Trött men nöjd

I min tjänst ingår en del annorlunda uppgifter. Idag har jag haft en stor tillställning för anhörigvårdare och andra personer som jobbar ideellt. Två gånger om året ordnar jag en fest med mat, underhållning och kaffe. Idag var det ungefär 100 personer som anmält sig. Lite att tänka på och mycket som ska klaffa med andra ord.

Morgonen började då inte så bra eftersom det var snökaos i och omkring Vimmerby. Flera deltagare ringde återbud och även 2 av de som skulle hjälpa mig. De var insnöade. Återstod jag och 2 andra snälla medhjälpare. Vi började skala av så många arbetsuppgifter som bara gick eftersom vi insåg att vi annars inte skulle hinna. Hur det var så dök de insnöade medhjälparna upp och då kändes allt mycket lättare igen och festen blev ungefär enligt min planering.

Flera andra var förstås också insnöade men trots allt så kom drygt 70 personer och det får jag vara nöjd med en dag som denna. Kunde lika gärna blivit endast 20 stycken. Nånstans tolkar jag då in att det här är en uppskattad fest. Det här är alltså en form av anhörigstöd och hit kommer andra som annars aldrig nyttjar nåt stöd av mig. Men just dessa tillställningar är högt skattade hos många. Och för kommunen är det ett sätt att visa tacksamhet för alla de som lägger ned ett stort jobb för andra människor. Jag har ett roligt arbete som får göra sånt här för andra.

Hur det är så är jag klippt slut just nu och planerar inte för att göra så många mer knop här hemma idag. Trött men nöjd ska jag snart koppla av.

Helgen försvann i ett nafs

De senaste dagarna har verkligen sprungit iväg. Har inte alls hunnit med saker här hemma som jag hade tänkt mig. Men, men inget att hänga upp sig på. Det räcker med att min dator gör varje gång jag ska lägga in bilder på bloggen eller facebook. Tror jag blir tokig när den hakar upp sig gång på gång. Nu gick jag en genväg och har uppdaterat designen med lite vinterbilder.

Igår var Bernt och jag plus min kära bror Stefan och hans fina Mia på Björn Skifs. En helt fantastisk show. Han är inte dålig. "Tänk om man fick va så där fräsch om 20 år." Dessutom all heder åt hans fru Pernilla som regisserat denna fantastiska färgsprakande och varierande show. Musikerna och dansarna (vissa av dem luftakrobater) ska också ha all heder för sin insats. Kul att komma ut på nåt nån gång. Man gör det alldeles för sällan.

Idag har det varit körövning med härliga gospelkören. Det gick bättre att sjunga denna gång. Nu gäller det att inte bli sjuk de närmaste dagarna. Om en vecka är det dags. Kl 18:00 i Kisa kyrka har vi jul/adventskonsert. Kom gärna och lyssna!

Ny frisyr

Nu var det så dags igen för lite förändring. Satte frisören på att göra om mig lite. Här ovan är resultatet. Kom nu inte och kalla mig för dum blondin.

Summering av en bra dag

I natt har jag sovit 8 timmar i sträck. Senast det hände var säkert en vecka sen. Så gissa om det kändes skönt. Trots detta har jag lidit av en viss dåsighet som följd hela dan. Ska dock inte klaga. Har haft en hemmajobbardag.

På morgonen gick jag iväg i snöblåsten med fastande mage till vårdcentralen för att ta ett blodprov. Väl hemma igen så smakade frukosten extra gott. Arbetsuppgifterna har funkat bra och det mesta jag hade föresatt mig att göra blev gjort. Fick också ett kvitto på att jag är en hyfsad coach till anhöriga då en person uttryckte att "efter att ha pratat med dig så känner jag mig så lugn, Tack!"

På eftermiddagen hade jag sen en tid inbokad hos min frisör. Kan bara säga att jag gjort om mig totalt och jag känner mig helnöjd. Sen finns det vissa i min omgivning som har lite svårt med såna förändringar. Bilden av mig på ett visst sätt sitter så hårt hos dem så det kan vara svårt när jag totalt förändrar den. Men som sagt I feel good!

Avslutningen på dagen tillbringade jag en stund på min bank. Kinda-Ydre Sparbank. De hade mingel för sina kunder på alla bankkontor. Döm om min förvåning när jag kliver in och väntar mig att få se ett hav av bankkunder med snittar i händerna. Det som mötte mig var ett tiotal personer, och alla var de bankpersonal. Det är ju så tråkigt. Jag led faktiskt med dem. Att ordna nåt och sen kommer ingen. Visserligen kom det in några stycken efter mig men inte var det fullsmockat precis. De hade till och med ordnat "teater" med skådespelare från Astrid Lindgrens värld. Pippi, Konstapel Klang och Prussiluskan var där och sjöng och spexade för 4 barn, massor av bankpersonal, mig och några kunder till. De gjorde det bra!

Efter kl 20 ringde de från banken och talade om att jag vunnit ett av kvällens priser. En matkasse. Hörde personalen applådera i bakgrunden och kände hur jag rodnade i ansiktet. Kul! Det är ju alltid roligt att vinna nån gång. Ska hämta ut den framöver. Spännande! Ett toppenbra avslut på en ganska bra dag alltså.

Lägesrapport

Så här en månad före jul och snöoväder ute just nu så känns det bra att sitta inne och kura i en av mina mysdressar. Troligtvis har jag blivit en äkta kärring när jag byter kläder när jag kommer hem om kvällarna. Känns skönt om man har chansen. Det blir en sorts nedvarvning och sen kan man släppa lös valkarna fritt också förstås i mjukiskläder.

Ikväll behöver jag båda. Min magknipsmage står ut som om jag vore i 9 månaden så resår i midjan känns bra. De senaste tre nätterna har jag inte kunnat varva ned tillräckligt och inte sovit mer än några timmar/natt. Jag har ju mina perioder med sömnlöshet och det är liksom en del av mitt liv men i natt hoppas jag få sova lite fler timmar. Ska därför varva ned tidigt ikväll.

Min vinterhy är knastertorr. Stora självsprickor i fötter och händer. Aj aj! Tänk vad handikappad man blir när man har sår på fingrarna. Fumlig och svårare än vanligt med finmotoriken. Igår köpte jag en svindyr ansiktskräm som jag hoppas ska råda bot på att ansiktet stramar och rynkar sig av torrhet. Håret är också torrt, flygigt och i behov av en klippning. Tur att jag har en tid hos min kära frissa snart.

Har förutom 1:a adventsfirande lite andra trevligheter på gång till helgen. Ska se och höra Björn Skifs på lördag. Ännu har vi inte tjyvstartat och fått upp någon adventsbelysning. Annars verkar trenden hålla i sig att folk får upp de efterlängtade ljusstakarna tidigare och tidigare för varje år.

På jobbet har jag mycket omkring mig. Min informationskampanj om anhörigstöd verkar göra lite nytta och jag får kontakt med fler och fler anhöriga. Känns bra när det går åt rätt håll. Ibland när man har ett ensamarbete så kanske man tvivlar på sig själv. Men sen kommer det nån gång ibland ett kvitto på att jag är rätt person på rätt plats och då känns det förstås bra. Nästa vecka har jag en lite större utmaning då jag ska ha en grötlunch/fest för 100 personer. Allt måste klaffa så håll tummarna.

Nu ska jag ta ett litet glas vin, smörja in mig både här och där och så småningom SOVA!

Rösten inte ok

Igår kväll tyckte jag det gick jättebra att sjunga när vi hade gäster. Sjöng faktiskt en hel del i lite lägre tonarter och min röst håller bättre då. Men egentligen är jag sopran. Kan sjunga riktigt höga tonarter men då måste jag ta i eller sjunga med min "operaröst". Så om låtar är lite snällare sparar det helt klart på rösten.

Idag har jag varit på körövning. Trevligt som vanligt att träffa alla goa körsångare och härligt att plocka fram och damma av julgospellåtarna igen. Men min röst!! Kära nån så illa den lät idag. Kanske den där förkylningen som inte bryter ut kan vara en förklaring. Kanske är det min nervositet som spökar inför solosångsframträdanden som gör att det låser sig i bröstet så ljuden som kommer ut är allt annat än njutbara. Annars kanske det var för mycket sång i går kväll och för lite sömn i natt. (Gick till sängs efter kl 3!) Måhända har jag bara inbillat mig att jag är sopran. Kanske är jag egentligen alt eller har blivit alt eftersom rösten också åldras. (Tänk bara på Lill Babs.) Hur som så skrämmer det mig och just nu känns det inte ok att sjunga solo i kyrkan med nån låt som går i höga tonarter.

Ska låta sångrösten vila och prova lite senare i veckan igen. Förresten är inte sångröst allt. Jag har blivit helt såld på programmet Så mycket bättre. Det var verkligen länge sen jag såg ett tv-program som var så bra som detta. Och det är allt jag gillar med programmet. Blandningen av folkkära artister, både musikaliskt och åldersmässigt. Deras tolkningar av varandras låtar. Att man får komma artisterna riktigt nära när de berättar om episoder från sina liv. Den varma stämningen och känslorna som finns där mellan dem går nästan att ta på. Tack TV4 för att ni för en gång skull visar ett riktigt bra tv-program.

Bjuden

Ikväll kommer några som bjudit in sig själva till oss. Ska bli trevligt! Själv törs jag inte riktigt sånt numera. Vi har gärna gäster men visst kan det vara svårt att få till en liten träff mitt i allt annat i almanackan. Tiden springer liksom iväg och inte sker så många spontanbjudningar i dagens samhälle. Synd!

Har flera stycken i närmaste släkten som jag inte varit hos på flera år. Likadant är det med några i bekant/vänkretsen. De har varit hos oss flera gånger och ibland när vi möts så kan man få höra att det vore trevligt att ses. För jag saknar flera stycken av de här personerna en hel del men det känns inte OK att hänga sig på nån om de inte verkar vilja uppehålla kontakten. Jag är liksom inte så modig så jag säger: Ja, det vore kul! Kan vi komma på lördag eller passar det bättre på fredag?

Men ikväll får vi gäster som är modiga. Kanske nåt att ta efter?

Bra arbetsvecka

Denna vecka har jag haft fullt upp på jobbet. Haft flera bra möten som kommer leda till att mitt arbete går framåt. Man behöver träffa andra och spåna för att komma vidare i utvecklingsarbete. Sina egna ensamma tankar studsar liksom tillbaka utan gensvar medans det blir ett flöde av positiv kraft om man träffar andra engagerade och entusiastiska människor. Idag har jag också fler såna möten.

Känns bra att gå hem och ta helg efter en sån vecka. Åh kära fredag jag skulle vilja höja dig till skyarna för du är den bästa dagen av alla. Avslut på en arbetsvecka och början på helgen.

Tack gode Gud för fredagen!

Sjukdomar

Hela dagarna arbetar jag med att försöka ge stöd till de som drabbats av sjukdomar. Numera är det ju de anhöriga till de som är sjuka jag arbetar med. Ett viktigt arbete eftersom det inte bara är den sjuke som drabbas utan oftast en hel familj och andra runt omkring den som fått t ex stroke, demens, cancer, parkinson, psykisk sjukdom bara för att nämna några.

Ibland kan nån undra om det inte är jobbigt att få ta del av så många jobbiga öden. Ibland kan jag känna att det är svårt att räcka till som anhörigkonsulent. Men oftast älskar jag mitt jobb på gott och ont. För om jag kan göra nåt, om så bara nåt litet, som gör att situationen känns lättare för någon som drabbats av en svår, ganska ofta dödlig, sjukdom så har jag gjort en viktig insats. Ingen väljer att bli drabbad men man kan till viss del välja hur man tacklar det. Kan jag bidra med stöd som gör skillnad i livet när det är som jobbigast då är mitt arbete meningsfullt.

Just nu finns det sjukdomar både allvarliga och mindre allvarliga i min egen krets av familj och vänner. Jag går in i rollen som en typisk anhörig. Kan jag göra nåt för min närstående så gör jag gärna det för det känns bra att göra nåt praktiskt istället för att oroa sig. Men sen kommer bakslaget. Just det jag skulle ju inte glömma bort att ta hand om mig själv lite också! Lätt att råda andra men glömma bort att ge sig själv råd mellan varven.

Det var allt från Anhörigkonsulenten idag. Kom ihåg att:

Ta hand om er själva och era kära därute.

Måndag igen

Ja en grå regntung måndagmorgon. Funkar skapligt trots allt. Kom upp efter fem och iväg med tåget fast jag inte hade nån giltig biljett. Det finns bra personal på Veolia.

Haft en OK helg. Egentligen en riktigt bra helg men flera vågor av trötthet och emotionell sårbarhet har slagit till mellan varven.

Vet att jag måste ta tag i mina sov- ät- och motionsvanor igen. Förkylningarna går och kommer i familjen hela tiden så det sätter liksom käppar i hjulen. Har i alla fall äntligen kommit igång med att putsa fönstren hemma. Ett år sen sist med många. Så det är ingen lyx precis men känns lyxigt att titta ut genom efteråt (om man nu hinner innan mörkret kommer).

Landar och Laddar dag

Kom hem igår kväll efter kl 22. Hemresan kändes oändligt lång från Lund till Vimmerby. Kära maken hämtade upp mig där. Jättetrött men med massor av intryck och påfyllnad av anhörigkonsulents-energi. När man har ett så pass annorlunda och i sin egen kommun ensamt arbete så är det en fröjd att samlas med andra människor från hela Sverige som också brinner för samma saker som jag. Känna inspirationen och flödet som föds ur gemenskapen kring det viktiga anhörigperspektivet.

Idag känner jag mig dock som en: klubbad säl, övertrött 104-åring, mitt i livetkvinna med vitamin B-12 brist, dimmig gråmulen dag eller you name it. Arbetat hemifrån idag och även tagit många timmar kompledigt. I dag har jag haft behov av att få landa. Landa hemma och i mina tankar. Ibland behöver jag landa för att ladda om mina batterier. Snart ska jag landa i bastun med en kall öl och hoppas att jag är färdigladdad när jag vaknar i morrn bitti.

Lund

Nu är jag framme efter en lång och ensam resa till Skåne. Chefen blev sjuk så jag fick åka ensam. I morrn är det en heldag med diskussioner, föreläsningar och seminarium om Anhörigas situation mm. Ska bli intressant!

Har checkat in på mitt rum och varit ute och inhandlat nåt att snaska på. Skulle kunnat tänka mig att ta ett glas i baren men det känns inte som helt rätt läge ensam. Därför ska ja upp på rummet och kanske sappa framför tv:n istället som omväxling. (Något jag aldrig gör hemma.)

När jag åkte från Vimmerby var det snö på marken och det var det en bra bit ned i landet. Men här i Lund regnar det. Det är väl inte hela världen med lite regnrusk men lite jobbigare att leta sig fram med packning i mörkret och försöka hitta dit man ska. Huvudsaken är att jag hittar tillbaka till stationen imorrn kväll för att efter en lång och förhoppningsvis intressant dag komma hem till min egen familj. Nu ringer min käresta så nu måste jag sluta.

Snöstorm

Idag ska jag ut på vägarna och åka. Ska till Oskarshamn och har varit lite orolig eftersom viss snöstormsvarning är utfärdad. Har t o m haft funderingar på att ställa in mitt möte om det sett för farligt ut. Nu har jag dock försökt sätta mig in i dagens väderspådom ordentligt samt fått lite experthjälp och det lutar åt att jag ger mig iväg.

Har inte varit ute för så mycket trafikolyckor själv genom åren. Men för några år sen var jag tvungen att åka ut i moddsträngen på vägen då jag fick möte i form av en stor långtradare i en kraftig kurva. Med påföljd av att jag fick sladd förstås. Jag min dumma nöt försökte då parera med ratten varpå en ännu värre sladd uppstod. Ja till sist snurrade hela bilen. Som tur var kom inget mer möte just då. Själv for bilen och jag ut i diket och kolliderade med ett träd. Chockad satt jag kvar och var så tacksam för att inte ha några passagerar i bilen den dagen. I baksätet låg fullt med glassplitter. Den bilen (min enda egenköpta och egenregistrerade bil) kunde man inte köra mer utan gick till skrot. Några dagar efter olyckan åkte jag ner och sa Hej då till bilen. Kändes viktigt att göra ett avslut.

Idag ska jag köra försiktigt!

Nice Sunday

Idag har jag njutit av vilo/söndagen. Ja hela helgen har varit riktigt bra. Ett litet minus var kanske att det inte gick att spela golf idag som vi funderade på. Greenerna var frostiga hela dagen. Vi hittade dock en green (9:ans) som var frostfri. Då tog vi beslutet att spela ut 6 st bollar var på den banan. Så vi fick lite valuta för att vi åkt ut. Kändes lite märkligt att spela på en ganska frosthård fairway. Bollarna rullade/studsade längre än vanligt t ex. Eftersom vi inte fick gå så mkt på banan så tog vi en promenad upp till Vystberget istället när vi kom hem. Ett ganska tungt uppförslut hela vägen så pulsen steg i min inte helt fökylningsfria kropp. Men väl där uppe så var det värt besväret. Min mobil kan inte riktigt fotografera vyn på ett rättvist sätt men bilden "föreställer" i alla fall centrala Kisa sett lite snett ifrån ovan.

En helt perfekt kväll

Min fredagskväll var bara såååååå perfekt. Hade jag en liten förhoppning och förväntan om en bra utekväll så uppfylldes dessa med råge. Sitter fortfarande så här dagen efter med en glad känsla inom mig.

Först var det förfest hemma hos oss då vi bjöd på dryck i mängd och några olika lättare tilltugg. Vi hade bjudit in personer från lite olika gäng så alla kände inte varandra och då blir oftast en fest som trevligast. Så också igår. Som vanligt är det svårt att slita sig från en trevlig förfest men alla lydde mig när jag sa/sjöng saker som: "Nu är det sista glaset om ni ska ha nåt mer!" och "Let´s go, Let´s go, Let´s go, Let´s go to Peoples House!"

Väl där så hann jag prata med många trevliga personer som jag annars inte träffar så ofta. En gammal klasskamrat kände jag inte ens igen först. Alla var glada och stämningen i lokalen hög. Åldersspannet mellan äldst och yngst var stort. En fest över generationsgränserna. Det är ju så en riktigt trevlig tillställning ska va!

Och sen förstås, kvällens helsköna band. The TroubleNecks. Jag bara älskar deras musik. En stor del av kvällen tillbringade jag på dansgolvet där jag svängde loss ordentligt. Livemusik när det är som bäst. Redan från första låten ända till sista så fanns vi där. Det dansande, svängande, diggande, klappande, sjungande och festande folket.

En kväll att lägga till minnet som en av livets härliga stunder.

Ikväll ska hon ut och roa sig

Ser fram emot att gå ut och lyssna på lite härlig musik ikväll. The TroubleNecks på Kisa Folkets Hus kl 21-01. Förfest hos oss innan. Kan bli hur skoj som helst. Älskar utekvällar på FH och framförallt älskar jag den medryckande musiken som dessa herrar spelar.

http://www.myspace.com/music/10112064/songs/14400467

Speciella möten i livet

Jo såna har man faktiskt alltsom oftast om man tänker efter. Tyvärr glöms de snabbt bort. Igår träffade jag och pratade med en äldre kvinna. Hon var så härlig på alla sätt och vis. Pigg och vital och snabbtänkt. Minne bättre än vilken 20 åring som helst. Grejen var att hon är 103 år. Hon tillhör alltså gruppen ÄÄÄÄÄ. Jo det är sant. Ett nytt begrepp håller på att ta form i Sverige. Nu har vi inte bara äldre (över 65) och äldre äldre (över 80) utan det nya är ännu äldre än äldre äldre (över 100). De börjar vara några stycken.

Men ändå. Alla dessa hundra + personer är inte så där med i vad som händer och sker som denna underbara kvinna. Och jag som brukar känna mig gammal och gaggig ibland. Jag är ju för sjutton exakt 60 år yngre än denna dam. Wow. Ett sånt möte känns speciellt.

Jag glömmer heller aldrig när jag som 19-åring jobbade i hemtjänsten. Några gånger jobbade jag hos en fin gammal man som klarade allt utom städning själv. Han lagade mat och gick till affären. Han tyckte om att avsluta städningen med en liten fika och pratstund som så många gjorde på den tiden. Det sociala är oftast viktigare än att ha det tipp topp. En sån gång när vi satt och pratade som två vuxna människor i ett intressant samtal om livet så började vi prata ålder. Det gick då upp för oss båda att det var exakt 80 år mellan oss. Ändå så var det ett gott och vuxet samtal vi förde. Också ett speciellt möte som etsat sig kvar i mitt annars lite dåliga minne.

Något jag annars upptäckt kan förstärka och etsa sig kvar i minnesbarken är dofter. En tvål eller en parfym jag köpt vid ett speciellt tillfälle gör att jag minns det mesta kring händelsen varje gång jag använder den. Nu ska jag ta mig en glögg framför en hyrfilm. Näsan rinner så jag vet inte om jag kommer känna nån doft och minnas alla härliga glöggstunder. Hur som så är glöggen förknippad med en härlig känsla och det vill jag uppleva en stund mitt i förkylningstiden.

Kan jag ha

Jag skulle nog inte varit så kaxig häromdagen. I söndags kväll kändes livet fantastiskt lätt och jag målade upp en inre målbild om massor av positiva händelser. Allt från att jag skulle vara fortsatt glad och pigg till att jag skulle ta min träning till en högre nivå framöver. Shit fick jag! På natten fick jag ont i halsen och sen har det bara fortsatt. Usch jag har fått en:

Höstförkylning

När jag kom hem igår vid kl 21 så försökte jag mota bort den med diverse dunderkurer. Så nu väntar jag bara. Bort, bort, bort. Här är du inte välkommen!