Faktiskt är det så. Jag är inne i en latmaskperiod. Vet inte om det är nån sorts nedladdning inför semestern eller vad. Hur som så sover jag som en stock när klockan ringer på morgonen. Inte har jag då nån ork till att promenera. Har inte orkat gå en enda gång denna vecka. Är även trött på dagarna ibland och skulle kunna somna vid skrivbordet eller när jag åker bil (som passagerare förstås). Initiativförmågan är inte heller på topp. Får liksom uppbåda mina sista krafter till att försöka övertala mig själv att sätta upp mål med arbetsdagen på jobbet.
Latmasken märks på andra sätt också. Hemmet håller på att sunka ihop totalt. Dammlagret är tjockt på många ställen. Grejor ligger spridda i huset där de absolut inte ska va. Blommor står utanför som borde komma ned i jorden nånstans osv. Men istället för att ta itu med nåt så hittar jag på annat jag vill göra. Flyr fältet och skjuter upp städning och annat till en regnig dag. Igår drog jag med maken till Linköping för att försöka hitta en present till Simon som fyller 21 i helgen. Kvällen innan var jag på konsert. Så där håller det på och jag har inte ens vett att må dåligt över det.
Igår fick jag min tand fixad. En bit av en gammal lagad tand var lös och det blev ett litet större projekt. Bedövningen satt i 4-5 timmar. Tycker inte om känslan när halva tungan och munnen är bortdomnade. Men jag är glad att det kunde ordnas innan jag och tandläkaren ska ha semester. Nu kan och måste jag tugga igen. Latmasken i mig säger synd för det är så mycket enklare att dricka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar