Up´s and down´s.

Vad säger man. Livet går upp och ned. Annars vore det naturligtvis inte just livet. Idag har min dag bestått av blandade känslor på händelser i min omgivning. Mycket rör sig runt mig och i mina medmänniskors liv samt i mitt eget. Naturligtvis sätter det sina fotavtryck uppe i hjärnkontoret och i känslolivet. Inte ens min kvällspromenad i solskenet har lyckats få alla tankar och känslor på plats. Inte så att jag är totalt nedtyngd mer tankfull. Ska gå och lägga mig snart för att vara extra snäll mot mig själv. Med min bok och ikväll är det verkligen läge för min vän spikmattan.

När vi har som mest omkring oss.

Rusar runt helt planlöst förstås.

Då är det så lätt att glömma.

Längts inne i hjärtat gömma.

Vad vi egentligen tänker och känner.

Både för oss själva och våra vänner.

Men det är då, just i den stunden.

Vi måste stanna upp och säga:

- Du vi måste prata!

Kortvecka

Hade liksom glömt bort det tills häromdagen. Det är ju nu det är Påsk. Härligt ska det bli med fyra lediga dagar. Inte nog med det. Två kortveckor på rad att arbeta. Tiden bara springer iväg. Lustigt det där. Snart ska jag skiljas från jobbarkompisarna. Snart ska jag gå in i mitt nya jobb på heltid. Snart är det sommar för tusan. Men samtidigt lever jag här och nu. Mitt i en kort arbetsvecka. Nice

Vår äntligen

Nu vill jag ut på banan igen. Suget i kroppen och kliet i fingrarna har satt in ordentlig kan jag säga. Har varit i Norrköping och inhandlat massor av nya golfklubbor. Ska jag kunna utveckla mig så var det nog ett måste. Har blivit analyserad av datorn och vi kom fram till att jag INTE skulle ha damklubbor utan att seniorklubbor (herr) var det rätta för mig. Hoppas nu att det blir bra! 30 dagars öppet köp oavsett hur mkt jag spelar med dem. Det är ju bra! Men som det ser ut kan det dröja ett tag innan vår bana öppnar. Skulle vilja åka ned till Skåne och spela NU men hittar liksom ingen lucka för det i almanackan. Förresten finns nog inga pengar kvar till nån sån resa efter dagens inköp.

Annars måste jag säga att det går fort nu.

Har ju börjat försäsongsträningen med lite långpromenader och för bara nån vecka sen fanns mycket snö bredvid mina promenadvägar. Nu är det mesta borta. Bara vår skidbacke lyser så där riktigt vit.

Tolvmannabacken

Sen måste jag bara tillägga att det är nåt visst med gamla ekar. Tänk att stå där och se generation efter generation med människor och överleva dem alla flera ggr om. Och även när en ek ser mer än fallfärdig ut så hänger den med i några årtionden till.

En kall öl i bastun

Ja det är vad jag har framför mig. Och en lugn hemmakväll i tv-soffan med mannen i mitt liv. Inga barn i sikte. OK. Så börjar livet se ut för mig. Ska titta på finalen i Let´s Dance och njuta av att helgen ligger framför mig. Veckan har varit innehållsrik inte för innehållsrik men välfylld av arbetsuppgifter. Igår firade vi av världens bästa Bettan på Hotell och Restaurang Moliljan i Målilla. Bettan har idag arbetat sin sista dag innan pensionen. Eftersom jag ska sluta på min nuvarande arbetsplats skulle vi ändå ha skiljts åt snart men alla dessa avsked är trots allt så sorgliga. Hoppas Bettan får en underbar pensionstid framöver för det är hon sannerligen värd.

Nu väntar bastuvärmen. Ska bli skönt trots att jag nästan redan bastat i min svarta vinterjacka ute idag samt på det överhettade tåget hem. Satt där på det gamla skraltiga tåget och längtade efter en kall öl. Nu är det dags att börja min helg. Skål!

Dagens promenad med bilder

Känner mig riktigt duktig. Tredje kvällen i rad jag kommit ut på promenix efter kneget. Tack VEOLIA för att tågen hem gått i tid tre eftermiddagar i rad. På tal om tåg. Denna skylt har nog sett sina bästa dagar. Går inte ens några tåg här längre:

Det som göms i snö.......

På min promenad har jag sett det mesta. Hundbajs i mängder förstås. Kondomer. Tjugo stycken ensamma handskar. De liksom bara ligger där i snön. Hur kom de dit? En spännande historia bakom? Ja vem vet. Skräp från raketer. Godispapper som tittar fram både här och där. Mest borta vid vår Högstadieskola som ligger 100 meter från mitt hus. Visst är våren härlig?

Bilden nedan kallar jag saknad. För det är något som fattas mig. En viktig silhuett när man närmar sig Kisa från Vimmerbyhållet. Här låg nämligen Krabbriket som revs förra året.

Splittrad men ok

Idag var det min Anhörigkonsulentdag men jag har blandat friskt mellan mina båda tjänster hela dagen. 10 minuter arbetsterapeut . 20 minuter vet i fasen vad. 35 minuter arbetsterapeut. 30 minuter konsulent. 30 minuter arbetsterapeut. 3 timmar anhörigkonsulent. 10 minuter arbetsterapeut. Osv tills jag åkte hem. Inte undra på om jag är lite splittrad. Det funkar men fokuserad? Tveksamt. Ett av namnen jag går under är VimseMaja. Hm. Den som säger det gör det på ett så gulligt sätt så det gör inget.

Har försökt peppa mig själv och tänka positivt om mina insatser ändå. Det går åt att träna på om jag ska arbeta heltid i ett ensamarbete i framtiden. Jag kommer att vara min enda arbetskamrat. Lite tråkigt förstås men eftersom jag kommer att arbeta med och för människor så kommer det aldrig att vara helt ensamt. Idag har jag haft en helt underbar grupp som gav mig mersmak inför kommande dagar som Anhörigkonsulent. Att arbeta med människor är en ynnest.

Sen måste jag bara berätta att jag trots ett kallt regn gav mig ut och gick ikväll. Helt impad av mig själv faktiskt. Och det var skönt att gå där och låta fötterna trampa på och hjärnan sortera tankarna. Regnet som strilade ned för ansiktet och kläderna. Vem kände det? Inte jag i alla fall.

Skön eftermiddag och kväll

Kunde flexa ut lite tidigare i eftermiddag. Har varit på G några eftermiddagar men så kommer det något i mellan och jag avbryter tankebanorna om att komma hem lite tidigare. Skönt att fullfölja för en gångs skull. Tåget hem kom i tid. Inget jag hade trott eftersom det var en försening på 30 minuter i morse. Så glatt överraskad man kan bli ibland.

Att jag kom hem tidigare innebar att jag kunde följa med sonen på sitt första besök hos frisören. Jag har varit hans frissa i 13 år nu så det var liksom dags att byta kände vi båda. Han blev jättefin. Nästan som om jag skulle gjort det fast 270 kr dyrare för honom men inget tjafs som det skulle blivit om det var jag som agerade frisör.

Hann sen med en promenad med maken innan mörkret kom. Så skönt! Till middag fanns det rester. Ännu skönare! Sen har vi kopplat av med att ligga i sängen och se på ett inspelat avsnitt av Johan Falk. Syndigt skönt! Men stora tv´n var faktiskt upptagen där de yngsta barnen såg på New Moon. (Äldsta ser livefotboll ÅFF-Gefle.) Har inget dåligt samvete för min syndigt avkopplande kväll. Den var jag sannerligen värd. I feel good!

Sett på promenad idag: Spontan vårbäck

Inte mycket att orda om

Livet rullar på. Just nu deltar jag i en lite halvbra actiondrama. Huvudpersonen är en kvinna mitt i livet med trotsiga ombytliga tonårsbarn som ena stunden går bra ihop med mamman (helst om de är i behov av något, typ pengar). För att i nästa stund verkar tycka att hon är från en annan planet. Likadant med mannen i hennes liv. På förmiddagen ses de gå hand i hand på livets väg men framemot eftermiddagen stirrar de på varandra över köksbordet undrandes vem av dem det var som borde ha planerat och lagat middag.

Kvinnan brottas med många livsval det ena svårare än det andra. Ska hon lägga ned surdegsbakandet, GI-kosten och/eller bekämpningen av ansiktshudens förfall? Ska hon ta tag i motionerandet på riktigt? Ska hon lägga ned sin blogg? Ska hon ha en Facebookfri vecka? Vart vill hon och maken åka på semester? (Ja för inga av deras barn vill för allt i världen följa med dessa mossiga stofiler på nån familjesemester.) Ska de prenumerera på den andra morgontidningen istället för den som nu kommer i postlådan? (Den har genomgått förändringar till det sämre.) Ska de säga upp sitt fasta telefon abonnemang? (Nästan ingen ringer på den längre.)

Samtidigt har den här kvinnan egentligen ett perfekt liv även om det snurrar på lite för fort både nu och då. Ibland har hon svårt med alla val. Vart och ett är inget men tillsammans kan det bli lite mycket. Sätter sig på både kropp och själ. Mitt liv. Min lott. Jag är egentligen ganska nöjd med den för jag har också begåvats med att oftast kunna välja glädjen. Just nu ska jag välja att dricka en kopp te och äta några av mina nybakade kanelbullar. Inte en gnutta surdeg i dem. Som sagt livet rullar på (just nu lite snabbt) men i övrigt inte mycket att orda om.

Kvar sent på jobbet

Ska snart ge mig iväg på en föreläsning här i Vimmerby. Är därför kvar sent på min arbetsplats. Kommer att bli lite mer kvällsjobb när det gäller min nya tjänst som Anhörigkonsulent. Måste vara med när saker sker även om det är på kvällen. Har därför haft en annorlunda stund just nu. Istället för att springa ned till tåget efter arbetsdagens slut gick jag en långpromenad i Vimmerby. Skönt med friskluft och att gå omkring i lite andra miljöer än mina vanliga promenadrundor hemma. Har sen suttit i personalrummet på jobbet alldeles ensam med en macka och en tidning. Jag brukar ofta vara först på jobbet men inte så ofta sist, så lite konstig känsla är det.

Är lite trött för nattsömnen har inte varit så god. För mkt intryck och analyserande efter gårdagen och måndagen som malt runt i skallen. Efter denna dag måste jag nog ta det lite lugnare för att uppväga början av veckan. Även roliga och trevliga saker kan ibland bli för mycket av på en gång. Så ibland får man välja bort. Imorrn väljer jag därför bort torsdagsstädningen hemma tror jag. Maken städade förra veckan vem ska få den äran denna vecka? Annars får jag säga ungefär som drängen Alfred sa: Hörre du Bernta, den där städningen vi talte om, den tror jag allt vi skiter i!

Födelsedag med sura toner

Dagen har verkligen varit innehållsrik. Jobbat som Anhörigkonsulent. Hem knappt en timme där jag hann med att öppna paket, käka middag, dricka kaffe och äta tårta, sitta ned och få njuta av familjens skönsång till Ja må du leva, samt slänga på mig lite andra kläder. Sen raskt till kyrkan och Liveaid-konsert. Massor av Kindaartister ställde upp för att ge rent dricksvatten till välbehövande ute i världen som inte har det som vi som t o m spolar ned vår skit med rent vatten. Några snälla Kindabor ställde upp och kom till kyrkan, betalade 200 spänn samt fick lyssna till en härlig musikblandning. Vi i Gospelkören var med och sjöng två låtar.

Finalnumret som alla fick delta i var We are the world. I en hast precis innan konserten började tog jag på mig att sjunga en vers själv och en i stämma tillsammans med Frida Schmidt som har en fantastisk röst. Kunde knappt låten eller texten men tyckte själv att jag fixade det helt OK. Det tyckte däremot inte min äkta hälft. Fick på väg till bilen efter konserten veta att det där var ingen hit. Jag hade tydligen sjungit både fult, surt, falskt och texten satt inte så bra. HJÄLP! Ett banalt bekymmer kan tyckas men allvarligt för mig. Jag brukar nämligen höra mina egna sura toner. Jag medger att det inte var det bästa jag gjort men normalt sett är jag själv min värsta kritiker. Hör jag nu till den där gruppen med människor som t ex söker till Idol och inte själva hör hur illa de låter? Analyseraren i mig kommer tyvärr älta det här ett bra tag. Men självklart är det huvudsaken att vattnet blir lite renare för några människor på jorden.

Shopping med familjen

Min intensiva vecka har bara börjat. Idag har det varit läkarbesök till två olika doktorer men med samma son. Ganska bra att få till en sån sak. Det gäller att passa på när vi är igång till vår stad Linköping. Nu var det länge sen sist så vi har förstås samlat på oss en hel lista med ärenden att utföra när vi nu ändå åkte. Vi har faktiskt fått en hel del gjort på den i hjärnan inpräntade listan. Betänk då att vi var tre familjemedlemmar som var för sig hade sin egen lista i sitt eget huvud.

Ta bara det här med vart man ska äta. Jag brukar jämt få rätta mig efter andra. Ofta blir det något oerhört kulinariskt ställe som typ McDonalds. Idag skulle jag få bestämma eftersom jag fyller år imorrn. Men sonen vägrade. Han var inte hungrig fast man såg hur händer och fingrar skakade av låg blodsockernivå när maken och jag mumsade i oss Kinamat. Killen fick helt enkelt på egen hand gå iväg till ovanstående mathak och betala sin egen middag. (Inte mer än rätt han hade fått ett par skor precis innan.)

I makens och sonens huvud ingår inte heller en tur in på Kicks eller liknande men gärna nån kul spelaffär eller elkedja. Maken och jag var ändå ganska överens om vad vi skulle kolla på till hemmet. Ändå är det svårt att välja när man står inför 234 olika sorters lampor. Inte blir det bättre med en gnällig tonårsson som undrar om vi inte är klara snart. Jag menar efter bara en kvart. Det måste han ju fatta att det tar lite tid. Helt klart är det nog så att man inte ska samla på sig för mycket saker på en gång. Och det räcker med att åka två åt gången och fokusera på en eller max två personers behov vid varje tillfälle. Ska försöka bättra mig på denna punkt.

Nej nu måste jag nog gå och klämma lite på mina nya fina skor och smörja in mig med min nya ögonkräm samt titta på någon av alla våra nya fina lampor.

Tid för varandra

Att det ska vara så svårt. En gång i tiden så var det så självklart. Vi fanns för varandra och tiden var inga problem. Den var vår. I nyförälskelse och närhet är det inte svårt. Då ser man varandra och till en början bara allt i ett rosaskimrande töcken där den utvalde inte har ett enda fel. Inte en enda liten brist. Med åren ändras det där lite grann. Ibland känns det som om vi inte ser annat än fel hos varandra (så illa är det förstås inte så ofta). Men oftast grundar sig det hela i just tid för varandra. Inte för att vi inte möts i vardagen. Över middagen. Vid inköprsrundan. Sittandes i tv-soffan. Mötandes i ytterdörren på väg åt varsitt håll. Osv. Fast detta är mer när man driver AB Familj & Hem tillsammans. Det företaget funkar skapligt och där möts vi. Det jag mer syftar på är det andra. Kärleken och att se den andre efter 25 år tillsammans och inse att jag älskar fortfarande denne man. Kanske inte med en slöja av rosaskimmer längre men något mer genuint. Det är häftigt!

I helgen har vi faktiskt haft lite tid för oss. Att bara vara. Gå en tyst promenad bredvid varandra och njuta av stunden. Att äta en god måltid och dricka varsitt glas vin. Inse att vi står inför en ny fas i livet men att vi står kvar med fötterna på jorden och med handen i den andres kärleksfulla hand. Jag vet att jag är en lyckligt lottad kvinna. Kom ihåg att ta er tiden ibland.

En bra dag

Som jag tidigare berättat är jag inne i varannandagssyndromet. Idag har jag därför varit relativt pigg och alert trots mycket tankeverksamhet och att jag haft många bollar i luften. Lustigt det där. Kanske får jag äta upp det imorgon.

I morse tog jag till kjolen igen och humöret gick direkt upp med flera %. Fick sen via sms erbjudande om att lifta med min trevliga vän och granne Anna-Liisa till jobbet. Då steg potentialen att det skulle bli en bra dag ännu mer. När folk började dimpa in på jobbet kom flera stycken förbi och frågade hur det var med mig idag. Vilka underbara kollegor. En av dem Monica visade mig extra omtanke och ville verkligen på riktigt höra hur det var fast hon har så mycket själv. Kändes så skönt att försöka sätta ord på mina känslor och att hon lyssnade, verkligen lyssnade. Den sista stressklumpen i magen släppte där nånstans tror jag. Morgonen var grå men efter några timmar så kom vårsolen fram och det gjorde inte heller saken sämre. Sen har jag gjort skäl för lönen i överkant. Vissa dagar blir ju såna men idag fixade jag det.

Har blivit bjuden på lunch idag. Också underbart. Kom hem en halvtimme försent med ersättningsbuss men inte ens det kunda ta ned humöret eller orken. Stod och pratade med mina trevliga medresenärer i solskenet på perrongen i Vimmerby. Kvällen har jag avslutat med årsmöte på golfklubben. Börjar bli så sugen på att ta fram klubborna. Den ena efter den andra berättade om sina nära förestående golfresor till varmare och snöfria breddgrader. Jag vill med!!!!! Fick för övrigt en medalj för min andra plats i förra årets klubbmästerskap. Hade glömt bort att jag kom tvåa för det var med ett resultat som man inte gärna skryter med. Men maken tittade grön av avund på mitt pris. Min prishylla är nämligen mkt finare än hans och han hävdar att det INTE beror på att jag är bättre än honom. Hur som jag fick pris ikväll och inte han. Som sagt: En riktigt bra dag!

Tack alla som förgyllt min dag!

Varannandagsyndrom

Åh tänk om jag känt mig lika stark, glad, pigg och på gång idag som igår! Är just nu inne i en period med pigghet ena dagen men är supertrött nästa. Idag har jag känt av min hjärntrötthet igen. Ett tecken som jag borde ta på allvar. Har faktiskt inte känt av den så hårt på länge. Är yr. Verkligen trött "inne" i huvudet. Lättstressad. Tappar ord. Känner tårarna bränna nära ögonlocken. Jag har alltså ansträngt min hårddisk för mycket. Jag har en gammal en. Som varit med ett tag och troligen är full med virusangrepp. Då måste man tänka sig för och inte tro att man kan köra in massor av nya data på en gång. Det klarar liksom inte min hårddisk/hjärna.

Men viljan är en annan sak. Jag vill så gärna göra ett bra jobb på båda mina tjänster och får ångest av att tappa kontrollen och inte räcka till. Splittrad är ordet just nu förstås. Är ju på väg mot en ny väg i arbetslivet och det är klart att fokus ligger mot den vägen. Men samtidigt har jag ännu inte lämnat den väg jag idag kör på. Måste ju vara koncentrerad och hålla i ratten när jag kör även om de båda vägarna möts.

Om jag ska tro att min senaste åkomma håller i sig så kommer jag ha en bättre dag imorrn. Lever på det hoppet och ska ta en tidig kväll.

Vår i luften?

Idag har jag i alla fall bestämt mig för att det var vår. Efter en välbehövlig och skön nattsömn studsade jag upp i morse redo att hugga in på mitt nya jobb. (Är ju Anhörigkonsulent på tisdagar.) Kändes så bra och som om våren låg i luften så jag bestämde mig. Idag skulle mitt humör vara soligt och min jeanskjol skulle komma ut och luftas lite. Visst lite kallt har det varit om de strumpbyxklädda benen men det var det värt. Jag har känt mig som en solstråle även om dagen har varit full av både medgångar och en hel del motgångar.

Som Kenta skulle sjungit:

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Dålig nattsömn

Att en natt kan göra sån skillnad. Det handlar om några timmar i ens liv men gör så stor påverkan flera dagar framåt. Om jag inte får några timmars sömn en natt eller t o m två nätter på raken så blir jag som en vandrande vålnad. Mörka ringar runt ögonen. En seg hjärna. Koncentrationsproblem. Som ett brev på posten kommer det och lite till. Jag vet ofta inte varför sömnen uteblir. Så är det för mig mellan varven. Inte jämt att det går att sätta i relation till något. Ibland är det bara så.

I natt har jag stressat runt med massor med surdegar i alla dess olika moment. Nästan känt mig jagad av en seg rågsurdeg. Jag fattar att det låter helsjukt. Och något kanske det försöker säga mig: Lägg ned ditt bakberoende ett tag. Kanske ska jag åtminstone göra som ungarna tjatar om. Baka en god kaka eller lite kanelbullar mellan varven i alla fall. I natt vill jag sova sött. Godnatt!

Vad jag saknat

Har varit ute flera gånger i helgen och promenerat. Så skönt! Som jag saknat att röra på mig och då framförallt genom att gå nån timme eller två i friskluft. Gärna i solsken. Stegen ackompanjerade av drillande fågelkvitter och andra naturljud.

Denna vinter som kommer att gå till historien på många sätt har avskräckt mig från dessa sköna promenader. Vem sjutton vill vagga omkring som en bredbent anka på hal is. Ja inte jag i alla fall. Förutom de promenader jag haft till/från tåget och de jag gjort i tjänstens väg så är de lätträknade under de senaste månaderna. Det är liksom inte detsamma att gå saktfärdigt som en spänd fiolsträng med små korta glidande steg som att kunna ta ut stegen i ett avslappnat skönt men högt tempo.

Nu börjar jag dock tro på en vändning. Hoppas på många härliga vårpromenader den närmaste tiden.

Tankfull och rastlös i solen

Vet inte vad som flugit i mig nu. Nån sorts tillfällig vårdeppighet. Tycker inte jag får fingrarna ur och tar tag i nåt vettigt. Det finns ju att göra om jag vill men var ska jag börja. Nej hellre rymmer jag då till degbunkarnas värld istället. Känner mig lite ledsen, glad, arg, tankfull och rastlös i ett. Kan det va möjligt? Ja det verkar så men inte mår man helt bra av det. Skulle hellre vilja sätta ned foten och ha fokus på en sak i taget eller en känsla åt gången.

Idag är en helt fantastiskt vacker dag. Det är dessutom lördag och jag är ledig. Inte ska man hänga läpp då. Vi har prioriterat att gå ut en långpromenad i vårsolen. Jättebra och skönt! I vanliga fall brukar en promenad kunna hjälpa mig att sortera tankarna men inte idag. De tumlar runt i ett virr varr och jag får ingen ordning på dem. Tror bara att jag måste ta första steget med nåt av allt som väntar på mig, eller egentligen behöver det inte vara just mig för det bor flera i detta hus.

Usch och fy dumma deppkänsla. Nu vill jag känna mig sorglös, fri och glad igen! Mental peppning med några foton kanske:

Snart helg igen och inget inbokat

Det där med att ta tag i den sociala och/eller kulturella biten i livet ligger ibland i träda. Vet inte om nån känner igen sig men när den ena helgen efter den andra susar förbi och man kommer på samma dag att "fasen, vi skulle ju sagt till nån på en bit mat". Jag är en person som inte mår bra av att ha almanackan fulltecknad flera månader i förväg. Måste ha lite andningshål och tid för oplanerade saker. Samtidigt är det viktigt att boka in lite trevligheter att se fram emot. För hur många kan komma över om man ringer samma dag? Kanske fler än man tror dock om vi är flera som har en tendens att glömma bort att bjuda in nån i veckor innan.

Nu har jag i alla fall lite inbokat. Ska i april i väg med min kära jobbarkompis Ulrika till Norrköping och se på Sångsagan Gerda som Kindas egen stolthet Gudrid Hansen varit med och skrivit. Ska bli härligt att höra de underbara sångarna Peter Johansson och Matilda Hansson i huvudrollerna. När jag ändå var igång och bokade biljetter på Ticnet så bokade jag in en konsert i november på Cloetta Center. Så nu är stommen i det kulturella lagd. Lite musikarrangemang under sommaren så är den delen komplett.

Återstår bara att ringa upp några vänner att bjuda in framöver. Jag kan ju inte göra allt på en gång. Förresten, varför är det bara jag som har ansvar över denna fråga? Är det för att jag är kvinna eller för att någon tycker att jag är så bra på detta? Fick en toppenidé. Ja nu tror jag allt att planen är lagd. Kommer delegera lite till maken.

Filmkvällar

Jo det är sant. Tredje kvällen i rad som jag glor på film.

Måndag: Bröllopsfotografen (helt ok tidsfördriv, lite småpinsam, lättsam med små poänger här och där men en film jag glömt dagen därpå).
Tisdag: Flickan (fantastisk och lite annorlunda film, den lilla tjejen som har huvudrollen är superduktig och jag fick en stor dos nostalgi på köpet då miljön är hämtad från min barndom).
Onsdag: Luftslottet som sprängdes (äntligen fick jag se den sista filmen i Milleniumtriologin, kom aldrig iväg på bio, Noomi Rapace som Lisbeth Salander är helt suverän).

Men nu får det bli slut på detta filmgluttande. Imorrn har jag lite annat på schemat. Ska till frisören om jag minns rätt. Funderar på om Salanders fina frisyr kan va nåt på mig? Men det som är snyggt på en skönhet som Noomi passar nog inte så bra på en volangprydd mittilivetkvinna som precis ska tillträda en ny tjänst och då inte som datahackers.

Livsnjutare

Fattar inte vad som tagit åt mig. Ju äldre jag blir ju mer vill jag liksom bara ha det gött. Inte för att jag är rädd för att ta i och jobba hårt mellan varven men att slappa och njuta i nuet går också bra. Varför städa eller renovera eller sortera strumpor när jag kan njuta av en bok, en skiva eller en film istället? Varför vänta till lördag med ett glas vin när jag ta ett en vanlig tisdag? Latmasken får allt lättare att ta fäste i min kropp men framförallt mitt sinne.

När jag ikväll insåg att jag skulle få en helkväll med mig själv tog jag (latmask som jag är) bilen och införskaffade en film som JAG ville se. Dessutom laddade jag med delikata ostar, frukter och öppnade en gran reserva från 2001. Har haft en mysig stund i soffan i sällskap av levande ljus men i övrigt ett lugnt hus. Filmen Flickan motsvarade mina förväntningar. Den passade mig perfekt och vinet och osten med. Det finns liksom alltid nåt att fira om man vill. En lugn tisdagskväll efter att ha jobbat med sitt nya jobb är definitivt en anledning om man så vill. Och livsnjutaren i mig ville verkligen. Nu återstår en omgång med tandborsten. Ska sen njuta av min spikmatta. I morgon ska jag träffa mina härliga jobbarkompisar som jag saknat idag. Tur att jag inte riktigt ännu ska lämna Vimmerbys bästa Rehabenhet utan få njuta av deras sällskap några månader till.

Mitt budskap idag: Glöm inte att ta varje tillfälle du kan att njuta!