Seghet och Mors dag

Ibland måste man väl få va lite seg? Har haft en period nu med extrem pigghet för att va mig, så jag antar att det är lite bakslag på det som kommer nu. Annars är det lite pirr och otålighet inför onsdagens eldprov som Anhörigkonsulent. Ungefär som en travhäst känner sig inför ett viktigt lopp. Jag har det största fokuset på detta projekt just nu. I alla fall på jobbet. Jag ska då ha en sommarfest för anhöriga och frivilligarbetare. Ett 70-tal personer på mat och underhållning. När jag fått denna dag överstökad kan jag gå vidare med andra spår. Och många spår finns det att ta tag i och gå på i mitt nya jobb.

Igår var det mors dag och den slutade med ett raseriutbrott från den kära modern. Egentligen tycker jag inte att det är nåt att fira men samtidigt är det lite kul om ens barn tänker på en och uppmärksammar en lite mer nån gång per år. Två barn kom med lotter och ett barn har inte ens skänkt mig en tanke. Jag slet hårt med mat mm och inte fick jag nån hjälp. Maken klippte gräs så det var ok men de hemmavarande barnen kunde väl hjälpa till lite utan tjat? OK de hade ju köpt lotter men uppskattning på annat vis är ju också härligt. Hur det var så slutade dagen i att jag fick nog nånstans. Det kändes inte som MIN dag. Därför har jag skrapat lotterna idag istället och vann på 4 av 8. Tack sönerna för detta! Nu har jag 190 spänn att unna mig nåt för.

Bilder från balen

Idag var det dags för dotterns bal. Jag har aldrig varit med om en bal så jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Vi tyckte t ex att vi var ute i god tid när vi kom 1 timme och en kvart före det började men shit fick vi. Kön var så ringlande lång runt hela Cloetta center. De första hade nog kommit vid kl 12 (fyra timmar innan). Vi fick därför inte de bästa platserna men hela tillställningen var oerhört mäktig och fin att titta på. Inne i ishallen kunde jag inte ta några vettiga bilder. Efteråt fick vi däremot jaga dottern med kavaljer och kompisar för att kunna se och kunna plåta detta stora ögonblick. Just nu är jag förbi av trötthet av alla intryck och känslor som genomsyrat mig denna dag. Nedan kommer lite bilder i alla fall.

Gustav och Susanna

De var så fina ihop!

Kusinkärlek, Agnes och Susanna


Trädgårdsföreningen

Champagne mm

Dags för rännstensgång

Det sista mamma sa var: Du kanske inte ska dricka så mycket mer. Nedan ses Susannas reaktion på den kommentaren.

Inte min grej

Igår kväll var det dags för min efterlängtade torsdagstävling med grabbarna och gubbarna på Kinda GK. Lagom när vi åkte ut till banan öppnade sig himlen och regnet slog mot bilrutan. "Det kanske går över", tänkte jag. Men himlen såg jämngrå ut. Ingen ljusning åt nåt håll. I lottningen blev det sen jag och maken ensamna i en boll. Det blev alltså ungefär som en vanlig golfrunda. Inget ombyte. Inte för mig och framförallt inte för stackars honom.

Regnet höll på konstant de 9 första hålen men var mer återhållsamt de sista 9. För mig spelade det dock ingen roll att det blev lite bättre väderleksmässigt. Jag spelade urdåligt. Det var blött på banan och därför svårspelat. Jag var blöt och därför på dåligt humör. Min utrustning var svårhanterlig och därför jobbig att använda. Den var blöt, halkig, skitig och svår att komma åt med regnskydd på osv. Fingrarna var blöta och kladdiga och jag tror ni förstår. Det var verkligen inte min kväll igår och allt det här fick maken stå ut med. Själv spelade han helt OK i skitvädret som var. Jag vet att jag måste kunna göra det och hoppas på att bli bättre på det. Men att spela golf när det regnar är INTE min grej!

Student i huset

Har gått igenom denna period en gång förut men ändå på ett annat sätt. Inget barn är den andra lik. Behovet ser också olika ut. Så även om man som förälder har intentionen att försöka vara rättvis så funkar det ju inte med millimeter-rättvisa. Jag menar, sonen ville inte dansa bal men bodde på annan ort under sina studieår osv.

Just nu står vi mitt i de sista veckorna av dotterns gymnasietid. Hon får givetvis göra grovjobbet och t o m finjobbet med sina studier MEN just nu är dottern dyr i drift kan jag lova. Hon behövde ytterligare pengar idag till det sista inför lördagens bal. Skulle föra över lite via Internetbanken. Väl inne på mitt konto, som jag för övrigt har dålig koll på just nu, så fanns det endast ynka 74 spänn kvar. Pengarna rullar just nu och lönen dröjer ännu några dagar. Fick istället länsa sparkontot som också börjar gapa tomt. Det finns ju ändå mycket som är trevligt med allt det här. Som att få gå och lyssna på konserter med dottern på scen, få titta på bal för första gången i mitt liv och snart gratulera ytterligare en nybliven student i vår familj.

Morgonstund har guld i mun

Jag fortsätter mina tidiga morgonpromenader. Det fungerar riktigt bra. Vissa mornar är de första fem minuterna lite morgonsuddiga då jag inte riktigt gnuggat sömnen ur ögonen men det går över efter en stund. Det är fridfullt och njutbart att vandra iväg nångång mellan 5:00 och 5:15. Men inte är man ensam ute trots den arla timmen. Nej nej. Där finns hundägare som är ute med vovven på en kissrunda. Långtradare som susar förbi. Cyklister på väg till sitt jobb. Bussar som kör iväg mot Linköping och resenärer som kommer gåendes eller via bil för att kliva på. Hur det är så är det härligt att se ett samhälle och dess befolkning vakna så sakteliga.

Pingsthelg

Har haft en helt fantastisk underbar helg. Upprymd sitter jag här när jag egentligen borde sova men det är så härligt ute just nu så jag skulle vilja stanna tiden och bara njuta. Denna helg har jag hunnit med hur mycket som helst känns det som. Golftävling. Grilla x flera. Städat. Bakat. Och jobbat i trädgården. Var tvungen att plocka fram kameran och försöka få ned lite av känslan ute just nu. Här kommer några av dessa bilder.

Lite av mitt trädgårdsarbete syns i denna rabatt.

Här håller maken på med sitt stensättningsarbete.

Jag är inget proffs men det är kul att försöka formklippa.

Äppelblom



Päronblommor

Syrenblommor på gång

Så vacker som bara en tulpan kan vara

Hoppas på en ny rutin

När jag var borta i Varberg nu i veckan kunde jag unna mig lyxen av en morgonpromenad innan frukosten. Normalt sett så går det ju inte i min vardag men nu var jag ute två mornar och gick i den underbara försommarvärmen. Med dofter och morgonljud runt omkring mig. En fridfull känsla omslöt mig och frukosten smakade ännu bättre efter denna lyx.

I min vardag hemma funkar inte detta. Synd om mig eftersom jag går upp vid 5-hugget varje morgon och har fullt upp ända tills jag ska springa iväg till mitt tåg som går 06:25. Till och med att jag knappt hinner det jag ska och kommer precis innan tåget avgår vissa mornar. Det går helt enkelt inte att trycka in en morgonpromenad i detta kaos. Omöjligt!

Det är då Mikael Anderssons (armlös, benlös men inte hopplös) ord ringer i mina öron. Han går nämligen igång på ord som omöjligt, går inte, kommer aldrig att funka. Det är då han tänker "Är det här sant? Jag måste prova. Det kanske tar lite tid och kommer kräva mycket envishet men jag ska få det att bli möjligt." Så vill jag också kunna tänka ibland. Varför inte lika gärna nu med mina morgonpromenader? Är det verkligen omöjligt?

Boken jag kommer köpa

I två mornar nu har jag gått upp i vanlig tid och ändå lyckats gå en promenad på 35 minuter. Att jag sen äter frukost senare på tåget och på jobbet gör att jag hinner med det här. Jag kan ju knappast snacka rutin ännu efter 4 dagar men jag hoppas på det. För jag mår verkligen toppenbra av denna promenad. Får liksom effekt av den hela dagen. Kan jag så kanske du också kan. Vända det omöjliga till något möjligt. Lycka till!

Lite bilder från Varberg

Svårt att förmedla känslan av en härlig hotellvistelse. När man checkar in och tror man ska få ett litet skyffe till enkelrum men får en av sviterna med havsutsikt. Kändes i alla fall fantastiskt och för att ni ska få en liten inblick kommer här några bilder.

En av mina morgonpromenadvägar

Köket

Vardagsrummet

Kollade lite på tv innan jag sussade.

Här sov jag gott under två nätter.

Mitt eget spa i badkaret på rummet. Hade sällskap av ett glas rött!

Utanför mitt fönster gick båtarna till Danmark.

Hittat rätt

Jag är en person som kanske haft lite svårt att veta vad jag vill bli när jag blir stor. Vet inte om jag är färdig ännu. Tror egentligen att det är bra att byta mellan varven. Inte stagnera helt utan fortsätta att utmana sig själv och utvecklas. Livet igenom. Hur som så känns mitt nya jobb som att jag kanske hittat rätt. Om inte för alltid så i alla fall just nu. Anhörigkonsulent är ett spännande, utmanande och engagerande jobb som passar mig förträffligt. Så känns det i alla fall idag efter första dagen på Anhörigriksdagen i Varberg. Knyter kontaker. Lyssnar på anhörigvårdare som delar med sig av sina erfarenheter, sitt liv på ett lysande och starkt sätt. Lyssnar på politiker, tjänstemän, människor som brinner för anhörigperspektivet. Och det är inspirerande till tusen.

Den sista som föreläste idag var Mikael Andersson med armlös, benlös men inte hopplös. Har hört och sett honom förut på tv men inte i verkligheten. Med sitt livsöde och sin syn på livet slår han an på en sträng hos mig som säger: Ingenting är omöjligt! Se hinder som en utmaning! DU bestämmer om du VILL lyckas. Med ett leende ska jag nu dra mig tillbaka till min svit för en sista natt i Varberg.

Njuter

Nyss intagit en nyttig och god frukost. Spirulina juice. Smothies. Nyttigt bröd. Frukt. Osv. Var en av de första 10 personerna i matsalen så äggen var inte klara. Enda missen. Innan dess har jag unnat mig lyxen av sovmorgon till kl 06:00 och en härlig långpromenad vid havet. En bra start på dagen helt enkelt. Sånt jag inte kan göra i vardagen. Men all denna lyx. Jag skulle faktiskt kunna vänja mig. Mmmmmmm.

Värsta sviten

Checkat in på Comwell Varberg Kurort. Ett fantastiskt ställe. Synd bara att jag inte tagit med mig min baddräkt så att jag kan njuta av alla bad mm som finns här. Men ok jag är här för att jobba. Ska under två dagar insupa kunskap och knyta kontakter med andra personer i Sverige som jobbar med anhörigfrågor. Har redan träffat flera stycken och fått massor med inspiration. Och det redan innan själva anhörigriksdagen startat. Vilka spännande och lärorika dagar detta kommer bli!

Det bästa av allt är i nuläget ändå mitt rum. Känns som om jag fått en svit alldeles själv. I alla fall är det tre rum. Sov-, vardags- och matsalsrum (med kök). I badrummet finns ett badkar. I brist på baddräkt får jag som inte har badkar hemma vara glad att jag nu kan ha ett litet minispa uppe i min svit istället. Ska gå och ta mig ett glas vin och krypa ned i min gigantiska lyxsäng. Ok lite kanske jag saknar min älskling därhemma i en sån stor säng. Nästa gång får han följa med så kan vi njuta tillsammans.

Till Västkusten

Nu kommer snart mina kollegor från Kinda och hämtar upp mig. Vi ska åka på Anhörigriksdag i Varberg ett par dagar. Min första. Ska bli jätteintressant! Mitt nya jobb innebär så mycket annorlunda inslag. Som att åka på en sån här sak. Folk från hela Sverige samlas för att diskutera och lyssna på frågor som berör anhöriga. Anhöriga till barn, fruar, män, föräldrar som har en sjukdom, funktionsnedsättning eller liknande. Närstående/drabbade av alla de sorter. Politiker. Tjänstemän. osv.

Väskorna är packade i tid för en gång skull och jag är redo för att insupa kunskap och insikter som jag använda i mitt nya jobb som anhörigkonsulent.

Nu är den slut

Fyra dagars ledighet är till ända. De susade förbi i en väldig fart men jag/vi har försökt fylla dem med lite av varje. Både hemarbete, socialt liv, avkoppling, och fritidsaktiviteter. En skön blandning helt enkelt. Lite mycket snabba kolhydrater har nog tyvärr slunkit ned i magsäcken och direkt börjar den kära volangen jäsa och breda ut sig över linningen. Inget skönt eller snyggt alls. Så lite bättring måste införas.

Imorrn har jag en annorlunda dag. Har bara skett nån gång tidigare i mitt liv. Men det ska bli skönt och innebär att jag inte behöver gå upp vid 05:10. Jag ska nämligen arbeta hemifrån. Vilken lyx! Mitt nya jobb innebär att jag kan göra såna saker ibland.

Solen tittar fram

Vad glad jag blir av att se solens strålar ge extra glans åt den fina skira grönskan som är ute nu. Efter en massa regnande känns den så välkommen, solen. Vad ska jag göra för att dra nytta av den? Spela golf. Ja det låter som ett bra alternativ. Men ännu vet jag inte mer än att jag vill vara ute idag för imorrn kanske det regnar igen.

Lite seg känner jag mig. Jobbade som sjutton hemma igår. Bakade finska surdegslimpor och lite annat mer onyttigt bröd. Gjorde diverse ärenden ute i ett fullproppat Kisa. Fredag och klämdag. Hela byn verkade vara ute på torget. Städade och lagade mat. På kvällen hade vi trevliga gäster. Att det ska vara så svårt att få till en träff ibland. Till och med med sina grannar. Nu blev den i alla fall av och grannpojken charmade hela vår familj. Så go som bara en 1,5 åring kan va. En back med barnens gamla leksaker kom fram och både vår 13-, 18- och 20-åring turades om att ta sig tid att leka med lillkillen. Härligt att se!

Nu ska jag gå och fånga dagen.

Ledighet

Ledighet. Det ordet klingar så fint men va fasen, snart är första dagen av fyra lediga dagar till ända. Vart tog timmarna vägen? Steg upp vid kl 6 för att hinna vakna och få bort värsta stelheten innan dagens golftävling. Men inte hjälpte det. Kom trea av tre personer i damklassen med hur uruselt resultat som helst. Vet inte vad jag ska skylla på. Vädret. Otur. Klubborna. Kroppen. Humöret. Till syvende och sist kommer det tillbaka på mig själv. Idag var jag verkligen urkass på att spela golf. Thats it. Men hur pinigt är det inte att gå upp och ta emot pris + applåder när man streckat NIO HÅL (av 18) och fått ihop 18 poäng (av 36). Jag tog bara emot ett pris och överlät det andra till 4:an i herrarnas A-klass. Nån måtta får det väl ändå va!

Har svårt att få tummen ur och göra nåt vettigt. Vill så mycket när jag blir ledig och har svårt att prioritera och komma igång. Jag vill kunna få lite gjort av allt som släpar och samtidigt koppla av. Visst är det dumt att sitta med beslutsångest när man nu äntligen är lite ledig? Imorrn kommer jag nog vara lite mer effektiv. Kommer inte förstöra dagen med nån golf i alla fall. Tror jag. Nähe här går inte an att sitta. Bäst att göra nåt mer innan jag tar kväller.

Dagarna försvinner så fort

Inne på andra veckan i mitt nya jobb som Anhörigkonsulent. Dagarna går så fruktansvärt fort. Vissa dagar sitter jag helt ensam på mitt kontor och timmarna flyger iväg tills det är dags att gå iväg till tåget. Vad gör jag då? Det vet i sjutton. Finns hur mycket som helst att ta tag i. Det gäller att inte få panik för det jag inte hinner utan försöka se det jag gör istället. Men det är ju just det. Allt flyter ihop. Ska jag ändå summera så är det ungefär det här jag ägnat mig åt: Skriva broschyr, planera och bjuda in till stor sommarfest för anhöriga mm, ingå i olika nätverk, bedriva gruppverksamhet, närma mig mina nya kollegor och många telefonsamtal. Det kanske inte är så lite egentligen. Med mycket planering, struktur och framförallt prioriteringar håller jag mig flytande.

Det finns personer som velat bli kontaktade av mig sen 2,5 månad tillbaka. Människor som är ensamna eller i behov av stöd i sin roll som anhöriga. Men jag har inte hunnit....ännu. Normalt sett skulle jag egentligen må jättedåligt av att "svika" behövande människor på det sättet. Men lustigt nog så kan jag leva med det. Jag är inte mer än människa jag med och så småningom när jag hinner så ska jag ta itu med dessa telefonsamtal.

Man måste lära sig att vara nöjd, måste lära sig att det här är Good Enough!

Rolig damtävling

Idag stod jag inför en av mina nya utmaningar: Att åka iväg i Östergötland och tävla mot andra golfdamer i Ladies tour. Lite pirr fanns med i bagaget bland all annan packning. Åkte med golfkompisen Maggan till Åtvidabergs GK. Hennes lilla golf var ganska full med alla våra grejor. Gick i en boll med en dam från Åtvid (som förövrigt vann dagens tävling i min klass på 73 slag) och en dam från Linköping. Vi hade trevligt och var ganska jämnspelta. Känns bra att spela med damer som ligger ungefär på samma handikapp som en själv. Då ser man att ens egna slag är ganska ok. (När man spelar med herrar kommer de nästan jämt längre.)

Mitt mål med dagens slaggolf var att spela så ok som möjligt samt att klara av "Långa sjö" (ett par fem hål som jag aldrig klarat tidigare). Jag spelade faktiskt riktigt hyfsat. De flesta slag satt, bara inspelen som krånglade och jag klarade Långa sjö med bravur. Hade en bra score på gång men tappade slag på sista/18:e hålet. Typiskt mig att börja fundera och darra. Efter att jag dragit bort mina slag fick jag 77 slag vilket räckte till en 5:e plats i B-klassen och vann en golfhandduk (se ovan). Maggan kom 2a på 75 slag plus att hon vann pris för närmast flagg. Bilen blev därför ännu mer packad på hemvägen än ditvägen. Kul!

Känner mig trött men faktiskt jätteglad för att ha klarat av min första damtävling med "bra" resultat. Jag är på G mot att bli en bättre golfspelare helt klart!

"Kise Marken"

Ja då är den väl i det närmaste över. Knallarna packade ihop tidigare i år, säkert pga vädret och dålig försäljning. Kise Marken vår kära gamla tradition som återupptogs av Lions i maj 1960. Tidigare har det varit en välbesökt marknad från när och fjärran. Lite av en hemvändardag för många utflyttade Kindabor. Idag var det lite glesare med besökarna. Troligtvis berodde det på vädret som verkligen är uruselt idag. Kallt, regnigt och blåsigt. Inte alls nåt bra marknadsväder.

Är inte en person som är emot förändringar egentligen men kan tycka att det är lite synd när man förändrar ett vinnande koncept. Kise Marken har tidigare återkommit vart tredje år och därför var det en stor grej det år som det inföll. Nu har man marknaden varannat år istället. Lite för ofta om du frågar mig. (I den här frågan är jag gammal och mossig jag medger det.) Det blev tidigare så speciellt när det inte var så ofta. I år har man också flyttat marknaden bakåt en helg. Förut var det alltid 3:e helgen i maj. I år den 2:a. Har inte en aning om varför. Det finns säkert en bra förklaring. Just idag har grannkommunen Ydre också marknad i Österbymo. Kollision? Det kan naturligtvis vara pissväder om en vecka också men chansen till bra väder är kanske något bättre 3:e helgen i maj.

Har varit ute ensam iklädd regnkläder och keps. (Maken bortrest.) Kryssade mellan massor av farliga mordvapen. Det hade varit bättre om de lämnat paraplyerna hemma. Har mest köpt ätbara saker som t ex Kinda gurka och Hargodlarnas goda marmelader. Känner mig nöjd med att spektaklet i mina kvarter snart är över och jag kan komma fram med min bil igen. Kise Marken, du har en speciell plats i mitt hjärta bara vi inte behöver ses för ofta!

Gillar killar

Eller egentligen är de kanske inte killar mer karlar. Men hur som så är det trevligt att spela med män. Nu har jag ju inte provat att spela massor med damer så jag kanske inte ska uttala mig för mycket. Har förstås gått rundor med damer också och haft jättetrevligt men redan som liten var jag kanske mer en pojkflicka och ville leka med de stora grabbarna. Klättra i berg på de brantaste ställena osv. Ungefär så är det med golfen också. Jag är ute på banan för att spela golf och skoja lite med mina medspelare. Alla koncentrerar sig och går fram till sin boll när det är dags. Men mellan slagen är det tillåtet att utmana varandra lite eller peppa.

På söndag ska jag spela en damgolftävling så då får jag träffa och spela med andra damer. Tror att det kommer att vara kul och trevligt men det känns pirrigt också. Att åka iväg och spela tävling, utan min man eller de andra karlarna jag känner mig trygg med. Men två damer till från vår klubb ska med och jag ser fram emot det hela även om det är en utmaning.

Denna tävling och kvällens torsdagstävling med mig och 20 karlar i klubben ingår nämligen i min utvecklingsplan denna sommar. För att utvecklas måste man våga satsa lite, våga förlora lite och våga prova nya saker i livet. Ikväll har jag gjort just det och det var kallt men förbaskat kul.

Tungt

Jag har nu börjat mitt nya jobb och det fungerar ok. Mycket att ta tag i och komma ihåg att ta det i lagom takt. Men ändå är livet lite tungt just nu.

Går med lite smärtor i kroppen sen några veckor tillbaka och trötthet. Vädret är grått och till och med snö kommer ned från ovan som omväxling till regnet. Igår lyckades jag få in outspädd duschtvål i mitt öga så idag har jag som inflammation och smärta i ögat. Till helgen ska det bli kallt och rusk. Va fasen till vår "Kisa Marken". Då ska det ju vara fint fint väder..... På söndag ska jag också iväg och spela golftävling i Åtvid. Inte fasen vill jag ha snö och blåst då....

Men vi kan inte styra över allt. Tur är väl det. Jag kan bara styra över mina tankar och till viss del känslor. Jag borde med andra ord försöka tänka att livet är lätt och härligt. MEN idag känns det inte så. Tror inte att det hjälper att tänka eller bombardera hjärnan med positiva tankar. Ibland måste man få känna att det är lite tungt. Och tänk, så mycket härligare det är när det sen lättar.

Ett nytt steg i livet

Haft en bra helg med bl a trevliga Valborgsmässogäster, brödbak, gospelsång och första 18-håls rundan för året på hemmabanan. Ska bara försöka få tummen ur och greja med min gigantiska stryktvättshög lite innan jag går och lägger mig. Känns som en bra uppladdning för mitt nästa steg på arbetslivets ibland lite krokiga väg. Imorrn är det äntligen dags. För nya tag i mitt jobb som Anhörigkonsulent. Egentligen är det helt fantastiskt och jag har kanske glömt att fira det ordentligt i helgen. Men från och med nu har jag en tillsvidareanställning i ett spännande och utmanande arbete. Jag som haft projekt- och vikariatanställningar under de senaste 7,5 åren.

Så Cecilia ett stort GRATTIS och LYCKA till med ditt nya jobb!

Lite bilder

Norrköping var trevligt att ströva omkring i som turist häromhelgen. Ulrika min fd jobbarkompis på Vimmerbys bästa Rehabenhet var med och vi hade ett dygn med livskvalitet.
Nedan: Några andra av de härliga jobbarkompisarna på Rehabenheten på skärtorsdagen.

Längst ned: Tv-rummet i dagsljus. Med lite nya kuddar och nya gardiner mm.