Halvtid i semestern

Nu har snart halva semestern gått. I rykande fart. Inte hade jag förväntat mig nåt annat precis. Veckorna springer iväg när jag jobbar så självklart går de om möjligt ännu snabbare när man är ledig.

Fortsätter att unna mig saker "eftersom jag har semester". (Volangen får f-n hänga med några veckor till!) Lite fikabröd. En öl. Ett glas vin. Och igår gick maken och jag ut för att äta på kvällen. Inte för vi har så många matställen här i Kisa men ibland är det skönt att unna sig en middag ute. Den första restaurangen vi tänkt oss var STÄNGD. Kl 19 en fredagskväll. Hemorten i ett nötskal. Fick snabbt rusa vidare i duggregnet mot nästa och där blev vi väl mottagna. God mat och lite dryck. Senare på kvällen fick vi besök av en gäst som ville dricka whiskey. Vi satt och umgicks till kl 2 (jag drack vin, hatar whiskey). Trevligt med spontanbesök.

Idag ska jag ha en vit dag. Imorrn är det golftävling i damtouren så då måste jag vara skärpt. Idag ska jag också försöka få lite gjort här hemma för imorrn kväll ska vi ha en trevlig familj på besök. Nu känner jag hur det suger i magen. Dags för förmiddagsfika!

Hemester

Är hemma och bara är. I nuet och i stunden. Äter när magen börjar knorra. Sover länge på morgonen. Uppe sent om kvällarna. Tar ifatt lite sysslor när andan faller på. Läser i min bok därimellan. Tar ett glas vin på kvällen. Unnar oss lite annat, för vi har ju semester. Igår såg vi två hyrfilmer i sträck, t ex. Nu känner jag dock ett sug efter att lite mer måste hända. Vill uppleva lite utöver det vanliga i hemmet. Nästa vecka får vi försöka få till nåt sånt men just nu njuter jag av hemestern.

Renar på vägen. En av flera speciella upplevelser förra veckan.

Såndag, nåndag, måndag

Idag har inte varit nån dag som går till historien i mitt liv. En vanlig måndag men kanske ändå ovanlig. Semester och sovmorgon till 08:20 (långt för att va mig). Har också försökt tänka mig för vad gäller det jag stoppar i mig. (Alltför länge har de snabba kolhydraterna slunkit ned i magen under några veckor och den kära förbaskade volangen gör sig inte under golftröjorna.) Jag har faktiskt också tagit en powerwalk mitt på dagen (sån lyx kan jag inte göra en vardag annars).

Idag har varit en dag då jag mentalt förberett mig på lite saker jag måste ta tag i nåndag. (Ibland är startsträckan lite lång.) Ikväll har vi också inhandlat en ny diskmaskin. Efter lite springande mellan några affärer och jämförande av diverse faktorer så enades vi till sist om en Integrerad maskin. Den gamla är tretton år och funkar visserligen ännu men har en del saker som börjar gå sönder. Därför skulle vi köpa en ny nån dag och denna måndag blev en sån dag.

Vad gör väl lite regn?

Första semesterveckan är nu slut. Jag har haft en toppenvecka så det känns kanon. Hoppas på ytterligare tre kanonveckor. Jag drar nödvändigtvis inte ett likhetstecken mellan soligt och fint väder och kanon. Visst skulle det vara tråkigt om vädret som råder ute nu kommer att vara hela min semester. Men just nu njuter jag faktiskt av att sitta inne och mysa.

Har varit ute i friska luften hela veckan innan och spelat golf så idag var det skönt att sitta inne och kolla på golfproffsen på Scandinavian Masters på Bro Hof. Vad kul att Richard vann och på det sätt han gjorde det. Dessutom har jag orkat ta tag i våra tvätthögar som håller på att svämma över. Både med ren och skitig tvätt. Ibland kan det vara en njutning att ta sig an en praktisk syssla. Inget måste just idag, kan göra det en annan dag. Inget jag måste tänka och överanstränga hjärnan på så mycket, utan bara låta händerna arbeta.

Nu ska jag njuta av en god bok och av känslan att jag kan sova hur länge jag vill imorgon. Inget arbete väntar och ingen tid på golfbanan. Semester är skönt!

Lite bilder från fjällen

Sent igår kväll kom vi hem. Skönt! Efter åtta rundor golf på fem dagar känner jag mig lite mör i kroppen. Men en härlig semestertripp har vi haft uppe i fjällen. Fjällgolf kan varmt rekommenderas!

Klövsjö GK

Maken har gått genom tunneln för att komma ut till första tee.En av banorna.

Bernt och jag i Klövsjö.

Maken o bilen uppe på Flatruet.

Ljusnedal/FunäsdalenInteriör från Gyllene Bocken Ljusnedal
Funäsdalens GK

Utslag från tee 1.

Funäsdalens skidbackar i bakgrunden.

Ramundberget vårt vinterparadis. Där betade ponnyhästar i slalombacken.

Idre GK

Sälens GK

Lindvallens skidbackar i bakgrunden. Dalahästar som teemarkeringar.

Fjällgolf

Vill bara meddela att vi lever och har det bra. Bor och spelar nu i Funäsdalen. Igår spelade vi på Klövsjöbanan. En härlig golfbana som var mkt kuperad och känns i kroppen idag. Funäsbanan är inte lika härlig enligt oss men den ska få en chans till imorrn innan vi drar vidare mot Idre GK och den fantastiska banan där.



Nu ska vi gå och käka nånstans här i Funäsdalen. Härligt att se vårt vinterparadis i sommarskrud. Sköt om er och njut. Det gör jag av min härliga semester.

SEMESTER

Nu är det alltså äntligen dags för mig att ha semester. Har nog inte riktigt fattat det ännu men skönt ska det bli. Idag jobbar jag för fullt här hemma för redan inatt drar maken och jag iväg norrut för att spela golf på olika fjällbanor under en vecka. Kommer försöka uppdatera bloggen så att ni som följer vet var vi är och hur det är där. Svinga lugnt!

Har köpt två såna här sköna relaxstolar till makens och min semester.

Piggare och snart semester

Tack vare några timmars lite kyligare inslag igår morse blev det full fart på mig igår. Hade nytta av det hela dagen fast värmen återkom. Fick mycket gjort både på jobbet och hemma. Orkade dessutom spela golf, fast bara 9 hål. Känns skönt när inspirationen och orken är lite bättre.

Bara två dagar kvar att jobba. Sen fyra veckors semester. Så skönt det ska bli. Hur vädret än blir så ska jag koppla av och göra sånt jag inte hinner med annars. Vår första vecka börjar bli lite mer planerad nu också. Har börjat boka en del boenden och golfbanor. Ska ta första veckan som en golfvecka med siktet uppåt fjällvärlden till. Känns också bra att vi tagit tag i det nu. Några timmar till bara så........

Som en annan person

Hoppet har vaknat. Jag finns kvar där bakom värmeböljesvackan. Känner det tydligt. När temperaturen sjunker blir jag mig själv igen. Skönt. Blir ju lite orolig när min initiativförmåga är lika med noll. Denna morgon var helskön att stiga upp i. Sval morgonluft strömmade mot mig när jag öppnade tvärdrag i övervåningen. Samma luft fanns fortfarande kvar mot mina bara armar när jag cyklade till tåget. Helt plötsligt börjar hjärnan orka tänka och planera. Helt plötsligt kommer lusten tillbaka. Lusten till livet och arbetsuppgifter på jobbet och hemma. Till och med att lusten till en morgonpromenad fanns där i morse, i alla fall kom tanken på det upp för första gången på 14 dagar. Därför finns det nu hopp. Värmeböljan kanske fortsätter men jag får helt enkelt bida min tid och bli mig själv igen när den lägger sig.

Myskväll i regnet

Idag när jag klev av tåget så var regnet och åskoväder på gång även hemma i Kisa. Igår fick vi inte en droppe fast det regnade några mil bort. Jag föreslog för familjen att vi skulle ta en kväll på altan. Där har varit för varmt att sitta under en period. Middagen lagades och togs med dit ut samt spel och kortlek. Några timmar har vi suttit ute och njutit av regnets smatter mot altantaket. Maken, jag och sönerna. (Dottern är på festival och jag hoppas att hon inte flyter bort i sitt tält i nåt oväder.) Nu kom det inte så mycket men känslan av befrielse finns ändå hos mig. Åskan var inte så nära så det var skrämmande utan mer bara, mysigt. Känslan hoppas jag sitter i under natten i alla fall.

Jag står inte ut...

Nu känner jag mig verkligen gnällig. Har länge försökt se det posistiva i den varma tillvaron som nu råder. Men just i detta nu ser jag ingen fördel. Jobba på mitt varma kontor känns inte inspirerande. Få nåt gjort hemma orkar jag inte tänka på. Inte ens golf vill jag tänka på och då är det illa. Gräsmattor brinner upp som fnöske och det ser snart ut som ett ökenlandskap på sina platser runt omkring mig. Förutom min nedsatta psykiska hälsa med dålig motivation osv så känner jag rent fysiskt att jag mår dåligt av värmen. Inatt har jag inte kunnat sova. Matlusten är dålig ändå får jag i mig massor med onyttigheter istället. På tal om det ska jag inta en god macka och en kopp kaffe nu.

Det kommer bli en seg dag idag. Pust!

Åska

Idag är det en otroligt varm och fuktig dag. Åska har utlovats och i Vimmerby har den redan kommit. Det mullrar för fullt runt omkring mig och en regnskur har kommit tidigare. Det kan nog bli en kämpig arbetsdag.

Kommer på mig själv med att ha "glömt" saker ute eller fönster öppna eller att dra ur kontakter där hemma. Vi människor fungerar ju lätt så att när en väderlek håller på så tror vi den ska bestå. Jag är ju inte ensam om det kan jag konstatera. Dukar, fina dynor och en del ömtåliga saker ligger kvar ute i folks trädgårdar. Fönster står på vid gavel och regnet kan falla fritt in på finaste parketten.

Det är mörkt som en sen höstkväll ute. Värmen klibbar kläderna mot kroppen. Mullret låter oroväckande konstant. Åskan är här.

Värme och födelsedagskalas

Den tropiska värmeböljan fortsätter. Antar att den går över om en vecka när jag ska börja semestern. I går kväll var vi på ett 40-årskalas och hade hur trevligt som helst. Till en början var det i varmaste laget men vilken känsla att sitta ute i trädgården hos goda vänner en sån magisk natt. Kommer bära med mig denna kväll som ett härligt minne länge. När det var på väg att börja ljusna igen började jag fatta att det nog var dags att gå hem och sova. Men vilken kväll!

Idag har vi firat Simons 21-årsdag. Kära tid vad åren går. Tidsperspektiven blir så konstiga när man vänder på saker och ting. När jag var 21 gifte jag mig och när jag var 22 föddes han, vår förstfödde och mycket efterlängtade son. Jag hade en jobbig förlossning med komplikationer. Amningsperioden med mjölkstockningar och tvingas ge upp ammandet och skammen med det eftersom hysterin var stor att barnet skulle ammas för att må bra. Fick sitta som en annan kossa med en elektrisk mjölkmaskin. Kyla och spara mjölken för att sen ta fram, värma och ge honom med nappflaska istället. Ett heltidsarbete för en ung mamma kan jag säga.

Det verkar inte ha gått någon nöd på honom för detta. En mycket lat men trevlig och glad son har jag i honom. Och idag har han fått hjälpa till lite med det som skulle fixas. Det visade sig att han var en klippa på att garnera smörgåstårta. Tänk så mycket oanade talanger det finns hos våra barn.

Nu ska jag vattna de stackars varma och torra blommorna ute och sen är det bäst att försöka sova lite för att orka med sista arbetsveckan.

Bortbjuden

Ikväll ska vi faktiskt bort. Ska bli trevligt men kommer nog bli varmt. Kan ju inte springa iväg på festen i bikini som annars har varit det jag gått i idag.

Jag vet inte vad det beror på men vi blir inte så ofta bortbjudna. Vill liksom inte analysera det för mycket. Det slutar kanske med lite sorgliga tankar och det är nog egentligen inte nåt allvarligt bakom. Vi är liksom bara lite utanför de flesta gäng som finns här i vårt samhälle. Eller kanske inte utanför men inte inne i den innersta kretsen. Mer ute i pereferin. Och i såna olika pereferier finns vi med i många.

Vi har inte gäster i tid och otid själva heller. Ofta går tiden åt till golf eller nåt annat. Men hur det är så har vi gäster mycket oftare än vi blir bortbjudna. Och jag upplever att människor verkligen inte brukar ha nåt mot att komma hem till oss. Tvärtom. Dessutom säger flera att ni måste komma hem till oss nästa gång. Det är bara lite sorgligt att den där nästa gång aldrig kommer......

Ikväll ska vi i alla fall bort och det ser jag fram emot. Oj! Bäst att hoppa ur bikinin och hoppa in i duschen.

Försov mig

Jag är verkligen trött nu. I morse vet jag inte vad som hände men min klocka ringde inte. Vaknade 30 minuter senare och blev lite förvånad. Inte likt mig det här. Jag hann i alla fall med det nödvändigaste som t ex duscha, göra morgontoalett och få i mig lite vätska. I såna lägen får man prioritera och tidningsläsning fick i dag väljas bort. Hann med tåget hur lätt som helst och nu ska jag ta tag i arbetsdagen. Den sista v 27. Sen är det bara en vecka kvar......

Trött och lat men kan nu tugga

Faktiskt är det så. Jag är inne i en latmaskperiod. Vet inte om det är nån sorts nedladdning inför semestern eller vad. Hur som så sover jag som en stock när klockan ringer på morgonen. Inte har jag då nån ork till att promenera. Har inte orkat gå en enda gång denna vecka. Är även trött på dagarna ibland och skulle kunna somna vid skrivbordet eller när jag åker bil (som passagerare förstås). Initiativförmågan är inte heller på topp. Får liksom uppbåda mina sista krafter till att försöka övertala mig själv att sätta upp mål med arbetsdagen på jobbet.

Latmasken märks på andra sätt också. Hemmet håller på att sunka ihop totalt. Dammlagret är tjockt på många ställen. Grejor ligger spridda i huset där de absolut inte ska va. Blommor står utanför som borde komma ned i jorden nånstans osv. Men istället för att ta itu med nåt så hittar jag på annat jag vill göra. Flyr fältet och skjuter upp städning och annat till en regnig dag. Igår drog jag med maken till Linköping för att försöka hitta en present till Simon som fyller 21 i helgen. Kvällen innan var jag på konsert. Så där håller det på och jag har inte ens vett att må dåligt över det.

Igår fick jag min tand fixad. En bit av en gammal lagad tand var lös och det blev ett litet större projekt. Bedövningen satt i 4-5 timmar. Tycker inte om känslan när halva tungan och munnen är bortdomnade. Men jag är glad att det kunde ordnas innan jag och tandläkaren ska ha semester. Nu kan och måste jag tugga igen. Latmasken i mig säger synd för det är så mycket enklare att dricka.

Ett år som bloggare

Idag är det ett år sen jag skapade min blogg. Året har gått fort och inläggen har varit av blandad kompott. Mest skriver jag om oförargliga små vardagshändelser i mitt liv. Jag vet att några följer den medan andra är inne och kikar nån gång. Inte har jag så värst många läsare om man jämför med de riktiga bloggarna men det räcker för mig.

Jag vet förstås att jag skulle kunna utveckla min blogg mer. T ex genom att vara mer smal och skriva om endast ett område. Jag skulle också kunna sortera mina inlägg mer genom att sätta etiketter på dem. För att få mer läsare skulle jag kunna ge mig ut mer i cyberrymden, kommentera andras bloggar mer/länka mina inlägg osv. Jag skulle också kunna uttrycka mer av mina åsikter för att få min blogg mer intressant. Det finns massor jag kan göra för att få till en bättre blogg men i nuläget är jag nöjd som det är.

Bloggen handlar om mitt liv som en kvinna mitt i livet. När det gäller mig själv lämnar jag ut saker på ett personligt plan så långt som jag tycker är OK. När det gäller familjen, vännerna och jobbet mm så håller jag lite längre distans. När jag nån gång har uttryckt en åsikt eller alltför personlig fundering har det haft ett alltför högt pris så därför kommer jag fortsätta ungefär som nu. Hoppas nån har glädje av nåt inlägg nån gång. Svårt att veta när man nästan aldrig får några kommentarer. För mig själv betyder bloggen i alla fall en del. Jag har fått en ventil där jag kan pysa ut alla ord som kommer i min väg.

To be continued........

Sviter och infall

Att jobba har gått skapligt idag. Har fått många positiva kommentarer efter att folk läst Vimmerbytidningen idag. Det var ett litet reportage om mig och mitt arbete med anhörigstöd idag. Känns alltid konstigt att se sig själv eller bli citerad i tidningen så själv kan jag liksom inte avgöra om artikeln fick fram det budskap som var tänkt. Men efter att ha fått feedback från flera utomstående så var det nog bra. Skönt.

Det var mer när jag kom hem och jag fått ett infall som det hela började. Föreslog för maken och yngsta sonen att vi skulle göra nåt annorlunda istället för att käka middag hemma. Varför vänta tills man har semester innan allt avkopplande och firande kan börja? Jag menar, det är väl bättre att passa på när vädret är bra och infallen kommer. Vi diskuterade några alternativ och gjorde valet att gå till Café Columbia.

När vi stod och skulle beställa våra olika mat/fikarätter så slutade min hjärna att ha kontakt med min verbala förmåga och kontakt med närminnet. Diskuterade min smörgås med killen i köket och frågade om det fanns en utan skinka. Han lovade att fixa en ostfralla med grönsaker. Jag svarade typ: Bra att du gör en macka med endast skinka, det är huvudsaken eftersom jag inte äter kött! Efter alla beställningar och betalningen var klar gick jag ut och satte mig hos mina grabbar. Efter en stund/5 minuter kom jag på att jag inte fått med min väska. Den stod kvar inne på cafét. Nu stirrade personalen på mig och jag fattar hur de tänkte. Jag ursäktade mig i ganska svamlande ordalag. Nån timme senare hade jag bestämt mig för att köpa två glasskulor också. Tror ni inte att jag gjorde samma sak igen? Sa namnet på en helt annan smak än jag menade men kollade på rätt glass. Killen var så snäll och tillmötesgående ändå och jag hann rätta till mitt misstag innan det var försent. Han frågade dock för säkerhets skull att kula nummer två var rätt. Snacka om vimsig person! Hjälp! Ja jag vet ju vad det handlar om så det är liksom bara att acceptera. Det är sviter från en alltför fulltecknad helg med en släng av värmeslag.

Trots all min vimsighet har det varit en helskön och avkopplande kväll. Mer sånt tack, fast helst då utan dessa kognitiva nedsättningar.

Första helgen i juli

Knappt jag trodde det skulle gå men jag har överlevt helgens alla utmaningar. Fira svärmor var förstås inte så ansträngande. Där gällde det mer hur vi skulle hinna få till en kaffetår hos henne. Familjeinsatsen i lördagens grillslag var kanske då en större utmaning. Starten var kl 13 i värsta hettan och vårt lag bestod av mamma, pappa och sönerna. Vi gjorde inte bort oss på nåt hål (par på alla utom tre där vi gjorde birdies). Men inte lyfte vi oss över mängden utan kom på en placering i mitten nånstans. Det får vi kanske trots allt vara nöjda med. Tänk bara att spela ihop i en familj i värsta sommmarhettan utan att ryka ihop nämnvärt på ett enda hål. Så som vi hejade på varandra så skulle vi peppa varandra mer också i vardagen. Inte ofta man får höra sönerna säga "bra mamma" eller mig och maken säga "det gör inget" eller "vilken son vi har"!

Mina fina killar i lagtröjorna.

Söndagen gick jag upp 05:10 som om det skulle varit måndag. Maken följde med till Finspång där min tävling i damtouren var förlagd. Spelade ok golf i värmen med paraplyet uppfällt. Höll faktiskt på att få lite värmeslag eftersom jag hade yrsel, minnesluckor osv. Måste bättra på mitt sammanlagda resultat efter min dåliga Mjölbyrunda (de 3 bästa rundorna av 5 möjliga kommer räknas ihop). Och det gjorde jag men det blev inga priser för mig denna gång. Maggan min Kinda GK kompis kom däremot etta. Bra gjort Maggan!

Stressade sen hem för att blaska av mig innan konserten i Västra Eneby kyrka på söndagskvällen. Kinda Gospelkör och några papper sjöng och spelade på första sommarmusiken där. Faktiskt så kom det några stycken och lyssnade på oss i alla fall. Unnade mig sen två kalla pilsner sittandes på baksidan och pustade ut efter en intensiv och het helg i juli. Det var jag sannerligen värd, så det så.

Hektisk het helg

En fullspäckad weekend ligger framför mig. Dessutom ska den bli varm och solig. Egentligen skulle jag kanske planerat in några dygn vid en badstrand istället för 10-11 timmar på golfbanor. Dessutom är det lite födelsedagsfirande som ska in i planeringen samt en konsert med gospelkören på söndag kväll. Lägg där till en fest på golfklubben på lördagskvällen och en resa tur och retur till Finspång på 24 mil så inser nog vem som helst att jag nog tagit mig vatten över huvudet denna helg. Men jag ska försöka fixa det!

Nu flexar jag i alla fall ut för den här veckan. Inte vill jag sitta inne på kontoret hela dan idag när det är så härligt ute. Två arbetsveckor kvar till semestern.

Jag önskar er en trevlig och lite lugnare helg än min gott folk!

Brutit

Ikväll har jag gjort något jag aldrig tidigare gjort. Kanske har jag känt mig sugen mååånga gånger men det jag gjort gör man liksom inte utan en riktigt bra anledning. Dåligt spel är liksom inte tillräcklig orsak. I kvällens tävling blev jag lottad att gå med två av klubbens bästa spelare. Jag har inget emot nån av dem i vanliga fall men ikväll kan de dra åt fanders.

De brydde sig nämligen inte om mitt spel för fem öre. Kollade inte in mina slag och vart min boll tog vägen. Ställde sig flera meter framför min utslagstee (jag är van att man står bakom eller åtminstone vid sidan om för att kolla). Rusade efter mitt slag var avklarat fram till sina egna bollar även om min låg mycket längre bak än deras. Jag fick alltså återigen slå utan att nån kollade var min boll tog vägen. Allt detta resulterade förstås i att jag blev superstressad och frustrerad och naturligtvis slog både snett in i högt gräs eller skogen när jag kollade upp för tidigt efter min egen boll. Väl i detta gräs eller denna skog hittade jag inte min boll. Efter två och ett halvt hål hade jag fått nog. Kände hur gråten fanns i mitt bröst och ursäktade mig men sa att jag bryter tävlingen idag. Jag klarar inte av att gå med två så duktiga spelare som inte hjälper mig att kolla efter mina bollar. No hard feelings men så är det. Ingen av dem bad om ursäkt och tyckte nog bara det var skönt att slippa mig. Den ena svarade med kommentaren tråkigt att du känner så men såg du mitt slag 230 meter. Ja synd bara att det var din andra boll, svarade jag. Naturligtvis hade han bara sitt eget spel i huvudet.

Så ikväll var första gången nånsin som det var tråkigt att spela med herrar. Jag har aldrig känt så förut och hoppas slippa känna så nån mer gång. Kanske är det ändå bra att jag får vila ikväll. Har en tävling på lördag och en tidigt på söndag många mil bort. Hoppas på att få lite mer hänsynsfulla spelare i min boll då.