Kärlek
söndag 1 november 2009
Snacka om lyxproblem
Konstigt hur olika faser i livet kan te sig på så olika sätt. Hade jag för 10-15 år sedan sett mitt liv i nuläget hade jag tyckt att den medelålderskvinnan hon har ett väldigt avundsvärt liv. Då längtade jag efter egentid. Tid för mig själv och ensam tid med maken nån gång. Det var lyxvara på den tiden. Att jämt ha barn som man måste anpassa sig till och finnas för. Inget konstigt alls. Så är livet med små barn och man älskar de stunderna fast de samtidigt kan ta knäcken på en vissa stunder. Jag kan ibland längta tillbaka till det intensiva men mysiga livet med småbarn. De små varma barnarmarna som kramade sin kära mammakropp och tyckte gränslöst mycket om henne. Alla påhitt och funderingar hos barnen. De mysiga fikastunderna eller de små utflykterna som gjordes ut i naturen men var en högtidsstund. Och sagorna. Alla härliga barnböcker man på nytt fick läsa ur och stunden var nästan magisk. Lätt att bara se allt i ett rosa töcken för det fanns saker som jag idag är glad att jag lämnat bakom mig. Stressen till/från dagis och frustrationen när tiden inte räckte till att vara en bra mamma. Att inte få gå på toa ifred. Att aldrig få vara helt själv. Nu får jag såna stunder flera gånger i veckan och vet knappt vad jag ska ta mig för. Inte för att det saknas nåt att göra men att tvingas välja endast ur mitt eget hjärta vad jag egentligen ska göra av denna egentid. Ska jag göra nån rejäl arbetsuppgift här hemma eller ska jag göra nåt bara för min egen skull? Snacka om lyxproblem. Är medveten om det. Bäst är det ju om det blir lite av varje förstås. Min alldeles egna hemmakväll. Här kommer jag. Det får bli lite gott och blandat! Vad? I have no idea! Yet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej! Vilken mysig blogg du har, har kikat runt här en stund, hittade hit från Groddenbloggen.
SvaraRaderaOch vad målande och roligt du beskriver vardagliga ting :o)
Och efter att ha läst det här inlägget ska jag gå och krama om tolvåringen en extra gång innan han blir alldeles för stor och flyttar hemifrån han också (två barn har redan gjort det). För hu vad det går snabbt. Och precis som du skriver - små utflykter hit och dit blir inte samma sak när inte barnen är med. Grilla korv vid dammen mitt i skogen är inte lika mysigt när man är själv. Eventuellt ska jag lura på honom en godnattsaga också...
Hit kikar jag tillbaka :o)
Tack! Vad roligt att höra att du gillar min blogg! Har två nästan vuxna barn som bor hemma och en tolvåring jag med. Visst kan man bli nostalgisk ibland när man tänker tillbaka men var sak har sin tid. Kram
SvaraRadera