Jo man får naturligtvis acceptera en del saker. Att de är som de är. Man blir trots allt inte yngre. Orken blir inte bättre. Lusten att lära nytt minskar. Men måste det vara så? Till viss del förstås men jag tror ändå att vi kan påverka mer än vad vi själva tillåter oss.
Jag är absolut inte klar över vart jag är på väg. Inne i en funderarperiod och testperiod. Och ska jag förändra så kan jag inte göra alla förändringar på en gång och mitt liv hänger ihop med andras så jag måste stämma av med min omgivning. Efter den här helgen så hoppas jag att jag kommit en bit på väg i mitt funderande så att jag har några riktlinjer att gå efter.
Och jag mår bra av att skapa. Resultatet är inte jämt det viktigaste. Men att komma in i den kreativa skapelseprocessen där jag glömmer tid och rum är ett behov hos mig som jag inte kan förbise. Så jag målar. Lagar mat. Sjunger och spelar lite när andan faller på. Bättre sätt att rensa tankar finns inte. Jo att gå en långpromenad förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar