Att mötas och skiljas

Idag är min sista dag på nuvarande jobbet. På måndag går jag vidare till min nya utmaning som Anhörigkonsulent. Jag ser fram emot nya jobbet och att äntligen få ta tag i allt som väntar. Men ändå. Det är jobbigt att skiljas från människor jag tycker om. Att inte få vara en del av en grupp jag tillhört i drygt två år. Att inte få gå iväg på team med Inger och inte få höra om lammen hemma hos Evelina. Att inte få höra Monicas och Evalenas skratt. Att inte få möta det varma leendet hos Mikaela, inte den busiga blicken hos Ulrika, inte få se den snygga outfiten hos Eva och inte få prata några ord med Kent. Och energiknippet Pernilla som nu kommer tillbaka från sin barnledighet och Emma som gått hem för att föda sitt andra barn. Jag kommer att sakna dessa underbara människor.

Jag vet att det är en del av livet. Eftersom jag varit på ganska många olika arbetsplaster de senaste 8 åren så borde jag ju vara van liksom kan man ju tycka. Lika roligt som det är att träffa nya människor, lika jobbigt är det att skiljas från dem. Man säger liksom att: "Vi hörs eller syns"! Klart vi ska hålla kontakten. Ibland kanske man faktiskt också gör det men många gånger rinner det liksom ut i sanden. Det är så livet funkar. Men denna arbetsgrupp kommer jag inte tappa helt det vet jag. Eftersom jag blir kvar i Vimmerby kommun och arbetar så finns de på nära håll. Men om några timmar lämnar jag in nyckeln och då jobbar jag inte längre på Vimmerbys bästa Rehabenhet.

Tack för åren tillsammans med er!

Fick rycket

Idag har jag inte gjort annat än rensat bland papper i mitt arbetsliv. Gått igenom och slängt papper i mängder. Är en sån där person som har svårt att skiljas från vissa saker. Som t ex bra att ha grejor från min utbildning och alla mina olika typer av jobb jag haft som arbetsterapeut. MEN nu ska jag ju jobba som anhörigkonsulent. Inte behöver jag alla dessa skrifter då. Dessutom är det helt värdelöst att spara litteratur som har några år på nacken. Det både enklaste och nyaste finns på Internet. Så idag har jag kastat en del.

Tog lite shoppingtid innan tåget skulle gå hemåt. Helt oplanerat gick jag in på Hemtex. På mindre än en kvart hade jag slitit åt mig ett helt nytt tv-rum. Har länge varit så trött på just detta rum. Inga gardiner sen i julas. Kuddar och plädar som är både gamla, fula och totalt missanpassade. Var för sig kan de funka men....ihop har de varit en katastrof. Ingen helhet. Bara totalt kaos. Nu försökte jag med nya gardiner, kuddar, plädar och ljus få till en ny, bättre helhet. Under några timmar har vi nu städat, grejat och fått dit mina impulsinköp. Kanske inte helt färdigt ännu. (Måste nog komplettera med lite mer framöver.) Men helt klart ett lyft. Trött men nöjd ska jag nu försöka sova. Kanske kommer lite bilder en annan dag.

Snabba kolhydrats intolerans

Har haft uppe detta bloggämne tidigare även om det nu var ett tag sen. Skäms nog lite grann egentligen. Jag har nämligen släppt iväg kolhydratintaget till en alltför hög nivå och som följd har den icke så kära volangen på magen återkommit. Denna gång kändes volangen dessutom större än nånsin. Så för en dryg vecka sen vägde jag in mig (oh shit..... rekord) och bestämde mig för att strypa kolhydratintaget till ett minimum.

Åtta dygn senare har jag minskat magomfånget till en nivå där kläderna börjar kännas mer bekväma. Dessutom har jag gått ned 3 kg och har fått bort allt vad sötsug heter. Min i vanliga fall så pratsamma mage som känns uppsvullen och ond är också borta. Inga trötthetsdippar före eller efter maten. Visst är det häftigt? Äter massor med protein, en hel del fett men inte så mkt kolhydrater. Ändå har jag syndat lite men med ett medvetet val bakom. Det enda negativa jag kan komma på är att mitt ansikte är fullt med stora onda blemmor. Jag antar att skiten jag burit på måste komma ut nånstans.

Det är inte så att jag i vanliga fall sitter och frossar massor av onyttigheter. Tvärtom, jag är en ganska sund person. Men jag TÅL helt enkelt inte snabba kolhydrater. Måste lära mig att undvika dem för resten av livet om jag ska må riktigt bra. För det är lite som med en missbrukare, tar jag en kaka eller pizza eller öl så är jag snart inne i skiten igen. Nej fram för mörk choklad, surdegsmacka med nyttigt pålägg och ett glas rött vin.

Perfekt läge men är vi redo?

Kollat in ett torp vid sjön Sommen. Det låg perfekt. De förra hyresgästerna hade tagit fram torpets själ. Precis vid sjön. Ensligt, inte en granne i sikte förutom när det stora husets ägare kommer några gånger om året. Nästan eller ingen hyra. Trevliga hyresvärdar. Ja jag fattar HUR perfekt det här låter. Och det var det på många vis. Kanske får vi aldrig en sån chans nån mer gång.

Nackdelarna var att vi såg massor av jobb framför oss och tyvärr är det något vi redan idag har i överflöd. Istället för hyra skulle vi få arbeta en del. Inget övermäktigt egentligen men helt klart ett litet stressmoment. Torpet var inte städat idag, så som det är på våren när ingen varit där på länge. Alltså var där fullt med råttskit och trädgården uppbökad av vildsvin. Såg mig själv ligga i sängen om natten och hur råttorna sprang över täcket eller hur jag ligger i solstolen och en flock vildsvin kommer farandes. Hu!!! (OK jag fattar att det låter lite låpigt, vad hade jag räknat med i ett gammalt torp.) Det där med några gånger om året känns också lite luddigt. Vissa somrar är olika delar av släkten där mycket i olika omgångar. Ensligt innebar att vi måste köpa en bil till för vår bil kommer aldrig få åka på vägen/stigen ned till stugan. Sjön Sommen är fantastisk men innebär att vi måste köpa en rejäl båt. Inte läge för bara en liten roddbåt i den stora vackra sjön. Ja nu kanske ni börjar förstå vartåt vårt beslut lutar.

Det kanske är precis så det är. Vi är inte redo än, även om vi trodde det. Men nånstans måste man börja när man bearbetar drömmar och försöker göra något mer än att bara drömma. Bilden av vårt sommarparadis är fortfarande suddig. Inte lika oklar som för en vecka sen dock. Genom att ställas inför olika val och titta på olika tänkbara objekt som skulle kunna vara VÅR dröm så inser man kanske till sist vad det är man vill ha.

Idag har hjärtat sagt en sak men hjärnan tyvärr en annan. Med en underbar bild i huvudet av den vidunderliga utsikten över Sommen ska jag snart gå och lägga mig. En dag ska drömmen slå in!

Säsongen kan börja på Kinda GK

Idag vaknade jag med smärtor i nacke och axlar som inte gick över med tabletter. Men jag vägrar att tycka synd om mig själv och låta detta styra över mitt liv. Troligtvis är det sviter efter att jag var hos frisören igår. Det var ovanligt plågsamt att göra slingor så jag spände mig massor. Nej som sagt göra det bästa av det hela.

Så jag har varit med på städdagen på vår golfbana och sen var det scrambletävling. Hade trevligt sällskap och fick prova flera av mina nya klubbor. Det gick väl så där. Ingen vinst precis men jag tyckte ändå att det kändes hyfsat för att vara första gången för i år, både på banan och med många klubbor. Vi har haft fint väder hela dagen och det kändes verkligen fantastiskt att veta att nu idag öppnar Kinda GK sin fina golfbana för säsongen 2010.

Har satt upp målet för i år att utveckla mitt spel lite mer samt att utmana mig själv en del. Det tänker jag göra genom att ställa upp i tävlingar utanför vår egen klubb och även i tävlingar (för spelare som är något bättre) jag inte varit med i förut i vår klubb. Dessutom har jag inga uppdrag i klubben i år. Jag ska lägga den tiden på mitt eget golfspel. Så nu börjar min golfsommar! Som jag längtat.

Ny torpchans

Stått i köket hela kvällen. Faktiskt utan att baka. Om man inte räknar GI-Tacopaj som en baksort. När jag sen kollade mina mejl hade jag fått svar på att vi får komma och titta på ett nytt torp. Det låter på beskrivningen helt perfekt. Ska bli intressant att kolla på i helgen.

Torpet vi kollade på igår har jag idag tackat nej till. Försökte flera gånger nå uthyraren som ville ha ett snabbt besked. Så den fjärde gången talade jag in ett meddelande på svararen. Fegt? Lite kanske men jag ville bli av med denna lite jobbiga punkt på dagens att göra lista.

En av mina drömmar

Har sedan så långt tillbaka i mitt vuxna liv som jag minns haft en dröm. Inte helt tydlig men ändå. Jag vill ha en sommarstuga vid en sjö. Dock har jag varit klok och insett att jag inte kan ha denna stuga samtidigt som ett stort hus att ta hand om. Hinner fasen inte med att sköta det hus vi har. Drömmen har lite mer varit sån att när barnen blir större och flyttar så kan jag tänka mig att bo i en lägenhet. (Naturligtvis ser drömlägenheten inte ut som vilken dussinlägenhet som helst men den tänker jag inte orda mer om i nuläget.) I kombination med denna lägenhet vill jag då ha en myspysig sommarstuga som ligger lite ensligt vid nån av Kindas eller möjligtvis Ydres sjöar.

Förra hösten dök ett eventuellt tänkbart tillfälle upp. En stuga precis vid en sjö skulle bli ledig till sommaren 2010. Vi tyckte den var perfekt som ett alternativ att börja med. Man måste nog prova om det där med sommarstuga verkligen är en dröm som håller för oss eller om det faktiskt mest är en dröm. Men planen gick om intet då de nuvarande hyresgästerna ändrade sig och vill fortsätta att hyra sitt sommarparadis (i min hjärna redan vårt paradis).

Ikväll har vi varit och kollat på ett annat torp i Kinda vid en helt annan sjö. Har nu vägt för och nackdelar med att hyra detta torp och det landade på att det inte riktigt motsvarade vår dröm. Det var flera orsaker som jag inte tänker ta upp här. Tror ändå att det är bra att vi har börjat i en ände. Man måste nog ge sig ut och kolla in olika alternativ för att komma närmare drömbilden. Känslan måste vara helt rätt och det var den inte fullt ut ikväll. Så nu återstår till börja med att ringa hyresvärden och framföra ett besked som nog gör henne besviken. Efter det får vi leta vidare. Vi behöver inte ha en lösning denna sommar. Men en dag hoppas jag att min dröm slår in!

En bra tisdag

Anhörigkonsulentdagen. Idag har jag varit en duktig flicka eftersom jag inte varit en alltför duktig flicka. Med det menar jag att jag inte blandat mina jobb idag. Har markerat att idag är jag endast konsulent och inte arbetsterapeut samt hållt mig till det hela dagen. Det har ju släpat en del med uppgifterna på den tjänsten men idag har jag ringt massor med telefonsamtal och kunnat bocka av mkt på den mest akuta Anhörigkonsulentlistan. Flexat ut lite tidigare och åkt från jobbet i Vimmerby till dotterns balbestyr i Linköping. På Bröllopshuset har de nu nålat in det sista som ska sys in på hennes fina balklänning. Alla balkläder etc betalda. Nästa steg att öppna plånboken för är studentkläderna. Pust. En dyr vår. Men det kan väl dottern vara värd som hon sliter med sina skoluppgifter. Tur att det är några år kvar till den yngsta sonen tar studenten.

Turista nära

Jag har varit i Norrköping. Varit borta ungefär ett dygn sammanlagt. Ett härligt dygn med mycket livskvalitet. Intog en stärkande Jäger när vi anlände till hotellet. Ätit gott både till lunch och middag med passande vin till båda gourmemåltiderna. Dessutom blev det en flaska vin därimellan på hotellet och lyxiga chokladpraliner. Strövat bland inredningsbutiker och parfymerier. Klämt och känt och doftat ut oss varsin ny sommarparfym.

Sen var vi så småningom framme vid gårdagskvällens evenemang, Sångsagan Gerda. Jättebra musik. Själva handlingen framfördes av en berätterska, i övrigt var det mest massor av sånger. Scenen var fylld till hälften av en symfoniorkester och den andra halvan av en kvinnlig kör. I bakgrunden syntes svartvita foton från tiden då Gerda och Arvid var ett par. De fick inte så många år eftersom han förliste på sitt skepp. Jag njöt av musiken i flera låtar t ex Rörs jag av kärleken. Men allt vin och en tidigare lite stressig vecka hade satt spår i min kropp. Jag hade fullt sjå med att hålla ögonen öppna. Var tvungen att blunda lite lätt flera gånger där i mörkret i publikhavet. Så för mig var det lite av en godnattsaga. Vi gick direkt hem till hotellet och la oss. Inget mer partande för oss den kvällen. Jag är liksom inte van vid att börja festen vid 12 mitt på dagen med att ta en 10:a Jäger.

I morse var jag pigg och alert redan före kl 7. Ulrika och jag tog en härlig långpromenad längs strömmen i Norrköping innan frukost. Snacka om livskvalitet va! Hemma i Kisa redan 10:20 till en söndag med lite hemarbete.

Är sugen på att fortsätta turista och semestra nära. Har kollat in lite annonser om torpstugor. Min dröm sen länge. Kanske passar den mig inte alls. Vet inte förrän man provat. Så har du en stuga vid en sjö i närheten av Kinda som du vill hyra ut till en mittilivetkvinna. Hör av dig!

Umgås med Ulrika

Om en timme kommer min jobbarkompis Ulrika åkandes från Järnforsen för att hämta upp mig. Vi ska till Norrköping och ligga över på hotell. Ta det lugnt idag under dagen. Kanske ett glas vin redan till lunch. Shopping, ialla fall strosa i affärerna (ekonomin tillåter inga större inköp efter att jag inhandlat nya golfklubbor denna månad). Ikväll ska vi sen gå och titta och lyssna på Sångsagan Gerda. Ser fram emot mitt kommande dygn med underbara Ulrika. Bäst att sätta fart och slänga i lite packning i väskan. Som vanligt gör jag det i sista stund. Hur mkt kläder ska jag ta med.....kanske nåt drickbart.......smink.......just det......tandborste.....och.........

Ha en bra helg!

Första steget

Idag har jag försökt råda bot på min otillräckliga känsla. Har öppet både visat och berättat om hur jag känner på jobbet, hemma och till en vän. Har bett mina medmänniskor om hjälp. Berättat att jag har svårt att be om hjälp men nu faktiskt gjort det, utan att be om ursäkt till och med. Sen har jag skjutit upp arbetsuppgifter till en annan dag som människor tyckte jag skulle gjort idag (helst igår eller för två dagar sen). Också det utan att be om ursäkt! Första steget taget mot målet att känna mig mer tillfreds i en stressfylld situation.

Andra steget tog jag ikväll. Gav mig ut på en härlig promenad i naturen. Bara jag och vår fantastiska natur runt omkring mig. Ingen annan stans kan jag finna sån läkande kraft som där.

På kvällen hon vandrade mitt i ett blåvitt hav.

Kände den läkande kraft som naturen gav.

Njöt av fågelsång och smakade björkens sav.

Levde för stunden, i luften fanns inga krav.

Vackra vägen smälte isen i hjärtats nav.

Otillräcklig

Saker i livet har en tendens att samla ihop sig. Ungefär som den kära ketchupflaskan. Först kommer inget eller möjligtvis nån droppe men sen kommer halva flaskan. Just nu känns det som det sistnämnda lite på alla plan. Jobbet med två tjänster (visserligen bara i 13 dagar till). Hemmet. Familjen. Föreningen. Osv. Det ÄR mycket nu och jag mår verkligen inte bra av att känna mig så här otillräcklig. Kommer på mig själv med att gå och be alla människor om ursäkt. "Åh förlåt". "Förlåt igen att jag inte hunnit." "Nej men oj, förlåt." Säkert ett symtom på min otillräcklighetskänsla för det är något jag faktiskt jobbat bort till en hyfsad nivå. Men jag känner inte balans i någon roll just nu. Förlåt kära läsare att jag inte är någon rolig bloggare just nu. (Nej va fasen, nu gjorde jag det igen.)

Det goda samtalet

Hade gäster igår. Ett par gamla och underbara vänner som alltid är så lätta att umgås med. Ibland när vi ska träffa folk så kan vi stå i valet och kvalet. Ska vi ha många gäster på en gång? När man ändå är igång och fixar med att städa av, duka vackert, laga god mat och ta fram passande dryck. Stämningen kan ju också bli lite högre med fler gäster. Men å andra sidan. Det kan vara så trevligt att bara få njuta av en familj i taget. När man inte ses så ofta så är det ibland att föredra tycker jag. Att verkligen få sitta ned över en måltid och ha tiden för det goda samtalet. Igår flög timmarna iväg. Vi hade en toppenkväll som jag kommer att leva länge på.

Djupa andetag

En fulltecknad dag utan tid för nån återhämtning eller reflektion. Blivit uppringd ute när jag stressade tillbaka till kontoret från ett möte. Detsamma när jag äntligen kom iväg till toaletten när jag bara var tvungen för jag började se blåa elefanter dansa framför mig. Hann lagom få upp byxorna och tvätta av mig men inte knäppa byxorna. Jäkla tur att det inte var bildtelefon. Undrar vad patienterna hade tänkt då. Telefonen och datorn har gått varm under två dagar nu. Ensam kvar på jobbet där vi normalt sett är 10 st.

Det känns kan jag säga. Mår inte bra av att köra i ett sånt tempo under flera dagar. Men man vill ju göra sitt bästa och imorgon ska jag till Västervik i mitt nya jobb så jag kunde liksom inte spara uppgifter till nästa vecka. Möjligtvis kunde jag sparat fler uppgifter till de som var bortresta. Det jag glömmer en sån här dag är att andas ordentligt så att lungorna får in fullt med luft och kroppen syre. Kommer på mig själv med att luften liksom bara når ned straxt nedanför halsnivå. Absolut inte någon djupandning där buken kommer med i rörelsen. Tar igen det nu så gott det går. In..............Ut................Stanna upp.....In via näsan.........Håll luften ett tag, räkna till 10........Ut genom munnen med ett väsljud...........Osv.....Snark!

Ensam på jobbet!

Idag åkte jobbarkompisarna iväg på utvecklingsdagar utan mig. Vi har genom åren med jämna mellanrum åkt iväg på teambuilding samt individuell utveckling. Har varit en viktig resa vi gjort tillsammans och vi har nått långt. Ibland glömmer vi förstås precis som alla andra det vi lärt oss. Men allt som oftast dyker minnen och lärdomar upp i vardagen som är till stor nytta. Som med all utveckling så är det inte bara roligt och lärorikt. Det är också arbetsamt men svetsar samman en grupp på ett otroligt sätt. Idag när jag vinkade adjö till kollegorna kunde jag känna en sorg bränna till inom mig. Jag vet med hjärnan så väl hur det är. Snart ska vi skiljas och gå åt olika håll. De måste få fortsätta sin resa utan mig och jag önskar dem naturligtvis all lycka till på färden. Dock kändes det i hjärtat. Som om min familj åkte utan mig. Har inte riktigt förstått att jag bara har några veckor kvar tillsammans med mitt härliga rehabgäng.

Kanske bra att jag idag fick träna på att vara ensam. I mitt nya jobb som anhörigkonsulent kommer jag inte ha några arbetskamrater. Om 17 arbestdagar är jag där.

Kämpar på

Dålig nattsömn. Blir ofta så med mig första natten efter en ledighet. Därmed är jag mer än trött just nu. Känner mig lite nedtyngd av andra orsaker också. Flera personer runt omkring mig mår inte alls bra av olika skäl. Jag skulle så gärna vilja ge alla dessa mina underbara medmänniskor någon tröst men vet inte hur. På olika sätt försöker jag så gott jag kan visa att jag bryr mig och finns där för henne, för honom och för dem alla. Försöker på olika sätt eftersom dessa människor är olika och har olika sorters relationer och band till mig. Hur det är vet jag inte om det räcker. Känner mig otillräcklig.

Det gör mig ont att se dig ledsen

Din smärta är min smärta

Det gör mig ont när jag som vän

inte kan riva muren kring ditt hjärta

*

Jag ser dig och hur din själ skriker

Men inte ett ljud kommer ur din mun

Du ger mig inget, det känns som jag sviker

Men jag kan se att muren börjar bli tunn

*

Kom ihåg att när du orkar och vill

Så får du dela din ångest med mig

Finns det nåt jag kan göra, så säg till

Jag finns här på jorden för dig

Golfpremiär o lite mer

Äntligen har jag då varit ute med mina gamla och nya klubbor första gången för den här säsongen. Var i Eksjö där de öppnat banan till Påsk. Hade ju inte valt den bästa dagen med tanke på vädret. Strålande sol alla dagar förutom idag. Men Eksjövädret var OK. Ingen snö och inget regn föll ned på oss de timmar vi gick banan fram. Jag började bra men blev bara sämre allteftersom. Om det sen berodde på att orken inte höll eller att jag inte orkade hålla fokus eller att jag tyckte det var svårt att spela på en liten plastmatta jag bar med mig låter jag vara osagt. Ändå jättehärligt. Har man det gjort. Den första pirriga turen. Nu kan säsongen börja.

Hann sen inte mycket mer än hem så ringde 13-åringen och var lite ledsen fast han gjorde allt för att vara en tuff och tapper tonåring. Han hade fått delar av en glasflaska i huvudet. En kompis hade kastat flaskan i asfalten och sonen blev träffad av den i det laget trasiga flaskan. Jag är glad att han hade en tjock mössa på sig för utan den hade det nog kunnat gått riktigt illa. Jag gav mig in till Linköping med honom där han blev väl omhändertagen.

Kvällen har sen dottern och jag tillbringat i tv-soffan där vi avnjutit filmen: Dirty Dancing. Åh......En riktig tjejfilm. En av de få filmer jag kan se flera gånger. Nu är det dags att ladda för en ny arbetsvecka. Påskledigheten var skön så länge den varade.

Utekväll

Igårkväll var jag trött som bara den. En kvinna mitt i livet får liksom sina svackor. Hade kontakt på Facebook med några av mina lika trötta medsystrar och hur det var så kom några trevliga tjejer förbi en stund på kvällskanten. Blev genast lite piggare. Tog ett glas rött. Lyssnade på dotter Trubadur en stund. Fick sen för mig att gå in för utekvällen lite mer seriöst. Klämde mig in i dotterns prickiga klänning och stylade mig lite som en Rockabillybrud.

Sent på natten när jag kom hem och skorna åkt av + det mesta av sminket!

Kvällen fortsatte sen på Wärdshuset där ljudnivån var hög och samtal var i det närmaste omöjligt. Kramade om både kända och okända personer. Köade i baren för att släcka min törst efter lite dansande twiststeg. Gick hem efter ett par timmar med ett surr i öronen. Roligt men ganska förutsägbart. Ungefär samma människor som man brukar stöta på plus massor av nya i mina äldsta barns åldrar. Känner på nåt vis igen dem men inte som vuxna män och kvinnor utan som den där söta killen i sonens lekisklass. Hur det är så är det lite kul att gå ut nån gång ibland.

Påskafton

Under förmiddagen gick jag en långpromenad med mannen i mitt liv. En omväxlande kall och varm tur beroende på om solen kom åt att skina på oss eller inte. Temperaturskillnaderna var enorma. Men en härlig vårpromenad som gjorde mig glad i sinnet. Såg bl a detta lilla söta par bredvid vår promenadväg.
Sen har jag stått i timmar och lagat mat. Bakat några surdegslimpor också så ugnen har gått varm i timtal. Idag kunde våra barn tänka sig att vara samlade till en familjemåltid. Det blir liksom svårare med åren att få till det där. Men idag har vi alltså avnjutit en god middag tillsammans och det hade räckt till minst sex personer till tror jag. Nu är kaffet och kakan också avklarad och planen nu (efter hockeyn på tv´n) är att se på gamla filmer från när barnen var små. Inte helt lätt att få till eftersom tekniken förändras genom åren. OM det går i lås så ska det bli kul att se på vårt liv 15-20 år tillbaka. Kommer nog uppfyllas av många blandade känslor. För ÅREN går så fort!

Har sen lite funderingar på att gå ut och lyssna på lite Rockabilly på Wärdshuset. Om jag inte somnar innan förstås. Njuter av påsken i stora drag. Och om två dagar är nåt riktigt kul på G. Som jag längtar.

Långfredag

En härlig extra ledig dag och jag har bland annat gått en långpromenad själv. Efter lite letande hittade jag några blåsippor som var på G. Jag brukar låta dem vara kvar för de är som finast där ute i naturen på nåt sätt. Hur som så finns det alltså hopp om livet. Våren är här och jag har planterat mina första blommor i två urnor ute idag.

Uppfylld av en härligt spirande vårkänsla gjorde jag mig sen snabbt klar för nästa äventyr. Eftermiddagen har jag varit i kyrkan. Kände mig lite malplacerad i mina ickesvarta kläder och skor. Gopselkören sjöng vackert men inte uppsluppet. Det är ju Långfredag. Sorg och tacksamhet till Han som dog för oss på korset. Kände mig uppfylld av en melankolisk känsla när jag kom hem.

Har sen donat i köket och tillagat en festmåltid till 4/5 av familjen. Det blev kanongott! Kul att låta fantasin flöda och plocka fram lite av varje och komponera en meny. Till detta ett kallt gott fruktigt vitt vin. Imorrn blir det att gömma påskägg. Undrar vad för gömställen som jag ännu inte använt mig av? Förresten när slutar man med påskägg till barnen? Äldste sonen (i sommar 21 år) ville definitivt leta efter sitt ägg i vanlig ordning. Men jag säger nog stopp nu. Vissa traditioner måste liksom sluta vid en viss ålder annars blir det bra lustigt i framtiden.

Skärtorsdag med ångan uppe

Jobbat på fm i ett rasande snabbt tempo. (Egentligen i ett för snabbt för mitt normaltempo.) Sen fixa fram påsklunch tillsammans med Bettan. Hon har slutat och jag ska sluta om en månad så vi ville bjuda på avskedslunch. Trevligt och uppskattat. (Nu fick vissa äntligen smaka mina omtalade matbröd.) Sen hem och städa av huset till Påsk medans ångan ändå var uppe på en hög nivå. Städade hela eftermiddagen i ett superbra teamwork med äldsta sonen. Nu doftar huset rent men inte jag så jag ska nu gå och varva ned med hjälp av vår ångbastu.