Kjell gör Musik jag blir glad av.

Ikväll var det tänkt att jag skulle städa eftersom jag är upptagen resten av veckan och till råga på allt bjudit in svärmor och svärfar på lördagkvällen efter dagens golftävling. Men kan väl villigt erkänna att lusten inte riktigt tickar så högt för att städa. Gör mina försök men de rätta städtagen vill inte riktigt komma fram ur min kropp. Försökte göra det hela lite roligare med ett glas vitt vin, rester från lördagens förfest. Vinet var gott. Tack den som inte drack ur det! Men lusten blev inte större. I alla fall inte lusten att städa. Det var då jag kom på det. F-n jag hade ju missat att lyssna på radion vid kl 17. Kjell Gustavssons konsert i Kisa Folkets Hus den 16/5 i år skulle ju äntligen vara med i radion. Tur då att det finns Lyssna igen på nätet. Sitter nu och lyssnar på Kjell och hans Rythm & Blues Orchestra. Och Frallan förstås. Jag blir så himla glad av den här musiken. Jag upplevde konserten på plats och jag hörs gapa i publikhavet men att höra det igen gör att jag känner det nästan som om jag är där igen. Tack Kjell för att du finns och gör musik som gör mig LYCKLIG!

Tågresor och rodnande kinder

Ovan: När jag var så här liten kanske jag var gullig men nu?

Idag har jag fått en helt oväntad komplimang av en för mig helt okänd kvinna. Jag var inne på en dagverksamhet för dementa och mekade med en kvinnas rullstol. Runt omkring mig satt ett gäng damer och några herrar. Alla tittade med stort intresse på det jag gjorde. Min finmotorik har aldrig varit den bästa och med 10 par ögon blev skruvandet inte lättare men jag jobbade på med ett leende på läpparna för alla damerna var så gulliga. Rätt var det var flög en av kvinnorna upp. Hon var relativt ung och pigg. Kvinnan kom fram till mig där jag låg på knä och skruvade. Hon sa: Du får inte tycka att jag är påflugen, men jag måste få säga att du är så vacker, du är jättegullig! Jag blev så häpen och rörd. Mina kinder blossade röda och varma. Jag svarade: Tack, jag är inte van vid att få höra det så nu blev jag förvånad. Men tack så jättemycket! Alla de söta damerna skrattade där de satt i soffan. Mekandet gick så där men tillsist hade jag avslutat det jag kom för och vid det laget tittade inte kvinnan längre på mig. Hon och de andra hade kanske t o m glömt det som hänt fem minuter tidigare. Men JAG har känt glädje av det där ögonblicket resten av dagen. Är som sagt inte van vid komplimanger och kan har svårt att ta emot en när jag får en. Men den här kvinnan var så äkta i just den stunden. Ungefär som ett litet barn som säger precis det den tycker och också menar det den säger. Vi måste alla hjälpas åt att ge varandra mer komplimanger för det kan bära en människa genom en hel dag!

På hemvägen satt jag med pendlaren som kallas "snyggingen" av oss andra som varje dag åker med samma tåg. Vi hade en i mitt tycke trevlig konversation och halvtimmen till Kisa gick snabbt. För det är lustigt med tåg. Alla vi som åker med dagligen blir som en liten familj just där på tåget. Man vet inte varandras namn knappt men saknar varandra eller åtminstone är det nåt som inte stämmer när kvinnan med röda jackan eller pappan till den ljushåriga dottern eller kvinnan som gått ned så mycket i vikt inte åker med. Och händer något oväntat/väntat som tågförsening, tågstopp, påtända eller fulla medresenärer så håller vi ihop och börjar prata med varandra som om vi känner den andra jättebra. På hemvägen avslöjade jag för min medresenär vilket smeknamn han gick under. Tror att han blev glad. Som sagt. Ibland ska man ge den där komplimangen istället för att bara tänka den eller säga den till någon annan.

Befriande känslor

Ibland kan det vara ganska lite som gör stor skillnad. Som att ligga i fas med matplanering och t o m ha rester att värma en måndagkväll. Bara sätta sig till bords och inte behöva stressa igång med att skala, hacka, koka, steka eller liknande. Helt befriande känsla. Kvällen blir desto längre till annat. Nu hör det till saken att nuförtiden händer inte detta så ofta. Men när jag nån gång lyckas är det härligt. Eftersom det kändes så bra ikväll fortsatte jag med att steka biffar till familjens middag imorrn. Till mig blir det alltid nån råd. Öppna en burk makrill eller ja, nåt som går fort. Samtidigt som jag stekte biffarna övade jag min stämma till Py Bäckman konserten på söndag. Låter förskräckligt när man bara hör första sopranstämman men övning behövs. Ja sen blev det dags för det som jag tycker är bland det mest befriande som finns. En liten avgränsad uppgift men som ger mig en sån inre frid för nån dag eller två. Det är att åka och källsortera och panta flaskor och burkar. En kladdig uppgift men efteråt så är det värt det. Jag hoppas att jag nån dag kan göra slag i saken och åka och slänga eller skänka bort annat med. För hur det är så samlar man på sig enorma mängder med grejor och har man som jag svårt att kasta så blir det fullt. Men ikväll nöjer jag mig med pant och källsortering. I´m released.

Trevlig kväll som gav mig insikt!

Ovan: Anna, Kinna, Sandra, Linn, Frida, Ann och Karin.

Nedan: Trubaduren Susanna till vänster och partypinglan Frida Svensson till höger. Åsa kom inte med på bild.

Gårdagskvällen var jättetrevlig! Vi var tio st kvinnor i våra bästa åldrar (mellan 25 och 42), tar vi med trubaduren på förfesten så får vi ned åldersspannet ytterligare. Samlades hos mig på förfest. Alla var på strålande glatt humör och jag fick en present av min galna kompis Frida Schmidt. Det fanns en del sexanspelningar i den presenten och ledsen gumman (Frida), jag tänker inte utvärdera presenten på denna sida. Susanna sjöng för oss och kompade på gitarren. Tanken var att vi alla skulle sjunga för det var ett gäng sångfåglar som träffades. Men dottern sjöng så vackert och med sån känsla på rösten så att störa i detta hade varit fel på nåt sätt.

Som vanligt var förfesten så rolig att det var svårt att gå vidare mot det riktiga kalaset. Men tillsist fick vi ta oss i kragen och ge oss iväg. Maken ställde upp som taxichaufför. Det var ju ändå några 100 meter till krogen. Väl där bådade det gott inför diskot senare under kvällen för hela Gullringens seniorlag var där och åt. Kul med lite killar till dansen tänkte vi i den stunden. Men sen drog de igång massor av lustiga fotbollssånger eller vad man nu kan kalla det. Har ni hört massa fulla, unga killar skråla för fulla muggar nån gång så fattar ni vad jag menar. Vi kontrade med lite Gospel. Lite gudsord i härligt gung och stämsång sitter aldrig fel. Inte på krogen heller! Killarna var för övrigt så glada och onyktra att de klappade med men givetvis kontrade de tillbaka med nåt fotbollsskrål igen. Till sist körde deras buss fram och hämtade dem. Inte en enda stannade till dansen.

DJ´n drog igång vid 21:30. Då var det så tomt på folk som bara Kisa kan vara en lördagskväll i september. Jag satt och funderade på att det egentligen snart var läggdags för mig. Beställde en drink och pratade med några trevliga tjejer både i mitt eget gäng och utanför. Några var betydligt mer krogvana än jag. En hade knappt sovit en blund sen fredagsnattens partaj. Hon berättade om strip/porrklubbsbesök och skamliga förslag från unga killar och jag vet inte vad. Inte min värld precis. Till restaurangen dök en sån där slemmig karl upp. Han var från Österrike. Han trodde nog att svenska flickor gillade när man pratar snuskig engelska hela tiden. (Mig frågade han om jag tyckte om att ha stora saker i min mun?) Ja ja, hur som helst så flög resten av kvällen fram. Kisaborna vaknade till fram på nattkröken eller snarare satt hemma och krökade till bortåt midnatt. Dansade en del med alla brudar som var där och en och annan karl. Blev erbjuden drinkar men tackade nej. Fick min kropp analyserad ett flertal gånger. Men endast av tjejer. Karlar törs nog inte riktigt. Och lika glad är jag för det. Jag tycker själv att min kropp duger men inte kan jag säga att jag är stolt över den. Har fötts med kurvor men skulle gärna haft mindre av dem om man säger så. Men vissa små sötnosar måste hela tiden påtala att den är fantastisk. Vet inte varför men så är det! Jag ber dem att sluta gång på gång. Dessa härliga galna tjejer.

Igår hade jag en härligt trevlig kväll. Den gav mig insikter såsom att jag har en underbar man som älskar mig och ställer upp som chaufför och städpersonal efter en lite för blöt förfest (Åsas cider på golvet). Jag har en fantastisk dotter som sjunger vackert och bjuder på sig själv inför mina vänner. Jag har massor av härliga tjejkompisar som ger mig så mycket glädje i sina galna upptåg. Kisa by night har inte förändrats speciellt mycket genom åren men ibland måste man komma ut för att förstå att hemmets lugna vrå med kärestan en lördagskväll kan vara nog så bra. Tack alla fantastiska människor som bidrog till min trevliga lördagkväll!

Längst ned: Frida Schmidt min galna vän.

Det e nåt visst med fredagar!

Sitter med ett glas rött. Känner av veckans pressade tidsschema. Trött. Behagligt slö efter bastubad och kvällsmat. Snodde ihop en paj med sallad efter bastandet. Innan dess var vi till affären och bunkrade upp lite mat. Räcker väl över helgen i alla fall. Lönen inkom idag så nu kunde man handla utan att kolla priset igen. Då tyckte jag att jag skulle köpa en blomma till en tjej som är värd lite uppmuntran. Kände att hon skulle få ett litet blomsterarrangemang med höstfärger. Floristen hade massor av färdiga uppsättningar men inget som helt stämde med denna tjej. Jag ville att det skulle vara liksom pricken över i. Att hon skulle bli lite extra glad över min omtanke. Så Floristen snodde ihop en på stunden efter mina önskemål. En liten gåbortsblomma? frågade hon. Nej den ska jag ha själv! sa jag. För visst kan man unna sig en liten guldkant i vardagen? Visst kan man köpa sig en present eller en blomma till sig själv? Det gjorde jag aldrig förr. Gav bort till andra. Ibland av mina sista slantar. Men att gå in till blomsterhandeln och köpa nåt till MIG, nej det var otänkbart. Men va fasiken. Det är ju fredag och lönedag. Tack Cecilia, din glömska, omtänksamma galning!

Hjärntrött

Ibland blir jag trött i min hjärna. Trött kan alla bli men hjärntrött är lite utöver vanlig trötthet. Ett vanligt symtom är att det är svårt att hålla för många bollar i luften samtidigt och för min del ljudkänslighet. Hjärnan kan liksom inte sålla. Alla input som kommer pockar på att knacka på i min redan överfulla hjärna. Så när barnen har stereon, tv´n och Guitar hero på samtidigt som de sjunger på två olika låtar och börjar bråka om något då blir det för mycket. Jag bryter ihop och de står och tittar på mig med blickar som säger: Dags att skicka iväg henne till psykakuten. Det var väl inget farligt. Inget att bli upprörd över. Bara lite ljud. Men jag har inte valt alla dessa ljud och jag kan inte rå för att jag blir hjärntrött. Vill bara att min familj visar mig lite hänsyn. Det är svårt för en utomstående att förstå. Fysiska problem är lättare att fatta. Om en person har ont i sitt knä så inte fasen går du fram och slår till denna person på knät, gång på gång. Nu ska jag gå och lägga mig och förhoppningsvis vakna till en fredag med en lagom trött hjärna.

Underbara stunder

Jag har en vän som samlar på underbara stunder som hon plockar fram när livet känns lite motigt. Jag gör det också ibland. Det är inte så dumt när man känner sig nere, ledsen, otillräcklig, värdelös, trött eller bara som världens sämsta mamma, arbetsterapeut, hustru och vän. Det är då det kan vara läge att plocka fram ett gammalt brev, en bild från sommarens eller livets lyckliga stunder eller kanske en teckning från barnen där det står: Jag älskar dig, du är verldens bästa Mamma! Här ovan finns en bild från min underbara semester i Skummeslöv när vi bodde i ovan nämnda väns fina stuga. Idag har jag glömt att landa. Har stressat runt och knappt hunnit äta, än mindre hinna tänka. Det är inget liv för mig men så kan det bli vissa dagar. Men efter att ha tittat på lite härliga semesterbilder och sänkt kraven på mig själv här hemma ikväll så känns det nu lite bättre.

Många roligheter på gång

Just nu har jag en del på gång. Ska ut på lördag med massor av underbara människor. Det ska bli riktigt kul. Roligt att ha saker att se fram emot. Jag vet inte hur det kommer sig men jag har en förmåga att hamna i att planera och fixa med såna här saker. Ikväll har jag dragit i lördagens festligheter men också i andra lite längre fram. Ibland är jag den som tar tag i det som andra mest pratar om, inte jämt men ibland. Och roliga saker behöver man ha att se fram emot i höstmörkret som sakta sänker sig ned över oss. Idag har det varit höst på riktigt. Regn, nedfallna prasslande löv under fötterna och att stå inför fakta: Om tre månader är det Jul. Och det är ju kul. Ja vi har mycket trevliga saker framför oss fast vi går mot mörkare tider.

Frisk luft i massor + mot sundare vanor

Denna dag har jag varit ledig från jobbet. En sån härlig vardagslyx. Som en extra minisemester eller ett litet andningshål mitt i höststressen. Var ville jag tillbringa den? Ja, på golfbanan förstås. Har detta år inte spelat på andra banor än hemmabanan förutom två på Skånesemestern. Bernt och Simon lyckades också pricka in en ledig dag så de följde med. Vi valde att åka till Åtvidaberg. Spelade 2 st 18-hålsrundor. Har alltså tillbringat 9 timmar i friska luften och gått åtskilliga kilometer samt svingat klubban sådär en 180 gånger. Det har varit fantastiskt härligt i underbart väder men det är inte utan att det känns i kropp och knopp.


Har påbörjat lite bättre matvanor. Har bestämt mig för att nu får det vara nog med S-märken, smågodis, choklad, kakor och värst av allt, äppelpaj med vaniljsås. Lyckades med min målsättning förra veckan. Åt inte en godis- eller kakbit på hela veckan. Genast försvann den värsta ballongmagen. Ja ni vet en sån där mage som svullnar upp av olika orsaker och ibland väldigt snabbt. Min gör det bl a av socker och vitt mjöl. Har inte satt upp några ytterligare mål den här veckan ännu men tänker inte äta godis eller kakor den här veckan heller. Det har inte varit svårt att avstå, bara en dag på jobbet när både Ulrika och Emmely hade med sig äppelkaka och vaniljsås (nästan det bästa jag vet). Då sög det lite, att jag bara satt och knapra äpple. Men har man bestämt sig så har man. Och jag kan vara väldigt bestämd.

Lördag med blandad konfekt

Idag har det varit helt fantastiskt väder. Spelat golftävling. Gick inget vidare. Spelade hur dåligt som helst. Hjärnsläpp minst 10 gånger. Nackspärr hela tävlingen. Men konstigt nog. Vi vann. Mycket tack vare min man (andra halvan av laget). Själv svor jag. Själv slog jag åt fanders på 9 av 18 hål. Själv darrade jag som tusan. Men den andra hälften gjorde bra ifrån sig så vi tog första platsen, försvarade den från förra året. Jag gick och pratade om hur dåligt vi spelat men menade nog mest jag själv. Andra retade sig på mig eftersom vi vann. Det kan man ju förstå. Men ledsen, känslan är att vi (jag) inte spelade bra. Trots detta tog vi hem första priset. Konstig känsla.
Men mitt huvud har inte varit med idag. På hål 11 fick vi stå och vänta ett litet tag innan vi kunde slå ut. Jag blev helt kallsvettig när det närmade sig min tur. Min driver var borta. Skulle plocka fram den, men hjälp ett tomt fodral. Jag måste glömt den på förra hålet. Hur dj--la glömsk får man bli? Började fundera på vilken klubba jag NU skulle ta? Då hittade min medspelare klubban. Den låg på bänken. Tillsammans med peg och boll. Jag hade ju fem minuter tidigare förberett mitt utslag. Demens light när man har SÅ dåligt närminne. Ja som sagt, mitt huvud har inte varit med mig idag.

Hem och fixade mat, lite städning osv. Mamma och Pappa varit på mat. Jag hade lyckats med maten (som vanligt). Lustigt hur bra jag kan svänga ihop smaksättningen på saker jag själv inte ens smakar. Ikväll har temat varit jordgubbstouch. Och det kändes som en helhet enl vissa av de som provsmakade. Alla våra barn var hemma och åt (bara det) och verkade tycka att maten var kanon. Maken grillade och gillade också maten precis som min mor och far. De hade sparat sig hela dagen och Njöt. Ja jag tror att jag kan laga mat! Jag vet att festmat, det kan jag lyckas med. Även att jag själv inte äter allt (kött).

Kan avslöja att jag inte är helt nykter. Lagret av öl och vin börjar tryta. Det som återstår är starkare varor. Det dricker vi nästan aldrig men ikväll har vi naggat lite av spritförrådet. Så det snurrar lite. Bäst att gå till sängs eller kanske ska jag spela Guitar Hero? Eller diska? Eller sjunga Singstar? Eller prova häcksaxen vi vann. Eller? Ja det är skönt att det bara är söndag imorrn.

Denna dag har kostat

Har varit på samverkansmöte hela dagen. Suttit still i massor av intressanta diskussioner med olika yrkesgrupper plus ätit god mat. Det har inte kostat mer än tid som kanske skulle ägnats åt patienter istället men dessa diskussioner kommer dem till godo i slutänden. För samverkan är hur viktigt som helst.

Det är mer resten av dagen som gick lite utanför budgeten. Var förbi Sandströms och provade skinnjackan som de tagit hem speciellt för min skull. Naturligtvis satt den helt perfekt och var som gjord för just mig. Blev till att punga ut med kosing. Makens kommentar var Köp den du, bara du använder den mer än två gånger. När ska jag ha den då frågade jag expediten. Vad svarar hon. För ett plagg som passar dig så bra så HITTAR du tillfällen. Jo de kan sina knep de där försäljarna. Jag skulle då inte klara det. Jag menar stå och ljuga nån rätt upp i ansiktet.

Fortsatte sen in till Linköping för att hämta ut sammanlagt 6 st glasögon. Hade visserligen betalat handpenning på 2000 kr tidigare men shit, ---- kr till så där på ett bräde. Vad tänkte jag på då jag beställde nya glasögon fast synen inte förändrats? Nästa månad blir till att hålla igen om det ska bli några julklappar till barnen. Själva har vi ju redan fått våra. Glasögonen får bli en för tidig julklapp både detta och nästa år.

Tur att min tredje kväll framför Idol äntligen lönade sig. Ikväll var han då äntligen med. Linköpingskillen Gabriel gick vidare tillsammans med över hundra andra. Imorrn är det golftävling som gäller så det är nog dags att få lite sömn nu. Förra året vann jag och maken denna tävling. Vann någon fin och svindyr motorcykelolja. Har alltså en förstaplats att försvara men jag ska låta bli att sätta upp några konkreta mål. Hoppas på en härlig dag på golfbanan i samma underbara väder som månaden september visat oss den sista veckan.

För tidigt att snacka rutin....

Ikväll har vi lyckats igen. Vårt gemensamma mål om torsdagskvällsstädning börjar ta form. Andra torsdagen som vi lyckas hålla oss till schemat. Att vi inte hinner med mer än halva huset. Ja det får man väl ta. Inom äldreomsorgen beviljas de inte heller städning mer än var 14:e dag. Så om vi städat ena halvan förra veckan och andra halvan nu så har vi ungefär samma nivå som de äldre. Det enda problemet (om det nu är ett problem) är att mannen städar så noga. Har lagt beslag på dammsugaren i en och en halv timme nu. Vad bra tänker ni. Visst men då har han ändå bara städat ett rum. Vi är flera som står på tur och väntar på dammsugaren. Så nu när han äntligen släppt den så kom Simon och snodde den framför ögonen på mig eftersom jag sitter här. Men det måste ju vara positivt. Vanligtvis slåss vi om datorn. Måste ha turordning och boka in oss för att få en chans. Det vore ju en dröm om barnen och föräldrarna slåss om annat: t ex disken, tvätten, städa toan, laga middag.....

Ska snart göra ett nytt försök med Idol. Inte för att det gav mersmak men Sannas klasskompis Gabriel skulle visst inte vara med förrän ikväll. Tänk att jag slösade en timme i onödan igår kväll. Kan dock avslöja att jag inte satt stilla i soffan utan gick och gjorde annat mellan varven. Kommer nog att göra likadant ikväll. Jag tror att Gabbe inte kommer med förrän mot slutet så bäst att passa på att dammsuga innan mannen tar tag i nästa rum några timmar. Men trevligt är det med rutiner och att flera hjälps åt. Kanske tidigt att prata rutin efter två torsdagar men en bit på väg. Bra, tycker jag!

Tom i bollen

Haft en intenstiv men bra dag på jobbet. En sån där lagomdag med bra flyt. Inte för lite och inte för mycket. Avslutat dagens arbete innan jag gick hem och har inte massor kvar av dagens uppgifter utan kan imorrn ta tag i morgondagens uppgifter. Precis som det alltid borde vara.

Har inte gjort för mycket denna kväll. Känner mig trött som tusan. Kanske min undermåliga sömn börjar komma ikapp. Satt och somnade till, både på tåget till och från Vimmerby. Hoppas jag ikväll somnar när jag lägger huvudet på kudden. Men först ska jag se på Idol. Jag ska göra ett undantag ikväll för Susannas klasskompis Gabbe ska vara med. Annars är jag en sån där person som gör mina val även när det gäller tv. Väljer oftast bort tv'n i mitt liv. Sitter aldrig och sappar. Väljer ibland ut ett program eller en film och då tittar jag med inlevelse. Kanske gör jag inte det just med Idol. Det har precis börjat och det kryper i mig än så länge. Vilken skit. Hoppas det snart kommer någon som gör mitt val försvarbart. Hoppas åtminstone klasskompisen låter bättre än det som hittills levererats. Kom igen nu Gabbe! Låt din röst vara värd en timme i min tomma hjärnas liv så att jag imorgon vaknar med förnyade krafter.

Stämmer bra i stämmorna

Nyss hemkommen från andra körövning i Py Bäckman projektet. Nu har vi manglat igenom alla låtar, hälften idag och hälften förra gången. Den tredje gången vi ses är det genrep och då ska hela repertoaren sjungas igenom så det är bäst att öva på sin stämma till dess. Men det låter redan bra. Det är SÅ häftigt när stämmorna läggs ihop och kören blir en sjungande enhet. Wow helt enkelt. Tänk att som en person vara en del i en helhet. För varje person, stämma och körledare bildar en unik samklang som bara måste upplevas för att förstås. Om inte som körmedlem så som konsertbesökare. Den 4 oktober gäller det. Konserten är kl 18 i Kisa kyrka. Innan dess kommer Py att prata om samtal kl 16 i Församlingsgården med efterföljande kaffe. Och allt är GRATIS. Vilken chans för alla som inte är med och sjunger själva. Kom och lyssna på Py, oss och alla vackra stämmor.

Längtan efter en speciell vän

Ikväll hoppas jag att han ska komma och hälsa på just mig. För nånstans blev han min ovän och sen dess har han lyst med sin frånvaro. Inte unnat mig ett litet besök ens en gång. Jag som längtar efter honom så att jag kan bli smått tokig. Inte vet jag ens varför han inte vill vara min vän längre. Jag tycker att jag gör allt som man bör för att få vara vän med en sån som han. Men inte då. Jag ska tydligen straffas för någon oförätt. Någonstans blev allt fel och här står jag, eller snarare oftast ligger jag, och får ta konsekvenserna för det som gick snett. Har för över en timme sen pillat i mig maxdos av några hälsokostpiller som ska göra att han återkommer. Men inte har jag märkt nån effekt av dem. Ännu. Nu ska jag släcka ned denna apparat. Lägga huvudet på kudden och be till högre makter att just ikväll ska min vän John Blund avlägga en artighetsvisit hos mig. Godnatt!

Såååå många trevligheter denna söndag!

Tänk att vissa dagar bara blir så där toppenbra. Man hinner med massor och det blir en sorts flyt trots ett späckat tidsschema. Idag har jag haft en sån dag och det bästa av allt den är inte slut ännu.

Bernt och jag har spelat golf på förmiddagen. Hann med en 18-hålsrunda och jag spelade bra, inte strålande men riktigt bra. Sen bytte vi kläder och slängde i oss lite käk för att fortsätta till min brorsdotter Lisette. Hennes David och min bror sliter med deras hus som ska vara inflyttningsklart innan jul. Där fick jag äntligen träffa, hålla och lukta på den här härliga killen. Lisettes son LEON, 7 veckor imorgon. Han var hur go som helst. Så lagom på nåt vis och skrattade upp sig mot gammelfaster så hon blev tårögd. Känner väl att det kan vänta några år till med barnbarn men visst ska det bli något alldeles särskillt den dagen jag blir mormor eller farmor.

Efter denna speciella händelse var det Gospelkör som gällde. Jag har haft en liten timeout en period under våren men nu kunde jag inte hålla mig borta längre. Och det var härligt. Att sjunga. Att träffa massor av underbara vänner. Att få komplimanger för min klädsel igen. Att börja planera för en kväll ute med en del av dessa vänner. Så mycket roligt att se fram emot. Och sen har jag lagat middag i några timmar. Hemgjorda köttbullar till familjen och Janssons frestelse till mig. Familjemedlemmarna börjar nu samlas omkring mig och maten luktar gott. Nu ska vi sätta oss till bords och njuta. Som sagt, denna härliga dag är ännu inte slut. Nu ska jag äta det bästa jag vet med den bästa familjen jag vet. Bon apetit!

Shoppinglördag och egentid

På förmiddagen fick jag med mannen i mitt liv till Sandströms klädaffär. Hade 20% på allt vi handlade vid ett tillfälle. Klart man måste passa på. Slängde på mig lite kläder och åkte iväg.

Väl framme så var det svårt att hitta något så där direkt. Har lite svårt att vänja mig vid modet som gäller nu. Känns lite tantigt och gubbigt med mycket murriga färger. Men istället är det naturligtvis så att det är vi som börjar bli mossiga och inte riktigt hänger med i svängarna. Att det som idag sitter på våra ungdomar är sånt som vi tycker hör hemma på en tid som varit och då var det kanske våra föräldrar som gick i sånt. Hur som så kom vi ut med varsinn kasse och jag ska dessutom återvända om en vecka då de tagit hem en skinnjacka till mig i min storlek. (Fanns bara stl 34 och 46 kvar.) Inne på affären var det en kvinna som kom fram och gav mig en komplimang för mina snygga ben. Hon tyckte jag var jätteläcker i mina strumpbyxor. Blev glad och tackade förstås. Jag som bara hade slängt på mig lite gamla paltor från förra året eller äldre. Se bilden bredvid. Ibland kan man bli glad för en oväntad komplimang.

Nu har jag några timmar med egentid framför mig. Ska efter datortiden lägga den på tvätt, städ, sångövningar och att laga en god måltid. Får se hur många som vill ha middag. Har man tonårs- och vuxna barn kan det variera vill jag lova. Men skönt är det att ha ett tyst hur några timmar och ingen man behöver anpassa sig till. Bara att själv lägga upp dagen efter mitt eget huvud. En härlig lördag helt enkelt!

Tappat bort, igen

Jaha så var det dags igen. Som om det inte skulle räcka med nycklar, recept på mediciner, energi och bra vanor. Nu har jag tappat bort min man också. Konstigt att mina fredagar aldrig blir som de är tänkta numera. Förr var det alltid den enda dagen som vi hade lite rutiner på. En kväll för familjen. En kväll för avkoppling och start på helgen. Bastu. Lite god mat. Kanske ett glas vin och nåt tv-program. Man visste ungefär vad kvällen hade att erbjuda och det kändes tryggt och något att se fram emot under veckan. Satt på tåget på eftermiddagen och tänkte just på min avkopplande kväll jag hade framför mig. Målade upp en bild i mitt huvud. Den var real nice. Hoppades få med maken till affären för att veckohandla är inte roligt att göra själv. Sen skulle vi hem och basta. Kanske hinna med att prata lite i bastun om veckan som varit. Osv. Hela planen var inte helt klar men som jag längtade hem till min drömbild av fredagskvällen.

Men mannen var försvunnen på nån fest med jobbet. Fick hjälp att handla av yngsta sonen. Tack Samuel för hjälpen! Ja fick sällskap i bastun av samma son. Vi åt också tillsammans och mannen dök fortfarande inte upp. Till sist dök han upp. Sluddrandes. Luktandes Whiskeyångor. Upprepandes att värdparet hälsade till mig ungefär 4 ggr med c:a 10 minuters mellanrum. Ja ja. Tacksam att jag inte behöver leta efter honom i alla fall. För nu vet jag snart var jag har honom: I sängen snarkandes.

Städtorsdag

Vårat liv skulle verkligen behöva lite mer rutiner och struktur. Det flyter på rätt hyfsat men egentligen är det totalt kaos. Kollade igenom frysen förut. Hittade all möjlig mat, eller förresten sjutton vet om det var mat. Burkar, påsar och annat med någon röra i som inte gick att identifiera, än mindre att tidsbestämma. Hittade också lite mat som gick att se vad det var och det såg hyfsat ut MEN då vi läste datumstämpeln hade bäst före passerat nånstans förra året. Visserligen gällde datumet som kylvara men ändå. Som sagt mer struktur hädanefter. Skriva innehåll och datum innan måltider fryses in.

Har länge tänkt och pratat om. Har nog faktiskt varit så en gång i tiden. Ja det där med städdag och att hjälpas åt. Att torsdagskvällen skulle vara en perfekt kväll för gemensam städning. Ikväll kom vi en bit på väg. Visserligen kom vi igång lite sent. Först skulle middagen lagas och sen kom svärmor och svärfar förbi. Klockan hann bli sju innan vi började. Med vi menar jag främst maken och jag. Bägge sönerna städade sina rum så det är ju alltid något. Bernt högg in på köket. Han är duktig på sånt. Tar god tid på sig, putsar och donar. Nu glänser bänkar, bardisken, ugnen, spiseln och fläktkåpan. Vårt kök skulle just i denna stund platsa i vilken inredningstidning som helst. Själv har jag bara städat toaletterna, dammsugit och torkat golv. Har några rum kvar till helgen men det största lasset är dragit. Känns jättebra. Tänk om vi kunde försöka få till såna här städtorsdagar som rutin. Ja helt klart borde vi få lite mer struktur för att underlätta vardagen. Ok idag rensade vi ur frysen. Vad blir nästa projekt? Måste nog suga på den karamellen lite till för det finns så många olika sorter att välja på i godispåsen.

Vanor och ovanor

Har börjat få mycket osunda vanor. Slarv med mat lite här och där. Äter allt annat än GI-kost för tillfället. Bröd, pasta, potatis och andra snabba kolhydrater slinker ned så lätt i magen och stannar tyvärr där också fast mer kring midjan. Äter inte ens med en djupare eftertanke om det jag stoppar i mig innehåller konstiga kemikalier. Kan inte gå förbi kiosken på stationen i Vimmerby utan att köpa med mig en påse med S-märken. Innan semestern hade jag inte ätit godis på mer än ett halvår. Motionerar endast på golfbanan. Allt det här gör naturligtvis att hälsan inte är den bästa för tillfället. Dålig hy, magbesvär, kläder som inte sitter bra, dåligt flås, ökad smärta för att nämna några saker som signalerar att jag snart måste göra en förändring. Men hos mig måste det mogna fram. Jag tar tag i livet i bland och kan då som med t ex godis, låta bli det i ett helt år. Kör ned mig själv, kanske inte i botten, men en liten bit i välmåendet för att sen mer radikalt bestämma mig för att nu får det vara nog. Nu börjar du leva lite bättre för det är du värd! Så bort med socker och snabba kolhydrater. In med mer motion. Men inte rikigt än. Känner mig inte helt mogen ännu. Lever någonstans i fasen innan Den sunda Cissan träder fram igen. I kväll har jag gått en medelväg. Åt S-märken på tåget hem. Höll igen lite vid middagen. Gick en långpromenad och rörde på fläsket (se ovan). För att avsluta med en mycket liten skål med ostbågar och tranbärsjuice. Ja som alla kan förstå har jag en bit kvar innan jag är framme vid bättre vanor igen.

Bra dag

Idag har jag haft kraft, ork och energi trots ganska hög belastning. Utsatt mig för utmaningar på jobbet och känt mig upplyft av dem. Nackspärren borta. Ja idag har det varit en bra dag. Kvällen tillbringade jag på ett ställe som jag inte tänkt besöka på en vecka. Skulle skjutsa yngsta sonen på träning eftersom Svininfluensan tydligen gått över efter två dagar. Då tyckte äldste sonen att vi lika gärna kunde spela medan vi väntade. Så på den vägen blev det. Avslutade min braiga dag på golfbanan. Kollade nyss mina mejl och nu är vintersemestern bokad. Vi fick den stuga som vi önskade. Längtar nästan redan till v 6 och Ramundberget. Ja mina vänner idag har jag haft en bra dag. Härligt!

Sjukdomar, säga Nej och fixarkväll

Ovan: Min omtänksamma dotter Susanna.

Usch! Sjukdomar runt omkring mig. Yngste sonen sitter bredvid mig och ser ut som han har svininfluensan minst annars bara en släng av förkylning och tycksyndommigsyndrom. Känner mig inte helt pigg själv. Trött. Håglös. Nackspärr. Folk börjar prata om att den ena efter den andra ligger sjuk hemma. Snart stannar kanske Sverige. Hur ska det då gå? Kanske Vickan med sitt blåa blod kan klara sig. Hon och familjen kanske kan vika på andra platser än slottet och Solliden. Tänk vad trevligt att komma in på Konsum lite influensatrött och bli servad av Kronprinsessan eller att prinsen står på Apoteket och delar ut tröstande piller? Slut på dagdrömmarna nu Cecilia! Åter till verkligheten.

Svårt att säga Nej kan det vara. Har dock klarat det ikväll. En person ringde och ville att jag skulle ta kioskpasset på lördag igen. Men jag kände bara NEJ jag vill verkligen inte. Har gjort mitt för ett bra tag framåt. Slets mellan att vilja ställa upp för på lördag måste vi hålla öppet då vi får speciella gäster och att vilja säga att ta vem fan ni vill, bara jag slipper. Sa Nej med en förklaring. Typiskt mig. Kan inte bara säga Nej utan vill att de ska förstå varför jag säger Nej. Vill liksom ha stöd för mitt Nej. Hur som så har jag sagt Nej och det känns bra!

Har fixat med lite av varje ikväll. Beställt en gratisfilm. Beställt skönhetsprodukter som inte var gratis. Beställt skidsemester som är allt annat än gratis. Återstår bara att vattna mina stackars blommor. De är inte bortskämda precis. Har inte fått nån skvätt på över en vecka. Ändå lever de. Ser min duktiga och omtänksamma dotter plocka iordning i köket när hon väntar på datorn. Hon har också värmt vetekudden 2 ggr åt mig. Tack Susanna för din omtanke och att du kan göra saker utan tjat! Nu ska jag snart fixa mig i säng med en bok och min kära spikmatta.

Soffpotatis

Inte ofta jag kan titulera mig som Soffpotatis men ikväll är jag en äkta sån känner jag. Filmen börjar snart och efter en sen middag och golf hela helgen orkar jag inte nåt mer. Har inga ambitioner om att göra några större knop. Ska ta en kall öl och njuta. Har fått så mkt motion och frisk luft så att det räcker för flera dagar framöver. Känns som om jag klarar mig utan golf nån vecka nu. Haft hand om kiosken samtidigt. Idag kom kiosknyckeln bort MEN min husnyckel har äntligen dykt upp. Den har varit borta i 4 veckor så det känns toppen att den dök upp men jobbigt att den andra nyckeln försvunnit. SlarvMaja där tänker ni kanske men det var faktiskt en annan person inblandad i minst en av nycklarna. Hoppas nu bara att jag inte somnar i soffan och missar slutet av filmen. Har hänt förr om man säger så. Laddar alltså ned efter en helhelg på golfbanan och upp för en arbetsvecka på Vimmerbys allra bästa Rehabenhet.

Omtanke värmer

Idag har jag spelat golf och det gick verkligen helt urkasst. Så mycket för min vita helg. Imorrn ska tävlingen fortsätta men det finns ingen möjlighet att jag ska kunna hämta upp min score från idag. Sämst i klubben på ett klubbmästerskap. Gulp. Inte bra för en tävlingsmänniska som jag. Men nånstans funkar det. Lite skämsigt men det funkar att vara sämst för ibland är det bara inte den där dagen som man hoppats på. Tänker bryta min intention om en helg utan alkohol. Varför avstå från livets goda när det ändå inte hjäpte mig en millimeter idag. Ikväll ska det bli 2 kalla öl i bastun som snart är klar att avnjutas och kanske nån mer tröstedrink efter det.

Efter att jag spelat färdigt tävlingen så hade jag fått två SMS. (Jag brukar inte få SMS så ofta.) Det ena var från min jobbarkompis Monica som skrev några rader och visade mig lite omtanke. Det andra var från min kompis Kristina som saknat mig på körövningen idag. Häromdagen skrev några vänner kommentarer på min blogg som också värmde. I förrgår skrev en annan till mig på Facebook och frågade om jag var OK efter min Ölandsresa. SÅNT VÄRMER. När någon tänker på en och anstränger sig med att visa det. Tack för alla omtankar jag får. De värmer som sjutton. De får mig att bli glad och varm inombords. Kram på er alla!

Lyx att vara bortbjuden

Ikväll har jag haft förmånen att bli bortbjuden på middag hos svärmor och svärfar. Ätit grillad abborre, kantareller, äppelpaj mm. En härlig känsla att komma hem efter en hektisk vecka och slippa tänka på matlagning. Att bara sätta sig till bords och bli lite bortskämd. Få uppleva att någon har ansträngt sig för att bjuda mig på mat som jag uppskattar. Höll mig till alkoholfritt eftersom jag bestämt mig för en "vit" helg. Ska spela golftävling hela helgen så jag vill undvika att bli tung i huvudet. Målinriktad? Kanske lite. Hur som helst så är det ibland roligt att gå bort. Kan vara svårt att hinna med det sociala så mkt som man skulle önska. Vi har numera inte gäster så ofta heller men oftare än vi är bortbjudna konstigt nog? Måste ta tag i att se över helgerna framöver och bjuda hit några trevliga personer. För vi har några där det är "våran tur" att bjuda in och att få återgälda dem med lyxen att få gå bort. Det behöver ju inte jämt vara någon stor grej heller. En kopp kaffe, en kall öl och ett samtal kan ibland vara nog så lyxigt.

Eftertänksamhet

Hemkommen från en tvådagars utvecklingsvistelse på Öland. Har som vanligt fått mycket att fundera över. Det är ju så, det har jag förstått även tidigare, att jag är en ganska komplex människa. Går inte att enkelt beskriva mig och olika personer skulle säkert beskriva mig på olika sätt. Enligt den här metoden är det så att jag är ett NAV och jag har lite av alla personlighetstyper inom mig. OK det kan jag förstå nånstans. Har under de här sista dagarna jobbat vidare i vår arbetsgrupp med att prata känslor och tankar och att vi ska införa mer av såna diskussioner. Inte bara prata sak-, verksamhet- och utvecklingsfrågor. Utan också i teamet kunna prata om, och fråga om, hur vi känner oss och hur det påverkar oss.

På slutet har vi också kommit in på de styrkor vi har som folk lite mer retar sig på. När en styrka blir lite av ett hinder i relationen till andra människor. Mycket jobbig övning. De saker jag hade överst, som jag trodde folk retade sig på, överensstämde inte med verkligheten. Jag kan vara tacksam för många brydde sig verkligen och ville hjälpa mig. Alla mina arbetskamrater kollade nog på min figur och ungefär hälften ville plocka om. Med andra ord kom först några och plockade om min egen bild till en helt annan. Efter dessa kom ytterligare några som sa Nej det här stämmer inte. Jag retar mig mer på det här, det där är inte så farligt. Sen kom några som inte vågade göra något eftersom de såg att jag var ledsen. Sen tittade några till och plockade om igen. Ja åter igen. Jag är en komplex människa och har många egenskaper som folk retar sig på. Det känns jobbigt. Har fått mycket att tänka på. Det landade på att min främsta jobbiga egenskap var Stridslysten. Känns inte så smickrande. Funderar på var jag skulle platsa in bäst. Som fackföreningsordförande eller kritiker på någon tidning? Men det känns inte som jag precis så jag fortsätter väl på min bana som arbetsterapeut. Måste bara begrunda alla intryck av dessa dagar och jobba vidare med mig själv. Nu är jag i alla fall medveten och det är ett första steg i utveckling.

Har du gjort någon glad idag?

Idag var jag ganska säker på ämnesval. Var helt på det klara med att jag skulle skriva om de stunder när jag ibland blir lite låg på jobbet. Det är oftast de gånger jag blir påmind om att jag bara är en vikarie. Idag har jag fått några sådana påminnelser. Det sistnämnda skedde när en person som besökte vårat Öppet Hus sa: Ja Cecilia vet jag vem det är. Cecilia den ständiga vikarien. Tror egentligen inte att hon menade något illa med sin kommentar men ändå börjar tankarna snurra. Ja är de så folk tänker om mig och vidare, vad är det för fel på mig som fortfarande efter 6 1/2 år som färdig arbetsterapeut inte har en tillsvidareanställning? Så på tåget hem satt jag fundersam med lite deppiga tankar.

MEN mitt ämne för kvällen är något annat. Jag lyckades nämligen vända de mörka tankarna. Hade flera timmar under kvällen för mig själv. Peppade mig själv med snälla tankar. Låg på spikmattan. Gick en långpromenad. För trots att jag inte har en fast tjänst så tror jag att jag är en uppskattad vikarie. Ja jag kan nog t o m säga att jag är ganska säker på det. Jag är inte superduktig på allt och har inte den erfarenhet som många av mina kollegor har men jag har annat som jag är bra på. Och jag gör oftast så gott jag kan och smiter inte undan med att jag är ju bara en vikarie så det tänker jag inte ta tag i. Har idag gjort flera människor glada och det är en konst. Inte svårt egentligen men ändå något vi är dåliga på. Jag har gett flera personer positiv feedback. Ett exempel: Jag berättade för en sjuksköterska att hon skrivit en väldigt bra journalanteckning. Att min kollega hade sett den och sagt kom och kolla så bra den här sköterskan skrivit. Sjuksköterskan satt och var trött och ledsen för den arbetsuppgift hon just satt med gick inte så bra. Min komplimang fick henne att lysa om så bara för en kort stund men jag såg hur glad hon blev och det gjorde mig glad. Ett annat exempel: Jag har så ofta den här sommaren gått förbi en granne som har en helt fantastisk trädgård med perenner som i olika rum. Sagt till mina barn att det är så fint. Ikväll gick jag förbi och grannen var ute och jobbade. Hon såg mig inte men jag ropade till på henne och sa precis som det var att jag måste få säga till dig att jag älskar att titta på din trädgård varje dag jag går eller cyklar förbi. Den är så fin. Du har verkligen lyckats (för hon har slitit hårt men älskar det). Ja ni förstår. Hon blev naturligtvis jätteglad.

Egentligen är det ju hur lätt som helst. Börja säga saker som ni uppskattar till den som det berör. Ofta säger vi det kanske till nån annan men den som borde få höra det vet inte ens om vad vi tänker och säger. Gå ut och gör någon glad för det gör också dig glad!