Årets första joggintur

Fick med mig Bernt som joggade lite försiktigt med sina skadade och opererade knän mm.

Den finaste träningsplatsen på jorden!

Vackra vägen

Kunde sprungit mer men höll igen. Man ska starta försiktigt.

  

Var duktig och både varvade ned och stretchade.

Jag har inte varit ute och sprungit/joggat sen i mitten av december. Inte hade jag då trott att det skulle gå så här lång tid. Men diverse annat har kommit emellan såsom snö, sjukdom och slöhet. Det som ändå är värt att lyfta som något positivt är att jag hela tiden ändå varit medveten om att det bara är ett litet uppehåll. Så småningom skulle jag vara på banan/löparspåret igen. Jag ser min självbild nu ändå som en person som KAN och gillar att jogga. Tidigare har jag under flera år inte sett på mig själv på det sättet.

Idag fick jag med Bernt ut. Han har ju och har haft stora problem med knän och annat som spökar i benen så ibland har han svårt att gå till och med. Men idag ville han följa med och testa. Vi sprang inte ihop men efteråt gick vi ett nedvarvningsvarv tillsammans. Vi lyssnade på fågelkvittret, drog in doften av våren och njöt av morgonluften som gav hopp om livet. Innan jag hoppad in i bilen stretchade jag också lite.