Att det ska vara så svårt. En gång i tiden så var det så självklart. Vi fanns för varandra och tiden var inga problem. Den var vår. I nyförälskelse och närhet är det inte svårt. Då ser man varandra och till en början bara allt i ett rosaskimrande töcken där den utvalde inte har ett enda fel. Inte en enda liten brist. Med åren ändras det där lite grann. Ibland känns det som om vi inte ser annat än fel hos varandra (så illa är det förstås inte så ofta). Men oftast grundar sig det hela i just tid för varandra. Inte för att vi inte möts i vardagen. Över middagen. Vid inköprsrundan. Sittandes i tv-soffan. Mötandes i ytterdörren på väg åt varsitt håll. Osv. Fast detta är mer när man driver AB Familj & Hem tillsammans. Det företaget funkar skapligt och där möts vi. Det jag mer syftar på är det andra. Kärleken och att se den andre efter 25 år tillsammans och inse att jag älskar fortfarande denne man. Kanske inte med en slöja av rosaskimmer längre men något mer genuint. Det är häftigt!
I helgen har vi faktiskt haft lite tid för oss. Att bara vara. Gå en tyst promenad bredvid varandra och njuta av stunden. Att äta en god måltid och dricka varsitt glas vin. Inse att vi står inför en ny fas i livet men att vi står kvar med fötterna på jorden och med handen i den andres kärleksfulla hand. Jag vet att jag är en lyckligt lottad kvinna. Kom ihåg att ta er tiden ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar