Sömn, friskluft och avslut

Har inatt sovit 9 timmar nästan i sträck. Har bara vaknat upp några gånger men somnat om direkt. Vanligtvis sover jag inte många timmar och vaknar stup i kvarten och har svårt att somna om. Kan säga att det är skillnad. Ork, lust, humör, puls och hela kroppen mår bättre. Tänk om det alltid kunde vara så. Kanske kan det bli lite bättre med nya sängen......

Som jag saknade mina morgontidningar idag. Tyckte det var tråkigt att det hade blivit nåt fel med utdelningen just idag när jag tänkt njuta extra länge vid frukostbordet. Var t o m ute och kollade nån timme senare utifall tidningsbudet bara försovit sig lite. Innan ljuset gick upp. Det är ju en RÖD dag idag. Inte hade jag tänkt tanken ens.

Har varit ute i det vackra vädret under många timmar. Härligt med friskluft och dagsljus. Bäst att passa på om helgerna nu under några månader när det annars bara finns mörker ute när man är ledig. Maken och jag åkte ut till golfbanan och spelade säsongens sista avslutsrunda. Skulle ha spelat en tävling för några helger sen som blev inställd. Det skulle liksom ha blivit avskedsrundan för detta år. Därför tog vi den idag istället. För mig är det ibland viktigt med avslut. Vill liksom inte ha vissa saker lite hängandes över mig att kanske, kanske inte. Nu är det bestämt. Klubborna ska nu inte tas fram förrän till nästa säsong och det känns skönt. Kanske jag gör ett undantag på t ex julafton om vädret tillåter men då är det liksom bara en kul grej. Inte nån riktig runda.

Nu sitter jag nybastad och vi har lite svårt att enas om vad resten av kvällen ska innehålla. Ingen tycker lika när vi granskar tv-utbudet. Vi har väldigt olika smak. Får se hur det slutar. Ha en bra helg alla och passa på att få lite frisk luft om ni har möjlighet!

Dessa ensamna städtorsdagar

Ytterligare en ensam torsdagskväll med dammsugaren och skurhinken. Fattar inte hur det blir så här men torsdagskvällar kanske inte är de bästa städkvällarna trots allt. Just torsdagar har maken blivit tvungen att göra både det ena och andra. Vill inte framställa honom som lat precis för han gör annat. Kanske kan man undra hur prioriteringen ser ut om allt kör ihop sig just på torsdagen men som ikväll var det en elektronikaffär som sålde saker med 20% rabatt på hela sortimentet. Bara ikväll. Vet inte om det är något specifikt med min man eller om män i allmänhet kanske är såna. Men han gillar prylar med mkt elektroniktekniska finesser. Så det är klart att han kände sig manad att åka iväg. Båda sönerna följde med så det säger väl en del om det manliga släktet kan jag tänka. Dottern åkte iväg till kusinen och kvar blev som sagt var JAG. Ska dock inte klaga för mkt. De skollediga barnen har jobbat en hel del här hemma idag och en väldoft från en god middag som stod på bordet slog emot mig när jag trött öppnade ytterdörren efter arbetsdagens slut. Sen är det faktiskt skönt att vara hemma själv nån gång ibland. Ensam om besluten och arbetsfördelningen. Ensam med de ljud jag själv väljer. Ikväll har jag valt att lyssna på Frallans senaste skiva, Halvägs ifrån, se bild nedan. Det gjorde min städkväll hemma i ensamheten riktigt njutningsfull. Musik kan göra den mest tråkiga uppgift mkt angenämare. Så TACK Frallan för din musik som ljuder i mina öron!

ÄNTLIGEN!!!!!

Lustigt hur man kan gå och dra på en del beslut hur länge som helst. Gå i flera år och veta att man borde ta tag i det hela. Veta med hela sin kropp att som det nu är kan man egentligen inte ha det. Inte utan att må piss i alla fall. Att tillbringa timmar, månader, år med nån man inte trivs med. Borde faktiskt gjort slut för länge sen. Men man kan inte bara bryta med en gammal vän bara så där även om relationen för länge sen dött ut. För en gång i tiden var den här relationen en ny bekantskap som då var jättevärdefull för mig och för min man. Jag har nog ett större behov av att byta ut föremålet än vad mannen har. För jag mår verkligen dåligt av att umgås med den här vännen. Maken bryr sig och känner liksom inte lika mycket. Men efter att ikväll ha släpat med mig honom till ett ställe där man fick se och känna hur det kan vara när det fungerar som bäst. Ja då var det ingen tvekan för nån av oss. Jag kan knappt bärga mig tills jag får träffa min nya vän. Tråkigt att göra slut med den gamla förstås. Har trots allt umgåtts intensivt i över 20 år. Men nånstans blir vi alla för gamla och utnötta. Kära gamla säng några veckor till kommer vi umgås men snart ska du ut, för att göra plats för min nya, mjuka, himmelska, kroppsvänliga, efterföljsamma, avslappnande och fräscha säng. Som jag längtar!

Det får bli en film ikväll med.

Fy så in i helskotta trött jag är. Ändå har jag kommit in i ett dåligt sömnmönster igen när jag väl ska sova. När kvällen kommer och arbetsdagen är slut så borde arbetsdagen hemma ta vid men orken räcker i nuläget inte till riktigt. Vet inte om det är hösten, eller munsåret, eller min avundsjuka på barnen som har höstlov eller alla som pratar om och åker till varmare breddgrader. Men jag vill också ha lite ledigt. Tror jag ska undersöka hur mycket semester jag har och ev ta ut några dagar snart.

Trött, trött, trött. Ska ta tag i några småsaker och sen krypa ned i tvsoffan. Förra tisdagen tittade jag på ett program som var ganska fascinerande: Plastikkirurgerna. Man fick följa personerna före, UNDER och efter operationerna. Lite väl magstarkt men ändå intressant på något konstigt sätt. Ikväll ska Anna Book operera sig inför hela svenska folket eller åtminstone de som kommer titta på detta program. Jag tillhör inte den skaran. Har hyrt en Wallanderfilm. Min syster har Krister Henriksson i sängen om kvällarna. Hon lyssnar på honom i någon ljudbok. Själv ska jag nöja mig med att ha honom i soffan men å andra sidan kommer jag att både se och höra honom. Nu blir det tisdagsmys!

Fasen vad jag ångrar

Jag kan ibland vara en person som ältar saker men ångrar, nej det tjänar inget till. Visst kan man ibland ångra att man gjorde så eller kanske på ett annat sätt. Men eftersom jag oftast analyserar saker en del innan jag gör dem så är jag medveten om riskerna i det jag gör. Lägger liksom två listor bredvid varann i min väg fram emot ett beslut. Om jag gör så leder det till.... Men gör jag tvärtom så leder det till det här istället. Naturligtvis kan man i vardagen inte hålla på och analysera för mkt utan ofta gå på magkänsla.

Det finns trots allt saker jag ångrar. Och det är t ex att jag pussade en killkompis när jag var i tonåren. Min enda puss med den här killen. Idag är han en vuxen man som jag möter på samhället och andra ställen mellan varven. Tror inte att han kommer ihåg detta. Men han varnade mig faktiskt innan pussen. Om jag minns rätt så gjorde han det. Han sa att han hade ett munsår. Trots detta pussades vi i en liten oförarglig "påfyllanpuss", inte ens i närheten av någon kyss eller så. Inget mer spännande i det hela men några dagar senare fick jag mitt första munsår som ett brev på posten. Munsåret gjorde att min läpp såg mer missbildad ut än Quasimodos rygg. Inte någon rolig upplevelse i min tonårsvärld precis. I-landsproblem kan tyckas men nån gång per år eller varannat år får jag ett sådant där gigantiskt, enormt, oerhört, kolossalt, mycket stort och fruktansvärt hemskt munsår. Då kan jag undra om pussen var värt allt det här? Idag har jag fått just en sån där påminnelse från min ungdom igen. Den smärtar och växer för varje sekund. HJÄLP! Oftast kommer det som mest olämpligt som när man ska ta något viktigt foto eller man ska knyta några nya viktiga kontakter på jobbet eller privat. Denna vecka ska jag hålla föredrag. Just en snygg representant för vår enhet på jobbet. Ska smörja in salva och gå och sova på saken. Men först ska jag borsta tänderna. Om jag nu kan komma åt munnen med tandborsten för den stora knölen som är i vägen.

Trevlig dopfest

Igår var vi på ett jättetrevligt dopkalas. Själva dopet var i Tidersrums fina gamla träkyrka och festen i Brosjögården i Ydrefors. Det är inte så ofta vi ses hela min släkt men det är roligt när det väl blir av. Och nu var det ju inte bara vår släkt där förstås utan t ex gammelfarfar och gammelmormor på både mammans och pappans sida. Och alla gammelmostrar, -fastrar, -morbröder, -farbröder och deras familjer. Sicket kalas alltså. Snacka om att bli välkomnad i tjocka släkten ordentligt.

Själv är jag alltså faster till Leons mamma Lisette. Hon och hennes David har precis som många andra en speciell plats i mitt hjärta. De är såna härliga, söta och trevliga personer båda två. Vi har varit på en del semesterresor ihop och man blir alltid så glad i deras sällskap. Igår var inget undantag. De bjöd på god mat, tipsrunda, sig själva och på att vi fick vara med när Leon döptes. Han skötte sig bra på dopet. Två faddrar har han nu som ska finnas lite extra för honom i livet. Andreas (mammans bror) fick hålla honom under hela dopakten och Erik (pappans bror) bar korset och fanns till hands på annat sätt. Själv så sjöng jag duett med min dotter Susanna för den lilla ängeln. Ett ärofyllt uppdrag som gick hyfsat trots att vi haft en del problem med rösterna av någon förkylning. Tack Lisette, David och Leon för allt!

Nu blir det lördagsmys!

Har nyligen kommit hem efter ett lyckat släktkalas. Sången gick hyfsat. Summerar det hela en annan dag.

Efter allt farande denna vecka ska vi nu bara sätta oss och koppla av framför tv:n. Faktiskt tagit på mig linne och mysbrallor. Ska nu titta på videon från dopet och sen kanske det blir körslag och nån film. Det ska bli skönt att inte göra ett handtag.

Vad synd att man träffas så sällan

Människor man tycker om och har så trevligt med när man träffas. Personer man har så lätt att sitta och umgås med även om tillfällena sker alltför sällan. Visst är det synd att det blir så! MEN inte konstigt i allas våra vardagar som rullar på så snabbt. Igår hade vi en sån där härlig kväll i Åtvidaberg, över god mat och dryck och med barnens lillkusiner springandes/åkandes runt bordet. Vi har det så mysigt tillsammans. Man bara njuter av stunden och de små härliga barnen. Föräldrarna inte att förglömma. Makens lillebror har en speciell plats i våra hjärtan och hela hans familj förstås. Våra vuxna barn vill gärna se till att träffa dem när tillfälle ges.
Längts upp: "Min bror och jag"!

Lillkusinerna hade väntat på oss sen 14-tiden och sen dröjde det ända till bortåt 18 tills vi kom. Kusinerna drogs till varandra direkt fast ålderskillnaden är som minst 8 och mest 15. Tänk att små barn kan komma ihåg en fast man ses så sällan. En trevlig fredagskväll i Åtvid som sagt men därmed blev sänggåendet lite i senaste laget.




Ovan: Edvin, Agnes och Susanna i soffan.


Idag ska vi ju vidare på släktkalas på min sida. Dop i Tidersrum och dottern och jag ska sjunga duett. Hur ska det gå? Vi har inte tränat tillräckligt och båda har allt annat än pigga stämband jag säger bara: HJÄLP! Vill ju inte att det ska bli pannkaka av det hela. Måste nog ägna förmiddagen åt att gurgla mig i halsen och mycket uppsjungningsövningar mellan duschande och makeupande. Ni som gillar mig: Håll tummarna! Ni som inte gillar mig: Håll tummarna ändå, för det stackars barnets skull.

Duktig kvinna med hjälpsamma barn

Trodde att ikväll. Ja äntligen ska väl våran torsdagsstädning slå in. Maken och jag i team och med hjälp av några barn och huset avstädat i ett vips. Så blev det förstås inte. Efter att ha sett min stressade och tyngda man övertalade jag honom att sticka iväg till arbetet istället. Arbetsuppgifterna står och hänger över honom. Tyckte det var bättre han stack till arbetet och tog tag i några av dessa. Fick faktiskt hjälp av två barn och städningen var relativt snabbt avklarad. Vi har nu avslutat vår duktiga kväll med bastu och kortspel (+ popcorn och dricka). Ska nu bara öva lite mer på en sång som ska framföras på lördag i kyrkan. Vad den handlar om? Änglar förstås. Jag har kommit på att det är det jag oftast sjunger om i kyrkan. Men det är rätt så trevligt, änglar alltså. Hur sången blir i sitt framförande är ännu ett oskrivet kapitel.

Borde göra nån nytta men känner inte för det

Jag kan rapportera att jag inte känt så mycket av vaccinet. Har lite ont i vänsterarmen där jag fick sprutan. Kan med andra ord inte ligga på den sidan eller hänga lutad mot en dörrpost med min vänstra arm. Lite yrsel och trötthet kanske också härstammar från vaccinet men å andra sidan är det ett ganska normalt tillstånd hos mig denna höst så kanske inte.

Lite synd är det. Jag som är en person som har lite svårt för att unna mig att vara lat. Hade ju nästan hoppats att få använda mig av lite biverkningar som ursäkt för att inte göra för mycket här hemma på kvällarna under några dagar. Men man måste inte alltid vara så duktig. Det vet jag ju innerst inne. Ska nog ta tag i nån eller högst två begränsade uppgifter nu och sen koppla av med en bok. Det värsta är att det lätt blir en till och ytterligare en när man väl börjar och sen är klockan bortåt 23 och jag borde sovit för länge sen. Ska verkligen försöka att sätta stopp efter åtminstone 4 uppgifter. Det får bli tömma och fylla på diskmaskinen. Städa upp i köket efter maten. Öva sångstämma. Förbereda morgondagen. PUNKT! Good enough Cecilia. Spar dina krafter till städtorsdagen.

Armen värker

Så har jag då gjort det. Stod i en korridor med surrande människor. Alla väntandes på att gå in och få vaccinet. Men alla var långt ifrån övertygade om att de verkligen ville göra det. Själv hade jag bestämt mig så det var inte mycket att gnälla om när jag väl stod där. I Vimmerby tyckte de att man skulle sitta 5-10 minuter efteråt. Strunt tänkte jag. Barnen har ju fått sprutan på US i Linköping och de behövde då inte sitta ned utan blev rådda att först följa den röda linjen in till sprutrummet och efteråt, den gröna linjen ut från lokalerna. Hoppade istället rätt ut i arbetsuppgifter. När jag väl låg under en brukares säng för att samtidigt lyfta sängen och montera sängförhöjning började fundera på att det kanske inte hade varit så dumt med en betald 5 minutare ändå. Som tur var svimmade jag inte fast yrseln slog till där under sängen. Hade just sett snyggt ut med en avsvimmad arbetsterapeut under sängen.



Smärtan i armen tilltar alltmer för varje timme som går. Visste om att det skulle bli så. Just nu kan jag lyfta den lite över axelhöjd och smärtan känns ungefär som efter första boxingpasset jag gjorde för några år sen. Tror att det kommer bli värre men det finns ju smärtstillande tabletter att ta om jag måste. Hoppas att jag kan sova i natt. Får nog bli ryggläge. Höger arm värker av andra anledningar sen tidigare och nu vänster. Räkna med att här kommer att dras timmerstockar. Snark!

Vaccin

I morrn är det dags för mig att få vaccinet mot den nya influensan. Har aldrig tidigare tagit något influensavaccin och är egentligen inte så rädd för egen del att få den. Vill dock följa arbetsgivarens uppmaning att ta den, då jag annars kan föra den vidare till patienter eller andra jag träffar. Sveriges hetaste debattämne där alla måste ta ställning och det är inte helt lätt val att ta. De två yngsta ligger i riskzonen för att bli riktigt sjuka om de får svininfluensan så dottern tog den på US i torsdags och sonen idag. Lite fundersam är man ju men jag har gjort mitt val. Så imorrn är det dags för mig att få värk i vänster arm och en släng av feber och huvudvärk. Ska planera in en lugn kväll om det går.

Längtan till jul har börjat!

Hade en jättetrevlig kväll med gäster hemma igår. Maten blev helt OK och vinet flödade. Därmed lite tung i skallen idag. Tillbringat några timmar under förmiddagen på golfbanan i strålande sol. Härligt med lite frisk och skön höstluft och förstås den bedårande färgsprakande vyn över golfbanan i höstskrud.

Eftermiddagen har min längtan till jul satt fart. Har varit och övat med min underbara gospelkör. Vi har sjungit massor av härliga julgospellåtar till vår konsert den andra advent. Det finns så många goa personer i den kören som värmer mitt hjärta även när jag fryser. Tack till er alla och för alla härliga sångstunder vi har tillsammans!

Har varit bortbjuden på middag hos mina älskade föräldrar. Skönt att bli bortbjuden och lite bortskämd ibland. Nu ska familjen ha filmkväll tillsammans med Julia Roberts mfl och med popcorn och dricka. Ljusen är tända och lite av julkänslan från kören finns kvar och därmed ett fånigt leende över mina läppar. Haft en härlig söndag!

Spakväll igår. Gästkväll idag.

Har kastat om hela slutet av veckan. Bastu i torsdags och tog då istället en lugn spakväll hemma framför tv:n igår tillsammans med maken. Inga barn hemma på flera timmar, en försmak av vårt kommande liv. Konstigt när man under 20 års tid alltid haft massor av barn runt omkring sig att tampas med. Den dagen man blir förälder finns det alltid andra som oftast kommer i första hand och som vill vara med och bestämma. Igår satt vi nästan och sa: Vad vill du göra? Nej men bestäm du! Finns det nåt att se på tv:n? Jag vet inte, kanske den här filmen. Till sist hade jag bestämt rubbet och fick också fixa det mesta. Maken fick fram fotbadet och tv-kanalen. Jag fick fram tilltugg och alkoholfria drycker. Ljus. Doftljus. Fotfil. Fotkräm osv....... Sen satt vi i varsitt hörn av tv-rummet och orkade inte så mycket mer. Men eftersom inget vin intogs blev jag aldrig så där tvärtrött. Vin en fredag är nästan Knockout direkt. Hur det är så är en fredagkväll bland de bästa kvällar som finns. Sonen hämtades hem från discot och hade massor att berätta men samtidigt inte.

Nu ska jag fundera på vad jag ska bjuda på ikväll. Ska ha gäster och känner för att laga till något gott nu när jag fått massor av timmar över. Skulle spelat golf i kylan men tävlingen är inställd. = Jättebra och skönt. Det värsta är att vi nu sparat allt tills idag. Städ. Inköp. Matlagning och allt annat man målar upp i huvudet som man kanske kan hinna med. En tur till soptippen med den överfulla släpkärran. De sista fönstren som inte är putsade. Stryktvätten som väntar i högar. Låtar som jag skulle behöva öva på inför diverse framträdanden. Ska försöka hitta en lagom balans på dagen. Har lite lösryckta tankar om kvällens meny men ska nu bestämma mig innan vi åker och handlar. Kanske vi kan ta lite krispiga ....... till förrätt/mingel. Sen känner jag för nåt annorlunda till huvudrätt. Vad sägs om t........... med någon .....sås toppad med örtkryddor och sallad till. Sen en .....kaka till kaffet. Oj bäst att sätta igång dagen. Trevlig helg alla!

Om det inte fungerar, -gör något helt annat!

Är en person som ofta sätter upp mål och gör upp bilder i huvudet i stort men kanske ännu mer i smått. Planerar och lägger upp min tid och annat inne i hjärnan. Därför är det inte så lätt när jag stöter på hinder. Men naturligtvis ser inte livet ut så. En hel dag som bara flyter på så som jag vill. Nej nej! Ibland kan man kanske ha en timme eller två som ger Flow och herregud vad härligt det är med såna stunder. Kanske för att de inte kommer så ofta eller varar så länge.

Idag har förmiddagen flutit på skapligt. Mött några små hinder men inte värre än att jag kunnat stuva om och kunnat återkomma för att göra färdigt mina patientbesök. Men eftermiddagen. Shit. Inte som jag tänkt den precis. För jag hade tänkt att journalföra och dokumentera mitt förmiddagsarbete för att slippa ha den i min redan överbelastade hårddisk/hjärna. Just då funkar inte nätverket på jobbet. Inget av det jag tänkt och behövde göra funkade i den stunden. Fasen så beroende vi är av att datorerna fungerar i vårt liv idag. Svor och stressade upp mig en stund. Men sen tänkte jag om. Enligt lösningsfokuserade modeller är det precis så man ska göra. Fungerar det inte, gör nåt annat. Tog eftermiddagskaffet lite tidigare och när det var urdrucket hade datorproblemen löst sig.

Ikväll har flow inte infunnit sig i min värld precis. Ni som följer mitt liv vet att jag tillsammans med maken satt upp som mål att torsdagsstäda. Men först skulle middag lagas. Oj då, ingen mat hemma att tillaga. Först handla lite mat då. Vid kl 19 var middagen avklarad. Då skulle den yngsta sonen bli skjutsad till farmor för att intervjua henne. En läxa som skulle vara klar tills imorrn. Då ville dottern följa med och övningsköra. Och maken kom på att han hade lite att göra på jobbet och.... Ja där stod jag med disken och absolut ingen lust att städa. OK tänkte jag. Jag kastar om min vecka. Bastu idag och städning imorrn. Satte på bastun men innan jag kom in i den var kl bortåt 20:30. För först skulle sonen hämtas och dottern övningsköra igen. Bara att bita ihop och hänga på. Tänkte att snart får jag ju komma in i bastun och njuta. När vi hämtat sonen kommer han på att jag måste ha lite pengar imorrn. OK då, förbi Minuten med den övningskörande dottern och pengabehövande sonen.

Sitter nu nybastad och läser mina mail. Golftävlingen på lördag är inställd. För få anmälda. Tänka om igen. Jag som laddat min hjärna med en målbild av en sista golftävling där jag äntligen skulle spelat som en gud igen. Mitt avslut på denna golfsäsong. Nu försvann den i ett vips. Det hjälper ju inte att gräma sig. Får helt enkelt göra något annat. Hoppas på bättre flow imorrn för min anpassningsförmåga börjar bli lite naggad i kanterna efter denna dag.

Sista protokollet skrivet

Har precis avslutat mitt sista uppdrag i kioskkommittén. Sagt upp mig från mitt uppdrag till nästa år. Haft årets sista möte, skrivit protokoll och nyss skickat iväg det. Känns lite vemodigt. Jag vet ju att såna som jag behövs i en förening. En driftig och ansvarsfull person som gör det den ska och lite till. Men efter endast två år har jag beslutat mig för att göra ett uppehåll. Ska inte ha några uppdrag i golfklubben nästa år utan istället försöka utveckla mitt golfspel. Egoistiskt? Kanske, men jag behöver göra det här för att få tillbaka lusten för golf. Vissa orkar mer än jag men jag är inte dem. Ibland räcker det med arbete, pendling och sitt eget livspussel. Jag tror att man behöver göra aktiva val ibland. Ett val kan som i mitt fall vara att ta ett steg tillbaka och komma igen om några år. För det kommer jag definitivt att göra. Jag har förhoppningsvis många år kvar att jobba med föreningsliv. Behöver bara en liten paus för att få energin och lusten tillbaka att ge av min tid till en förening. Så med en liten gnutta vemod lämnar jag denna härliga samling av människor och önskar dem lycka till med det viktiga arbete de gör!

Inkurad i täcket mitt i hösten, mitt i livet.

Burr vad kallt det är! Inte ens på vintern fryser jag så mycket som jag gör nu. En nordanvindsblåsig höstdag kan vara i kyligast laget för mig. Sitter insvept i ett fluffigt täcke och njuter en stund. Funderar på att ta tag i nåt som behöver göras här hemma. För det finns kan jag lova men samtidigt är orken inte den samma som när jag var yngre. Inte känns det heller lika viktigt. Har lagt ned massor av måsten jag haft förr om åren. Istället har jag fyllt på med annat som jag mår bra av. För åren med småbarn hade sin tjusning och livet som vuxen/tonårsförälder har sin. Idag kan jag ångra att jag inte stannade upp lite mer och njöt av barnens alla upptåg istället för att stressa runt och t ex städa efter dem. Men det hjälper inte att sitta och ångra något. Det är ändå bättre att ångra det man gjort än det man skulle velat göra men aldrig gjorde.

Det finns fördelar med att ha fyllt 40. För mig var inte det ett svårt steg i livet. Ingen kris utan bara en ganska go känsla. Jag är tryggare i mig själv. Vet att jag har skavanker men trots detta är tillfreds. Jag törs ta mer plats utan att må dåligt. Har mer tid till mig själv igen efter alla småbarnsår och vuxenstuderande. Det njuter jag av. Att kunna sticka iväg och spela golf när andan faller på utan att ordna barnvakt. Gemenskapen och att sjunga i gospelkören. Att gå ut och käka eller sticka på bio en kväll utan att planera för det i månader innan. Att ha barn som tömt och fyllt på diskmaskinen utan tjat när man kommer hem från jobbet. Att sitta en tisdagskväll invirad i ett täcke och längta efter en kopp te och vips så står ett av barnen med en kopp och en fråga om hur min dag varit. Ikväll njuter jag av att vara en mittilivetkvinna.

Föräldramöte med blandade känslor

Nyss hemkommen från föräldramöte. Blandade känslor rör sig inom mig. Fått information om hur man förebygger ungdomars för tidigt påbörjade alkoholvanor. Har ju varit med förr om man säger så. Tredje barnet som snart går in i tonåren så den här informationen har jag hört förut. Men den är viktig och tål att upprepas. Vi hoppas att det ska gå bra med den sista också. Tycker att de två andra har klarat sig relativt bra genom tonårsperioden utan alltför jobbiga inslag. De är inga änglar våra barn men en ganska nära och varm (ibland lite för het) relation har vi med alla våra barn och det var grunden i allt. Skönt!

Några övriga ämnen som togs upp var disco, klassresa, insamling av pengar till den, utvecklingssamtal, vaccinationer och läget i klassen. Känns alltid lite jobbigt att gå på föräldramöten och möta andra föräldrar. Jättetrevliga många av dem. Inte otrevliga alls. Många av tjejernas föräldrar är vi t o m kompisar med medans killarnas föräldrar känner vi lite mer ytligt. Däremot umgås många av killarnas föräldrar med varandra och har t ex fotbollslaget ihop osv. Detta fotbollslag som min son hoppat av för han inte känner sig välkommen i. Detta fotbollslag där flera av medlemmarna/klasskompisarna jublade när han slutade i. Detta fotbollslag där tränarna/tillika föräldrar till ovanstående barn fått veta direkt av min son att han inte känner sig välkommen och att barnen jublat när han sa att han ville sluta. INGEN REAKTION! Bara ett konstaterande att jag accepterar dina skäl till varför du vill sluta. Jaha men sen då? Har man fört någon diskussion med barnen att man inte behandlar en lagkamrat så? Har någon ringt upp oss och hört sig för? Jag försöker alltid att vara en positiv person och vill inte tänka onda tankar om någon men när sådant här förekommer och vuxna vet om det och ändå inget gör. Det svider kan jag säga. För där kan vi sitta och bestämma regler och att vi ska ringa varandra om vi ser något barn som far illa eller går över gränsen till vad som är OK. Ingen har ringt oss eller kommit fram och pratat. Jag får inte ihop pusslet. Hjälp mig någon!

Observera att mitt inlägg ikväll inte är menat som gnäll eller tyck synd om eller offerinlägg. Mitt barn har också en roll i det här precis som jag som förälder har. Vi har alla en viktig uppgift som förädrar. Den uppgiften är att älska och stötta våra barn till att bli goda, självständiga personer med en god självkänsla och känsla för rätt och fel. Vi människor gör inte alltid rätt men att veta när vi gör fel och stå för våra handlingar är viktigt.

GODNATT SÄGER EN SOM IBLAND FUNDERAR FÖR MYCKET!

Ett steg i taget!

Jaha idag har vi kommit ett steg närmare vintern. Plockat ihop utemöbler och slängt både det ena och andra ute. Nu är altanen stängd för vintern. Inga fler altanfester eller dylikt detta år alltså. Men det är ju trevligt med t ex glöggfest inne istället.

Känt mig hängig i helgen. Ont både här och där. Ett huvud som känns lite off. Dimsyn. Lock i öronen. Tur att det är måndag imorrn så man kan bli lite piggare igen. Trots en halvseg kropp och hjärna har jag lyckats spela golf igår men kom sist av 14 personer. Var också ute och käkade med samma golfgäng på kvällen. Ganska trevligt men lite för högljutt för min trötta hjärna. I övrigt var maten OK men fotbollen i bakgrunden kunde ju gått bättre. Gick hem vid 22 när utestället stängde. Ja ni läste rätt. Kisa en lördag och så stänger de 22? Ibland är det lite tråkigt att bo i ett litet samhälle. Några fortsatte till en efterfest. Vet att de hade velat komma till oss för vi ordnar alltid med så trevliga och generösa för- och efterfester. MEN jag kände inte för det igår. Ibland vill jag bara inte bli tagen för given.

Idag har det känts som en lång dag. Faktiskt hunnit med en del som altanstängningen, lagat god söndagsmiddag, bakat bröd, bakat äppelkaka, tvättat och sen var det det där med Gospelövningen. Tvekade i det längsta. Halsen inte riktigt ok men jag var ju sugen på att börja öva julgospel. Till sist beslutade jag mig och det blev något annat istället. Något jag inte alls var sugen på. Jag åkte med maken ut och spelade golf. Och faktiskt så spelade jag jättebra i ösregn och snålblåst. Konstigt hur olika det kan gå från en dag till en annan. Avslutat kvällen med en hyrfilm. Våld, våld, våld. Alla mot alla. Jag fattade inte mycket av handlingen. Vem vann egentligen? Men det är som i livet. Det finns kanske inga riktiga vinnare eller förlorare och inte är det lätt att förstå sig på alla gånger. Men hur det är så är det rätt gott att leva.

Höst

Lördag morgon eller snarare förmiddag i mina ögon. Ska tillsammans med maken hålla i en liten golftävling för våra kommittéer (kiosk och ban). Den börjar vid 11 och vi ska själva vara med. Stel som tusan i nacken/axlarna. Känns inte som att jag ska orka svinga klubban just nu men det kanske är precis det som behövs för att komma igång med kroppen. Senare ska vi ut och äta med samma gäng. Det ska nog bli en trevlig dag och kväll!

I övrigt är det höst nu. Det känns på alla sätt och vis. Trött. Golf känns inte så roligt längre. Längtar nästan till att lägga klubborna på hyllan och det ska jag göra efter nästa helg. Jag tror att det är precis så det ska va. Vissa saker gör man på sommaren och inte på vintern och tvärtom. Då kan man längta lite när våren eller hösten kommer. Just nu längtar jag bl a efter skidresan i vinter, glöggfesterna i december och julstämningen. Men jag njuter också av nuet. Kanske inte så mycket som jag skulle vilja. Borde nog ta en semesterdag och gå ut och bara njuta av höstens färger i löven. Dess speciella doft. Och kanske sitta framför brasan den andra halvan av dagen med en bok och flera koppar te. För under den kalla delen av året älskar jag att dricka te. Var och köpte några sorter igår. Det luktar så gott i en teaffär. Kan stå där och bara njuta av dofterna en lång stund. (Blev nästan lite besviken att det inte var någon kö så jag fick stå där längre.) Har provat två av de nya tesorterna och de smakade lika gott som de doftade. Mmm..... Har också laddat med massor av nya böcker till hösten/vintern. Dock finns det massor jag inte gjort ännu. Har inte plockat in saker från altanen eller plockat fram vinterkläder och tvättat sommarkläder. Det är lustigt men det är roligare med våren och att göra i ordning inför sommaren. Inte lika kul att slänga blommor, och stänga igen om altanlivet på vintern.

Nu ska jag ut i hösten och spela golf. Troligtvis näst sista gången för i år. Hoppas på en trevlig stund. Men först måste jag nog dricka en kopp te.

Slipad diamant med trötthetssyndrom

Sitter med en kopp te. Finns det något godare en regnig höstkväll efter att ha städat huset? Har haft en bra dag på jobbet. Varit i Västervik på en elrullstolsutprovning. Jätteintressant! Fick följa med min proffsiga kollega Monica och följa hennes bedömning. Det är så roligt att se en duktig och erfaren person utöva sina kunskaper. Och att se glädjen hos patienten när ett hjälpmedel öppnar nya möjligheter att fortsätta vara aktiv och kunna delta i livet trots stora kroppsliga bekymmer. Jag har för det mesta ett fantastiskt roligt och tacksamt arbete. Tack Monica för att jag fick chansen att "gå bredvid" och vara med om detta!

På eftermiddagen har vi haft uppföljning på vårt team-utvecklingsarbete. Det var också något positivt. För min arbetsgrupp har verkligen arbetat mkt med att bli en bra arbetsgrupp. Vi har kommit långt. Det känns bra och gör mig glad. Har själv gjort en inre resa under denna utvecklingsperiod. Vet att jag är en ganska komplex person med många sidor. Har många positiva egenskaper och styrkor. Är en navperson, enl denna modell. Kort summerat kan man säga att jag har lite av alla andra gruppers speciella egenskaper och har oftast gruppens bästa för ögonen. Den här modellen kan alltså lite grann hjälpa mig att förstå varför jag är och reagerar och interagerar med andra så som jag gör. Det som jag har upplevt värst var att andra därför ser så olika på mig och helst mina överdrivna styrkor (sånt man lite mer retar sig på). Någon tyckte det, en annan nåt helt annat och en tredje ytterligare något osv. Det känns naturligtvis jobbigt att alla verkade ha massor av olika saker de retade sig på hos mig. Därför har jag grubblat och mått lite dåligt av detta. Men samma kollega som ovan sa idag något fint till mig: Se det inte så Cissi, se det så här. Du är en slipad diamant med många sidor. Fint va? Och jag vill ju inte vara någon annan. Jag är jag och tycker för det mesta om att vara jag.

Önskar nu en god natts sömn. Jag sover så fruktansvärt dåligt om nätterna. Det sätter sina spår med mörka ringar under ögonen, yrsel och hög puls vid minsta ansträngning. Just en skön diamant.

Hatar tågförseningar

När tåget går i tid, inte drabbas av lövhalka, har lagom temperatur, inte har några störande ljud eller läckande vätskor ur taken då är det ett bra sätt att färdas. Tyvärr händer det inte så ofta att alla dessa faktorer slår in. Det som ändå är tråkigast är när tågtiderna inte hålls. Att åka ersättningsbuss kan vara helt OK om den kommer i tid. Men att aldrig kunna lita på att tåget avgår och anländer på utsatt tid. Det är fan inte kul. Ett I-landsproblem men något som vi resenärer är trötta på. Idag avgick ersättningsbussen hem nästan en halvtimme försent. Flera av mina medresenärer kokade. Jag hann bli hungrig och irriterad. Var ingen rolig person när jag kom hem. Borde skicka en extra dyr räkning till VEOLIA. Hela min familj vill ha sveda och värk för mitt humör. Fanns ingen sån ruta på klagomålsblanketten. Får snart skriva en insändare till tidningen. Tror att det är ett max två tåg som körs i nuläget av femton? Dags att lägga ned Tjust- och Stångådalsbanan? Fick upp humöret lite efter stämsångsövningar med dottern. Har sen avslutat kvällen med lite äckliga mord och några korta glimtar av Micke Persbrandt. Nu är det läggdags och jag ska inte drömma om tåg eller mord men det är klart Persbrandt kan ju få va me? Jag hoppas jag drömmer om att Micke och jag sjunger stämsång!

Det finns så många möten och farväl

Tänk så många härliga människor jag träffat på genom livet. Har man som jag levt 42 år och alltid arbetat med människor så blir det ju så. Jag har aldrig ångrat att jag valt yrken med mycket sociala kontakter. Minns när jag var 18 år och började arbeta med äldre människor. Det var fantastiskt! Jag älskade det. Kanske inte städningen eller alla omvårdande uppgifter men de möten som uppstod mellan mig och människan med ett helt långt liv bakom sig. Speciellt minns jag en gång när jag var hos en äldre man och arbetade. Vi satt och pratade som två vuxna individer och hade ett jätteintressant samtal. Rätt var det var så gick det upp ett ljus för oss båda. Vi pratade om våra åldrar och insåg helt plötsligt att det var exakt 80 år mellan oss. Stunden var nästan magisk.

Sen har jag vidareutbildat mig och efter det har jag haft massor av spännande möten på andra sätt. Alla år inom arbetslivsinriktad rehab. Jag älskade den rollen. Den var som klippt och skuren för mig. Jobba som ett bollplank. Få ta del av människors liv och att kunna bolla tillbaka deras tankar för att försöka att hitta en lösning. Så många tragiska livsöden men ändå så mycket glädje och hopp om ett bättre liv. Det är så roligt att följa en människas väg från att vara ett offer till att personen inser att det är jag/personen själv som är huvudrollsinnehavaren i mitt eget liv.
Nu är jag tillbaka och arbetar med äldre och med personal. Massor av spännande möten. Och alla olika jobbarkompisar man haft genom åren. Det är så roligt att komma in i en ny personalgrupp och lära känna olika personer i gruppen MEN det är så sorgligt att ta adjö. Avsked har jag fått ta många gånger tyvärr eftersom jag bytt arbete flera gånger. Några har funnits väldigt nära mitt hjärta men ändå är kontakten idag i det närmaste borta. Jag är oftast den som försöker att hålla kvar kontakten längst men när gensvaret dör ut måste man inse att det är slut. Idag har jag fått svar ifrån en kär fd kollega, Petra. Fick ett varmt underbart mejl där hon berättad om sitt liv med sin nya kärlek och hur livet rullar på för henne. SÅNT gör mig så glad. För vad kostar ett litet mejl eller sms eller kort eller telefonsamtal egentligen. Inte mycket men att få är det en värdefull gåva. Åtminstone för mig.

Har fått ett uppdrag

Det är roligt när man blir erbjuden att vara med på något med musik eller teater. Jag har ända sedan i våras när musikalen var över längtat efter någon liten utmaning. Och nu äntligen börjar jag få en del erbjudanden. Halva kvällen har jag ägnat åt musik här hemma. Har fått ett hedersuppdrag tillsammans med dottern. Skulle kunna låta henne göra allt själv men jag vill gärna vara med på ett hörn. Det är ju så roligt att sjunga och spela. Har lyssnat in mig på en helt ny låt som är helt fantastiskt fin men det svåraste är tonarten. Den ligger så lågt i versen så jag kommer knappt ned på de lägsta tonerna. Inte dottern heller. Och att sjunga en oktav upp skulle inte heller bli bra. Vi har testat 4 olika tonarter men ingen känns bra hela vägen. Får se hur vi löser det för på nåt sätt ska vi få ihop det. Ett sådant uppdrag som vi fått kan man inte tacka nej till.

Fridfullhet och hoppfullhet

Hemkommen från flera timmars körsång tillsammans med Py Bäckman i Kisa kyrka och förstås samklangen tillsammans med alla andra 60-70 körsångare. Svårt att säga för den som står mitt i det, men jag tror att vi bitvis lät himmelskt. Publiken i den fullsatta kyrkan verkade tycka så och den härliga och söta prästen Magnus. Py glänste själv i flera låtar då vi snällt fick sitta ned med följden att vissa kroppsdelar domnade bort (vi satt mao inte på några sköna stolar). Som tur var så var det inte stämbanden. För de funkade riktigt bra och i vissa låtar så fylldes åtminstone jag av en inre frid. Jag vet inte vad det är med en kyrka men jag känner mig så stämningsfull därinne. Kanske har det med alla traditioner att göra. Kanske är det alla ljus, atmosfären, eller akustiken. Jag är inte ens särskillt troende men när jag står där eller sitter så känner jag ofta hopp, tacksamhet och kärlek. För jag tror på budskapet att vi ska behandla vår nästa så som vi själva vill bli behandlade. Inte helt och hållet förstås för vi har olika behov och längtar efter olika saker. Men på det stora hela. Behandla dina medmänniskor med vördnad och kärlek. För innerst inne är det vad vi alla vill ha. Peace and love. Fylld av känslan av hopp och frid ska jag nu runda av denna vecka. Ska gå och krama min stora kärlek och viska i hans öra att jag är tacksam för det vi har.

Bastun väntar

Har haft en liten stund i ensamhet. Ingen hemma och jag har fått sköta inköpen själv en fredagseftermiddag med många andra i affären. Konsum i Kisa har alldeles för små kassor. Jag fyllde båda facken själv i en kassa när ingen var med och packade. Såg hur folk tittade och undrar vad de tänkte? Människa att bre ut sig, kan hon inte handla nån annan gång än en fredag? Eller fasiken vilken duktig kvinna. Hon ser så präktig ut och går och handlar och sliter alldeles ensam.

Shit the same. Hoppas några familjemedlemmar snart dimper in. Orkar inte göra ett handtag mer ikväll. Denna vecka känns i hela kroppen trots att jag inte kan klaga på nån alltför hög arbetsbelastning. Endast lite hösttrötthet tror jag. Har druckit en välförtjänt öl och tänkt tanken att Gud vad glad jag är över att inte befinna mig i Linköping på Ladies Night. Inte riktigt min grej men många verkar vallfärda dit i kväll. Själv ska jag ha mitt fredagsmys. Ska gå till värmen i min bastu. Nån gång i framtiden ska jag ha en bastu som ovan. (Den ägs av min kompis Uno som är 70+.) En vedeldad bastu vid sjön. Min högsta dröm. Hoppas den nån gång slår in. För den drömmen har jag haft i många år nu. Tills dess får jag hålla till godo med min elbastu. Hyvää Sauna!

En torsdag bara

En hektisk dag går mot sitt slut. Inget spännande att skriva om men ändå en torsdag som har varit innehållsrik på både trevliga och mer jobbiga inslag. Har just idag äntligen fått flextidsavtal med Tidomat som ska loggas in och ut. Introduktionsutbildningen till detta var däremot lite seg. Höll på att somna. Fick kunskap som var överflödig men fick inte den information jag frågade efter. Har varit hos Frizzan och fixat håret. Känns kanon med nyklippt frisyr och med en mer blond look. När jag skulle betala min kära frisör upptäckte jag att plånboken var kvar på jobbet. Eftersom jag är en betrodd person hos henne (kund sedan över 20 år) så fick jag betala in det via bankgiro istället. Det finns fördelar med att bo i Kisa ska ni veta och billig är hon också (trots att hon är jätteduktig). En familjemedlem har varit i konflikt igen och det känns jobbigt. Älskar denna person men inte alltid det personen gör och säger. I detta fall var jag så emot handlingen att jag blev rasande. Kvällen har sedan tillbringats i sångens tecken. Känner mig trött, sliten och torr i halsen efter körövningen. På söndag gäller det! Py Bäckman kommer och vi ska sjunga så ljuvligt som bara denna projektkör kan. Nu återstår bara att säga Godnatt och imorgon är det Äntligen fredag!