Inne på andra veckan i mitt nya jobb som Anhörigkonsulent. Dagarna går så fruktansvärt fort. Vissa dagar sitter jag helt ensam på mitt kontor och timmarna flyger iväg tills det är dags att gå iväg till tåget. Vad gör jag då? Det vet i sjutton. Finns hur mycket som helst att ta tag i. Det gäller att inte få panik för det jag inte hinner utan försöka se det jag gör istället. Men det är ju just det. Allt flyter ihop. Ska jag ändå summera så är det ungefär det här jag ägnat mig åt: Skriva broschyr, planera och bjuda in till stor sommarfest för anhöriga mm, ingå i olika nätverk, bedriva gruppverksamhet, närma mig mina nya kollegor och många telefonsamtal. Det kanske inte är så lite egentligen. Med mycket planering, struktur och framförallt prioriteringar håller jag mig flytande.
Det finns personer som velat bli kontaktade av mig sen 2,5 månad tillbaka. Människor som är ensamna eller i behov av stöd i sin roll som anhöriga. Men jag har inte hunnit....ännu. Normalt sett skulle jag egentligen må jättedåligt av att "svika" behövande människor på det sättet. Men lustigt nog så kan jag leva med det. Jag är inte mer än människa jag med och så småningom när jag hinner så ska jag ta itu med dessa telefonsamtal.
Man måste lära sig att vara nöjd, måste lära sig att det här är Good Enough!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar