Nyss hemkommen från en skidtur på längdskidor ute i de fina spåren kring Tolvmannabacken. Känner mig så lycklig och endorfinerna rusar runt i kroppen trots lättare blodsmak i munnen och början till skavsår på höger häl.
När jag var barn och vintrarna tillät så åkte jag en hel del längdskidor i skogarna kring där vi bodde. Ju äldre jag blev ju mer önskade jag mig ett par slalomskidor istället. Men det fick jag aldrig några. Ibland tittade jag avundsjukt på bästa kompisens mammas slalomskidor som bara stod mestadels oanvända utanför deras hus hemma på gatan. Det har jag kompenserat sen jag blev vuxen. Nu har jag åkt slalom i många år och trivts bra med det. Inte för att jag är nåt utförsproffs men hyfsad åkning om det inte är för isigt kan jag få till.
De sista åren när vi varit uppe i fjällen har jag dock börjat åka längd igen. Varierar utför och på tvären och det blir allt viktigare för varje år att åka längd. Om några år kommer jag säkert åka mer längd än utför. Det går åt det hållet i alla fall. Och då är jag i behov av ett par egna längdskidor. De senaste åren har jag lånat och hyrt längdskidor under fjällveckan. Hemma i östergötland brukar det knappt vara några vintrar så jag har inte haft behov av egna. Förra årets rekordvinter hade jag ändå tänkt slå till men då tog skidorna slut tidigt på säsongen tillsammans med snöskyfflar. Så det blev att hyra och inget åkande innan fjällveckan.
Igår var jag och köpte mig en för tidig julklapp. ETT PAR LÄNGDSKIDOR! Nu kan jag åka när helst jag vill och vädret tillåter. Maken har vallat dem i morse och vid kl 11 kunde jag alltså ta premiäråket. Jag hoppas på många härliga turer denna vinter och vintrar framöver. Som ett lyckligt barn på julafton med förväntan och hopp. Så känner jag mig just nu. En bra känsla som jag hoppas kunna ha med mig på julkonserten i kyrkan ikväll. Joy to the world!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar