Vi har nu avslutat vår duktiga kväll med bastu och kortspel (+ popcorn och dricka). Ska nu bara öva lite mer på en sång som ska framföras på lördag i kyrkan. Vad den handlar om? Änglar förstås. Jag har kommit på att det är det jag oftast sjunger om i kyrkan. Men det är rätt så trevligt, änglar alltså. Hur sången blir i sitt framförande är ännu ett oskrivet kapitel.

Borde göra nån nytta men känner inte för det

Jag kan rapportera att jag inte känt så mycket av vaccinet. Har lite ont i vänsterarmen där jag fick sprutan. Kan med andra ord inte ligga på den sidan eller hänga lutad mot en dörrpost med min vänstra arm. Lite yrsel och trötthet kanske också härstammar från vaccinet men å andra sidan är det ett ganska normalt tillstånd hos mig denna höst så kanske inte.

Lite synd är det. Jag som är en person som har lite svårt för att unna mig att vara lat. Hade ju nästan hoppats att få använda mig av lite biverkningar som ursäkt för att inte göra för mycket här hemma på kvällarna under några dagar. Men man måste inte alltid vara så duktig. Det vet jag ju innerst inne. Ska nog ta tag i nån eller högst två begränsade uppgifter nu och sen koppla av med en bok. Det värsta är att det lätt blir en till och ytterligare en när man väl börjar och sen är klockan bortåt 23 och jag borde sovit för länge sen. Ska verkligen försöka att sätta stopp efter åtminstone 4 uppgifter. Det får bli tömma och fylla på diskmaskinen. Städa upp i köket efter maten. Öva sångstämma. Förbereda morgondagen. PUNKT! Good enough Cecilia. Spar dina krafter till städtorsdagen.