Tillbaka till glädje

Haft en urjobbig vecka i smärtans tecken. Numera har jag det inte så jobbigt som jag en gång i tiden haft. Men smärta i rygg, mellan skulderbladen, nacke och axlar med påslag på armar, ögon och huvud är vad jag dras med när det är som värst. Lite ont har jag liksom alltid men så där vansinnigt jobbigt så jag blir starkt mentalt påverkad är inte så ofta som tur är. Igår var det som värst. Jag försöker numera inte slåss mot min kropp. Väntar ut och försöker leva som vanligt så gott det går fast det känns som att kämpa med varenda liten grej. Men smärtan ska inte vinna!

Idag vaknade jag och kände direkt att nu är det värsta borta och jag känner mig som pånyttfödd. Vill liksom ta hela världen i min famn. Vi behöver nog de där tunga stunderna där vi inte kan ta saker för givet för att uppskatta det normala. Idag är jag lycklig och vill sjunga glada sånger.