Vad kan man säga? Det vet ju alla redan innan. Ingen nyhet precis. Men november är en mörk och lite jobbig månad. Idag har det inte känts som dagsljuset riktigt infunnit sig. Hur lätt är det att vara pigg, alert och på hugget på jobbet när man helst skulle vilja sitta framför brasan med en kopp te och läsa en bra bok varvat med att slumra lite? Det är bara att kämpa på dock för sen kommer december som är betydligt roligare. En arbetsdag kvar den här veckan. Hoppas den blir lite ljusare.
Städningen ikväll gjordes snabbt, slarvigt och som vanligt ensam. OK yngsta sonen hjälpte till eftersom han hoppades på en belöning. Sen blev det en film som sonen tjatade till sig. Jag var kanske inte så svårövertalad även om vi hyrde en igår med. Novemberkvällar blir betydligt trevligare med en film. Nu har vi sett alla Wallanderfilmer som finns i nuläget och det är ju bra för snart kommer två till. Man kan ju säga att kvällen slutade med det jag helst velat göra hela dagen. Inkrupen i en filt och med en varm kopp te i händerna har jag slappat i novembermörkret.
överlever man
SvaraRaderabisterheten i din vind
ler man åt våren
- en liten haiku jag skrev
Kram Cecilia och tack för omtanken och kommentaren i min blogg :-)