Magen är mätt. Huvudet är trött. Faten är diskade. Resterna är inpackade i kylen. Vem hade trott det ändå? Att det skulle gå att genomföra min söndagsmiddag med den äldre generationen idag. Bara några dagar efter att jag låg utslagen i sängen. Men så blev det i alla fall. Och jag är mycket piggare fast man känner små trötthetsattacker som smyger sig på mellan varven. Det är så skönt när man känner att livet återvänder.
Jag är ingen rolig person när jag är sjuk. Envis och stolt som jag är. Svårt att be om hjälp som jag har. Svårtolkade signaler som jag sänder ut. Där ett nej kanske betyder ja (ska jag göra nåt för dig?) och ett ja egentligen är ett nej (orkar du göra det?). Men nu är jag nästan mitt gamla vanliga jag igen och då går de egenskaperna an.
Haft våra föräldrar och en faster på söndagsmiddag med anledning av att jag fyller år nästa helg. Har inte tid att ha dem då så därför fick det bli idag. Har fått fina presenter och blommor. Nu har jag några dagar på mig att fixa till det stora mingelpartyt. Imorrn är det åter till jobbet. Längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar