Vad säger man. Livet går upp och ned. Annars vore det naturligtvis inte just livet. Idag har min dag bestått av blandade känslor på händelser i min omgivning. Mycket rör sig runt mig och i mina medmänniskors liv samt i mitt eget. Naturligtvis sätter det sina fotavtryck uppe i hjärnkontoret och i känslolivet. Inte ens min kvällspromenad i solskenet har lyckats få alla tankar och känslor på plats. Inte så att jag är totalt nedtyngd mer tankfull. Ska gå och lägga mig snart för att vara extra snäll mot mig själv. Med min bok och ikväll är det verkligen läge för min vän spikmattan.
När vi har som mest omkring oss.
Rusar runt helt planlöst förstås.
Då är det så lätt att glömma.
Längts inne i hjärtat gömma.
Vad vi egentligen tänker och känner.
Både för oss själva och våra vänner.
Men det är då, just i den stunden.
Vi måste stanna upp och säga:
- Du vi måste prata!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar