Som jag skrev om för nåt halvår sedan så skulle jag försöka ta till mig en metod som kallas KALAS. Upphovsmannen är Fredrik Zillén. Kalas står för knän, armar, lutning, avslappning och svanskota. Man måste träna in en av dessa åt gången. Kan man ta till sig Kalas-tekniken så kommer man att kunna springa snabbare, minska belastningen på knän och höfter och dessutom ser det snyggare ut när man springer. Värt att prova med andra ord.
Eftersom jag inte varit så flitig det senaste halvåret när det gäller min löpning så har jag heller inte fått in hela metoden än. De två senaste veckorna har jag ändå fått till 2-3 löppass i veckan så nu tycker jag att det är dags igen. Det jag börjat med är armarna. Försöker tänka på att sträcka på mig, dra ihop skulderbladen, slappna av i axlarna/inte skjuta upp dem mot öronen och att låta armarna pendla i färdriktningen istället för i sidled. Kan man få till det så riktas energin lättare åt rätt håll, framåt. Jag tvingar armarna till detta genom att försöka ha handflatorna uppåt. Det känns lite konstigt men effekten är ändå att jag blir mindre trött och får mindre ont i armar/axlar och mellan skulderbladen som jag normalt sett kan bli/få.
Idag var det därför dags att testa nästa steg i metoden. Svanskotan. På raksträckor försökte jag att tilta fram min svanskota. Lite konstigt och annorlunda kändes det men gav ändå mersmak. Jag kunde känna att bara genom att tänka på armarna och svanskotan så hade jag en mer upprätt riktig löpstil. På raksträckor och när det kändes lagom ansträngande så var det lätt och gav mersmak. Men i backar, framförallt uppförsbackar när orken inte räcker till och benen kändes som betong så var det svårare och jag halkade tillbaka lite i min gamla stil. Men jag ska fortsätta att testa alla stegen. Även om det är lite kämpigt i uppförsbackar hur jag än springer så känns det verkligen kalas att springa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar