Otillräcklig

Saker i livet har en tendens att samla ihop sig. Ungefär som den kära ketchupflaskan. Först kommer inget eller möjligtvis nån droppe men sen kommer halva flaskan. Just nu känns det som det sistnämnda lite på alla plan. Jobbet med två tjänster (visserligen bara i 13 dagar till). Hemmet. Familjen. Föreningen. Osv. Det ÄR mycket nu och jag mår verkligen inte bra av att känna mig så här otillräcklig. Kommer på mig själv med att gå och be alla människor om ursäkt. "Åh förlåt". "Förlåt igen att jag inte hunnit." "Nej men oj, förlåt." Säkert ett symtom på min otillräcklighetskänsla för det är något jag faktiskt jobbat bort till en hyfsad nivå. Men jag känner inte balans i någon roll just nu. Förlåt kära läsare att jag inte är någon rolig bloggare just nu. (Nej va fasen, nu gjorde jag det igen.)