Som en annan person

Hoppet har vaknat. Jag finns kvar där bakom värmeböljesvackan. Känner det tydligt. När temperaturen sjunker blir jag mig själv igen. Skönt. Blir ju lite orolig när min initiativförmåga är lika med noll. Denna morgon var helskön att stiga upp i. Sval morgonluft strömmade mot mig när jag öppnade tvärdrag i övervåningen. Samma luft fanns fortfarande kvar mot mina bara armar när jag cyklade till tåget. Helt plötsligt börjar hjärnan orka tänka och planera. Helt plötsligt kommer lusten tillbaka. Lusten till livet och arbetsuppgifter på jobbet och hemma. Till och med att lusten till en morgonpromenad fanns där i morse, i alla fall kom tanken på det upp för första gången på 14 dagar. Därför finns det nu hopp. Värmeböljan kanske fortsätter men jag får helt enkelt bida min tid och bli mig själv igen när den lägger sig.