Julhelg

Då är snart julen över. Egentligen skulle jag nu stå och röra i grytorna för fullt och duka och fixa för 15 talet gäster. Men kalaset har hastigt blivit inställt då de flesta är sjuka på olika sätt. Så istället så har jag en dag då jag kan göra lite som jag vill och det är kanske inte så dumt.

Har haft en bra jul. Började firandet på kvällen den 23/12 med julbastu och åt nybakade karelska piroger. En tradition från min sida. Måste bevara lite av det finska. Bernt och jag var ute och rullade oss nakna i snön utanför. Såg noga åt alla håll så att inte grannarna var ute på gatan. Och lite ont gjorde det eftersom det var skare under pudersnön.

Julafton firar vi alltid själva hemma med bara vår familj. Alla barnen var hemma och vi åt sent, vid 17 tiden. Försökte äta länge och långsamt. Sen såg några av oss på Karl-Bertil Jonsson. Efterrätt och vid 20-tiden började vi med julklapparna. Vi säger varje år att vi ska dra in på dem men det tycks bara öka i antal i alla fall men inte i storlek. Sen c:a 5 år tillbaka så har vi infört en ny tradition kring paketöppningen. Vi sitter länge och öppnar ett paket och en person i taget. Den läser upp vem det är från och klämmer/känner/skakar och försöker gissa vad det är. Jättetrevligt faktiskt. Och man tackar givaren ordentligt för varje paket. Det känns kanon att göra så här. Minns tiden när de var små och rev upp paketen utan att hinna ta in vad de fick och från vem. Om några år kommer vi nog göra om traditionen ytterligare Mysigt i alla fall att få träffas och umgås med alla våra barn.

Juldagen brukar oftast min mor och far komma och så även i år. Vi äter julbord och har tid att umgås och prata i lugn och ro. Jag gillar de här stunderna med min mamma och pappa. När de delar med sig av minnen och funderingar. Att få komma dem riktigt nära. Ibland går jag/vi sen ut på hemvändardag på Folkets Hus men inte i år. Bernt har haft mycket jour under hela helgen och sen har detta förändrats på andra sätt också. Nu är det våra vuxna barn som går dit istället för att träffa på sina gamla vänner som är utspridda i världen och Sverige. Tiden går och vi med den. En bra jul har jag haft förutom alla dessa orosmoln med sjukdom i släkten.

Julstök och julstress

Ser fram emot jul och 14 dagars ledighet. Ja faktiskt har jag tagit 5 semesterdagar och det är vad som krävs för att få långledigt. Ja egentligen blir det ju 16 dagar sammanlagt.

Men det innebär en lång tid från jobbet och på arbetet är jag så supereffektiv så jag är nästan rädd för mig själv. Inget att rekommendera i längden. Jobbar man med människor så funkar det liksom inte att jobba som på löpande band utan alltför mkt eftertanke eller med 3 bollar i luften samtidigt. Ett tempo som inte är bra för mig i längden. Är väl medveten om det men..... jag vill ju komma ikapp saker som släpar innan året är slut. En bit på väg har jag i alla fall kommit. En dag kvar. Än hinner jag lite till. Pust!

Hemma är det full rulle om kvällarna. Julstädning och matfixande inför julhelgen. Och julklappsinslagning. Andra har liksom kommit till julgran och pynt men här dröjer det ännu några dagar. Vi hör inte till dem som sätter upp julpyntet till advent men vi hör däremot till dem som putsar och fejar inför jul och alltid sätter igång alltför sent. Knasbollar! Jag är den första att hålla med, men traditioner är inte lätta att bryta som bekant.

Hur mår jag då? Äntligen börjar förkylning och hosta släppa av och om jag hade tid skulle jag kunna motionera igen efter 3 veckors uppehåll. Får se om det kan bli lite frisk luft till helgen mellan stökandet. Det känns i kroppen att jag inte rört på mig. Stel, fet och hängig. Men snart semester som sagt. Kanske kan jag komma ikapp mig själv då? Eller vad då kanske. Jag bara måste det.

Instrumentet är trasigt

Jag är förkyld. Skitjobbigt men jag försöker ta det med jämnmod och inte gnälla eller klaga eller ge upp. Det som är värst är att det sitter på stämbanden. Jag har knappt nån röst. Mitt viktigaste instrument. Låter hes och konstig om jag alls får fram nåt. På jobbet är det ju svårt när man har samtal av olika slag, många via telefonen, att låta som en hes kråka med basröst. Och det som oroar mig mest (men jag försöker tänka positivt att tur det är nu och inte om en vecka) är att jag har flera solosånguppdrag både 2:a och 3:e advent. Måste bara bli bra eller i alla fall bättre. Ber till högre makter och intar diverse hemmagjorda drycker. Jag har förklarat krig mot bacillerna i min kropp. Nu vill jag bli frisk.

Börjar förstå

Mina egentillverkade adventsgrupper

Kära tid! Första advent idag. Och bara 3 veckor kvar till jul. Här i Kisa är det flera grader kallt idag och ett litet pudertäcke med snö som lyser upp landskapet. I fredags kväll var jag och åt fint julbord. I går fick vi till lite adventskänsla i vårt hem. Maken är uteljusexperten med flera arrangemang i trädgården. Även inne så har han väl huvudansvaret över belysningen fast där delar vi lite mer på sysslorna. Jag fokuserade mer på blommor och gardiner.

Nu börjar jag förstå att det är december. Det tar tid ju äldre jag blir att hänga med tiden. Jag fattar det inte. Var tar den vägen? Mörka tråkiga november är nu borta och jag är nästan kvar i oktober. Jag har nämligen ännu inte plockat in/bort alla sommargrejor eller plockat fram alla vintergrejor. Men idag så är målet att komma en bit med detta. Har precis fått till min garderob. Nu är sommarkläderna instoppade på förvaring till nästa år och vinterkläderna hänger så strukturerat på galgarna. Äntligen får jag en känsla för vad jag har att ta på mig. Nu ska jag ge mig på sommarinteriörerna från altanen. De har sen länge kommit in i huset men ligger huller om buller i ett rum som inte används så mycket. Det är verkligen hög tid att stoppa undan sommaren. Nu är det ju vinter, advents och juletid. Att det ska vara så svårt att hänga med i tiden........

Mycket runt omkring mig

Jag är nog ändå lite mindre stressad. Eller har lite mindre stress-symtom i alla fall. Samtidigt är det mycket runt omkring mig. Människor som står mig nära har det jobbigt på olika sätt. Och jag försöker räcka till både för dem och mig själv. Har trots allt njutit av en ledig oinbokad helg. Gillar att vistas i mitt hem i dagsljus.

Jag en Ullaredsuppskattare?

Njae! Inte min grej riktigt. Det vet nog alla som känner mig väl. Men under några år nu så har jag trots allt stannat till där nån timme en eftermiddag i maj. Och då har jag tyckt det varit helt ok. Lagom med folk. Mycket billiga användbara saker jag sprungit på och känt som fynd och lagt ned i min vagn.

Så vad gör jag? Jo bestämmer mig för att åka dit i november. Utmanar ödet. Tar en semsterdag. Tar dottern med mig och gör en utflykt till detta shoppingparadis måndagen den 19/11. Hua. Visst köpte jag en hel del. Och de två första timmarna gick an. Men när vi kom in andra gången efter klockan 10. Panikångesten låg som ett lurande bälte runt bröstkorgen. Vi fixade det! Jag till och med kunde skratta åt eländet och bråken som nästan uppstod i trängseln. Men vi överlevde och väl hemma med en titt på "fynden" så kommer jag säkert göra om det. Fast inte så här års.

Kämpar med mina mål

Äntligen har jag ju fått igång min RunKeeper. Hade svårt med alla såna appar på mobilen. Fick inte igång GPS-funktionen. Men för nån månad sen fick jag äntligen igång den. Och det hjälper mig att motivera mig till att gå ut och röra på mig. Idag t ex har jag inte haft tid att gå ut på dagen men tog en kortare 3,5 km runda i hällande kvällsregn. Har satt upp några mål och jag undrar om jag kommer klara dem. De är ganska tuffa och en förkylning lurar i kroppen (maken har varit dundersjuk en vecka nu). Men så här långt har jag kommit just nu:

• Började med promenaderna den 21 oktober och har nu nått halvvägs i min målsättning när jag idag har promenerat 175 km. Målet är att gå 350 km fram till nyår.

• Började efter 3 månaders uppehåll att jogga igen den 12 november. Ännu har jag bara nått 19% av min målsättning då jag joggat 9 km. Målet är att jag ska springa 45 km fram till nyår.

Innehållsrik vecka med stressvarning

Haft en riktigt späckad vecka. Full med många, mest positiva inslag. Flera trevliga sociala träffar hemma hos oss. En ganska spontan i tisdags kväll. Berntas gamla barndomsvän som vi inte träffat ordentligt på 10 år var här. Vi umgicks och tog genom underbara samtal ifatt lite av det som hänt i våra liv sen dess. I går kväll hade vi också ett par vänner här och det var också jättetrevligt. Vi började med en långpromenad. Fortsatte med bad, mat, vin och....

Jag har mycket på jobbet just nu. Börjar känna att jag inte har koll. Hinner inte med att sortera upp saker som jag borde. Glömmer, inget allvarligt ännu men ändå. Blandar ihop saker. Ligger efter med en del saker. Ger inte en helt bra känsla förstås men jag hoppas komma ikapp snart.

Har fått lite varningssignaler från kroppen. Så som det kan bli när jag går på högvarv och har svårt att sålla. Jag klarar helt enkelt inte ett för snabbt tempo om jag inte hittar andningshål där jag återhämtar mig. Men ibland är det svårt även för en person som är bra på att coacha andra att coacha sig själv. Ibland är det svårt att välja bort och be om hjälp.

Idag har jag i alla fall haft en bra dag med lussekatts- och pepparkaksbak. Fixat och ätit söndagsmiddag med familjen. Sett en rolig film. Sjungit lite inför ett kommande uppdrag. En riktigt bra vecka men väldigt svajig i måendet. Från toppen till botten på ganska kort tid ibland och med konstiga stress-symtom. Jag måste helt enkelt ta bättre hand om mig själv.

Det är ju så skönt

Den här veckan har jag sprungit en liten kvällsrunda på asfalt. Sprang drygt 4 km i alla fall. Det var typ 3 månader sen sist. Så jag visste ju inte hur det skulle gå eller kännas. Men det var skönt såsom bara en joggingrunda kan vara. Lite hårt underlag så jag blev lite stel i benen men kämpade på ganska bra. Hade en snitt-tid på 6 min/km och det är helt ok när jag inte är så vältränad och lite småfläskig. Måste försöka ha som mål att få till en joggingrunda i veckan!

Tillfreds med veckan

En vecka som gått fort. Trots den lite tråkiga grå känslan av november. Så snart är det advent. Härliga tider väntar. I tisdags hoppade jag på ett lite snabbt erbjudande att vara med på en pysselkväll. Vi gjorde adventskransar. Fick hjälp med rosetten men annars har jag gjort nedanstående skapelse nästan alldeles själv. Tycker snart jag kan hänga upp den. 

I torsdags var det körövning och nu är det julsånger som vi övar för fullt så nu börjar decemberkänslan infinna sig. Snaskar pepparkakor sen några veckor tillbaka. Mums! Har också köpt årets Blossa glögg. Ingefära är smaken i år och en smak som jag tyckte var riktigt god när jag provade första flaskan i lördags.

I övrigt då. Jo en tre-rätters med svärföräldrarna hos oss på lördagskvällen. Trevligt och gott. Vad ska man ge till sina pappor när det är fars-dag. I år fick det bli en upplevelse i form av middag med lite extra fin guldkant och smak. Mina föräldrar förra helgen och Berntas denna. Jättetrevligt att få rå om dem lite.

Det har varit mycket i veckan på jobbet. Jag har fått tillbaka lite energi samtidigt som jag ibland blir så hiskeligt trött. Så det gäller att passa på att smida när energin återkommer.

Motion i form av lite promenader har det blivit under veckan. Inte varje dag för det har jag inte haft tid med. Och idag. (Jag lovar om inget absolut speciellt inträffar.) Idag har jag spelat min sista golfrunda för i år. Den gick toppenbra. En sänkningsrunda. Man vill ju sluta när man är på topp så nu är det alltså dags.

Spontanitet, socialt umgänge och slutspelat

I fredags bjöd vi in några vänner på en liten vinkväll. "Festen" bestämdes väldigt snabbt men jag gillar att vara spontan. I dagens inbokade samhälle är det dock svårt. Men det blev jättebra! Alla fick bidra med lite tilltugg. Så vi smaskade i oss många goda saker kan jag lova. Det blev också lite sång, bad och snack. Mycket trevligt.

Igår hade vi mina föräldrar här på bad och tre-rätters. Jag är så glad över att ha min fina mor och far i livet än. Och relativt pigga och vitala för sin ålder (de närmar sig 80 år). Också en lyckad social kväll.

Igår var jag och maken ute och spelade golf. För sista gången (trodde jag). Spelade inte så där värst. Inte helt under isen men långt ifrån på topp. Maken spelade dock som en gud. Idag var jag inställd på långpromenad. Men maken ville ut på banan igen. Jag visste att det fanns en risk för att det inte skulle bli bra då jag var inställd på att jag inte skulle ut där mer på ett bra tag. Tog risken och följde med. Det skulle jag inte ha gjort. Spelade uruselt. Blev totaldeppig. Kände det som 4 timmar åt skogen och inget jag blev upplyft av. Ingen hade tvingat dit mig. Men jag var inte svårövertalad. Deppigheten har tyvärr suttit i hela dagen sen. Jag känner inte för golf mer nu. Jag har behov av att lägga mitt favoritintresse på vinterhyllan och plocka fram dem igen fram i vårdagarna.

På det hela taget en bra helg men lite låg söndag utan energi och lust. En filmkväll i tv-soffan får chansen att bättra på humöret lite.

Som jag saknat detta!

I lördags morse väckte mannen mig med orden: "Vi ses ute om 5 minuter!" Han tog initiativ till en promenad och jag blev förvånad och jätteglad. Hur skönt som helst. Det var då jag insåg att jag egentligen inte kan leva utan att röra på mig och helst ute i friska luften. Sen dess har jag gått många km. Vissa dagar har jag gått både morgon och kväll. Andra bara en runda. Men km blir det. Och det har jag dessutom i bevis  på mobilen eftersom jag äntligen fått igång min RunKeeper. Jag i alla fall gått minst 40 km på 6 dagar.

Och nu ska vi gå ut och gå med goda vänner. Som ett fredagskvällsnöje. Så då blir det mer km. Men det är inte det viktigaste. Det är den goda hälsoeffekt som uppstår när jag får röra på mig. Att dessutom göra det tillsammans och få tid till att samtala gör ju inte saken sämre. Nej nu har jag inte tid. Måste rusa. Vännerna väntar.

Skolkar

Det händer mycket just nu. Om inte annat så uppe i mitt huvud. Går bland annat en utbildning som rör om en del bland tankeverksamheten. Har också rätt mycket inbokat i mina huvudsakliga uppgifter på jobbet. Och på fritiden står det inte heller still precis. Det är roliga och bra saker det mesta men ändå blir det för mycket.

Denna vecka har jag inte varit hemma och landat en enda kväll och idag skulle jag gå till min kära kör på övning. MEN jag insåg att det inte var läge. Egentligen hatar jag att behöva välja bort. Vet dock att det är nödvändigt. Känner en mental trötthet och att jag behöver vara hemma och komma ikapp mig själv lite. Inte helt piggelin. Så jag skolkar (fast jag har meddelat ledaren). Ska hoppa in i bastun och ta hand om mig själv istället. Ute har det snöat och haglat. Kylan är på riktigt intågande så en varm bastu är nog precis det jag behöver.

Lite grå och grubblande

Idag har varit en grå, regnig, ruskig och nedstämd dag. Mörkret och det tråkiga höstvädret har liksom krupit sig in till mig och jag känner mig ungefär likadan på insidan. Det känns lite tungt och trist liksom. Inget jag helt kan ta på men lite sorgsen och nedstämd. Samtidigt som jag känner glädjen och allt det fantastiska som finns runt omkring mig. I små saker. I lite större. Och även om det känns lite tungt vissa steg jag tar på min livsväg så väntar lite ljus bakom de mörkare molnen. Jag grubblar mycket just nu. Jag står ganska stadig fastän vägen rämnar lite här och där. Det finns trots allt lite räcken och broar som håller mig på vägen. Framtiden finns där på ett eller annat vis. Jag håller fast vid mitt mantra:

Att våga är att förlora fotfästet för en sekund.

Att inte våga är att förlora sig själv. 

Veckans höjdpunkt

En vecka med full rulle på jobbet och hemma. Men det har varit roliga och bra saker så då ger det mycket energi även om det tar en del också. I fredags var vi bortbjudna till gamla goa vänner som vi känt sen vi var riktigt unga. Vi satt och åt god mat, drack smakfulla starka drycker men framför allt satt vi länge länge och bara pratade. Så där som man bara kan göra med ett par gamla fina vänner. I lördags var jag i Linköping på gospelworkshop med min härliga kör. Idag har jag haft en hemmalandardag som nu avslutas med en filmkväll. En fin vecka!

Klart höjdpunkten var när jag fick träffa och gosa med idag 4 veckor gamla Ellie.

Lite kraftlös

Haft en del motigheter och möjligheter under veckan, både personligen och som anhörig. Ja även ett anhörigproffs är ju anhörig själv. Har trots allt hållit huvudet högt och kämpaglöden varm. Men nånstans tog den slut idag. Vet inte var men kanske varför. Har tyvärr inte tid att ta hand om mig som jag borde just nu. Ett för högt tempo plus för mycket som tar mer energi än jag får igen = kraftlös mittilivetkvinna . Det är nu jag skulle säga Hjälp mig! Men starka envisa jag vill hjälpa alla andra först.

Kommande veckor är lika fullspäckade. Måste planera in lite egentid där jag får tid att landa. Med det menar jag inte att jag måste vara själv men där jag känner att jag får göra precis det som faller mig in. Kanske gå en härlig höstpromenad med löven prasslande under höstkängorna.

Jag, en periodare

Nu har det varit lite mycket omkring mig ett bra tag. Egentligen på alla områden utom hälsosam kost och motion. Det är bara att konstatera att jag nu ett tag lagt ned dessa satsningar vilket naturligtvis visar sig i degig volang kring midjan, dålig hy i ansiktet, mer smärtproblematik och en klädgarderob som krympt. Det är med andra ord dags att ta tag i dessa områden igen.......


Men jag är förstås en periodare. Har släppt på snabba kolhydratförbudet och satt all motion förutom golf längs ned på prioriteringslistan. Till förmån för annat som också behöver göras. Jag har satsat lite mer på min inre personliga utveckling samt på hus, familj och trädgård denna sommar. Jag önskar naturligtvis att man kunde hitta ett sätt att hinna med allt men jag får bara inte till det. Och jag kan leva med det. 

 Denna sommar har "vi" målat om huset. Vi har haft en målarfirma till hjälp men det har varit en del kring detta ändå. Jag tycker det blev fint.

Just nu målar vi denna redskapsbod som kommit upp i år. I samma färger som huset. Det är inte lätt att hitta tid till detta och har jag tid så kommer det en regnskur. Men det kommer också bli fint.

Segrare i KM

B-klassen vanns av Anders Lennartsson. Dam-klassen av mig. A-klassen av Mats Nilsson.

En helg som i stort sett bara ägnats åt Golf. Årets klubbmästerskap har ägt rum. I B-klassen spelades en poängbogey-runda igår och en idag (de fick alltså dra av sitt handikapp). I damklassen spelade vi en runda igår och en idag men vi spelade slagtävling och scratchspel (vi drog inte av något för vårt handikapp utan alla slag räknades). Likadant i A-klassen med skillnaden att de spelade 2 rundor igår och 1 idag. Tanken med scratchspel är att det verkligen är klubbens bästa spelare som ska vinna (ingen hänsyn tas till ens handikapp).

Jag ledde efter min runda igår med 18 slag till tvåan. Efter min egen runda gick jag sen caddie till min man i A-klassens andra rond igår. Ganska möra i kroppen kom vi hem igår kväll. I morse kändes det helt OK när jag åkte ut. OM jag bara höll mitt lugn och inte stressade upp mig så borde jag ta hem segern. 18 slag är mycket att hämta upp. När jag lyfte ut golfbagen ur bilen så drog det till i ryggen och jag fick jätteont i ryggslutet. Hade svårt med vissa rörelser men ville inte kasta in handduken. Satte inte upp några höga krav på mig själv mer än att ta mig runt och göra så gott det gick med en kropp som inte fungerade på topp.

Tappade några slag men till sist så vann jag med 15 slag ändå. Landade på ett resultat på 185 slag. 41 slag mer än banans par. Med tanke på ryggproblemen så är jag nöjd. Jag vann på ett resultat som jag inte behöver skämmas över. Jag har också åkt ned lite i mitt handikapp och är nu klubbens andra bästa dam (fast  bästa just denna helg.)

Manligt, kvinnligt, vinnarskalle, ärlighet

I söndags vann jag alltså damklassen i Sandströms tävlingen. Detta gjorde jag med säsongens sämsta resultat i alla tävlingar som jag deltagit i och det är många enskilda ronder jag gjort. Var förstås inte nöjd med mitt spel och mitt resultat. Att jag skulle vinna fanns inte i min vildaste fantasi. Jag var i totalt chocktillstånd när mitt namn ropades upp av prisutdelaren. Jag trodde på fullaste allvar att det måste skett ett missförstånd. Frågade om det var sant och reste mig skamfyllt upp.

För att förstå min skam och mitt synsätt så måste ni förstå min referensram. Min måttstock finns så som herrarna spelar. En som vinner en herrklass har oftast under eller långt under sitt handikapp. Man blir sporrad av tävlingen och gör ett bra resultat som gör att man sänker sitt handikapp. En extra tävlingsnerv sätter in. Man kämpar och segraren är bäst bland de bästa och ska hyllas. Jag har denna säsong bara spelat med herrar och i herrklasser. Hade jag haft det resultat som jag hade i söndags så hade jag funnits på en 14:e plats i nån av herrklasserna. I damklassen så räckte det till seger!

Jag reste mig upp och gick fram och tog emot mina priser. Höll ett chockartat tal direkt ärligt från hjärtat och utan censur. Var ju inte förberedd för fem öre. Det fanns inte med på kartan att man kunde vinna på ett så dåligt resultat. Sa nåt om att jag verkligen spelat uruselt och att de i min boll kunde garantera det. Tackade herrarna i min boll för att de stått ut med mig. Gav en skämtsam känga till den som satt flaggorna (min make). Tackade alla och framförallt Sandströms modehus. Gick sen och satte mig darrig och chockad och fattade verkligen ingen ting.

Har efteråt fått veta och förstår att mitt chockade tal sårade en del. Det lät helt enkelt inte bra (fast jag menade varenda ord). Om jag spelat uruselt hur har inte de andra damerna spelat? Min mening var verkligen inte att såra nån. Eller göra nån upprörd. Jag pratade bara om min egen prestation som för dagen inte var lysande. Att jag vann gjorde liksom ingen skillnad. Mitt spel var inte bra. Vilken herre som helst som jag spelar med hade nog känt samma sak. Men nu spelade jag ju inte i herrklassen....... Jag skulle hållit masken och truten och allt möjligt annat.

Jag har upptäckt att som dam får man inte erkänna att man är en vinnarskalle. Inte få utbrott på banan. Inte få samma reaktioner som en man. På en karl är det manligt att vilja vinna och charmigt när man blir arg på sig själv när man gör ett dåligt slag. Tävling är manligt. Att vilja vinna som kvinna och att reagera med känslor i stridens hetta är inget man får göra medans det är enda gången som en man får göra det.

Jag har kanske lite för många manliga sidor ibland. Tyvärr är jag kvinna i andra sammanhang och är ledsen att jag gjort andra ledsna. Män och många tuffa moderna kvinnor hade nog bara ryckt på axlarna åt folks reaktioner på mitt tal. Problemet ligger egentligen inte hos mig utan hos andra. Det inser jag ju själv men det är tråkigt det som skedde.

Gjort är gjort! Känner ingen glädje över min vinst just nu. Jag är i alla fall stolt över att jag aldrig gav upp under rundan. Jag kämpade på trots enorm motgång. Det är ju en vinst i sig.

Golf, glädje, gråt

I helgen har det blivit mycket golfspel. Avslut på torsdagsgolfen på lördagseftermiddagen med efterföljande middag och prisutdelning till alla som deltagit under denna säsong. Den årliga roliga tävlingen med mycket fina priser anordnad av Sandströms modehus på söndagen. Enda enskilda tävlingen där det äntligen vill vara lite damer med och spela.

På lördagen fick vi spela en speciell scramble-tävling som rolig avslutning istället för individuellt. Alla lagmedlemmar fick spela ut på vart tredje hål. Efter det så var det som vanlig scramble. Det gick inte så bra för mitt lag men vi hade trevligt och det är huvudsaken. Kvällens avslutning var också mycket trevlig med god mat och uppsluppen stämning. Jag trivs så bra i det här gänget. Det är ungefär 35 personer som deltagit under säsongen och det är många som är bland klubbens bästa spelare. Alla är herrar utom två. Jag och en dam till. Vi hör till klubbens bästa damer. I denna grupp får vi en chans att matcha vårt spel. Det är tredje året som jag är med och dessa torsdagar under sommaren har utvecklat mig som golfspelare nåt otroligt. De sex bästa rundorna räknas ihop.

Första året kom jag 7:a. Förra året kom jag också 7:a. I år kom jag 6:a! Det är så kul att vara med och fightas med klubbens bästa herrar och att jag kan hålla mig i toppen. Har varit så jämn hela säsongen. Inte en runda på 80 slag eller över. Det är inte många som slår. Ofta har man nån skitrunda under en säsong. Jag är jätteglad och stolt över min sjätte plats.

I går då som sagt. Sandströms tävling. Tre klasser. En A-klass, B-klass och dam-klass. Vi har ett stort problem i vår klubb just med att damer inte vill och törs spela enskilda tävlingar så det är kul med denna som det alltid blir många som deltar i eftersom priserna är så fina och rikliga.

Jag kom i en fyrboll med herrar som normalt brukar spela i torsdags-golfen. Vi gick och munhöggs så som vi brukar. Jag spelade inte bra. Hade det tungt. Försökte kämpa och inte ge upp in i det sista. Är det nåt jag bland annat försökt kämpa med så är det att inte ge upp mentalt utan kämpa trots motgångar. Men det var som förgjort. Jag hade inte det där flytet och spelade den sämsta rundan jag gjort i en tävling denna säsong. Hade 82 slag (10 slag över mitt handikapp). Var nästan på väg att åka hem innan prisutdelningen men jag är ju inte sån utan tycker man ska vara kvar och hylla de som är vinnare. Så jag stannade. A-klassens vinnare hade 64 slag. B-klassens 70 slag. Damklassens vinnare hade 82 slag och det var jag! Snacka om en chockad vinnare som sen kanske inte höll världens mest lysande tal. Mer om detta i ett annat inlägg.

Mallorcaresan

Igår kom vi hem från vår vecka på Cala-Bona på Mallorca. Haft en varm, solig, avkopplande och härlig vecka. Jag har inte fotat så mkt. Mest bilder har jag från mina morgonpromenader/joggingrundor som jag gjorde nästan varje morgon. Bättre vyer kunde jag inte få under motionsrundan och klimatet var som bäst vid den tiden för lite fysisk aktivitet.

Susanna och jag ännu inte så bruna.

Samuel vill inte vara med på bild men här kommer en liten.

Veckan har varit toppen. 35 grader i luften och havsbad varje dag. Tyvärr blev Susanna febersjuk de sista dagarna så det blev inte riktigt lika kul längre fast Samuel och jag gjorde lite på egen hand. Nu har vi laddat batterierna och jobb och skolor startat för oss alla tre idag. Men jag hoppas få leva på veckan ett tag framöver.

Fetto njöt i spåret

Har njutit lite väl mycket denna sommar och denna semester. Har till och med tillåtit mig att äta godis vilket jag normalt sett inte gör. Träning, lite mer intensiv sådan, har fått stå åt sidan. Sen är det ju inte så att jag bara sitter still på ändan när jag har semester. Mycket golfspel och vandring har det blivit.

Idag var det exakt 3 veckor sen jag sprang sist. Kände att jag var tvungen att ta mig ut i spåret. Det var ett visst motstånd både mentalt och kroppsligt. Det skulle bli så tungt och jobbigt att släpa runt på fläskberget jag känner mig som och på betongbenen jag trodde jag hade. Men jag gjorde det i alla fall. Jag tvingade ut mig själv med tanken att jag kanske kan springa lite och gå lite om det känns för jobbigt.

Väl därute så gick det långt över förväntan. Sprang kanske inte på den snabbaste tiden jag gjort men jag sprang min 5 km runda och den kändes lätt hela rundan. Inte ens i backarna var det speciellt jobbigt. Faktum är att jag njöt hela rundan vilket inte brukar vara fallet. Vissa delar av rundan brukar kännas mer kämpiga. Så hurra för mig! Jag slutar aldrig att förvånas både över mig själv och vad min kropp klarar.

Semestern rusar iväg

Inne på min 4:e semestervecka. Som tiden går. Fattar inte var dagarna och timmarna tar vägen. En hel del har jag väl hunnit med, ja faktiskt allt som jag satt upp i mitt huvud som mål tror jag. I alla fall när det gäller semestrande/turistande/avkopplande. Inte när det gäller saker jag borde arbetat med hemma. Såna där saker som att städa källaren och liknande.

Men en hel del golf, fjällvandring, shopping, socialt umgänge, fikande, öl- och vindrickande har det blivit. Det där med solande har det däremot inte blivit så mycket av men det kommer förhoppningsvis nu. Om exakt ett dygn lyfter planer från Norrköping till Palma. Susanna, Samuel och jag ska ha en slapparvecka på Mallorca tillsammans. Ska bli toppenskönt! Har ännu inte packat. Faktum är att jag inte ens plockat fram kläder än. Så nu är det dags att kolla in lite somriga outfits.

Beställt taxfree

Om 9 dagar åker jag med 15- och 20-åringen till Mallorca. Vi ska avsluta semestern/lovet med denna resa innan våra höstarbeten startar. Det ska bli gott att få åka iväg. En hel del har reagerat på att jag åker utan min man. Men för mig är det inte så konstigt. Jag har ju två andra familjemedlemmar med och maken vill inte åka på en sol och slappar-resa men vi andra vill. Och Bernt och jag semestrar ju tillsammans nu istället på saker som barnen inte vill med på.

Idag har jag beställt saker till dit och hemresan. Vet inte om det är så himla billigt som flygbolaget vill göra gällande men hur som så blev det lite varor i båda riktningarna. Känns skönt att ha fått iväg beställningen så jag kan släppa den grejen. Som sagt om nio dygn sitter vi däruppe i luften på väg till värmen. Känns skönt att  ha denna resa att se fram emot.

Social helg

I fredags blev vi bjudna på spontanförfest och att följa med ut på torgfest i Kisa samhälle. Vi har aldrig tidigare deltagit men i år blev det av. Förfesten var supertrevlig med Londontema på drinkarna och snacksen. Och på torget satt jag med ett trevligt gäng samt träffade på lite gamla bekanta. Gick dock hem i skaplig tid eftersom det var tävling på lördagsmorgonen.

Maken och jag spelade bra ihop. Var inte osams en enda gång. Ja, ni vet det är lättare att hålla sams i lust än i nöd. (Jag är känslig för råd och kritik när jag går på banan och ibland vill maken ändå "hjälpa mig" och jag får spelet. I lördags spelade jag väl ok så jag slapp tipsen.) Vi gick i en trevlig boll med två äldre gentlemän. Vi kom på en fjärdeplats och fick pris.

På kvällen var vi på 30-årskalas. Ett mycket trevligt och välordnat sådant. Vi har tagit födelsedagsbarnet till våra hjärtan. Han är en "ingift" (inte gift sig än men det kommer) släkting som är hur go som helst. Kalaset var personligt hemma hos den unga familjen och det är med värme och glädje som jag tänker tillbaka på kvällen och är hedrad av att vi fick vara med.

En helg med glädje och social tillvaro alltså i ganska stora folksamlingar. Idag är jag lite mer dämpad. Halva semestern har gått. Känner mig lite låg (inte bakfullslåg utan bara lite låg). Inte så socialt sugen. Men det kan vara bra med lite långtråkiga låga dagar ibland. Faktum är att vi människor behöver såna dagar men de känns så konstiga numera. Vi har alltid fullt upp i våra liv så vi hinner inte ha tråkigt och längta. Idag tillåter jag mig därför att vara låg. Jag laddar ju bara för kommande semesteraktiviteter!

Valdalsturen

Vi var inte riktigt mätta på fjällvandring så vi tog en "liten" tur på onsdagen den 1/8. Bestämde oss för att gå till Valdalen. Något som jag har svårt för och som ibland sätter mig i lite väl jobbiga situationer är just att jag inte gillar att gå till en punkt och sen vända för att gå tillbaka. Till Valdalen kunde man gå som en runda så det såg perfekt ut. Med det färska minnet av vår jobbiga men härliga vandringstur på söndagen i färskt minne så trodde vi att detta skulle bli lätt. Och det var det men ändå inte. För denna gång blev vi blöta om fötterna ordentligt. Det var sank myrmark utan spångar att gå på under vissa delar av turen. Men lite våta fötter har ingen dött av.....

 Några bilder även från denna tur.

Lite vanligt turistande också

Vi var nog ganska extrema på vår fjällsemester. 34km fjällvandring söndag, 36 hål golfspel måndag och 22km fjällvandring onsdag. På tisdagen den 30/8 så turistade vi lite mer normalt och gick bara 5 km för att ta oss till och från Njupeskär (vattenfallet). Vi var inne en sväng i Norge också med bilen. Åt lunch i Trysil och funderade på om vi kanske ska åka dit en vinter och åka skidor istället för vårt vanliga ställe. 

Som sagt så var det golf på måndagen på Idre GK. Det var vår tredje gång vi besökte denna bana. Första gånger var för 6 år sen och senast var för 2 år sen. Det är en fin bana men jag tror den var som bäst första gången vi var där. Tog inga bilder mer än nedanstående vilket inte visar så mycket av banan......

I mitten på bilden: Min boll ligger pluggad!

Fjällvandring Grövelsjön

Lite bilder från vår härliga vandringstur söndagen den 29/7 -12. Vi gick 34 km i underbart väder. Sträckan vi gick var Grövelsjöns fjällstation-Hävlingen-Sylen-Grövelsjöns fjällstation. Det tog oss 9 timmar.

Semester en månad

Idag är det min allra första riktiga semesterdag. Har verkligen inte hunnit fatta det ännu. Men känslan av lite frihet och lugn har jag nog ändå. Som idag. Inga egentliga måsten (mer än ett joggingpass i spåret) och kanske varva lite fixande med att läsa i min första semesterbok. Härligt!

Sen är det lite andra saker som känns bra. Som att dottern var hemma på besök i omgångar under helgen. Hon jobbar och står i mest varenda dag och till hösten ska hon börja plugga på högskolan och har många års studier framför sig. Jag önskar henne all lycka till med detta och känner att vi måste stötta lite med det vi kan. Kanske betala en och annan kurslitteratur som kommer gå åt under dessa 5 år. Innan Susanna börjar med denna livsresa ska hon med mig och Samuel en vecka till Mallorca. Det kan vi behöva alla tre.

Yngsta sonen har haft en del problem med hälsan som vi inte fått bukt med via vårdcentralen. Har slagits för detta ett tag eftersom bekymren bara ökat. Till sist fick vi en remiss och en kallelse om två månader. Stod på mig och vi fick komma akut och nu äntligen har vi fått rätt hjälp och hoppet att det ska bli bra har ökat. Skönt. Det är jobbigt att vara anhörig. Man vill så gärna sina barns bästa men det kan vara svårt att få till ibland.

Denna vecka blir det lite fix och dagsutflykter till att börja med. Semestern har börjat. Så gott!

Kalas i löparspåret

Som jag skrev om för nåt halvår sedan så skulle jag försöka ta till mig en metod som kallas KALAS. Upphovsmannen är Fredrik Zillén. Kalas står för knän, armar, lutning, avslappning och svanskota. Man måste träna in en av dessa åt gången. Kan man ta till sig Kalas-tekniken så kommer man att kunna springa snabbare, minska belastningen på knän och höfter och dessutom ser det snyggare ut när man springer. Värt att prova med andra ord.

Eftersom jag inte varit så flitig det senaste halvåret när det gäller min löpning så har jag heller inte fått in hela metoden än. De två senaste veckorna har jag ändå fått till 2-3 löppass i veckan så nu tycker jag att det är dags igen. Det jag börjat med är armarna. Försöker tänka på att sträcka på mig, dra ihop skulderbladen, slappna av i axlarna/inte skjuta upp dem mot öronen och att låta armarna pendla i färdriktningen istället för i sidled. Kan man få till det så riktas energin lättare åt rätt håll, framåt. Jag tvingar armarna till detta genom att försöka ha handflatorna uppåt. Det känns lite konstigt men effekten är ändå att jag blir mindre trött och får mindre ont i armar/axlar och mellan skulderbladen som jag normalt sett kan bli/få.

Idag var det därför dags att testa nästa steg i metoden. Svanskotan. På raksträckor försökte jag att tilta fram min svanskota. Lite konstigt och annorlunda kändes det men gav ändå mersmak. Jag kunde känna att bara genom att tänka på armarna och svanskotan så hade jag en mer upprätt riktig löpstil. På raksträckor och när det kändes lagom ansträngande så var det lätt och gav mersmak. Men i backar, framförallt uppförsbackar när orken inte räcker till och benen kändes som betong så var det svårare och jag halkade tillbaka lite i min gamla stil. Men jag ska fortsätta att testa alla stegen. Även om det är lite kämpigt i uppförsbackar hur jag än springer så känns det verkligen kalas att springa.

Klarat veckans mål

Jag har fortsatt med att utföra nån form av motion varje dag denna vecka. Man mår ju så bra av att röra på sig. 

Igår gjorde maken och jag en lite udda aktivitet. Vi gick en slinga på en av våra vandringsleder i kommunen. Vi gick från Kisa till Pinnarp. Ungefär 7 km men vi gick fel i början och gick därför lite längre. På vissa ställen var det nämligen svårt att se markeringarna.

Lite naturhinder i vägen på stigen.

Utsikt mot Kisa

Bernt drar in "färjan" som ska ta oss över till Pinnarp

Färjan/roddbåten utan åror på väg till oss

Det som gjorde vår vandringstur lite extra utmanande var att vi gjorde den i hällande regn och att leden inte var så välskött. På sina ställen så räckte gräs och sly oss ända upp till axlarna. Vi hade vandringskängor eller skor på fötterna och regnkläder på kroppen. Vattnet sipprade mellan tårna ganska fort (borde haft stövlar). Men det var inte förrän mot slutet som vattnet började tränga igenom regnkläderna. En utmaning men en ganska rolig sådan och att vi gjorde den tillsammans. Kanske provar vi en annan slinga snart eller drar till fjällen och vandrar på semestern........

Svårt beslut

Har haft en både trevlig men lite jobbig helg. Det har varit lite strul kring en person som står mig nära. Personen ställer till det för sig i livet och tar inte hand om sig själv på bästa sätt. Tyvärr. Och det gör mig så fruktansvärt ont att stå bredvid och se på. Jag som coachar andra hela dagarna kan inte coacha i det här fallet. Det är ju så det funkar. Man kan inte göra det för någon som man står för nära och som dessutom inte vill.

Just nu har vi tagit en timeout i vår relation. Helt på mitt initiativ och tills personen behandlar sig själv på ett bättre sätt. Det värker i bröstet av kärlek men då inget annat hjälper så hoppas jag att detta kan funka. Tro mig, jag har provat det mesta. Ett modigt och i förlängningen kärleksfullt beslut är fattat.

En gång om dan

Förra veckan satte jag upp som mål att utföra nån motionsform varje dag. Hela 2011 hade jag den målsättningen och lyckades ganska bra. OCH mådde fantastiskt bra! Den senaste tiden har jag haft svårt att få till det och inte haft huvudfokus på att jag ska röra på mig. Det finns där i bakhuvudet men inte det första jag prioriterar. Men nu har jag plockat fram det igen som nr 1.

Och JA, jag lyckades. Antingen promenerade, sprang eller golfade varje dag i förra veckan. Härligt och stärkande för kropp och själ. Om några veckor har jag semester och då ska jag ha fått till det som en vana igen.

Golfpaket Västanå slott

Under den gångna helgen så var vi i Gränna och jag hade bokat in oss för ett golfpaket med en extra greenfee. Hade av en kollega fått rekommendation om detta ställe. Speciellt maten pratade hon om som det bästa hon någonsin ätit. Västanå slott var inte som ett vanligt hotell utan man kände sig lite mer som en gäst på slottet (vi bodde inne i slottet det finns också flyglar). Slottet är från 1500-talet och ägarparet som driver det nu är 9:e generationen. Mycket finns bevarat inne i slottet vad gäller möbler, konst, väggmålningar osv. Ett helt fantastiskt speciellt boende. 

Golfspelet gick så där både under lördagen och söndagen men det gjorde inget. Gränna GK hade en ganska fin bana där hålen mest var som egna rum. Ovan en bild från banan. 

 På söndagsmorgonen så åt vi frukost i denna pampiga sal. 

 Sällskapsrum

 Trappan med fina gamla stolar med originalklädsel.

 Vårt rum hette nog jaktrummet. Det var ett sånt tema.

Vad kan jag säga mer. Jo förstås maten. Motsvarade den mina högt ställda förväntningar? Ja med råge! Först blev vi serverade ett glas mousserande vin som vi intog ute. Sen kom serveringspersonalen och hämtade oss. Berättade lite historia om slottet. Guidade oss in till en liten matsal som ursprungligen hade varit slottets skafferi. I taket fanns stora krokar där de hängde köttet förr.

Menyn presenterades och även vinerna som ingick i vinpaketet. Sen började hela härligheten. En god förrätt. En huvudrätt som var bland det godaste jag upplevt. I min mun pågick nästan som ett kulinariskt samlag. Det var så gott så smaklökarna njöt i stora mått. Ville liksom inte att det skulle ta slut. Kändes som om jag måste hamnat i himmelriket. Efterrätten var också god och välkomponerad.

Vill du uppleva ett annorlunda historiskt boende, äta supergod mat och få en upplevelse utöver det vanliga så  åk dit själva. De har andra paket än golf förstås. Kan varmt rekommenderas!

Fascinerande möten

Ibland slumpar det sig så att man träffar på några intressanta och inspirerande människor. På golfbanan kan man absolut göra det. Delar man intresset för denna sport så är det inte ovanligt att man lär känna varandra till en viss grad ganska fort. Och efteråt skiljs man och träffas kanske aldrig mer. Visst minns man vissa möten och detaljer lite mer medan andra möten snabbt går ur minnet. I helgen träffade vi ett jämnårigt par från Göteborg som var jättetrevliga. Har redan glömt vad de heter men inte hur deras liv varit de senaste åren. Vi träffades lite även under kvällen när vi satt vid borden bredvid varann under middagen. Men det möte som slog alla rekord (och som vi alla fyra gjorde efter middagen) var ändå mötet med detta par.

Ulla och Mats deVerdier.

Helt underbara personer som också normalt sett golfar men inte denna helg. De hade kommit på motorvägen  på väg hem till Halmstad under eftermiddagen efter att ha hälsat på ett par gamla vänner i Norrköping. Fick  för sig helt apropå att stanna en natt på Västanå slott. De spelade flera 18-hålsrundor i veckan, var så pigga och vitala, hade bättre minne än oss, deltog i trevliga aktiviteter som pigga 25-åringar, åkte på resor till nya ställen som de ännu inte hunnit med. Satte hela tiden upp nya mål med livet. De var fortfarande jättekära i varandra och jag undrade lite försynt hur länge de varit gifta. I 63 år svarade de då.  Hur klarar man att vara tillsammans så länge? frågade jag då. Man måste se till att ha roligt, svarade de. De var båda 87 år och hävdade att det var golfen som var en stor bidragande faktor till att de var så pigga ännu. Så fantastiskt underbara människor och vilket inspirerande möte. Ett möte jag sent kommer att glömma, förhoppningsvis aldrig. Jag ska se till att ha roligt tillsammans med min man och jag ska spela golf så länge jag bara kan. Tack Ulla och Mats för ett trevligt samtal. 

Bernt 47 år

I morrn åker jag iväg på en golfweekend med mannen i mitt liv. Han fyllde år för några veckor sen och fick ett regnställ och en resa i present av och tillsammans med mig. Vi ska åka till Gränna och bo på slott.......

Några bilder från Berntas födelsedag.

Barnen var hemma alla tre och firade sin far............

Susanna nyligen hemkommen från Hultsfred............