Här jobbas det

Oh shit! Vad här jobbas på fritiden. Maken skapar och sliter ute i trädgården. Själv har jag varit huvudansvarig mer över projekt Sovrumsrenovering i övervåningen. (Själva har vi vårat i nedervåningen och det behöver sannerligen också renoveras men det får bli en annan gång.) Endast ett hemmaboende barn som till sist ville ha det största utav dessa tre sovrum nu när de andra flytta ut för länge sen. Det ena ledde till det andra och allt har varit kaos i denna våning under en månads tid.

Det är ju så att om man tar tag i en sak så följer en annan sak med på köpet och då kommer en tredje och fjärde och femte med i bara farten. Det handlar om att de två utflugna haft saker kvar som vi också varit tvungna att sortera i. Att förvaring i garderober ska flyttas från ett rum till ett annat och samtidigt ska en del flyttas över i det tredje. Och att gå igenom gammal förvaring som man inte gått igenom på ett tag innebär sortering i kasta- eller sparahögar som  tar utrymme när arbetet pågår. Likaså möbler som står i det ena rummet nu ska in i det andra eller tredje. Och rummet som renoveras måste vara tomt när det pågår. Som om det inte varit nog med all gammal bråte när rummet nu är klart har vi köpt nya möbler till Samuels rum. Stora otympliga emballage och plats att skruva ihop möblerna på. Pust!

Kaos när det pågår men det kommer bli toppenbra. Bilder kommer en annan dag.

Vilken sommar!

Säger det i bilder istället!

Samuel slutar nian

Teaterapa

Susanna

Danmark

Pilsner i solnedgången

MC-kväll i Vadstena

Fjällvecka med förnyade löften

Fjällgolf

Underbar stuga vi bodde i

Förnyat våra löften

Den 20 augusti 1988 gifte vi oss, Bernt och jag. Igår var det 25 år sen och det firade vi genom att förnya våra löften helt ensamma uppe på en fjälltopp med milsvid utsikt åt flera håll. Det blev en känslosam ceremoni där vi höll personliga tal/löften till varandra och vi sjöng också. Att jag gör det är inte så häpnadsväckande men när Bernt började sjunga för mig i sitt tal så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Vi bytte också ringar i silver och har fotograferat oss av ett duktigt proffs en vecka innan.

Det var Bernt som var initiativtagare till detta och det gjorde mig nog extra lycklig. Att han ville göra en sån här sak. Att inte ta varandra för givet utan verkligen tänka till både framåt och bakåt. Men framförallt kanske att leva här och nu i nöd och lust. Inte då och inte sen. Av hela mitt hjärta Bernt så älskar jag dig!

Little bit too much

Just så. Jag lever. Jag har mycket omkring mig. Det mesta bara fantastiskt roliga och trevliga saker men när det blir för mycket så att jag inte hinner med mig själv och att landa så är det egentligen ingen bra situation. Lite förvånad är jag över att jag inte bryter ihop och ändå nånstans mår OK.

Jag hinner inte prioritera sund kost och mycket motion så kroppsligen är det så där. Spelar dock golf några gånger i veckan. Är inte inne i en bra period på banan men den kommer hoppas jag. Tror faktiskt det beror på att jag inte riktigt är nere i varv och närvarande i golfen när jag är så uppe i annat.

På jobbet är har jag på tok för mycket på gång samtidigt. Är knappt på jobbet vissa veckor. Men det känns nånstans kul att vara så efterfrågad och uppskattad i vissa sammanhang. Jag vet att det kommer en period med mindre möten snart så där hoppas jag hinna ikapp.

Hemma så har Samuel precis gått ut nian. En epok i livet är nu slut. Minstingen klar med grundskolan och Kindas skolor. Susanna har flyttat till en ny liten egen lägenhet i Linköping. En helg hjälpte vi henne med tapetsering och flytt mm. Idag fyller Bernt 48 år så i helgen så hade vi kombinerade kalas med närmaste familjen och släkten där vi firade lite av varje. Det blev mycket att styra med men väldigt lyckat.

Kring nationaldagen tog vi en långweekend, maken och jag. Jag hade fixat en resa till Polen som blev lyckad. Vi spelade golf, turistade och upptäckte många trevliga inslag i ett land vi aldrig tidigare besökt. Framförallt var det billigt att turista där. Känslan var att man var lite av en miljonär. Lyx till ingen kostnad liksom. Nu återstår 6 veckor innan vi ska ha semester.......

Jag kör en hel del på min älskade motorcykel. Så fort vädret tillåter så åker jag MC till jobbet. En härlig glädje och frihetskänsla och nånstans så växer mitt självförtroende där på sadeln och sitter i även efter att jag klivit av. Att utmana sig själv till att våga ger en otrolig kick. Jag ÄR en tuff tjej! Tyvärr så är jag en klantig tjej också och har bränt mig illa på mitt högra underben mot avgasrören. Slängde av mig utrustningen och skulle sen köra in MCn i garaget. Aj aj aj!!! Ett sår som har svårt att läka.

Om en månad så ska jag bli pigan Johanna igen. Gudrid Hansen har tillfrågat mig om jag ville vara med och spela teater + sjunga på invigningen av Amerikaveckan i slutet av juli. Alla som var med för två år sen ska göra det igen. Vi är ett litet härligt gäng och vi har fått mer speltid. Jag har fått fler repliker och visor att sjunga. Utmanande men spännande och roligt!

Som sagt detta var bara en kort glimt från livet som är mitt. Rörigt och snurrigt och massor med roliga saker på en och samma gång.

Mår rätt gott

Jag har det ganska bra just nu. Men idag bär jag på lite frustrationer. Dagen har inte blivit riktigt så som jag ville. Men det kan nog bli bra innan den är slut. Idag har jag bokat en lite förlängd weekend-resa till mig och maken i början av juni. Vi ska ha sen semester så jag tyckte vi behövde nåt tillsammans i början av sommaren också. Och bokning av resor tar tid och blir dyrare än man tänkt. Så där rök några av dagens timmar.

Frustrationerna hos mig beror nog på att det är flera såna här saker som vi borde ta tag i. Saker som så lätt skjuts upp men som måste göras. Beslut som ska fattas och resoneras kring. Ska försöka göra mig av med en del irritation i löpspåret om en stund.

Men i övrigt så är det en fantastisk tid ute och i mitt liv. Att ha egentid på ett sätt som inte varit tänkbart på många år är en underbar känsla. Och att ha det i den årstid som nu råder med fantastisk natur inpå husknuten.

Golfsäsongen som börjat på allvar. Motorcykeln som gärna tar mig med ut på en tur. Den frihetskänsla som jag upplever när jag susar fram på vägen går inte att beskriva i ord. Men härligt är det! Sommaren som snart är här. Grillen går varm flera kvällar i veckan. Förväntan i luften men också ett stråk av lite stress mitt i allt det roliga. Nä nu får det bli till att röra på fläsket och få ordning på tankarna. Mot löpspåret!

Helg med Guldbröllopsfirande

Har flexat ut lite tidigare. Det är fredag och helgen ligger framför mig. Ännu ganska oklar på innehållet. Vissa inplanerade saker har blivit inställda men det finns annat att lägga till. Susanna kommer hem. Inte så ofta vi ses (en gång i månaden kanske) så det känns kul att få rå om henne lite. Och ikväll ska vi till mina svärföräldrar Ingalill och Sievert för att fira att de imorgon varit gifta i 50 år. Grattis till dem!

Tiden går men jag hoppas den inte går alltför fort denna helg. Vill gärna hinna med båda lite nytta och nöje. Trevlig helg önskar jag både er och mig själv.

Världens bästa yrke?

Är på anhörigriksdagen i Varberg. I mötet med andra inom samma bransch så får jag en sån flowkänsla. Inspirerar och blir inspirerad i mötena och alla föreläsningar och seminarium. Älskar engagemanget bland alla oss som jobbar inom detta. Anhöriga som vårdar eller stödjer en närstående gör en sån viktig insats och är värda att uppmärksammas och få eget stöd för sin insats. Utan anhöriga stannar Sverige!

Bor på Varbergs Kurort/hotell. Med havsutsikt och fina omgivningar trots kylig aprilluft. Ätit gott och samlar kraft till fortsatt arbete. Just nu känns det som om jag har världens bästa jobb. Ett jobb som kräver mod, engagemang, inspiration, värme, tålamod, påhittighet, empati och mycket mer. Men ett viktigt och fantastiskt arbete. Trött men tillfreds kryper jag snart i säng för att samla kraft för framtiden och morgondagens spännande möten.

Påskkilona borta på ett kick

Hurra så glá! 

Ja det var inte alls svårt konstigt nog. Troligtvis så var det mycket vätska i kroppen. För de 2 kilo jag gick upp över påskhelgen har försvunnit lika snabbt och minst ett halvt kilo till. Har innan påsken stått still en månad oavsett vad jag gjort eller inte gjort men nu känner jag att det börjar röra sig åt rätt håll igen. Bulldegen på magen har krympt. Känner mig mycket piggare. Nedan lite kort om vilka förändringar jag gjort. Mer ingående kommer framöver.

Vad har jag gjort?

• Motion står högt på prio igen.
• Godis och snacks är borta ur kosten.
• Dricker gröna rawfood-drinkar (ungefär en/dag).
• Har senaste veckan undvikit gluten (bröd, pasta osv). 

Vart är jag på väg?

Håller på lite överallt med att se över mina mål i livet. I stort och smått. På jobbet. I hemmet. På fritiden. Min hälsa och mitt välbefinnande. Känner mig lite kluven så som man kan göra. På ett vis är det riktigt bra som det är men ändå finns där lite saker som kan bli bättre. Och ibland så tror jag liksom att man nöjer sig. Orkar inte göra för stora förändringar. Då kommer latmasken och bekvämligheten in.

Jo man får naturligtvis acceptera en del saker. Att de är som de är. Man blir trots allt inte yngre. Orken blir inte bättre. Lusten att lära nytt minskar. Men måste det vara så? Till viss del förstås men jag tror ändå att vi kan påverka mer än vad vi själva tillåter oss.

Jag är absolut inte klar över vart jag är på väg. Inne i en funderarperiod och testperiod. Och ska jag förändra så kan jag inte göra alla förändringar på en gång och mitt liv hänger ihop med andras så jag måste stämma av med min omgivning. Efter den här helgen så hoppas jag att jag kommit en bit på väg i mitt funderande så att jag har några riktlinjer att gå efter.

Och jag mår bra av att skapa. Resultatet är inte jämt det viktigaste. Men att komma in i den kreativa skapelseprocessen där jag glömmer tid och rum är ett behov hos mig som jag inte kan förbise. Så jag målar. Lagar mat. Sjunger och spelar lite när andan faller på. Bättre sätt att rensa tankar finns inte. Jo att gå en långpromenad förstås.