Träsmak och nackspärr

Vet inte hur dagarna kan flyga iväg så fort. Redan måndag igen. Vart tog lördag och söndag vägen? Bra att ha bloggen att gå tillbaka till. OK, jag hade en del trevligheter och bakning på schemat. Det är ju så att tiden går fort när man har trevligt. Tycker dock att sekunderna tickar på rätt häftigt även när man bara har lite halvtrevligt. Måste ha med åldern att göra.

Igår avslutade jag kvällen tillsammans med maken och flera hundra andra i Kisa kyrka. Fullsatt med människor som ville höra Frallan spela sina egna låtar tillsammans med ett gäng duktiga musiker. Fredrik var som vanligt superbra men jag tyckte inte ljudet var helt hundra. Sången försvann ibland. Tur då att jag kunde de flesta texterna i huvudet. Basen slog igenom för mycket i några låtar. Ja faktum är att jag upplevde Frallan minst lika bra för några veckor sen när han spelade för 40 personer och ensam. Kan förstås ha berott på mitt eget humör eller att jag den gången satt närmare och mer bekvämt. För i en kyrkbänk vet jag inte hur man ska va skapt för att klara av att sitta i tre timmar. Inte som min rumpa i alla fall. För maken till träsmak i arslet får man leta efter. Men Fredrik Frallan Jonsson Du är jämte Magnus Samuelsson en av våra stora Kisastoltheter. (Och för er som undrar: Inte en enda gång tänkte jag på städning.)

Idag smällde det till en minut efter att jag lämnat sängen. Hade inte ens hunnit in på toan. Knak sa det i nacken och Aj som f-n, sa jag. Nackspärr är inget jag längtar efter men om några dar ska jag väl va OK igen. Hoppas på att hålla mig skaplig fram till söndag nu. Då är det äntligen dags för vår fina adventskonsert med Kinda Gospelkör. Ska sjunga solo i två låtar och det vill till att rösten håller för flera timmars sång. Hoppas att kyrkan är lika välbesökt då som när Frallan spelar. För det är så mycket roligare att sjunga och göra sitt bästa för en stor och uppskattande publik. Och Ni som tänker komma: Det är tillåtet att klappa i händerna och sjunga med även till våra låtar och framförallt att applådera efter varje låt. Kom igen nu. Lite Gospel på söndag 2:e advent skulle väl inte sitta fel. Kl 18 i Kisa kyrka och fatta bara, Grattis det är GRATIS.

Som hämtat ur en tidning

Har varit uppe med tuppen och bakat lyxiga adventsbullar med saffran. Sonens klass ska ha brödförsäljning på torget under dagens julskyltning. Lite duktig har jag alltså varit. Trots att jag igår var på fest och kom i säng flera timmar efter midnatt.

Var på en jättetrevlig fest hemma hos ett par goda vänner igår. Vi var 10 vuxna och 9 barn. Maten var superb och vinet tömdes upp och dracks ur under mycket glada skratt och stundtals livliga diskussioner. När vi stod och minglade med varsinn glögg framför brasan innan maten kändes det som vi alla kunde varit med i ett mode-, jul- eller heminredningsrepotage i en trendig tidning. Klev ur mig själv och såg bilden framför mig. Hade jag haft kameran med så hade ni fått se dem här. Allt var så perfekt. Brasan. Klädseln. Glädjen. Ljusen. Pyntet. Ni vet man ser en bild i en tidning, som ser så bra ut så att man tänker att det är för bra för att vara sant. Det är för fint. För tillrättalagt. För snygga modeller med för glada och vackra leenden. MEN igår i den stunden var det på riktigt och mina vackra kompisar var på riktigt och vår adventsglädje var det med. Låter kanske hur fånigt som helst men det var min känsla just i den stunden. Tack alla som förgyllde denna kväll. Främst tack till Susanne och Eric förstås som ordnat med kalas till 19 personer.

Nu är det dags att fixa till mig lite. Körövning. Genrep inför nästa söndags adventskonsert. Can You Hear The Angels?

Erik

Det finns inte så mycket annat att säga än att Erik är bäst! Har sett på kvällens Idol från Malmö och ingen av de andra når upp till hans prestationer. Varken låtvalsmässigt, sångmässigt, stjärnstatusmässigt eller framförandemässigt. Om jag skulle röstat på riktigt ikväll hade det varit på Erik.

I Kisa finns också en Erik som tillsammans med sambon Anna står som segrare i valet av nya arrendatorer till vårt anrika emigrantmuseum, kulturtillhåll och café Columbia. När detta presenterades för några dagar sen så kändes det helt rätt. Finns ingen annan person som skulle passa bättre i denna roll. I de flesta sammanhang som har med kultur och framförallt musik att göra i Kindabygden finns han med. Han drar sig inte för att starta upp nya saker och projekt. T ex finns han med bakom relativt nybildade Valö Folk och Åsundens spelmän. Ja hade jag suttit i kommunens Columbiajury hade jag definitivt gjort samma val.

Imorrn kväll ska vi bort till en Erik. Ska bli jättetrevligt. Han sjunger också helt fantastiskt bra men tyvärr inte så ofta officiellt. Ja namnet Erik finns i alla åldrar. Många trevliga gubbar har jag träffat genom åren som också har haft det namnet. Ingen av mina söner heter Erik men om jag fick bestämma så skulle min blivande svärson heta så. Men det valet får inte jag göra. Tur är väl det.

Liten nostalgitripp

Ikväll var det jag som vägrade. Ville och orkade bara inte genomföra torsdagsstädningen. Ingen Frallan i världen hade kunnat ändra på det. Istället blev det en skön bastu och snart en tidig date med min säng.

Har för en stund sen poppat popcorn på gammalt hederligt sätt. Yngsta sonen och hans klass ska anordna disco imorrn kväll. Alla skulle ha med 3 påsar popcorn. Sagt och gjort. Vi satte igång och de blev supergoda. Åt upp resterna för en stund sen. Minnet åkte tillbaka i tidsmaskinen och jag mindes fragment från min barndom. När min klass hade discon och klassfester så var hemmapoppade popcorn ett måste. Då fanns inte mikropop och knappt indianpop heller. Chips och ostbågar var inte vanligt förekommande i mitt hem på den tiden. Jag levde på mammas hembakade bröd inklusive bullar och kakor, hennes hemmagjorda saft och mammas husmanskost. En gång i veckan fick man läsk. Då fick vi dela en 33cl flaska på två. Den ena fick hälla upp och den andra fick välja glas först. Jag minns ett tillfälle då jag och min lillasyster fick dela på en liten ostbågspåse. Det var ett så stort ögonblick i mitt liv för det var säkert både första och sista gången det hände. Det konstiga var att det fantastiska var inte så märkvärdigt för efter en näve var jag trött och mätt på smaken. Godis var inte heller nåt man åt varje dag utan kanske på sin höjd lite lördagsgodis. På den tiden kunde man köpa 5-öreskolor. Fatta bara för en krona fick man en hel påse med kolor!

Som vi lekte sen. Bollen är fri. Brännboll. Kurragömma. Bergsklättring där jag skulle vara värst av alla hemma på gatan. Klättra på de mest farliga ställena och grannarnas småsyskon hade vi med på det här. Tänk vad som kunde hänt. Och som jag trälade när jag skulle lära mig cykla eller gå på styltor. Skateboardslivet la ja ned ganska fort. Gillade mest låten ner ner ner ner för backen ner. Och skulle man nånstans så fick åtminstone jag ta mig dit själv. Inte fick man skjuts inte. Gå till skridskobanan eller skyttet med utrustningen över axeln. Ja kära nån. Det var tider det! Tänk vad lite popcorn kan sätta igång.

Nya tider i sovrummet

Det var en gång en kvinna i sina bästa år, mao straxt över 40, som en dag kom till skott och köpte nya sängar till mannen och sig själv. Det var egentligen ingen lyx för de gamla sängarna hade varit med om en hel del efter att ha hyst kvinnan, mannen och ibland även de tre barnen genom årens lopp. Sammanlagt hade de gamla sängarna stått familjen bi under mer än 20 år. Nu skulle det dock bli nya sköna sängar och efter några veckors tid fick paret hem sina sängar.

Det var alltså nu det skulle bli nya bättre sömnvanor. Det var bara ett problem. I sovrummet fanns de gamla sängarna kvar och de var smalare. Rummet behövde alltså möbleras om och de gamla sängarna monteras ner. Inte nog med detta! Bokhyllorna var tvungna att tömmas på alla böcker, pärmar, prylar, skräp och kvinnans alla "viktiga papper" om de skulle kunna flyttas i rummet. Vissa saker hade inte rörts på bortåt 7 år. Dammet yrde och röran av bokhyllornas innehåll spred sig ut i husets övriga yta. När det låg där utspritt över halva huset så var det svårt att fatta att allt hade fått plats i sovrummet. Dessutom tillkom mer bråte. Skrivbord och datorer och sjutton hakar vad vet jag, skulle också flyttas och till sist var röran total. Paret sov inte nåt vidare första natten.

Arbetet med att få ordning på sovrummet fortsatte kväll efter kväll. En kväll satt kvinnan och bläddrade igenom minnen från en svunnen tid. Massor av utbildningsmaterial och egna arbeten från hennes tid som student. Material från alla hennes olika arbeten hon haft genom åren. En del kunde gå direkt ned i sopsäcken, annat gick samma väg fast med ångestblandade känslor och ytterligare andra papper kunde hon bara inte skiljas från. Inte denna dag i alla fall. Kvällarna fylldes med arbetsuppgifter för sängköpet hade varit startskottet för kvinnan att äntligen ta tag i denna för henne mycket ångestladdade uppgift. Sömnen fortsatte att vara orolig de nya sängarna till trots. En dag var dock upprensningen klar och paret gick ut ur sovrummet för att umgås med sina barn. Mycket nöjda med sig själva och sitt färdiga resultat fortsatte de mot köket för en kopp te innan läggdags. På köksbordet låg en lapp där det stod: God Jul Mamma och Pappa! Vi har åkt till farmor och farfar och firar jul. För här hemma är det då inte kul.

Osäker på min nya vän

Det är ju så med nya vänner att de oftast verkar toppenbra vid en första anblick. Spännande och intressanta och den gamla trogna vännen kan verka riktigt blek och tråkig i jämförelse. Samtidigt är det lite svårt med nya vänner. Vet inte riktigt hur den nya vännen funkar och vet inte riktigt hur jag ska bete mig i förhållande till den nya. Törs man visa alla sina sidor vid första träffen? Även de sämsta eller ska man hålla igen? Jag har nog inte visat min nya vän riktigt alla mina sidor än eftersom jag är så mångfacetterad men troligtvis redan några av de sämsta. Eller vad sägs om att somna vid första träffen, fisa nån rätt i pallet eller att komma på sig själv med att sakna den gamla invanda när den nya försöker att impa med alla sina förnämliga egenskaper? Ja hur som så ska jag ge den här nya vännen flera försök. Man får inte döma nån efter bara ett tillfälle och det krävs att jag också bjuder till lite. Förresten så har jag kanske bjudit till så det räcker eftersom jag investerat mina sista sparslantar på den här sängen. Jag tror att det kommer bli jättebra så småningom. Kändes på det hela taget bra att sova första natten i min nya säng men det tar nog några nätter till innan det blir toppenbra.

Känner mig nöjd!

Det är inte så ofta den där känslan infinner sig. Känslan av att vara nöjd med mig själv eller kanske snarare med det jag gjort. För mycket av mitt självförtroende sitter (tyvärr) i det jag gör. Eftersom jag har lite stora krav på mig själv är det inte lätt att nå upp till detta fenomen. Trots allt har jag sänkt mina krav på att vara duktig ganska rejält mot hur det var förr. Kan inte fatta hur jag hann med och orkade som jag gjorde då, för 20 år sen. Idag kan jag också vara nöjd med annat än att bara GÖRA saker, göra nytta. Som att njuta lite också mellan varven. Kom ihåg det alla. Njut av livet och nuet så gott det går. För det finns något att njuta av i stort som smått.




Idag har jag faktiskt njutit av att stå i köket och baka och laga mat. Mina saffransbullar. Mmm. Jag bakar dem bara en gång per år och då är det rejält med saffran som gäller. Inga snålbullar med gurkmeja i, eller en påse till 5 dl degvätska eller nåt liknande. Nej här är det tre påsar saffran som gäller för jag vill att det ska SMAKA saffran. Bakade en mjuk pepparkaka mest för doftens skull. Så här har det doftat underbart idag. Julmusik i bakgrunden och adventsgardinerna uppe. Ja jag känner mig nöjd med det jag fått gjort i helgen. Arbete och njutning i ett. Kan det blir bättre?

Jobbiga beslut

Har ändrat om mina planer för kvällen. Skulle åkt in till en fest i Linköping men har tackat nej i sista stund. Innan jag tog det slutgiltiga beslutet var det riktigt jobbigt. Kände hur det knöt sig i bröstet. Både ville och inte. Har sett fram emot festen men olika faktorer gjorde att jag valde att tacka nej trots allt. Och fy f-n vad jobbigt att säga nej. Det är fullt tillräckligt att välja bort och säga nej till saker man egentligen inte vill. Att då välja bort nåt man vill och säga nej till det för att man vet att det kostar på för mycket. Det är ännu värre. I det här fallet berodde det på att jag skulle åkt in ensam från Kisa och busstidtabellen stämde fruktansvärt dåligt med min kväll. Att gå omkring själv i stan i timmar när affärerna är stängda och med mörkret som mitt enda sällskap kändes allt annat än lockande. Jag hoppas att de kommer att ha en jättebra kväll utan mig, (även om det blir svårt förstås). Ska försöka göra nåt bra av kvällen hemma istället. En fördel kan ju va att jag är pigg i morgon bitti och studsar upp till mitt lussebak.

Helgen före 1:a advent

Sitter med min första kopp kaffe för dagen. Måste ladda för allt jag vill göra. Kommer nog inte hinna med allt. Lussebullar vill jag baka. Sen hade jag tänkt hänga upp andra gardiner så att man inte har allt kvar nästa helg. Ljusstakarna får i alla fall vänta. Tidigare har vi i min familj alltid försökt hålla på traditionerna. Inte tjyvstarta. Adventsljusstakarna tändes på sin höjd lördag kväll men helst inte förrän den rätta dagen. Likadant med jul. Allt skulle ske dagen innan julafton. Helst storstädning av hela huset. Laga all julmat så den var färsk och god på julafton. Och sist men inte minst pynta och klä julgranen. Inte undra på att man var helt slut på julafton. Ska väl inte påstå att vi blivit så jättemycket bättre men lite kan vi faktiskt göra i förväg numera. Det är ingen dödssynd. Så nu ska jag sätta fart på, om inte julen, så advent.

Rörd till tårar

Ibland får man en varm omtanke av någon, utan att vara beredd på det. I vissa stunder kan man t o m få flera stycken såna på en och samma dag. Åkte idag bil till jobbet eftersom jag skulle till Frizzan efter arbetsdagens slut. I morse fick jag ett mail från en orolig granne tillika reskompis på tåget. Hon var så orolig att det hänt mig nåt allvarligt när jag cyklade omkull igår eftersom jag inte åkte med imorse. Ämnet var saknad. Tonen oroligt hjärtlig och det slog an en rörande sträng hos mig. Kände hur en tår var på G men lyckades stoppa den.

Senare idag skickade jag ett Tack och lycka till mail till en samarbetspartner som går i pension. Jag kände att jag ville det för hon är en väldigt speciell person och jag kommer sakna henne mycket. Fick ett helt underbart mail tillbaka. Wow vilka fina ord om min person! Hade inte förväntata mig dessa så det kändes som en emotionell käftsmäll med positivitet. Då trängde t o m nån tår fram i ögat och jag fick nåt grumligt i halsen en stund. Jag blir så glad och förvånad när nåt sånt händer så jag kan inte rå för att jag blir rörd till tårar.

Har klippt mig lite så nu kan jag lättare få till en frisyr igen. Denna gång skulle jag inte slinga håret så det var inte så plågsamt. Nästa gång är det däremot dags att ljusa upp det råttfärgade igen och då kan jag lova att jag kommer bli tårögd, men inte för att jag är rörd.

Händer mycket nu!

Från och med idag är jag inte längre sambo med en underbar person. Svårt att separera. Känns som om vi lite, växt ihop under tidens gång. Kommer att sakna denna fantastiska människa nåt otroligt. Vi har delat bekymmer och kunnat diskutera olika problemställningar på ett bra sätt. Vi har kunnat vara tysta tillsammans och gett varandra arbetsro. Ulrika har funnits som min kontorskompis i ett år och åtta månader. Hon är som person söt, finurlig, omtänksam, snäll, klok och mycket mer. En bättre sambo kunde jag inte haft och den jag fått istället ska vi inte tala om. Inget roligt alls. Men bättre med nåt sällskap än inget. Jobbets fax kan säkert lyssna på mina problem och glädjeämnen men nåt vidare svar får jag inte räkna med. Ibland kräver arbetet att man ändrar om lite för att kunna vinna nåt i en annan ände.

På hemvägen från tåget lyckades jag cykla omkull. Ramlade och slog mig en del. Man tycker ju att det är så pinsamt när nåt sånt händer så ganska fort upp på hojen igen och cyklade vidare. När jag kom innanför ytterdörren värkte det både här och där och jag var alldeles blöt och skitig. Så fort av med kläderna och sen kom tårarna när vissa kroppsdelar började svullna. Ispåse på och intag av en värktablett. Nu känns det faktiskt OK. Vet inte hur stel jag kommer att va imorrn. Idag har vi skojat om cykelhjälm på jobbet. Efter idag SKA jag banne mig ta på mig en!

Fick hem mina grejor som jag beställde på ett Homeparty för ett tag sen. Det blev så fint med ljus och speciella ljusstakar mm. Kändes som ett litet glädjeämne när smärtan var som värst. Sen har jag börjat skriva lite listor. En att göra lista inför julen där varje familjemedlem kan välja och vraka bland de olika uppgifterna samt kryssa i när de är klara samt signera så att vi kan följa vem som varit flitigast. Har också skrivit en önskelista till tomten. Jag har också anmält mig och en kär vän till en fest i Linköping i helgen. Det ska bli så trevligt. Ja det händer mycket nu.

Äntligen blev bion av!

Vissa saker är så svårt att få till. Har pratat hur länge som helst om att se Flickan som lekte med elden. Idag fick vi äntligen till det. Jag skulle in på mammografiundersökning i Linköping och efter det så blev det lite, men jag lovar bara lite, shoping. Inhandlade te i min favoritbutik i Linköping och hälsokost på en affär bredvid. Saknar MIN stad Linköping ibland. Det är inte så ofta jag har anledning att åka in i centrum längre. Annat var det när jag pluggade och arbetade där. Då gick jag genom centrum varje vardag. Fint med all belysning som nu har kommit upp. Åt på en Kinakrog och sen alltså bion.

Tur att vi var ute i god tid för sen började krånglet. Fick stå i låååång kö för att få biljetterna för Biomaten funkade inte som vanligt. Sen upptäckte jag att min hjärna hade spelat mig ett spratt när jag köpte biljetterna över nätet. Vi hade fått platserna i mitten (så lånt bra) men på främsta raden och inte bakre som jag trodde jag bokat. Fick ge mig ut till kön igen som nu var ännu lääääängre. Kom fram med 4 min kvar och lyckades få platser på rad 5 istället. Hann in precis när reklamen drog igång. Kändes som bra platser MEN det var vid första anblicken. För bakom oss satt ett par som såg propra och väldigt rika ut. Synd bara att de inte hade lärt sig lite mer hyfs och att visa hänsyn. För de satt och pratade högt, kysstes högt, sparkade på stolarna framför sig (oss i ryggen) och till råga på allt satte karln upp sin fot i mellanrummet mellan makens och min stol. Inte att tänka på att gosa lite med mannen alltså. Drog mig t o m mer mot gubben som satt på andra sidan. Men när jag kom för nära honom med min näsa kände jag att "den lukten vill jag inte komma för nära". Hur som. Filmen var bra även om den aldrig kan komma i närheten av boken. Nu har jag provsmakat ett av mina nya teer. Läggdags!

Kanske en annan gång!

Har väl känt det på mig nånstans men idag fått det lite mer bekräftat. Ett roligt kulturellt projekt gick i graven innan det ens hade fötts. Men sånt är livet. Jag skulle varit en kugge i detta och faktiskt sett fram emot det med glädje. Nu får jag tänka om och hoppas på en annan gång.

Därför lite nostalgi istället genom bilder från Future Dreams.

För det var så himla roligt i våras att vara med i musikalen Future Dreams. Sammanhållningen. Alla spralliga upptåg. Värmen och glädjen som vi delade i detta. Lärde känna en massa nya tokiga vänner som än idag finns kvar. Ska nog ta tag i det här framöver på riktigt. Kontakta några av dem och dra igång nåt igen. Kinda behöver lite mer kultur och jag behöver få leva ut vissa lustar som bara en teaterscen kan släcka. Den nostalgiska teaterapan har talat. Godnatt!

Vår härliga gospelkör.

Sitter med ett leende på läpparna. Har haft en underbar helg och känner mig just nu redo för en ny arbetsvecka. Att gå på en körövning med mina underbara gospelkompisar ger mig en sån energikick. Vi är ett litet men härligt gäng som sjunger och skämtar friskt. Idag hade den bästa Carina´n som finns i världen med sig fika och bjöd oss andra på. Hon är en otroligt generös person och en av alla viktiga pusselbitar i kören. För vi är alla lika viktiga i helheten. Det är det som gör en kör. Tillsammans skapar våra röster en enhet som idag, t o m gav oss själva ståpäls. Musik ska byggas utav glädje. I alla fall gör den det i vår kör. Tack ALLA medlemmar i Kinda gospelkör för det vi tillsammans skapar!

Inköpsrunda och 10-årsfirande

Lördagen blev inte så mycket gjort här hemma. Valde istället att åka in till Linköping och handla med maken. Vår gamla fina raritet har gått sönder och två toaletter är ett måste i en familj på fem personer. Originaltoastolen i ljusblått porslin har länge varit lite tråkig i spolningen men nu är den funktionen helt ur funktion. Och en toa som inte går att spola måste man byta ut. Kom hem med en ny toastol och mycket annat. Vi var ju tvungna att passa på att handla mer när vi ändå var där. Trots att vi båda hatar folksamlingar så besökte vi fullproppade affärer. Bilen var full med bl a blommor inför advent, ljus, kuddar, julklappspapper och snören. Så nu börjar jag verkligen längta. Är ju lite av en jultok så advent känns så himla välkommet. Den är ju snart här. Jippi!

Kvällen tillbringades på Kisa Wärdshus. Nuvarande ägare firade 10 år som krögare i Kisa. Var där tillsammans med ett gäng vänner som vi träffar alltför sällan. Slås av den tanken varje gång det blir av. Tanken att vi har så roligt ihop men vad synd att det inte blir oftare. Vi bjöds på (kanske inte helt gratis men ändå) en utsökt buffé med bl a gös, vildsvin, grön ärtsoppa, kantareller och blåbärspaj. Hela tillställningen var lite familjär. Ägarna satt med oss andra ute och åt. Några tal hölls och Frallan avslutade kvällen. Under några timmars tid satt han och spelade en mix av egna och andras låtar. Tänk vilken förmåga att kunna fylla en lokal med musik alldeles ensam och ändå vara intressant att lyssna på i flera timmar.

Det enda konstiga som skedde med mig var att under de första låtarna började det klia i mina fingrar och spritta i min kropp efter dammsugare och mopp. Frallan har ju hjälpt mig genom mina städtorsdagar. Inte på riktigt förstås även om det vore trevligt. Utan genom hans musik som strömmat ut ur högtalarna hemma. Måste nog snart byta ut hans skiva till nåt annat. Synd om min hjärna för all framtid ska koppla ihop Frallan med städning. Nästa gång får det bli en julskiva jag går igång på. Vad sägs om Santa Claus Is Coming To Town med Frank Sinatra eller O Helga Natt med Tommy Körberg?

Lite ska jag väl få gjort!

Regnet hänger gråmulet över oss idag med. Känns som om man börjar vänja sig. Det är kanske inte så farligt att gå med en grå ullfilt över tillvaron. Bara att tända alla lampor och levande ljus man har. Som en sorts ljusterapi för att bli lite piggare. Tillvaron blir i alla fall defenitivt inte bättre av att gå och tjata om hur mörkt och trist det är. Bättre att acceptera fakta och göra det bästa av det.

Har redan varit uppe några timmar och faktist gjort en del. Bland annat burit in pellets. Känns ibland bra att göra nån sån där riktigt fysisk uppgift. Igår tog jag också tag i en sån där uppgift som hänger över mig. Egentligen oss, men som vanligt är jag den som känner huvudansvaret för att vissa saker ska bli av. Jag fick hjälp i detta av en trevlig och gullig (faktiskt t o m snygg) kille/man. Han är expert på det här området och ska hjälpa mig/oss att få till ett bra resultat. Det är så skönt när saker löser sig som annars kanske ligger och gnager och tar upp utrymme i min hjärnas "fårinteglömmabortattgöraområde".



Ikväll ska vi ut med goda vänner och roa oss. Det ser jag fram emot. Idag ska jag låtsas som om solen skiner och att energin flödar inom mig. Kommer nog att kunna lura mig själv. Tankens kraft är större än man tror. Idag Cecilia är du pigg, glad och brinner för att ta tag i arbetsuppgifterna hemma. Ikväll kommer du få vara med om en fantastiskt trevlig kväll!

Ta tag i bitarna!

Efter en liten glögg och återigen Frallan på besök i mina öron lyckades jag uppbåda lite kraft till städning. Låter kanske som om jag inte gör annat men det är precis tvärtom. Allt sparas till samma tillfälle och görs lite halvdant. Ja ja vad gör det om 20 år?

I helgen måste jag faktiskt sparka mig själv i röven och komma till skott med massor av saker. Har skaplig energi under dagen men ungefär vid 16:30 är den slut. Energin räcker, om jag har tur, till att laga mat. De sista krafterna läggs möjligen på att röja upp i köket om jag orkar men sen är klockan nästan läggdags känns det som. Hur sjutton hinner man med allt på sommaren? Då känns kvällarna så långa. Denna helg ska jag banne mig lägga upp en plan fram till jul och kalla till Familjeråd där alla får säga sitt. Nu måste vi alla hjälpas åt att ta tag i bitarna!

Bli lite ompysslad!

Ibland kan jag längta efter att bara få vara liten en stund. Kanske inte riktigt liten men ändå inte så stark som jag oftast är. Ibland är jag trött på att vara den som tar hand om andra. Oftast gillar jag den rollen och är till min natur omtänksam men ibland längtar jag efter att nån visar mig samma omtanke. Många gör det. Men nån gång mellan varven blir det lite obalans. Oftast när jag sovit dåligt och är trött. När kvällen kommer efter en eller två såna nätter är jag verkligen trött ända in i själen. Kan bli lite taggig och är lättirriterad. Signalerna jag sänder ut är inte helt lätta att tyda. Men det jag egentligen vill är att bli lite omhändertagen. Det värsta är att alla andra är lika trötta och känner säkert samma behov som jag. Så det stannar oftast vid att bara vara en dröm.

Drömmen är att nån har tänkt på mig och vill överraska mig med t ex:

• att middagen är klar.


• att bastun är påslagen när jag kliver innanför dörren och jag blir inskickad med uppmaningen att bara koppla av.


• att någon annan än jag veckostädar huset själv.


• att någon annan än jag åker och veckohandlar själv.


• att någon annan än jag tar tag i släktträffen eller middagen med vänner.


• att någon har bokat en spa/teater/vinprovarresa och vill ha mig med.


• att någon ger mig en blomma en helt vanlig novemberdag bara för att jag är jag.


• att nån skickar ett personligt mail eller sms som inte är av typen "kedjebrev".

Vet inte om jag är unik eller om det ligger lite i de kvinnliga generna. Men samtidigt som jag är lite av en kontrollmänniska så längtar jag efter överraskningar. Konstigt va! Nu ska jag sluta drömma och gå och förhöra ett av barnen på en läxa. Efter det ska jag överraska mig själv med en stund på spikmattan och en bra bok. Kanske ska jag drömma mig bort till ett spa. För jag tror att om jag ska bli ompysslad så som jag längtar efter just nu i novembermörkret måste jag nog betala för det. Får se om drömmen om spa stannar vid en dröm eller om jag t o m överraskar mig själv med att boka in mig nånstans. Kanske en hel vecka. Vad tror ni om veckan innan jul?

Så många eldsjälar

Tänk så många det finns trots allt, även om de är en sort som håller på att dö ut. Så många människor som ställer upp ideellt i en klubb eller t o m har uppdrag i två eller tre föreningar. Jag tror att det var lättare förr att få människor att jobba för en god sak eller för en klubbs visioner. Man kände ett ansvar på ett annat sätt att göra gott i samhället. Idag väljer många hellre att ge en slant och slippa göra en massa arbetsinsatser. Man kan inte riktigt klandra folk som känner så. För ingen kan veta hur en annan person har det och tar det. Jag har själv precis sagt upp ett uppdrag. Ikväll fick jag frågan om ett annat istället och det är svårt att säga Nej. Men jag gjorde det ändå. Har ju bestämt mig för att ha ett ideellt sabbatsår under 2010. Och beslutet respekterades. Skönt! Varit på ekonomiskt årsmöte i golfklubben och ibland pågick intressanta och lite heta diskussioner mellan medlemmar. Hur det var så slogs jag av att vår golfklubb har många personer som sliter hårt för klubben. De gör ett hästjobb. Med små medel men mycket vilja och anamma sker underverk. Det är lätt att stirra sig blind på allt som inte går framåt istället för att fokusera mer på lösningar och utvecklingen som trots allt ständigt pågår. Och utan alla eldsjälar skulle ingen förening eller klubb existera. Ikväll höjer jag mitt glas med Ramlösa och säger skål och TACK till alla de som jobbar, i stort som smått i en förening. Utan ert fina arbete skulle en viktig del av Sverige stanna.

Nåndag kan va en Måndag

Veckorna rullar på som bara den. Fatta att det bara är 7 veckor kvar på året och två ynka helger innan det är advent. Mörkret är kompakt och den gråa novemberdimman ligger som ett mörkt täcke över dagarna. Lätt att deppa ihop totalt och tappa gnistan. Men ibland måste även jag ta mig i kragen och ta tag i bitarna. Har gjort några såna småsaker ikväll här hemma. Inga krafttag precis men ändå. Vissa små saker kan ibland bli som stora berg att forcera. Och när man väl bestämmer sig undrar man varför i all sin dar gjorde jag inte det här för länge sen. Som att våga vägra volang. Nån dag ska jag ta tag i den där midjan som börjar svälla ut. Men inte just nu. Vissa saker måste mogna fram MEN inte för länge för då blir det jättekämpigt. Förra måndagen tog jag äntligen tag i mina alltmer osunda vanor som hade smygit sig på igen. GI har gällt en vecka nu och JA, volangen har minskat redan. Vågen visar minus 1,3 kg men det är inte det viktigaste. Det är att må bra och veta att om nu inte måndagen är så mycket annat så är den en bra dag att starta upp nya vanor på.

Far är rar

Idag är det Fars dag. En dag som när jag var barn inte firades speciellt i mitt hem. Varken mors eller fars dag. Mina föräldrar tyckte redan på den tiden att det var lite kommersiellt. Mamma tyckte att det var "löjligt" med en viss dag som hon var tvungen att ligga kvar i sängen och vänta på att de andra skulle vakna. Pappa fick väl bara hänga med i samma spår, även om han nog gärna kunde tänkt sig att ligga kvar och bli firad. Hur som så brukar jag fira honom på nåt sätt nuförtiden. Tycker väl själv att dessa dagar är lite konstiga. Vad säger barnen Grattis till egentligen? Kanske som ett kort som maken fick av yngsta sonen för ett år sedan. Grattis pappa att du stått ut med mig ytterligare ett år!

Jag har varit en sväng till min far idag. Han är faktiskt den bästa pappan jag kunde haft. Istället för att säga grattis så skulle jag vilja säga en ordström av tacksamhet. För visst har vi så mycket att vara tacksamma för hos våra pappor? De flesta av oss i alla fall. Min pappa betyder mycket för mig och har alltid gjort även om det är min mamma som styr och ställer. Han ställer alltid upp för mig. Från det att jag var liten så minns jag honom som snäll. Det var han som tog med oss ut i naturen, till sjön och det var pappa som kunde se att jag behövde lite stöd med att komma igång med att städa i mitt ostädade rum. Jag ser pappa och mig tillsammans tillverka julklappar till mamma. Idag är det likadant. Han ställer upp på alla oss syskon än idag. Min pappa är så lätt att ha att göra med. Han smälter så lätt in. Är så okomplicerad på nåt vis. Var med oss på semester i somras och det är såna stunder man minns med glädje. Vi har så trevligt tillsammans. Om jag skulle beskriva min far med ett enda ord så är det FÖRNÖJSAM. Han är på nåt sätt nöjd med den lott i livet han fått och gör det bästa med den. En egenskap som jag tycker är fin. Tack pappa för att du alltid finns för mig och för att du är den du är. Min far är rar!

Lagom lördag

Igår var en bra dag. Visserligen gick jag på smärtstillande tabletter men det är liksom normalt vissa dagar. Om jag inte skulle göra det skulle dagen verkligen inte bli bra. Var och kollade in min dröm eller kanske mer något som kan uppfylla drömmen. Och JA. Just det här skulle kunna funka, men inte just nu. Det finns vissa hinder som först måste lösas. Vi får se var det tar vägen. Lite spännande är det dock och ett visst hopp har gjort att jag dagdrömmer lite om det här. Visst måste man få drömma lite ibland?

Sen skulle vi handla lite. Så vi klarade av helgen bl a. Inte för mycket. Men hur det är så står vi där med en full kundvagn och killen i kassan säger:
Ja då blev det EttTusenFyraHundraTjugoTre Kronor! Kära nån vad lite mat kan kosta.

Resten av dagen har jag grejat med lite av varje hemma. Skönt på nåt sätt att ha tid att göra lite vad som faller en in på "Attgöralistan". Kvällen har varit trevlig. Alla barn var för ovanlighetens skull hemma. Dottern hjälpte till att laga mat. Hon gjorde faktiskt det mesta. Äldsta sonens flickvän var också med och åt. Bor i Kalmar och pluggar där så vi får annars inte träffa henne så ofta. Vi hade en trevlig kväll tillsammans över god mat och dryck. Härligt att sitta och umgås med sina vuxna och halvvuxna barn. Jag har en härlig familj. Ja jag har haft en lagom lördag. Hoppas på en lika bra söndag. Helger är ett bra påfund.

Fredag, förväntan, fruktigt vin och fantastiska röster.

Har sagt det så många gånger förr. MEN fredagar är nåt alldeles extra. Förväntan och frihet ligger i luften. Förväntan om att få tid och ork till det som inte hinns med under resten av veckan och frihet att kunna lägga upp de två kommande dagarna lite mer efter sitt eget huvud. Jag känner mig faktiskt väldigt förväntansfull inför helgen. Har inget inbokat men kommer att fylla timmarna och minuterna med allt möjligt smått och gott. Det vet jag! En dröm jag länge haft finns inom räckhåll och även om jag inte når ända fram räcker känslan långt. Chansen finns. Inte helt spikad eller självklar men den finns där och det väcker hopp. Jag hoppas att det kommer gå i lås så småningom. Min dröm!

Har duktigt tuggat på och försökt äta GI hela veckan. Inte helt lätt då jag inte äter kött. Jag har kört kost enligt första fasen under fem dagar. Fasen heter Rivstart och innebär kort och gott att man plockar bort t ex bröd, pasta, potatis, ris, socker, frukt och alkohol. Jag har varit ganska duktig. Suttit och tuggat mina morötter och nötter när jobbarkompisarna mumsat ostfrallor och Gustav Adolfbakelser till kaffet. Lite svårt att få i sig allt protein när jag bara äter fisk, skaldjur och ägg + veg alternativ. Ikväll har jag dock syndat. Ätit 10 pommes strips och druckit två små glas vin av ett gott fruktigt vin vi fick av goda vänner för några veckor sedan. Njutit av vinet i små klunkar. Sista glaset till Idol. The show must go on och Summertime var de två låtar som berörde mig mest av kvällens tema, "Världens bästa låt". Mest pga de som framförde dem förstås och deras fantastiska röster. Erik och Reza. Bäst ikväll om nån frågar mig!

Novemberdag och kväll

Vad kan man säga? Det vet ju alla redan innan. Ingen nyhet precis. Men november är en mörk och lite jobbig månad. Idag har det inte känts som dagsljuset riktigt infunnit sig. Hur lätt är det att vara pigg, alert och på hugget på jobbet när man helst skulle vilja sitta framför brasan med en kopp te och läsa en bra bok varvat med att slumra lite? Det är bara att kämpa på dock för sen kommer december som är betydligt roligare. En arbetsdag kvar den här veckan. Hoppas den blir lite ljusare.

Städningen ikväll gjordes snabbt, slarvigt och som vanligt ensam. OK yngsta sonen hjälpte till eftersom han hoppades på en belöning. Sen blev det en film som sonen tjatade till sig. Jag var kanske inte så svårövertalad även om vi hyrde en igår med. Novemberkvällar blir betydligt trevligare med en film. Nu har vi sett alla Wallanderfilmer som finns i nuläget och det är ju bra för snart kommer två till. Man kan ju säga att kvällen slutade med det jag helst velat göra hela dagen. Inkrupen i en filt och med en varm kopp te i händerna har jag slappat i novembermörkret.

Längtar till fjällen

Inte undra på om man längtar bort ibland. Har en vecka om året som vi åker upp till Funäsdalsfjällen. Bor och åker mest skidor i Ramundberget. Helt fantastisk åkning på bara natursnö och fina stugor mitt i backen. En liten oas. Har försökt tänka om för man borde ju variera sig lite. Hur det än kommer sig så slutar det med att vi vill tillbaka. Har idag fått bekräftelse på liftkorten och en lägesrapport där uppifrån. Ett snötäcke har lagt sig uppe i Ramundberget. Där är det är vitt och vackert och lyser upp novembermörkret.

Visserligen har några flingor yrt omkring hos oss i Kisa också, till och med så att bilen var vit en stund. Och några vänner till oss hade gjort en snölykta idag. Yngsta sonen berättade om ett litet snöbollskrig. Så vintern börjar göra sig påmind även i Östergötland. Blir alldeles varm inombords då jag tänker på v 6 nästa år. Längtar, och det är faktiskt skönt att ha vår alldeles egna fjällresa att se fram emot. Man SKA leva i nuet men tillåta sig att drabbas av nostalgi nån gång ibland och sist men inte minst även se till att ha något att längta till.

Pendlare med vassa armbågar

Ni som inte pendlar med tåg eller buss kanske inte riktigt kan förstå eller komma ihåg hur det är. Hade själv nästan förträngt vissa saker när jag började pendla med buss igen för så där 10 år sen. Men att åka kollektivt har sina nackdelar. Som att bussen inte väntar. Eller att värmen på bussen gått sönder mitt i smällkalla vintern. Eller att aircondition inte är standard på alla bussar i högsommarvärmen. Sittplatsen på bussen är också ofta trång och många gånger obekväm men att få en kan vara dagens största vinst. För mig har det hänt att jag haft ståplast från Linköping till Rimforsa, dvs minst 4 mil eller nästan en timmes stående efter en lång och tröttsam arbets-/pluggdag. Då fick jag lära mig att ha vassa armbågar för det har alla andra, i synnerhet ungdomar. Det gäller att hålla sig framme om man ska få en plats. Ibland överlät jag den till en stackars tant som givetvis inte haft armbågarna framme.

Vad gäller tåg så är det ett kapitel i sig. Alla inställda turer. Ersättningsbussar. Förseningar. Kyla. Värme. Droppande konstiga vätskor som väller ut ur taket. Lövhalka. Ja det finns hur mycket som helst. Jag har nämnt det förut. Ett annat fenomen är att alla/de flesta som vill på ett tåg glömmer bort att det finns massor av människor som också vill av. Det innebär att ett folkhav står och blockerar utgången. Så blev det för mig idag. Jag var först ut ur min kupé. Där stod c:a 20 personer och inte den minsta utväg eller gång för mig att kunna komma ut. Ingen gav vika. Bakom mig kom fler som skulle av. Jag härsknade till ordentligt inombords. Tänkte som jag aldrig gjort förut. Bröstade upp mig med ilskan och stack ut mina vassa armbågar och gick rakt ut i folkhavet. Kände hur det dunkade i armarna av alla jag träffade på vägen men flyttade sig gjorde de och fram kom jag. De som kom efter märkte inget eftersom jag hade banat väg för oss alla. Livet som pendlare ger en nya erfarenheter varje dag!

En dag då jag är på G.

Vaknade i morse och kände att nu f-n får det va nog. Volangen runt midjan börjar smyga sig tillbaka och jag trivs inte riktigt med den. Så idag har jag ätit sträng GI-diet och det har gått hur bra som helst. Smockat i mig ägg, makrill, lax, räkor, grönsaker, nötter, keso och vatten i mängder. Inget sötsug och heller inget sug efter bröd, pasta, potatis eller andra snabba kolhydrater. Känns som om jag är på G, även om det ännu bara gått en dag och volangen sitter kvar.

Har till och med gått en promenad med maken ikväll. Jätteskönt när vi väl kom ut fast det inte kändes lockande alls att gå ut i mörkret och kylan. Hur har jag kunnat leva utan mina promenader i flera månader? En förklaring är att på sommaren spelar jag golf och gör då flera timmars promenader med lite klubbviftande mellan varven. Men nu Hej då golftid och välkommen igen mina härliga långpromenader.

Sen har jag en del andra trevligheter på gång. Lite tidigt att avslöja ännu men att det handlar om att skapa roliga och musikaliska saker kan jag sträcka mig till. Har mycket arbete på min fritid framför mig men samtidigt har jag valt bort en del annat och på slutänden brukar det vara mödan värt. Ja jag är faktist på G!

Snacka om lyxproblem

Konstigt hur olika faser i livet kan te sig på så olika sätt. Hade jag för 10-15 år sedan sett mitt liv i nuläget hade jag tyckt att den medelålderskvinnan hon har ett väldigt avundsvärt liv. Då längtade jag efter egentid. Tid för mig själv och ensam tid med maken nån gång. Det var lyxvara på den tiden. Att jämt ha barn som man måste anpassa sig till och finnas för. Inget konstigt alls. Så är livet med små barn och man älskar de stunderna fast de samtidigt kan ta knäcken på en vissa stunder. Jag kan ibland längta tillbaka till det intensiva men mysiga livet med småbarn. De små varma barnarmarna som kramade sin kära mammakropp och tyckte gränslöst mycket om henne. Alla påhitt och funderingar hos barnen. De mysiga fikastunderna eller de små utflykterna som gjordes ut i naturen men var en högtidsstund. Och sagorna. Alla härliga barnböcker man på nytt fick läsa ur och stunden var nästan magisk. Lätt att bara se allt i ett rosa töcken för det fanns saker som jag idag är glad att jag lämnat bakom mig. Stressen till/från dagis och frustrationen när tiden inte räckte till att vara en bra mamma. Att inte få gå på toa ifred. Att aldrig få vara helt själv. Nu får jag såna stunder flera gånger i veckan och vet knappt vad jag ska ta mig för. Inte för att det saknas nåt att göra men att tvingas välja endast ur mitt eget hjärta vad jag egentligen ska göra av denna egentid. Ska jag göra nån rejäl arbetsuppgift här hemma eller ska jag göra nåt bara för min egen skull? Snacka om lyxproblem. Är medveten om det. Bäst är det ju om det blir lite av varje förstås. Min alldeles egna hemmakväll. Här kommer jag. Det får bli lite gott och blandat! Vad? I have no idea! Yet.