Familjehelg

Haft en bra helg men som vanligt har den gått för fort. Ska snart avsluta den med att gå på heminredningsparty hos bästa Annelie.

Susanna har inte varit hemma sen i julas men nu har hon varit här några dagar och vi har haft trevligt men samtidigt blir vi en person till som ska ha åsikter om vad vi ska göra och äta mm. Nu minns man hur det var förr när vi skulle jämka mellan 5 personers viljor. Nuförtiden är vi ju tre och det kan vara nog ibland. Men som sagt mest har det varit supermysigt.

Till och med Simon har tittat in några gånger sent om kvällarna för att se om vi har nån mat. Han jobbar hur mycket som helst ute i Tolvmannabacken och hinner lagom hem till sin lägenhet för att sova några timmar. Sportlovet har varit högtryck ute i vår fina skidbacke. Kul! Och i veckan blev han intervjuad av lokalradion när han stod och monterade skidor. Han gjorde en jättebra intervju under dessa stressiga förhållanden.

Det är roligt att umgås i familjen även om det blir lite bullrigt. Min fina familj. Jag älskar er alla.

Funderar

Mitt älskade jobb. Med så många saker som är perfekta för mig och där jag känner mig perfekt för uppgiften. Så många underbara kämpande anhöriga. Så många fina möten med människor där jag med mitt bemötande kan göra skillnad, stor skillnad. Det är fantastiskt på många vis.

Så finns där en del kämpiga saker och de kan ibland bli övermäktiga för en ensamarbetare. Så visst grubblar jag. Tar med mig grubblerierna hem även på fritiden. Nåt gnager.

Jag har dock små änglar som finns vid min sida. Som gör att jag kämpar vidare. Orkar ett tag till. Idag har jag lunchat med en. Fått en personlig hälsning av en annan. Blivit sedd av en tredje. Plötsligt så lättar de tunga molnen. Jag är inte ensam. Tänk så viktigt det är att ha små tankstationer där jag kan hämta kraft.

Tillbaka till glädje

Haft en urjobbig vecka i smärtans tecken. Numera har jag det inte så jobbigt som jag en gång i tiden haft. Men smärta i rygg, mellan skulderbladen, nacke och axlar med påslag på armar, ögon och huvud är vad jag dras med när det är som värst. Lite ont har jag liksom alltid men så där vansinnigt jobbigt så jag blir starkt mentalt påverkad är inte så ofta som tur är. Igår var det som värst. Jag försöker numera inte slåss mot min kropp. Väntar ut och försöker leva som vanligt så gott det går fast det känns som att kämpa med varenda liten grej. Men smärtan ska inte vinna!

Idag vaknade jag och kände direkt att nu är det värsta borta och jag känner mig som pånyttfödd. Vill liksom ta hela världen i min famn. Vi behöver nog de där tunga stunderna där vi inte kan ta saker för givet för att uppskatta det normala. Idag är jag lycklig och vill sjunga glada sånger.

Glädjeämnen och senaste hälsorapporten

Idag är det ju Alla Hjärtans Dag! En dag vi kanske inte alltid firar så värst men idag så var det lite ombytta roller. Maken fick en fin rosbukett av mig och jag fick lite hjärtliga bra att ha saker som ni kan se på bilden ovan. Inviger min nya te-mugg just nu och har tänt doftljuset som sprider mandel och honung doft på ett behagligt sätt. Och lite fina pappersnäsdukar att använda med andakt. Faktum är att jag är orolig för att jag kan behöva dem ganska snart. Nåt i kroppen stämmer inte! Smärta. Hög puls och en föraning om förkylning. Håller mig ifrån träning tills vidare....

Måste bara få med en upp-piggande bild på hur jag serverar apelsiner. Mina barn och flera med dem säger att ingen kan skära apelsin som du mamma. Ja ja. Alla har vi våra speciella färdigheter. Denna är min specialitet. Just detta fat hade jag på en av mina anhöriggrupper häromdagen och det var uppskattat. Så gott det är med citrusfrukter denna tid på året!

Förra veckan fick jag en bukett blommor av en privatperson som ville visa sin uppskattning. Ingen anhörig utan en föreningsperson som jag samarbetar med. När man får nåt man absolut inte förväntat sig så blir man ju extra glad. Det blev i alla fall jag.

För 14 dagar sen var Bernt och jag tillsammans med våra glada vänner ovan i Göteborg för en trevlig weekend. Annelie och Fredrik är så inspirerande och det riktigt sprudlar om dem. Med motion och bättre kost har de tillsammans gått ned en jäkla massa kilo. Annelie har lockat med mig på spinning och Fredrik har utmanat mig på snabbast tid 5 km löpning. Bättre sparringpartners kan jag nog inte hitta.

Lägger upp planer för roligheter

Attans vad kul det känns. Lite pirrigt och förväntansfullt. Håller på med drömmar och planeringar av dessa under 2013 tillsammans med maken. De ska inte bara stanna vid drömmar nämligen. Jag tänker inte bara lägga ned lusten att hitta på roliga utmanande aktiviteter bara för att jag börjar närma mig 50-årsåldern. Tvärtom. Vi började tidigt med barn och familj och känner nu att det börjar bli vår tid. Att göra roliga saker och det tillsammans. Jag tänker inte skjuta upp det till pensionen. Vem vet om man lever och har hälsan då. Jag har sett och fått höra för mycket när det gäller den biten. Vi måste leva här och nu! Det är ett som är säkert.

Tur vi har den där äventyrslusten gemensamt. Kanske inte att göra de där superstora avancerade sakerna, mer då i det lilla. Aktiva semestrar t. ex. är det bästa vi vet. Och alla drömmar som vi har är inte kopior av varandras. Men i många kan vi ändå mötas och det känns underbart. Vi är så olika i mångt och mycket, min älskade och jag, men i den här delen uppskattar vi att vi är lite lika.

En hel del av årets aktiviteter är dock hemliga så ännu kan jag inte avslöja dem. Men när det är dags då ska ni få ta del av dem en efter en. Känner mig som ett barn dagarna före julafton.

En månad idag

Japp! Just idag är det exakt en månad sen som jag påbörjade ett lite bättre leverne och satte upp den del mål. Några av dessa mål är långsiktiga och andra har jag lagt just på en månad, alltså tills idag. Hur har det då gått?

Mitt långsiktiga är att jag ska gå ned 10 kilo till sista juni. 
Ett tufft mål som kan bli det svåraste att nå och det jag kan få mest tvivel på om jag verkligen klarar/behöver/vill/måste. Jag menar jag är ju ändå snart 46 år, lite medelåldersfläsk måste man väl få ha? Visst några kilo behöver jag gå ned men 10? Och muskler väger ju också va? Och folk säger att jag inte ser så tjock ut? Och nu sitter väl ändå kläderna lite bättre? Om jag köper lite mindre avslöjande kläder så kanske det funkar ändå? Och bröd är ju gott och potatisgratäng också? STOPP! SLUTA! LÄGG AV! Jag behöver verkligen gå ned dessa kilo och försöka att stanna där. För varje år som går har jag lagt på mig ett extra de senaste 10 åren så det är dags nu.

• På en månad så har jag gått ned ungefär 3 kilo. Återstår alltså 7 till. Det är nu det tuffa börjar. Har stått still de senaste veckorna. Då är det lätt att ge upp eller ta till nån supersoppadiet eller annat strunt. Men nej jag fortsätter med min egenhändiga GI-inspirerade kost och mycket träning. Jag ska klara det! Heja Cecilia!

Två kortsiktiga mål jag haft den första månaden:

För att bli motiverad att röra på mig så har jag använt mig av Runkeeper-appen på mobiltelefonen samt av Träningsdagboken Shapelink.com. Jag mäter mina km och jag registrerar mina träningspass mm. För mig funkar det bra. Jag blir mer sporrad!

• Mål 1) Röra på mig minst 30 km i veckan. Har ett snitt på 39 km i veckan så jag har lyckats över förväntan. Sammanlagt har jag gått/sprungit/åkt längdskidor i 159 km på en månad.
• Mål 2) Röra på mig nästan varje dag/7 pass per vecka. Ett pass måste vara minst 30 minuter för att räknas. Även här har jag lyckats och ligger på ett snitt på 7 pass/vecka. Vissa veckor har jag gjort mer och andra nåt pass mindre. Detta mål är lite tufft satt. Jag kan tycka att 6 pass i veckan är lagom. På denna första månad har jag gjort 33 pass och det har tagit 25 timmar. 

Nu är det dags att sätta upp nya mål. Kanske att prova nya träningsformer? Har den senaste veckan testat Spinning för första gången och idag har jag kört ett Zumba-pass. Jag mår i alla fall bättre och klarar vardagen bättre när jag motionerar. Fortsättning följer....

Förutom ångesten....

... så är allt bara bra!

Jo så kan man nog sammanfatta mitt hälsotillstånd. Försöker motionera och äta vettigt. Håller humöret uppe  både på andra och mig själv. Jobbar på som tusan men hinner ändå inte riktigt med. Men ett positivt flöde är det just nu och jag är efterfrågad på ett positivt sätt men mer än jag klarar av.

Sen finns det tyvärr en släng av något riktigt jobbigt som kommit ikapp mig. Jag vet inte hur jag ska komma ur det. Gammal surdeg som luktar riktigt illa och där det inte är jag som glömt att göra nåt med degen. Bara jag tänker på det och måste vistas i närheten av denna surdeg så kommer ångesten som ett brev på posten. Jag som inte gör annat än hjälper andra att ta sig ur jobbiga känslor och situationer har svårt att hjälpa mig själv. Och det jag upptäcker är att många har väldigt svårt för såna här saker. Att se och bekräfta en annan människa. Det krävs en del. En stor portion mod faktiskt. Det som jag själv är så bra på. Det är nog en unik egenskap som inte alla orkar, vågar eller besitter.

Se mig för här är jag
låt mig få komma nära
till era hjärtan så som den jag är.
Den jag försöker vara
ge mig min morgondag.
Min enda önskan nu och här
älska mig för den jag är.

Se fjärilsvinges slag
i alla himlar fara.
Se alla ögon blinka stjärneljus.
Låt livet komma nära
se mig för här är jag.
Min enda längtan nu och här
älska mig för den jag är.

Låt livet komma nära
se mig för här är jag.
Min enda längtan nu och här
älska mig för den jag är.
Se fjärilsvinges slag
i alla himlar fara.
Se alla ögon blinka stjärneljus.
Låt livet komma nära.
Se mig för här är jag.
Min ENDA längtan nu och här
älska mig för den jag är.

(Ainbusk Singers)