Föräldramöte med blandade känslor

Nyss hemkommen från föräldramöte. Blandade känslor rör sig inom mig. Fått information om hur man förebygger ungdomars för tidigt påbörjade alkoholvanor. Har ju varit med förr om man säger så. Tredje barnet som snart går in i tonåren så den här informationen har jag hört förut. Men den är viktig och tål att upprepas. Vi hoppas att det ska gå bra med den sista också. Tycker att de två andra har klarat sig relativt bra genom tonårsperioden utan alltför jobbiga inslag. De är inga änglar våra barn men en ganska nära och varm (ibland lite för het) relation har vi med alla våra barn och det var grunden i allt. Skönt!

Några övriga ämnen som togs upp var disco, klassresa, insamling av pengar till den, utvecklingssamtal, vaccinationer och läget i klassen. Känns alltid lite jobbigt att gå på föräldramöten och möta andra föräldrar. Jättetrevliga många av dem. Inte otrevliga alls. Många av tjejernas föräldrar är vi t o m kompisar med medans killarnas föräldrar känner vi lite mer ytligt. Däremot umgås många av killarnas föräldrar med varandra och har t ex fotbollslaget ihop osv. Detta fotbollslag som min son hoppat av för han inte känner sig välkommen i. Detta fotbollslag där flera av medlemmarna/klasskompisarna jublade när han slutade i. Detta fotbollslag där tränarna/tillika föräldrar till ovanstående barn fått veta direkt av min son att han inte känner sig välkommen och att barnen jublat när han sa att han ville sluta. INGEN REAKTION! Bara ett konstaterande att jag accepterar dina skäl till varför du vill sluta. Jaha men sen då? Har man fört någon diskussion med barnen att man inte behandlar en lagkamrat så? Har någon ringt upp oss och hört sig för? Jag försöker alltid att vara en positiv person och vill inte tänka onda tankar om någon men när sådant här förekommer och vuxna vet om det och ändå inget gör. Det svider kan jag säga. För där kan vi sitta och bestämma regler och att vi ska ringa varandra om vi ser något barn som far illa eller går över gränsen till vad som är OK. Ingen har ringt oss eller kommit fram och pratat. Jag får inte ihop pusslet. Hjälp mig någon!

Observera att mitt inlägg ikväll inte är menat som gnäll eller tyck synd om eller offerinlägg. Mitt barn har också en roll i det här precis som jag som förälder har. Vi har alla en viktig uppgift som förädrar. Den uppgiften är att älska och stötta våra barn till att bli goda, självständiga personer med en god självkänsla och känsla för rätt och fel. Vi människor gör inte alltid rätt men att veta när vi gör fel och stå för våra handlingar är viktigt.

GODNATT SÄGER EN SOM IBLAND FUNDERAR FÖR MYCKET!