Vad gör man inte för lite golfande

Sitter här och det är snart läggdags för mig som går upp 05:15 varje vardagsmorgon. Magen kurrar. Har ännu inte ätit sen eftermiddagsfikat på jobbet vid 14:30. Åkte med sonen till banan för en 9-hålsrunda. Måste ut och träna lite eftersom det är klubbmästerskap lördag och söndag. Ska åka iväg med jobbet några dar denna vecka så det blir nog inte tid till så mycket mer golf innan tävlingen. Med andra ord var motivationen och målsättningen med min kväll just detta: Att spela golf! Det fick gå före världsliga ting som middag både till mig och familjen. När vi spelat 9 hål ville Simon gå 9 till och klubbens bästa spelare hängde på oss. Det är så roligt och gå med en person som spelar nästan som proffsen. Det gör att man själv skärper sig. Simon spelade upp sig jättemycket på andra varvet, men jag var mer jämn och slog honom totalt. De sista 4 hålen var det i stort sett kolsvart. Mycket märklig golf när man inte kan se vart bollarna tar vägen. Men det som var positivt var att vi alla höll ned blicken på bollen. (Ett grundläggande fel som alla som spelar golf gör allt som oftast, är att titta upp för snabbt efter sin boll. Det gör att man vrider upp överkroppen och inte fullföljer slaget så som det är tänkt och det får till följd att träffen inte blir ren och bollen t ex tar en annan riktning än vad som var tänkt.) Kunde inte låta bli att skratta för mig själv och tillsammans med de andra två för de som spelar i beckmörker måste nog betecknas som golftokiga. Nu kommer jag inte spela golf förrän på lördag och jag längtar redan.... Nu ska jag gå och ta mig något att äta men att offra en måndagskväll och utesluta middagen. Det var det sannerligen värt.

Jag är inte särskilt spännande men mitt liv duger gott åt mig.

Har snart haft min blogg i 2 månader och tiden har gått fort. Vet inte om folk uppskattar den eller mer känner sig tvingade att läsa? Vet inte om de som läser skulle önska att jag var lite mer spännande och hade mer intressanta inlägg? Jag vet inte heller om människor egentligen har någon glädje av mina ord. Det jag vet är att det känns bra för mig själv att skriva och min intention är inte att försöka göra mitt liv och min person mer spännande och med mer kloka infallsvinklar än den jag i grunden är. Jag är en kvinna mitt i livet som försöker att gestalta mina tankar och min vardag i stort som smått och bara kan hoppas att någon, nån gång, har glädje av mina ord och funderingar.

Häromdagen fick jag en sån där blick och återupprepning av det jag just sagt av ett par snygga karlar. Det var när jag sa att jag har bott i Kisa i hela mitt liv. Jag förstår ju hur spännande det låter i en utomståendes öron. Bott i samma lilla håla i hela sitt liv. Har människan ingen längtan efter mer spänning? Vågar hon inte utmana sig själv mer och hur insnöade värderingar har hon egentligen om hon inte sett mer av världen utanför Kisa? Men faktum är att jag försöker att utmana mig själv hela tiden och bryter lite mot Kisanormen gör jag nog också ganska ofta. Men när jag tänker tillbaka på mitt liv både på sikt och bara några månader tillbaka så tycker jag att mitt liv varit tillräckligt spännande och duger gott åt mig.

Sveda i modershjärtat

När ens barn är utsatt för mobbing så kan jag lova att det blir som en kramp någonstans i mellangärdet. Svårt att stå bredvid och se på när ens lilla, stora och starka kille kämpar på trots motgångar på kompisfronten. Svårt att veta hur man ska kunna stötta på bästa sätt. Tycker att jag försöker se både mitt eget barns roll i konflikter och andras barns roll. För i skolan pratar man inte mobbing utan konflikt. Och visst är det en form av konflikt många gånger. Men då ställer jag bara denna fråga: Hur svårt är det att vara i konflikt med någon om du har 10-15 personer bakom dig på skolgården och Hur svårt är det om du står ensam? Det är den sistnämnda som jag är mamma till. Det som hänt de senaste dagarna är att min son funderat på att sluta med fotbollen. Han tycker inte att det är så kul längre. De får stryk varje match och han brinner inte för fotbollen. Dessutom känner han sig inte riktigt som en i gänget. Vi har försökt propsa på att man måste ställa upp för laget säsongen ut. När fotbolls"kompisar" (också klasskompisar) frågade honom om han skulle sluta igår så svarade han sanningsenligt att jag vet inte riktigt men jag tror det, jag känner mig inte välkommen i laget ändå. Vet ni vad som hände? De jublade och skrek jippi! Fy fasen vad det svider. Igår ringde sonen till en av ledarna som han har förtroende för och sa. "Jag har bestämt mig och det finns flera anledningar till det." Han berättade precis som det var att han inte kände sig välkommen och att flera hade jublat, bl a ledarens och en annan ledares son mm. "Jag respekterar ditt beslut", sa denna ledare. Vet inte vad som hände sen och om något mer kommer att hända men någon mer reaktion hoppas jag på. För inte kan barn få bete sig hur som helst utan att något händer? Jag tycker i alla fall att min son är enormt modig som vågar prata med en ledare på det här sättet. Mycket mer mogen än alla som jublat pga att han ska sluta med fotbollen. Jag är stolt över att ha en så modig 12-årig son. Glad över att få vara hans mamma i glädje och sorg. Men fy f-n vad elaka barn kan vara mot varandra.

Tips och artiklar i tidningar

Bläddrat i lite tidningar jag får av min mamma när hon läst dem. Tidningarna brukar kunna bli liggandes ett tag. Hinner/prioriterar inte ens de jag själv prenumererar på och har nyligen sagt upp tidningen I Form. Orkar inte riktigt komma i den form som tidningen skriver om, även om jag nånstans vill och i perioder närmar mig till viss del. Bernt blir mer eller mindre tokig på mina tidningshögar som jag ska läsa nångång när jag får tid eller inte klarar att kasta pga av nån artikel jag tänkt läsa lite mer. Men ikväll har jag alltså bläddrat så att jag sen kan kasta eller ge vidare tidningarna till svärmor i min tur (snacka om återvinning, tror att hon ibland också ger dem vidare till nån).
Vissa tidningar är lätta att bläddra genom snabbt. T ex Året Runt och Ica Kuriren. Recept. Korsord och en och annan intressant artikel. Sen har vi tidningar som skriver om kungligheter eller höstens stora modenummer med kläder som kostar flera tusen. Dem bläddrar jag väldigt snabbt igenom om jag ens öppnar dem. Men ibland kommer en tidning med ett nummer som verkar vara skriven nästan som hand i handske för mig. Ikväll var det Lauras september nummer. Vad sägs om titlar som: Nystart, Behåll geisten hela hösten, Schasa bort gamnacken, Därför smiter män undan hemma? Måste nog läsa dessa intressanta artiklar lite mer så den tidningen riskerar att hamna i "Måstesparaförattläsasenarehögen". I en av artiklarna finns tips på en bok som heter Handbok för pojkvänner. Kanske nåt man skulle köpa? I övrigt vill jag tipsa om en bra film jag såg häromkvällen: Slumdog Millionaire. Den såg jag när jag var lat och det ska man vara ibland säger stressforskaren Tomas Danielsson, bara man är smart också. Något annat han säger är att vi alla ska undvika att vara missnöjesmarodörer. Med det menar han att vi inte ska sälla oss till skaran av människor som envisas med att prata om det gråa och trista utan istället se det positiva i tillvaron. Så istället för att säga fy fan nu kommer den mörka tråkiga hösten kan man säga och tänka: Vad härligt att få tända ljus igen och slippa klippa gräs och kanske kunna mysa med en kopp te och en bra tidning istället.

Dimman lättar

Tänker inte tjata om mina nack- och axelbesvär som sprider sig till hjärnkontoret mer MEN när de börjar att släppa av. När jag fungerar som jag vill igen. När huvudet hänger med och hittar orden igen. När jag kan skratta utan att huvudet sprängs. När jag klarar flera ljud på samma gång. Då känns livet underbart att leva. Och så kanske det är. Man måste ha ont för att veta hur det känns att vara smärtfri. Man måste vara ledsen för att också kunna vara glad. Och idag är jag på god väg mot en härligt befriande lyckokänsla. Oh happy day!

Thank you for the music...

Idag har jag varit inne i dimman igen. Vaknat med smärta och haft med den som en efterhängsen vän som inte fattar att jag inte alls ville umgås idag. Inte imorrn heller för den delen och helst inte på ett bra tag eller möjligtvis lite grann nångång för gamla goda tiders skull. Har förstås varit på jobbet ändå och gjort det jag kunnat med denna jobbiga kamrat i släptåg. Känns som om mina arbetskamrater har varit förstående när jag tappat ord (kan hända att några läst min blogg om vanliga symtom när denna "vän" hälsar på). Tack hur eller hur när ni får fylla i luckorna och det gör ni så bra! Annars är det min beskrivning av ordet som jag fixar bra. Ja du vet en sån där gul sak, med skal, som man kan äta, en frukt. Ja du menar banan! Ja just det. Vad långt ett samtal kan bli när man måste använda en hel mening för ett ord. Kanske överdriver jag lite men bara lite.

Efter att ha firat min kära pappa på hans födelsedag (han har på sin 74 årsdag fått sin första mobiltelefon av min mor) så har jag tillbringat kvällen med sång och glädje. Första sångövningen av tre inför ett körprojekt med Py Bäckmans låtar. Vi var en jättekör på omkring 70 personer. Ledaren heter Helene Rydberg och är kantor i Kinda. En jättebra körledare som spred entusiasm och glädje omkring sig. Jag njöt av kvällen. Kompisen som hängt efter mig hela dagen fick stå tillbaka. Det var flera månader sist som jag sjöng nu och timmarna i Församlingsgården var närmast en helig stund för mig. Kunde inte stå emot att ge spontana kommentarer när något gjorde mig lycklig eller att helt plötsligt utföra några gospelmoves när rytmen gick in i blodet. Märkte att man kanske bör lägga band på sin spontanitet en sån här första kväll med nya människor. Andra personer stod mer still och blev konstigt tysta när jag t ex applåderade och skrek: Yes vad kul med så många herrar. Känner mig upprymd och märkligt avslappnad trots dimsyn och knakningar i nacken. Tack Py för dina fina sånger. Tack Helen för att du drar igång såna här projekt i lilla Kinda. Jag vill känna att jag lever all den tid jag har, ska jag leva som jag vill. Jag vill känna att jag lever, veta att jag räcker till. Så sant!

Mål, slarv och upp/nedladdning

Det där med att sätta upp mål är nog bra ibland. Att ha någon sorts riktlinje i stort och smått här i livet. Något jag slarvar med i min journalföring på jobbet ibland, att sätta upp patientens mål. Något som flera personer i min närhet inte alls har behov av att göra (tror dom). Eller kanske har de ett mål i alla fall: Att göra så lite som möjligt/Anstränga sig så lite som möjligt./Bara leva i nuet liksom. Jo det skulle vara jätteskönt med en sån inställning hos mig med men då skulle det nog inte vara jag. Jag vill uppnå olika mål hela tiden. Förr tordes jag inte ställa så högt uppsatta mål. Då kunde det låta: "Kanske kunna, om jag har tur förstås, och det inte regnar, och det inte blåser, och/eller min nacke inte värker, och jag får lite trevliga personer i min boll, slippa komma sist i en golftävling." Idag har jag mer mål som: Att vinna damklassen i dagens golftävling. Man måste sikta mot himlen för att komma till trädtopparna. Man måste våga tro på sig själv och våga sätta upp en riktning för vart man vill nå, vad man vill uppnå OCH inse att verktygen för att kunna nå sina mål finns inom en själv. Det kan komma saker i vägen och en och annan dikeskörning kan ibland ske på vägen mot målet. Men ge inte upp och skyll inte på omständigheter runt omkring dig. Gör dig inte till ett offer. Och ibland kan trädtopparna vara good enough. Mitt mål med dagen fungerade inte. Kom bara åtta av tretton och t o m utanför prispallen. (Fasen också jag som hade sett fram emot ett par nya Björn Borg trosor.) Nådde inte ens trädtopparna med andra ord, utan det var nog mer en liten dikeskörning. Vad vill jag ha sagt med detta? Inte sjutton vet jag men fortsätta att sätta upp mål kommer jag att göra ändå.

Jag är ibland en ganska slarvig människa och mår inte helt bra av att vara det. Måste träna mig på att älska och acceptera denna sida hos mig själv. Några exempel på lite slarvigheter just nu: Hade inte koll på att den yngsta sonen hade fotbollsmatch idag. (OK eg hans sak att hålla reda på men ändå.) Har slarvat bort två viktiga nycklar vid två olika tillfällen (vet ännu inte var de är). Hade skrivit slarvfel i inbjudan till golffesten som folk idag minsann talat om för mig att det nog var därför så få anmält sig. Försöker att träna mig på att gilla läget ändå. Dagen har idag sprungit iväg, mest ute på golfbanan. Ska nog göra några små göromål nån timme innan jag laddar ned för kvällen och laddar upp batterierna inför nästa vecka. Ska sätta upp lite mål med veckan. 1) Hitta nyckel två. 2) Hitta nyckel ett. 3) Måla det sista i badrummet. 4) Ha kul på jobbet. 5) Ringa/mejla några godingar för att boka in en dejt. 6)............

Det blir inte jämt som man tänkt sig

Min fredagskväll fortsatte lite mer dramatiskt än jag trodde igår. Fick inte i mig nåt av den goda maten. Fick ett akut telefonsamtal som gjorde att vi fick slänga på oss kläder och slänga oss i bilen för att åka till Linköping. En familjemedlem mådde inte så bra och ambulans var inblandad och mycket mer. Nu ska jag säga nåt som vissa blir arga över men: små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Med det menar jag inte att nedvärdera problemen med små barn. Gudarna ska veta att vi haft en hel del bekymmer med våra barn när de var små och även då varit mycket sjuka. Men med mindre barn finns bekymren mer nära och mer förståeliga. När barnen inte är barn längre och ska prova sina vingar långt i från boet så är det svårare att få grepp. Jag försöker att inte vara en hönsmamma. Då är nog Bernt t o m mer en hönspappa. Men när saker sker så blir man allt lite skärrad. Vi redde i alla fall ut situationen igår och inget dödsallvarligt har skett. Det kunde gått mycket värre. Alla måste få göra misstag ibland och efteråt få stå för dem. Har haft lite sovmorgon idag eftersom läggdags igår blev lite senare än vad jag tänkt, men det blir inte jämt som man tänkt sig.

Njutning

Finns det nån bättre dag än en fredag? Tror knappt det. Arbetsveckan slut om man har en mån-fre vecka. Och helgen ännu framför sig. Mm. Bara att njuta. Idag blev det extra bra. Kom ifrån jobbet lite tidigare trots att jag inte trodde det var möjligt, inget jag hade räknat med. Har spelat en 9-hålsrunda och målsättningen var att hitta tillbaka till mitt spel inför söndagen och det gick riktigt skapligt. Känns ok inför tävlingen och en bättre mental känsla än min gråtrunda häromdagen. Det var bara lite otäcka flygmyror i svärmar som anföll. Helst mig med min gula tenniströja. Fy och usch. Man kan få panik för mindre. Sen kom det en lite regnskur och en superduperskur. Ja det gick det med. Spelade bäst av oss. Varken Simon eller Bernt var bättre. Så som sagt en helt ok runda. Hade sen satt ångbastun på timern och efter "lite" inköp som typ revbensspjäll, god ost, gott bröd, tapas, chips och choklad kunde jag krypa in i den härliga värmen. Fasen, man ska verkligen inte gå och handla med en tom mage. Allt möjligt slinker ned i kundvagnen. Till och med choklad. Mina jobbarkompisar Monica och Emma pratar Choklad hela tiden så jag har visst fått en släng av deras mani jag med. Har njutit av ångbastun och funderat på hur bra jag egentligen har det. Ska nu fixa till nåt ätbart av allt som slank ned i kassarna förut. Hoppas att Maken och yngste sonen kan tänka sig att njuta av nån film som fått mer än en geting/+/ eller vad nu betygen heter i de olika tidningarna. Verkar vara något sånt de tittar på nu i alla fall för de garvar i kapp ute i soffan. Ska fortsätta att njuta av fredagskvällen ett litet tag till. För imorgon är en annan dag.

Kärlek

Idag har Bernt och jag bröllopsdag. För 21 år sedan gick vi kyrkgången fram till altaret och lovade vår kärlek till varandra tills döden skiljer oss åt. Men jag kunde inte riktigt lova detta ändå. Jag gjorde ju det inför präst och församling och Han uppe i himlen men ändå hade jag pratat allvar med min blivande man kvällen innan. Jag sa då att egentligen kan jag inte LOVA att jag ska älska dig så länge. Jag tror och hoppas det, och gör det verkligen nu, men vi kanske lever länge och kan man verkligen lova varandra en sån sak. Folk bryter ständigt mot dessa löften. (För mig är ett löfte verkligen heligt.) Om du t ex skulle börja slå mig eller behandla mig illa på något annat vis så kan jag inte lova att älska dig. Ja sån är jag. Konstig men såna här små detaljer kan vara nog så viktiga för mig. Tror att Bernt tyckte jag var lite konstig med, men trots detta ville han genomföra ett bröllop med mig och idag har det alltså gått vägen i 21 år. Visst har vi våra meningsskiljaktigheter ibland och jag kan känna mig kränkt. Helst när våra grundvärderingar skiljer sig åt eller när vi pratar förbi varandra. För två starka personligheter är vi båda två. Men min kärlek finns kvar till denna man fortfarande. Det kan jag lova. Ska fira med någon hämtmat och kanske ett glas vin. Skål min älskling. Skål för dig och mig. Skål för oss!

GOLF = Gråtigt Och Ledset Fruntimmer

Övre bilden tagen i juni när jag spelade bra och fokuserat. Ska memorera den som målbild 1. Nedre, månaden innan när jag spelade som en gudinna och vann damklassen. Målbild 2.

En kär jobbarkompis tyckte att jag berörde ämnet golf lite väl mycket på min blogg. OK jag fattar vinken. Börjar bli mer än lite tjatigt. Tycker ändå inte att jag spelar så ofta som jag skulle vilja men alldeles för mycket för en utomstående. Ska ikväll ändå skriva några rader om just detta ämne. För ikväll har jag haft min årligt återkommande gråtrunda. Spelade 9 hål så jädrans dåligt att jag skämdes. Var så besviken på mig själv. Brukar kunna bita ihop och komma igen ganska bra nuförtiden, men inte ikväll. Var beredd på att ta en timeout till nästa år minst och jag grät en skvätt eller kunde helt enkelt inte hålla tillbaka besvikelsens och resterna av mitt självförtroendes tårar. De behövde ikväll komma ut. Efter att jag fått ur mig dessa kunde jag spela hyfsat de sista 3 hålen. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Kan ju inte pausa nu. Jag ska ju vinna damklassen på söndag med. Måste få till en snabbkur med självförtroende till på söndag. Ska försöka fokusera på mina målbilder ovan.

Grus i ögonen

Trött. Sovit dåligt för andra natten i rad. Spikmattan hjälpte inte. Boken var tydligen för bra och att slå mig själv med en klubba var jag inte tillräckligt motiverad för, men kanske borde jag gjort det. För jag låg och skruvade på mig och efter en stund började jag fundera på den dåliga inställningen till 20-årsjubileumet som inte blir av. Jag hade ju så gärna velat se, lyssna och dansa till Björkfors Express. De har repat ihop sitt band igen för våran skull hela sommaren. Den snälla Pelle som tyckte det var tråkigt med den inställda festen men ändå så glad och förstående i telefonen. Frallan som ju har spelningar ändå men gud vad roligt det skulle varit med honom på festen och Kjell Nyholm som skulle komma och få upp stämningen mot slutet av middagen. De svarade så snällt att det gjorde inget MEN för mig gör det stor skillnad. För jag vet hur bra denna fest skulle blivit om den hade fått bli av. Jag ska släppa det inom kort men än är det för färskt och ledsamt.

Har haft ganska fullt upp idag på jobbet. Det visade sig att jag hade både det ena och andra att ta tag i och den lite mer lugna inskolning på jobbet varade mest under gårdagen. Fast flera fördelar finns med fullt upp på jobbet och det är t ex att det aldrig blir tråkigt och att dagarna går så in i helskotta fort. Vips så är det dags att åka hem. Två dagar har jag haft det bra när jag kommit hem och fått middag serverad av maken som haft ledigt ett par dagar till. Det är något jag uppskattar en vardag efter jobbet. Har sen varit på golfbanan med äldste sonen. Simon spelar sin första golfsäsong och har lagt ned fotbollen så han vill jämt ut och spela golf numera. Jag behöver ju frisk luft, träna mig inför söndagens tävling och att röra mig så ikväll prioriterade jag att hänga med honom i blåsten. Så grus i ögonen finns både på riktigt och mer som en upplevd känsla p g a minimalt med sömn.

Jobb, trötthet och klubbanda

Bettan på jobbet har fyllt 60 år. Grattis i efterskott. Hon är en riktig klippa. Vad vore vår enhet utan henne?

Kent vår hjälpmedelstekniker. Enda mannen i vår arbetsgrupp. Stackarn. Men jag är glad att vi har honom!

Min första arbetsdag efter semestern har varit helt OK. Mycket tack vare snälla kollegor som inte ställt allt för höga krav på mig första dagen. Datorn har också fungerat över förväntan bara den första 1,5 timmens ringande till olika IT-supportrar var överstökad. Det var riktigt trevligt att träffa alla jobbarkompisarna igen som var på plats (några saknades). Två av dem ser ni här ovan. Två riktiga och viktiga klippor i min arbestvardag. De ställer alltid upp och hjälper oss andra på Rehabenheten med alla möjliga och omöjliga uppgifter. Tack Bettan och Kent för att ni finns och bl a annat gjorde min första arbetsdag till en bra dag.

Har haft svårt med sömnen inatt så lite trött är jag. Hoppas jag kan sussa bättre inatt. Får ta till något knep annars, typ spikmatta, tråkig bok eller mer drastiskt, klubba i huvudet. För jag vill inte ligga och hetsa upp mig. Det skulle kunna finnas en viss risk för det i kväll nämligen. Har varit på möte med festkommittén för golfklubbens 20-årsjubileum. Vi har planerat, fixat och donat med så mycket trevligheter inför den här kvällen. I lördags gick sista anmälan ut. Vet ni hur många som ville komma? 35 st anmälda. Jag säger då det. Trodde att jag var en festfixare. Har gjort sånt förr i andra sammanhang med lyckat resultat och nöjda festdeltagare. Men tydligen inte. Bara att inse fakta och lägga ned det hela. Betala igen och tacka de 35 som anmält sig. Ge återbud till festlokal. Ge återbud till musiker och andra artister. Se sina förberedelser bara rinna ut i sanden. Ja fy och usch. Idag känns det inget vidare att vara en engagerad föreningsmänniska.

Dagen efter och dagen före.

Min lördagskväll blev ganska bra. Fick träffa en del folk till sist och kom inte i säng förrän kl 02:30. Den började lugn och avslappnad med att min storasyster Tina kom på bastukväll (en av hennes 50-årspresenter). Vi badade ångbastu och drack kall öl tills vi inte klarade av värmen längre. Det finska blodet fick sitt lystmäte där i bastuångorna för ett tag framöver. När vi svalnat av något och Tina valt ut vilket vin vi skulle börja med så satte vi oss till bords och frossade i ost, kex och andra tillbehör. Jag älskar ost men inte min familj. Det gnälls om lukt i kylskåp och lukt i köket osv. Så för att kunna hålla sams med dem brukar jag inte allt för ofta ha massa ostar ligga på lagring i kylskåpet. Igår fick jag en ostätarkompis och det smakade bra, både ostarna inköpta igår och det spanska vinet från 97 som syrran till sist valde. Lyssnade på softmusic i bakgrunden. Tina hann innan maten också prova min spikmatta. Värmeutvecklingen från bastun fortsatte på hennes rygg och hon kände pirrningar långt efteråt i ryggslutet. Får se om hon skaffar en egen eller inte efter provplågningen. När vi suttit i några timmar och mumsat plus lagom öppnat en flaska till ringde telefonen. Det var min man som förvarnade/frågade om att han och några skulle komma på efterfest hos oss. Fåfäng som jag är så tog jag på lite mascara men i övrigt var jag mig helt själv med basturosor på kinderna och håret utan någon stylingprodukt. Det hade min syster roligt åt. Men det bjuder jag på. För utan mascara en sen lördagskväll hade jag sett för trött ut. Några trevliga golfare kom sen förbi och resterna av osten, kexen, div skåpmat från gamla tävlingar gick åt under kvällen plus en del drickbart. Men som sagt jag fick den bästa lördagkväll jag i stort sett kunde fått. Lugn och avkopplande med bara syrran och mer aktiv och högljudd med golfgänget.

Tog det säkra före det osäkra. Har lånat en annan säng än min egen inatt för att inte behöva ligga bredvid den ev fyllesnarkaren. Sovit nästan fram till 9, men fy så hård sängen var. Måste prata med ägaren om hur denne känner det i sin kropp efter en natt. Vill inte att mina barn ska få ryggproblem av sängarna. Känner mig lite trött men inte bakis eftersom jag tog det relativt lugnt med alkoholen. Har lite jag vill göra idag och har en del jag måste göra idag får se hur jag hittar balans i det. Känner mig ganska redo för att åka till Vimmerby för att jobba imorrn. Ett år kvar till nästa långsemester.

Mårskitdag

Bilden är tagen i ett fönster på Bornholms konsthögskola. Glas i massor av färger. Så vackert och får mig att må lite bättre mitt i denna dag.

Jaha så var det dags igen för en sån där riktigt ordentligt hemsk j..la skitdag. Det kändes redan i morse innan jag vaknade. Smärta. Ont. Domnade händer. När jag steg upp kändes det etter värre. Dimsyn. Huvudvärk på gränsen till illamående. Har vänner som tillämpar lösningfokuserat tänk mm. Gör det jag med så gott jag kan. En sådan vän kan säga att du kan bestämma dig för att dagen ska bli bra och smärtfri men sorry, så långt har jag aldrig nått i min utveckling av mina medvetna tankar. Jag måste bara acceptera att i mitt liv finns såna här dagar och göra så gott det går en sån dag, trots kroppens mående. För envis till tusen är jag. Fasiken heller att smärtan ska få ta överhanden. Något försöker den naturligtvis säga mig, t ex att jag inte borde måla fönster, men att få mig att ge upp. Never. Ever.

Har fortsatt att måla på mitt fönster. Har på eftermiddagen varit ute och spelat 18-hål på hemmabanan. Givetvis påverkade mitt mående golfspelet till viss del men mest psykiskt. Snäste av min älskade några gånger när han kommenterade mitt spel. Egentligen är det ju inte honom jag är arg på utan min dimsyn, stela nacke och domnade fingrar. Jag hatar att vara liten, svag och ömklig och ilska är ibland mitt enda sätt att kunna hantera det onda. Det positiva är ändå att dessa dagar inte kommer så ofta numera. Jag lever mer i balans och i mindre stress vilket påverkar mitt mående positivt. Nu ska jag äta god nygrillad färsk laxfilé med inte så nyttiga tillbehör men gott ska det bli. Vin ska jag dricka därtill för dimsyn har jag redan innan och kan lika gärna spä på den ytterligare. Och med ett glas vin eller två innanför golftröjan kanske det kommer att kännas riktigt bra. Hoppas på en mårunderbartdag i morgon!

Nybastad efter regnig runda.

Så här dags brukar jag ligga och sova om jag ska upp och jobba men eftersom det är min sista semesterdag i morrn tänjer jag på gränserna in i det sista. Hade till och med sovmorgon till 8-tiden i morse. Kanske lite sent att börja nu när det är dags att kliva upp 5:15 snart igen. Har fart omkring och gjort div ärenden idag och slipat plus målat på mitt badrumsfönster. Åkte på kvällen ut och spelade golf med äldste sonen. (Har skjutsat ut och senare hämtat yngsta sonen för en runda med en kompis plus skjutsat ut varor till kiosken en vända innan dess så idag har jag ränt ut till golfbanan massvis.) Vi spelade i regndropp, regnuppehåll några minuter och skyfall. Blev både blöta och kalla men vi kämpade tappert på i 18 hål ändå. Hur dum får man va? Eller hur roligt är golf egentligen. Jättekul kan jag säga men INTE när det regnar. Allt blir blött, slipprigt och svårspelat. Så varför göra det på hemmabanan en vanlig augustikväll när man kunde sitta hemma med en god bok eller liknande. Jag har inget bra svar. Bara ett enkelt och det är att jag med flera är en golftok! Ringde hem och bad dottern sätta på bastun och herre gud vad skönt det var att värma sig i den. Känner mig som en annan människa nu. Mer hot och mer finsk. Är ju bara halvfinne men bastu och en del god finsk mat och öl ligger långt upp på topplistan hos mig. Hyvä ilta/yötä!

Målarfärg på fingrarna

Dagen gått fort som vanligt. Grejat med lite här hemma. Mer fönsterputs och målartvättat och grundmålat fönstret på badrummet. Sista fönstret på övervåningen som förvandlats från brunt till (snart) vitt. Höll nästan på att glömma att jag skulle måla det den här sommaren eftersom man lätt blir hemmablind. Skräphögen som alltid ligger där, listen som aldrig blev målad och den vissna blomman som stått i hörnet bakom gardinen ett halvår. Rätt var det är när man har mer tid och vistas hemma mer så ser jag de där grejorna. Då gäller det bara att de inte visualiserar sig för mig samtidigt för då kör det ihop sig i min lilla hjärna. Om det händer försöker jag mig på tunnelseende inte vidvinkelseende. Fokus, kära hjärna, fokus!

Har sett en liten glimt av min brorsdotters lilla son Leon som föddes 27/7. Han låg i sin nya fräscha vagn och var ute och gick med sin söta, fräscha mamma och sin snygga och fräscha farmor. Vet inte vem såg stoltast ut men jag tror nästan att det var farmor Gittan 47 år. Hoppas få se mer av honom en annan dag. Har idag inhandlat ett paket och ska överlämna det vid något tillfälle. Det är ju bara det där med tillfällen som är svåra att få till. Det finns så många underbara människor som jag skulle vilja träffa men det är så mycket som ska klaffa. Allt måste in i almanackan och planeras. Det spontana är nästan helt borta i dag. På lördag är jag sugen på att träffa lite folk. Har inte haft så stort umgänge under semestern utanför familjen och det har på sitt vis varit skönt men nu börjar jag längta efter lite tugg över några glas vin eller nåt liknande. Maken ska ut på egna grejer och jag hoppas att nån nappar på mitt nödrop på Facebook. Men de flesta har säkert redan något inbokat i sina kalendrar. Så är det med min egen också men på lördag har jag ett tomt blad. Öppen för förslag! Är det något jag blivit bättre på med åren så är det att säga JA till mer. Att våga och att vara öppen för nya utmaningar och erbjudanden. Så snälla: Utmana mig! Låter jag desperat så är det inte så illa som det låter. Jag klarar en lugn kväll hemma själv. Jag kan ju alltid måla eller städa eller stryka eller se en bra film eller, kanske bara vara........

Onsdagsmorgon sista semesterveckan

Tog lite sovmorgon eller rättare sagt drog mig en stund längre idag. Gick inte upp förrän kl 7:30. Kroppen känns seg och öm ända upp till huvudknoppen. Tror inte det är något allvarligt som svininfluensan, utan bara kanske en släng av makens förkylning.
Igår var tanken att vi skulle spela golf på hemmabanan. Vädret var inte så bra på fm så jag putsade lite fönster istället. Somliga personer putsar fönster både nu och då, men hör och häpna, våra fönster putsas typ en gång om året. Målsättningen är kanske en gång i halvåret men det är nog bara något fönster i köket som får glänsa två ggr/år. Visst är vi dåliga människor? Men jag lovar det går att leva så och en fördel är att man verkligen ser skillnad när det är nygjort. Det känns så fräscht! Allt ser mycket grönare ut därutanför och allt ser bättre ut när fågelskit, flugskit, spindelväv och dammlager är borta.

Jag fick min golfrunda på kvällskanten istället. Spelade en 18-hålsrunda och jag börjar hitta tillbaka till mitt spel och självförtroende igen. Det lustiga var att jag spelade ok med mina nya två klubbor (ny driver och putter) men bäst spelade jag med en klubba jag fått av Bernt för länge sen och aldrig spelat med. Den har liksom bara funnits med där i bagen. Tog fram den och slog så långt och stabilt ute på fairway så det var helt otroligt. Den måste jag definitivt använda fler gånger.
Idag ska jag till Linköping med Samuel. Han ska på läkarkontroll. Vi kommer nog att göra lite småärenden också. Det gäller att passa på när jag har semester. När jag väl börjat jobba är det svårt för mig att följa med till Linköping. Jag jobbar liksom åt fel geografiskt håll i dessa lägen. Jobbet ja. Snart dags igen. Det känns helt ok att tänka på attt jag snart ska tillbaka till mina goa kollegor i Vimmerby. Några dagar till att hinna med sånt som inte hinns med i vardagen eller lyx som inte går att få till när man jobbar. Som igår. Fönsterputs, 18-hålsrunda och filmkväll till 23:20. Det är semester!

Måndag sista semesterveckan

Idag har jag varit och klippt mig hos min frissa sen nästan 25 år. Har svårt att hitta någon ny. Har inte ens letat. Yvonne har fixat mitt hår i så många år nu, tom min bröllopsfrisyr för 21 år sen. Vem skulle jag hitta istället? Hon känner mig och mitt hår utan och innan. Behöver inte säga så mycket utan hon fixar mig och pratar och jag hummar med och vet att från och med nu och några veckor framåt ser jag hyfsad ut igen. Så känns det idag med. Ser helt ok ut för att vara jag!

På eftermiddagen har Bernt och jag varit på synundersökning i Linköping. Min syn hade inte förändrats på tre år och jag stod inför ett riktigt I-landsproblem: " Skulle jag beställa nya glasögon även att jag inte behövde?" Började prova bågar mest för skojs skull medans Bernt var inne för sin synkontroll. Hittade genast flera stycken jag ville ha. Så jag antar att mitt beslut inte var så svårt trots allt. Beställt tre nya glasögon för priset av ett par. Så om en månad har jag sex par glasögon att välja mellan. Fasen vad ska jag ha på mig på söndagar?

Mellan dessa besök har jag grejat med lite av varje. Ser både det ena och andra när jag är hemma, både trevliga saker men också mycket saker som vi skulle behöva ta tag i. Gäller att fokusera på en eller två saker åt gången för att inte deppa ihop. Måste ta ett allvarligt snack med barnen om att alla får ta ansvar över sina saker. Kan vi börja där är mycket gjort. Chipspåsar och tomflaskor som ligger här och där. Kallepocketar som finns på toan, köksbordet, köksstolar osv. Tomma toarullar som sitter kvar på hållaren samt ligger 2-3 st under på golvet. Tvätt både smutsig och ren som ligger överallt i huset. Ja visst, ytterligare ett I-landsproblem men det är ju i ett sånt land jag bor så mina vardagsproblem finns där och just nu är jag inne på att de måste få en lösning. Nu ska jag lyfta på min röv och fundera på om jag ska dricka earl grey eller svartvinbärste och om jag ska läsa min bok eller min tidning innan jag somnar. I-landsproblem kan vara nog så jobbiga för en kvinna i sina bästa dagar.

En vecka hemma

Hemma igen efter en underbar och avkopplande semester i Skummeslöv med omnejd. Med mig därifrån har jag ett semesterlugn men sug efter att jobba lite hemma innan arbetet börjar igen. Annat trevligt ifrån veckan är min golfvinst på Båstad GK, lite solbränna, golf med Susanne och härliga dagar med min pappa. Han är verkligen inte svår att ha med på saker. Hänger på det mesta och är en väldigt lugn och trevlig prick. Roligt att han ville följa med på vår västkustresa och mamma har haft semester hemma utan honom och verkade nöjd med det, när vi lämpade av honom och packningen hemma hos dom. Tack än en gång Susanne för att du lurade oss till ert Paradis, din Bjäregolfklubb och att spela tävling på anrika Båstad GK!

Just nu tv-paus i Casanova-filmen. Har hunnit med en 9-hålsrunda med maken på Björndal. De första 4 hålen gick inget vidare med nya puttern men de 5 sista gick det bättre. Med lite träning ska min nya fina putter och jag bli ett med varandra. Hoppas hinna spela mycket golf min sista semestervecka. Hoppas också att kunna avklara lite projekt härhemma. Ska försöka komma upp om mornarna och fokusera på något projekt i taget. Hoppas komma i säng om kvällarna med en stor härlig nöjdhetskänsla över det jag hunnit med under dagen. Både avkopplande saker och mer nyttiga aktiviteter. En semestervecka kvar. Härligt!

Slappat men börjar bli sugen

Jag i stugans kök där jag tillbringat en del tid.

Grabbarna med kvällsmaten serverad.

Idag har jag haft en riktig semesterslappardag. Förutom att fixa käk så har jag inte gjort ett vettigt handtag. Pappa och jag åt frukost vid 7:30, de andra hade sovmorgon. Tog en promenad tillsammans med min far till sockerbagaren. Där var kön så lång så att den gick ända ut i gatan. Helt otroligt vad folk kan göra för att få en färsk fralla till frukost. Häromdagen när vi var där var vi själva, men då var det eftermiddag. Samuel ville anmäla bageriet, de sålde nämligen negerbullar. Idag köpte vi fyllda munkar och mazariner. Höll emot suget av färska frallor eftersom vi visste att vi hade så mycket bröd och annan mat som vi var tvungna att äta upp idag. Kaffe och munk vid 10-snåret. Jag solat att lagat lunch mellan 11-13:30. Grabbarna iväg på lite kortare sightseeing. Köttfärslimpa mm vid 13:30. Em-kaffe med mazarin vid 15:30. Mer solande och boulespelande fram till solen mer eller mindre gått bakom lättare moln. Kände framemot kvällskanten att det började krypa i mig så då tog jag ytterligare en promenad bort till Mellby strand. Dags så att laga restkvällsmat/middag. Vi hade tre ynka öl kvar som vi nu andäktigt druckit upp. I morrn blir det städning och hemfärd. Börjar längta efter att sätta händerna i någon arbetsuppgift där hemma igen. Det är inte utan att man börjar bli lite sugen som gubben sa, inte min alltså men säkert någon.

Gudagott att leva

Idag har Bernt och jag spelat en golftävling på Båstads GK. Vindspelets fyrboll-bestboll. Vi var med i B-klassen och kom på 19 plats av c:a 40 lag. Hade 35 poäng. Resultatet kunde alltså varit mycket bättre men det är inte alltid resultatet som räknas (trots att jag är en tävlingsmänniska). Vi har i alla fall spelat på Båstads nya bana och den var fin men allt annat än lättspelad och hettan var otrolig. Solgass mitt på dagen och 29 grader i skuggan. Solsting minst. Inte konstigt att jag såg ut som en kokt kräfta mellan varven och fick hjärnsläpp ett par tre, tjugo gånger. Men något roligt inträffade dock. Jag VANN B-klassens tävling närmast flagg på 17:e hålet. Låter kanske lustigt, men ingen kom närmare än mina 4,02 meter. Var tvungen att ringa och kolla hur jag låg till när tävlingen var färdigspelad och ja jag hade vunnit och var tvungen att åka upp till Bratsen och hämta ut mitt pris under en storartad prisutdelning ikväll. Och det var det verkligen värt. Jag vann ett bättre pris än t ex både första och andrapristagarna i den ”riktiga” tävlingen (de vann golfbagar och tro det eller ej radiostyrda bilar). Själv vann jag en jättefin ny putter som kanske kan fås för 1500kr på någon outlet. Nu måste jag alltså bli bättre på att putta. Ja en helt ok golfdag i Båstad för min del. Grattis Cecilia!

Kvällen är fortfarande ljummen och solnedgången så vacker över havet att man kan gråta. I morrn måste vi börja tänka på hemfärd. Usch. Jag skulle nog kunna vänja mig vid det här Bratslivet annars. (Om Bernt bara hade lite hår att kamma bakåtslick med.) Törs inte tänka på hur bankkontot ser ut. Men gott är det.

Perfekt semesterdag

Sitter här mätt och belåten efter en helt underbar dag. Grillat fiskspett till mig och färsk fläskfilé och lammgrillkorvar till grabbsen/gubbsen. Smakade delikat! Idag har alla fått mkt av vad vi önskade av vår semester. Jag har fått sola och bada i flera/kanske FÖR många timmar känns det som. Vi var till ett havsbad som heter Vejby strand. Där fiskade Samuel krabbor som om han aldrig gjort annat. Han har prata om att fiska krabbor ända sen vi kom hit och idag blev det av. I med snöret med en klädnypa i änden och räka i den sen kom den ena krabban efter den andra krypandes. Så lätt! Bernt och pappa åkte iväg en stund för att titta på utställningen om tunnelbygget genom Hallandsåsen. När sol och bad började kännas bra åkte vi till Torekov men där var så mycket folk att vi inte orkade leta parkering. Fortsatte istället mot Boarp och inhandlade delikatesserna till kvällen (och jag lite mer fina saker till hemmet). Var vid det här laget vrålhungriga (min matklocka hade ringt för länge sen). Köpte med oss mackor och dryck och satte oss på parkeringen på Italienska vägen där utsikten går ned mot havsviken utanför Båstad.

På förkvällen har Bernt och jag varit på en shoppingtur till golfbutiker. Kan erkänna att vi köpte lite mer den här gången men höll oss ändå på en lagom nivå. Har köpt en ny driver båda två. I morrn ska jag verkligen utmana mig själv. Har gjort något vågat. Man måste våga lite ibland. Mitt favoritcitat här bredvid är något jag försöker att rätta mig efter i livet när jag står inför utmaningar. Mer om detta en annan dag. Nu ska jag smörja in mig med After Sun, känns som om det behövs. Hoppas på en god natts sömn inför morgondagens utmaningar!

Sol i paradiset

Pappa och jag med Kullens fyr i bakgrunden.

Idag har vi turistat under eftermiddagen. Åkt ned till Höganäs. Där fick jag mitt lystmäte. Shopping på keramik- och glasoutlet. Vilka fynd det känns som vi gjorde. Riktigt trevligt att få med sig grabbarna på affärerna. Fortsatte sen till Kullen, Kullaberg osv. Vilken fin golfbana det låg däruppe. Den måste jag/vi nog prova men inte den här semestern. Har också hunnit sitta i solen lite grann idag. Den lyser så starkt och den är så efterlängtad. Läser i Aftonbladet att det kommer att vara fint väder fram till jag ska tillbaka och jobba igen. Så gott! Njuter! Pappa sitter utanför i solen och slumrar lätt. Bernt följde med Samuel ned till havet där han ska bada. Inget fint strandbad härutanför precis men nån dag hoppas jag på ett dopp i det blå innan vi far hem. Ska laga mat nu. Solen glittrar i böljorna och det är SÅ vackert. Öppnar kanske en flaska rosé och skålar för livet, vädret, havet och semestern. Skål!

Bjäre GK och Pizza

Igår spelade Bernt och jag golf på Bjäre GK med Susanne. Vi hade en trevlig golfrunda och Susanne var en generös och bra guide på banan. Banan var fin och utsikten enorm bitvis eftersom banan ligger uppe på Hallandsåsen med utsikt åt flera håll. Bernt spelade snett men bra och fick 36 poäng, Susanne som hade fullt upp med att vara vår guide fick 26 och jag som inte är i fas med någon klubba eller något slag fick 25 poäng. Men det var roligt ändå och jag känner att det gav mersmak. Skulle vilja spela golf varje dag resten av semestern men det skulle nog inte vara så roligt för Samuel och pappa. Hur som helst en härlig golfdag igår. TACK snälla Susanne för att du ville spela med oss. Förväntar mig att du tar med klubborna vid nästa Kindabesök så ska vi återgälda din guidning.
Efter golfrundan mötte pappa och Samuel upp oss igen. De hade bilen på egna äventyr. En kall öl/cola intogs på klubbens uteservering innan vi hungriga åkte ned mot Båstad. Tänkte prova den goda fisksoppan på Hamnkrogen som Susanne brukar rekommendera. Hamnkrogens kök var dock stängt några timmar fram till 18 så vi hamnade på Pepes Bodega med stora goda pizzor istället. Efter all friskluft så smakade det ljuvligt och så slapp JAG laga mat också. Kvällen tillbringades i och omkring stugan. Solnedgången över havet var helt bedårande vackert. Idag vet jag inte riktigt vad vi ska göra ännu men solen skiner och det verkar bli en härlig dag.

Internetuppkopplingsproblem

Så jobbigt att försöka flera hundra gånger men inte lyckas. Att komma in på Internet via mobilen har varit svårt i stugan. Har nu lyckats en kort stund så bäst att passa på att skriva som tusan. Vädret har varit emot oss denna resa hittills. Regnat konstant. Varit värsta höstovädret och mörkt inomhus. Hoppas verkligen att det vänder snart. Det blir allt svårare att hålla humöret uppe. Igår åkte vi en sväng till Ängelholm där vi bl a var inne en sväng på Dormy en golfbutik med mycket humana priser. Hittade dock inte mycket. Själv handlade jag för 136 kr och Bernt funderar på att åka tillbaka en annan dag för att provspela en ny driver. Det blev ju en billig historia eftersom jag räknat med måna tusenlappar. Efter detta inköptes mat för dryga tusenlappen. Hade tre vilsna karlar som gick i mitt släptåg inne på ICA Maxi. Hem och lagade lunch (vem tror ni får göra den och all annan mat på denna semester). Blodsockret var då lågt men efter mat och kaffe + Wienerbröd var balansen återställd och jag tyckte bättre om mina grabbar igen. Eftermiddagen åkte vi en tur till Båstad. Kvällen gick jag en egen promenad i MITT tempo på stranden. Bernt, Samuel och pappa gick själva åt ett annat håll. (Skönt att vara för sig själv en stund.) Fixade kvällsmat och gjorde 233 försök att komma ut på Internet utan att lyckas.

Idag är en golfrunda inplanerad med Susanne, vår hyresvärd. Bernt och jag ska ta oss till Bjäre GK och 11:30 ska vi tre gå ut. Vill verkligen att det ska bli av. Pappa och Samuel tar nog bilen och gör något annat under tiden. Längtar efter bättre väder. Snälla solen kom och lys på oss.

Regn och åska i Paradiset

Sitter med en kopp kaffe bredvid mig. Gott! Lyckades få till lite gott kaffe trots att jag inte kunde göra kaffe i perkulatorn (glömde sladden hemma). Vad mer har vi glömt denna gång? Toapapper, mobilladdare och friska halsar och näsor. Morfar/pappa kom vi ihåg att ta med i allafall.

Åska och regn över Susannes paradis idag. Har inte bestämt vad vi ska hitta på idag. Definitivt inte stranden i alla fall. Lite matinköp måste göras så något åker vi nog och tittar på och sen handlar. Hoppas vädret blir bättre tills imorrn. Då ska Bernt och jag spela golf med Susanne på hennes hemmabana på Bjäre Golfklubb. I övrigt så är huset och läget kanon. Inte många meter ner till havet. Utsikten är bedårande (även om man inte ser så långt idag). Hoppas på en skön vecka här på västkusten. Kan också nämna att det är vissa problem att komma ut på Internet via mobilen men äntligt fick jag till några rader. Känns bra. Hoppas ni alla har det gott i sommarsverige för det har vi trots förkylningar och dåligt väder.

Slutkörd semesterfirare

Idag har här jobbats. Har klippt gräs, tvättat 4 maskiner, strykt tvätt, städat..... Ja jag skulle kunna göra listan full men hur kul är det att läsa om sånt. Det tycker jag inte själv så jag ska inte tråka ut någon annan med att räkna upp mina göromål som utförts av mig denna första dag i månaden augusti. Har en del kvar än att göra men tog en liten skrivpaus. Bernt och Samuel har ju varit i Vimmerby med omnejd hela dagen så ingen hjälp därifrån förrän nu. Maken är och tvättar bilen in och utvändigt och sonen har precis städat kaninburen och ska nu packa sin väska. De båda äldsta barnen har varit hemma men inte har jag haft så värst mycket nytta av dem precis. Vet att vi är alldeles för snälla och borde ställa högre krav på att hjälpa till hemma. Istället blir det ett och annat utbrott från föräldrarnas sida när de latmaskarna inte lyfter ett finger. Om sanningen ska fram är dottern kanske snäppet bättre på att hjälpa till utan tjat än vad äldste sonen är. Det ligger väl i de kvinnliga generna.

I morgon far vi iväg till västkusten på en semestervecka. Har hyrt en stuga i Skummeslöv av Susanne, en Facebookvän. Tänk så mycket nytta man har av facebook! Det är därför jag orkar knega på här hemma. För jag vet att snart får jag koppla av. Jag hoppas att solen kan titta fram några dagar på den här semesterresan. Ser mig själv ligga och slappna av i solens sken med havet brusande i bakgrunden. Grabbarna kan gärna få åka iväg på egna små utflykter så kan jag bara rå om mig själv. Har också tänkt spela golf en eller två dagar. Förutom Bernt, jag och Samuel så följer min pappa med. Det ska bli trevligt. Men som sagt det är inte förrän imorgon efter Samuels sista match som vi åker, så bäst att sätta fart med det som är kvar att förbereda. Klockan åtta en lördag kväll, vad kan väl vara roligare än att packa?