Hoppas på en ny rutin

När jag var borta i Varberg nu i veckan kunde jag unna mig lyxen av en morgonpromenad innan frukosten. Normalt sett så går det ju inte i min vardag men nu var jag ute två mornar och gick i den underbara försommarvärmen. Med dofter och morgonljud runt omkring mig. En fridfull känsla omslöt mig och frukosten smakade ännu bättre efter denna lyx.

I min vardag hemma funkar inte detta. Synd om mig eftersom jag går upp vid 5-hugget varje morgon och har fullt upp ända tills jag ska springa iväg till mitt tåg som går 06:25. Till och med att jag knappt hinner det jag ska och kommer precis innan tåget avgår vissa mornar. Det går helt enkelt inte att trycka in en morgonpromenad i detta kaos. Omöjligt!

Det är då Mikael Anderssons (armlös, benlös men inte hopplös) ord ringer i mina öron. Han går nämligen igång på ord som omöjligt, går inte, kommer aldrig att funka. Det är då han tänker "Är det här sant? Jag måste prova. Det kanske tar lite tid och kommer kräva mycket envishet men jag ska få det att bli möjligt." Så vill jag också kunna tänka ibland. Varför inte lika gärna nu med mina morgonpromenader? Är det verkligen omöjligt?

Boken jag kommer köpa

I två mornar nu har jag gått upp i vanlig tid och ändå lyckats gå en promenad på 35 minuter. Att jag sen äter frukost senare på tåget och på jobbet gör att jag hinner med det här. Jag kan ju knappast snacka rutin ännu efter 4 dagar men jag hoppas på det. För jag mår verkligen toppenbra av denna promenad. Får liksom effekt av den hela dagen. Kan jag så kanske du också kan. Vända det omöjliga till något möjligt. Lycka till!