Tänk så många härliga människor jag träffat på genom livet. Har man som jag levt 42 år och alltid arbetat med människor så blir det ju så. Jag har aldrig ångrat att jag valt yrken med mycket sociala kontakter. Minns när jag var 18 år och började arbeta med äldre människor. Det var fantastiskt! Jag älskade det. Kanske inte städningen eller alla omvårdande uppgifter men de möten som uppstod mellan mig och människan med ett helt långt liv bakom sig. Speciellt minns jag en gång när jag var hos en äldre man och arbetade. Vi satt och pratade som två vuxna individer och hade ett jätteintressant samtal. Rätt var det var så gick det upp ett ljus för oss båda. Vi pratade om våra åldrar och insåg helt plötsligt att det var exakt 80 år mellan oss. Stunden var nästan magisk.
Sen har jag vidareutbildat mig och efter det har jag haft massor av spännande möten på andra sätt. Alla år inom arbetslivsinriktad rehab. Jag älskade den rollen. Den var som klippt och skuren för mig. Jobba som ett bollplank. Få ta del av människors liv och att kunna bolla tillbaka deras tankar för att försöka att hitta en lösning. Så många tragiska livsöden men ändå så mycket glädje och hopp om ett bättre liv. Det är så roligt att följa en människas väg från att vara ett offer till att personen inser att det är jag/personen själv som är huvudrollsinnehavaren i mitt eget liv.
Nu är jag tillbaka och arbetar med äldre och med personal. Massor av spännande möten. Och alla olika jobbarkompisar man haft genom åren. Det är så roligt att komma in i en ny personalgrupp och lära känna olika personer i gruppen MEN det är så sorgligt att ta adjö. Avsked har jag fått ta många gånger tyvärr eftersom jag bytt arbete flera gånger. Några har funnits väldigt nära mitt hjärta men ändå är kontakten idag i det närmaste borta. Jag är oftast den som försöker att hålla kvar kontakten längst men när gensvaret dör ut måste man inse att det är slut. Idag har jag fått svar ifrån en kär fd kollega, Petra. Fick ett varmt underbart mejl där hon berättad om sitt liv med sin nya kärlek och hur livet rullar på för henne. SÅNT gör mig så glad. För vad kostar ett litet mejl eller sms eller kort eller telefonsamtal egentligen. Inte mycket men att få är det en värdefull gåva. Åtminstone för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar