Livet rullar på. Just nu deltar jag i en lite halvbra actiondrama. Huvudpersonen är en kvinna mitt i livet med trotsiga ombytliga tonårsbarn som ena stunden går bra ihop med mamman (helst om de är i behov av något, typ pengar). För att i nästa stund verkar tycka att hon är från en annan planet. Likadant med mannen i hennes liv. På förmiddagen ses de gå hand i hand på livets väg men framemot eftermiddagen stirrar de på varandra över köksbordet undrandes vem av dem det var som borde ha planerat och lagat middag.
Kvinnan brottas med många livsval det ena svårare än det andra. Ska hon lägga ned surdegsbakandet, GI-kosten och/eller bekämpningen av ansiktshudens förfall? Ska hon ta tag i motionerandet på riktigt? Ska hon lägga ned sin blogg? Ska hon ha en Facebookfri vecka? Vart vill hon och maken åka på semester? (Ja för inga av deras barn vill för allt i världen följa med dessa mossiga stofiler på nån familjesemester.) Ska de prenumerera på den andra morgontidningen istället för den som nu kommer i postlådan? (Den har genomgått förändringar till det sämre.) Ska de säga upp sitt fasta telefon abonnemang? (Nästan ingen ringer på den längre.)
Samtidigt har den här kvinnan egentligen ett perfekt liv även om det snurrar på lite för fort både nu och då. Ibland har hon svårt med alla val. Vart och ett är inget men tillsammans kan det bli lite mycket. Sätter sig på både kropp och själ. Mitt liv. Min lott. Jag är egentligen ganska nöjd med den för jag har också begåvats med att oftast kunna välja glädjen. Just nu ska jag välja att dricka en kopp te och äta några av mina nybakade kanelbullar. Inte en gnutta surdeg i dem. Som sagt livet rullar på (just nu lite snabbt) men i övrigt inte mycket att orda om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar