Människor man tycker om och har så trevligt med när man träffas. Personer man har så lätt att sitta och umgås med även om tillfällena sker alltför sällan. Visst är det synd att det blir så! MEN inte konstigt i allas våra vardagar som rullar på så snabbt. Igår hade vi en sån där härlig kväll i Åtvidaberg, över god mat och dryck och med barnens lillkusiner springandes/åkandes runt bordet. Vi har det så mysigt tillsammans. Man bara njuter av stunden och de små härliga barnen. Föräldrarna inte att förglömma. Makens lillebror har en speciell plats i våra hjärtan och hela hans familj förstås. Våra vuxna barn vill gärna se till att träffa dem när tillfälle ges.
Längts upp: "Min bror och jag"!
Lillkusinerna hade väntat på oss sen 14-tiden och sen dröjde det ända till bortåt 18 tills vi kom. Kusinerna drogs till varandra direkt fast ålderskillnaden är som minst 8 och mest 15. Tänk att små barn kan komma ihåg en fast man ses så sällan. En trevlig fredagskväll i Åtvid som sagt men därmed blev sänggåendet lite i senaste laget.
Ovan: Edvin, Agnes och Susanna i soffan.
Idag ska vi ju vidare på släktkalas på min sida. Dop i Tidersrum och dottern och jag ska sjunga duett. Hur ska det gå? Vi har inte tränat tillräckligt och båda har allt annat än pigga stämband jag säger bara: HJÄLP! Vill ju inte att det ska bli pannkaka av det hela. Måste nog ägna förmiddagen åt att gurgla mig i halsen och mycket uppsjungningsövningar mellan duschande och makeupande. Ni som gillar mig: Håll tummarna! Ni som inte gillar mig: Håll tummarna ändå, för det stackars barnets skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar