Hela förra veckan har jag varit igång med saker utanför mitt eget hem. Visserligen massor med trevliga aktiviteter och jag har mött så många människor i spännande konstellationer. Det finns alltså egentligen inget som är nåt att klaga på, tvärtom. Bara massor med positiva input.
Ändå är det så att jag tar helt slut efter en sån vecka. Även roliga saker tar på mina krafter. Och just att inte få vara hemma i mitt eget hem för att landa lite mellan varven som jag så väl behöver. Några nätter har jag visserligen haft men då har jag varit så överladdad att jag haft svårt att sova. Utan sömn funkar jag till sist inte alls bra.
Så i lördags kväll när allt kom ikapp mig med full kraft så bestämde jag mig för att ha en heldag i mitt eget hem. Så på det viset fick det bli även om det krävs ett visst mod att ställa upp på sig själv på det viset. Var hemma och lullade i min egen takt. Gick omkring i vilka gamla sköna paltor jag kände för. Satte inte på mig en enda gnutta smink, inte ens mascara. Uppvaktade min egen mamma på mors dag bara genom ett telefonsamtal med löfte om att komma en dag när jag har bättre tid. Hon gav mig positiva ord tillbaka och gav mig full förståelse för mitt beslut (snälla rara mamma). Jag följde heller inte med på släktkalaset hos svärmor. Inte mina barn heller så Bernt fick åka själv. Men de två yngsta pysslade om mig istället. Bjöd på fika och middag som de fixade i trevligt samarbete utan att bråka. Sånt värmer ett trött mammahjärta.
Jag fick också en blomsterkvast av äldste sonen och en fin bok av dottern. Men just att få slippa ansvaret över matlagning och att få en dag med blandat pyssel i hemmet gjorde susen och på söndagskvällen kände jag att jag kommit ikapp mig själv igen och fått lite mer lugn och ro i själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar