Semestern obokad

Hela denna vår har varit förfärlig ur ett viss perspektiv. Maken har jobbat på tok för mycket. Mest på sitt jobb och det håller i sig än. Han har så mycket att göra så egentligen har han inte tid att ta semester. En av våra gemensamma veckor måste han minst gå in och jobba. Hoppas det stannar vid den. Och har han inte arbetat halvt ihjäl sig på jobbet så har det varit med Jacuzziprojektet hemma. Allt det här har inneburit att jag fått dras med en större börda med allt som finns att fixa med i hemmet. Jag har liksom inte kunnat räkna med honom där. Så därför släpar det efter med allt.

Inte har vi haft tid och ork att sätta oss ned och diskutera vad vi ska göra på semestern heller. Därför är den nästan helt obokad både vad det gäller resor och socialt umgänge. Ligger på mig att ta tag i detta uppdrag. Det är dock inte lika kul att planera och fixa själv. Men det finns inget alternativ. Snart är semestern här.

Inget sund

Just nu är jag allt annat än sund. Känns så där förstås. Äter och dricker allt möjligt som inte är det bästa för kroppen. Njuter av en eller två kalla öl i sommarvärmen. Tar fikabröd till kaffet om det bjuds. Äter till och med godis. Dessutom motionerar jag för dåligt. Om jag åtminstone tränade lite ordentliga förbrännande pass skulle det väl gå an......

Ska inte deppa ihop fullständigt för det men visst känns det lite så där på ett vis. Samtidigt som det är sommar och snart semestertider så det får väl vara lite så en kort period. Njuta. Men njuta lagom. Jag vet inte om jag nånsin kan lyckas med det. Men just nu får det vara så här. Under semestern hoppas jag få igång träningen igen och ett sundare leverne vad jag stoppar i mig får jag ta tag i efter semestern.

Semestern närmar sig

Idag är det 8 arbetsdagar kvar. Jag börjar längta ordentligt efter några veckors ledighet. Det blir väl så när man varit igång ett år sedan förra sommaren. Kroppen och själen ställer in sig för att få vara ledig. Kvittar om det är i juni, juli eller augusti semestern börjar så är det samma sak. Några veckor innan så kommer längtan krypande. Och just nu längtar jag massor samtidigt som jag har en del att avklara innan.

Jacuzziprojektet del 2

Tänker inte orda så mycket utan låter bilderna tala för sig. Maken har jobbat och slitit om kvällarna och ledig tid med projektet. En hel del krångel har tillstött så som det alltid gör när man ska bygga och konstruera. Det går inte att fånga allt detta varken i ord eller bild men det går ändå att följa arbetets gång i bilderna nedan. Resultatet blev bra och Bernt har gjort ett toppenjobb. Sen två veckor tillbaka kan vi nu njuta av ett skönt bad med himlen som tak när helst vi vill. Inte dumt alls!

Försemesterkänsla

Vi har haft en bra midsommarhelg. Vi åkte iväg till västkusten med svärfars husbil på torsdagseftermiddagen. Hann precis in en sväng (nån timme) på Gekås i Ullared innan de stängde kl 20. Samuel har pratat om att få åka dit i flera år och det var faktiskt en riktigt bra dag och tid vi åkte förbi så där kvällen före midsommarafton. Var sen framme hos värdparet vid 21:30. Satt och myste på deras altan fram till midnatt innan vi gick och la oss. Vaknade tidigt på midsommarafton av att ryggen värkte och tog därför en morgonpromenad vid havet själv nån timme. Härligt!

Efter frukost i husbilen och fika inne hos Rose-Marie och Ulf så begav vi oss ut på en GOHÄRLIG promenad i skogen mellan deras sommarstuga och havet. Vi strövade omkring och plockade kantaraller. Väl hemma tillagades dessa och annat gott som intogs under en trevlig och traditionell midsommaraftonslunch med sill och nubbe. Hörde grannarna i stugområdet som dansade runt stången och lekte lekar. Själva körde vi också kubb och pilkastning mellan regnskurarna. Till kvällen blev det grillat förstås.

Midsommardagen tog vi det lugnt under förmiddagen och vid 12-tiden tackade vi Uffe och Rosa för allt och begav oss hemåt, fast inte raka spåret. Vi kryssade fram lite som riktiga turister bland kusten mellan Falkenberg och Varberg. Många midsommarfirare syntes överallt i stugor, villor, husvagnar, husbilar och tält. Man fick en riktig semesterkänsla av hela denna tripp i sommarsverige. Att komma iväg några dagar från jobbet hemma och bara vara. Inte dumt alls. Ska bli skönt att få semester på riktigt om två veckor. För nu börjar jag längta ordentligt

Träningsdagbok v 25

Inte mycket att skryta med men lite nygamla inslag denna vecka i alla fall.

Mån: Zumba 1h, golf 7 hål
Tis: Vilodag
Ons: Vilodag
Tors: Vilodag
Fre: Promenad 1 h
Lör: Golf 9 hål
Sön: Golftävling 18 hål

Teater och sånguppdrag

Om nån månad ska jag vara med och inviga själva amerikaveckan i Kinda. Utvandringen till amerika har starka rötter i Kinda och emigrantmuséet Columbia finns här i Kisa. Jag blev tillfrågad (antar att det var lite kris eftersom jag fick hoppa in) och tackade JA. Alltid roligt att utmana sig själv, även på scen. Skulle gärna göra lite flera scen- och teaterframföranden. Jag fick mersmak för två år sedan när jag deltog i musikalen Future Dreams. Den sammanhållning och den glädje vi alla delade i ett gemensamt projekt går inte riktigt att beskriva. Mycket arbete men ändå värt varenda sekund när allt går i lås och man förmedlar en upplevelse till publiken. Och efteråt. En känsla av tomhet.


Ja hur som så kunde jag inte tacka Nej till detta hedersamma uppdrag när själva Gudrid Hansen ringde mig. Igår träffades vår lilla grupp och det kändes nånstans lite som att komma hem även om jag inte känner alla så bra. Framförallt har inte alla jobbat med varandra i samma konstellation tidigare. Men det kändes toppen och blir säkert en bra invigning. Känner mig också ganska trygg i de två låtar som jag ska sjunga.

Födelsedagsfirande i uterummet

I veckan har vi jobbat på med att få uterummet i ordning för att kunna fira maken i lördags kväll. Helt färdigt är det förstås inte men så långt vi hade satt som mål klarade vi. Jag trivs med hur det blev. I romantisk blommig stil bl a. Bilder från uterummet kommer en annan dag. Istället en riktigt knasig bild från Kalaset på Bernt, Susanna och mig (den enda som togs).

Bernt fyllde 46 år och vi hade ett litet kalas för den närmaste familjen. I trevligt gemyt och med god mat. Själva var vi på golfbanan den mesta delen av dagen men med god planering och lite hjälp av de två yngsta barnen så fick vi till det ändå. Bernt fick mycket fina presenter och flera av dem hade jag tipsat om. Men själv tycker jag det blir svårare med åren vad jag ska ge honom. Det blev två lite speciella böcker och en upplevelse denna gång.

Helgen har varit hektisk med två golftävlingar och födelsedagskalas men igår kväll unnade jag mig flera timmar liggande i tv-soffan då jag såg på en gammal goding som jag inte sett på nästan 30 år. Törnfåglarna. Nostalgi och skön avkoppling som avslut på en välfylld vecka.

Träningsdagbok v 24

Träning och motion är väl det som mest fått stryka på foten när jag måste prioritera. Tyvärr! För jag börjar känna av det i kroppen. Tappat muskelmassa och ork. Känner av smärta i högre utsträckning. Förkylningssymtom. Energin inte på topp. Ska INTE deppa ihop och säga att det är kört. Utan peppa mig själv att komma igen så fort det bara kan fungera igen. Tre golftävlingar är vad jag fått till denna vecka i motionsväg. Igår var nog den värsta rundan jag varit med om vad gäller väder. Det gällde liksom bara att peppa sig själv att inte bryta trots att hela jag och utrustningen var dyngsura och avkylda. Golfare är ett konstigt släkte.

Tors: Golftävling, bra runda=sänkning.
Lör: Golftävling med maken, bitvis dåligt teamwork och spel=dålig placering
Sön: Golftävling damtour Bråvikens GK, hällande regn och blåst= 13:e plats

Bra runda

Stress, stress, stress.... Inte hade jag trott att jag skulle hinna med att spela min torsdagsgolftävling igår. Stressig arbetsdag och ett tåg som var försenat. Var beredd på att lägga ned det hela flera gånger om. Men maken hämtade upp mig vid tåget och jag bytte om i bilen på väg till banan. Pust! Ingen mat i magen sen lunchen. Spänd i axlar och trött i ögonen. Lite lätt huvudvärk vid pannan. Inga höga förväntningar om att göra nåt bra resultat precis. Förutsättningarna var verkligen inte de bästa.

Men jag gjorde min bästa runda för året och då stämde ändå inte min puttning pga de spända axlarna. En liten sänkning i mitt handikapp efter att mest ha gått upp denna säsong. När man minst anar eller förväntar sig en belöning så kommer det ändå en. Trevlig överraskning!

Nämndpresentation

Igår var det dags för mig att gå upp i omsorgnämnden och berätta om anhörigstödet i Vimmerby. Jag skulle både ge en bakgrundsbild och informera om hur långt vi kommit i Vimmerby. Valde att göra en powerpointpresentation ganska pedagogiskt utformad.

Var lite nervös. Egentligen inte för att prata inför nämnden men att jag skulle hinna och få med allt jag ville få fram på ett sätt så att politikerna förstod. Jag fyllde verkligen tiden som var avsatt men tror också att jag fick fram budskapet på ett bra sätt. Information är alltid svårt.

Uterummet ska få ett lyft

Uterummet hör ihop med vårt spa-bad och har länge varit i behov av en uppfräschning. Nu har jag bestämt stilen och satt igång med att genomföra mina idéer. Kan inte göra allt på en gång men lite i taget. Och sen ställde min snälla mamma upp och sydde gardinerna. Jag är så glad att jag vågade be om och ta emot hjälp. Snart så kan vi använda vårt uterum igen. Virket är urplockat och städningen igång i resten av rummet. Min myshörna är i alla fall färdig.

Jacuzziprojektet del 1

För drygt ett år sen började vårt eller snarar makens projekt. Vi skulle göra nåt åt vår gamla pool vi haft på baksidan utanför altanen. Den höll på att falera och vi skötte och använde den inte så ofta som man ska. Tillsammans kom maken och jag fram till att vi skulle ta bort den och ändå göra nåt av gropen/hålet i marken. Detta något kom vi fram till skulle bli en Jacuzzi.



För exakt ett år sedan beställdes vårt nya spa-bad men det tog ända till augusti tills vi fick det. Mannen jobbade på med att ta bort den gamla poolen och börja förbereda för jacuzzin. Mycket jobb ingick i själva förarbetet. Dessutom fick några snälla vänner ställa upp en dag och hjälpa till att bära/frakta upp det stora jacuzzipaketet från framsidan av vår sutterängtomt till baksidan. Bland annat genom en del trånga och jäkliga passager.

Nu hade vi kommit in en bit på hösten 2010 och maken var jättesugen på att börja bygga runt omkring jacuzzin. Vi fick efter lite möda tag på det trallvirke vi ville ha. Då kom snön och kylan. Vintern kom alldeles för tidigt och projektet fick läggas på is till vårdagarna. Jacuzzin fick stå oanvänd och ej inkopplad första vintern för vi hade bestämt att för en gång skull göra klart ett projekt innan vi började använda det.

Tillfrågad av en eldsjäl

Igår kväll blev jag uppringd. En av Kindas (och Sveriges) verkliga kulturella eldsjälar ringde upp mig och frågade om jag kunde ställa upp på ett litet sång- och teateruppdrag en dag i augusti. Jag tackade JA.

Spännande!

Jag fortsätter att utmana mig själv och citerar gärna min favorit Kirkegaard:

"Att våga är att förlora fotfästet för en sekund. Att inte våga är att förlora sig själv."

Träningsdagbok v 23

Som det varit senaste tiden. Jag hinner inte med varken det ena eller det andra så som jag vill. Det lilla jag gjort är detta och visst det är alltid något:

Mån: 18 hål golf
Tis: 5,6 km joggingtur
Ons: Vila
Tors: 18 hål golf tävling
Fre: Vila
Lör: Vila
Sön: 9 hål golf

Svårt att sortera och prioritera

Efter förra helgen tyckte jag att jag var i balans igen. Jobbet och arbetsdagarna har varit intensiva och långa även denna vecka. Men jag har känt att det fungerat bra och jag var skapligt ifatt. Igår tog jag därför lite flex för att kunna komma hem och få nåt gjort här. Visst fick jag saker gjorda men jag vet inte hur dan jag är just nu. Så splittrad och småstressad när jag ser allt omkring mig som nån (läs jag) skulle behöva ta tag i.

Vinterkläder som väntar på plats i nåt förråd. Förråd som är överfulla så man knappt kan gå in i dem och därför skulle behöva rensas upp i. Överfull hall med skor och annat. Nyinköpta saker till altanen som ska stylas om bara vi får bort all bråte som står där efter vintern och makens fina bygge på baksidan. Blommor som väntar på att planteras. Fönster som väntar på att putsas. Tyg som väntar på att sys. Bråte som väntar på att slängas eller skänkas bort. Sen har vi allt det vanliga vardagliga som nån (läs jag) måste ta huvudansvar för. Typ handla, laga mat, städa, tvätta, stryka osv osv.

Det är ingen ordning här hemma just nu och det mår jag inget bra av. Jag är ingen pedant på något vis utan klarar av en lagom nivå på röra. Men just denna lagomnivå är passerad för länge sen. Vill inte ha allt detta kvar till semestern för vad är väl det för semester? Men helt klart är att jag måste göra nån form av prioritering just nu och försöka att ägna mig åt en sak i taget. För att springa omkring och smådutta med både det ena och det andra. Det mår jag skit av. Och sen finns det en sak till som jag måste göra som jag har väldigt svårt för, nämligen be om hjälp. Speciellt att be andra som också har det körigt. Tyvärr finns det nog ingen annan utväg om jag ska behålla nån form av balans. Jag vet precis hur jag skulle coachat nån annan i denna situation och jag skulle ha varit fantastiskt, briljant och övertygande i denna coaching. Nu ska jag baske mig göra ett försök att coacha mig själv. Du Cecilia jag uppfattar att...............

Sömn är viktigt

Jag är just nu inne i en lång period där jag har svårt att somna. Brukar kunna ha såna i perioder när jag har lite mycket omkring mig. Det kan sitta i nån vecka, kanske nåt mer. När jag en gång i tiden pluggade på högskolan, med tre små barn och ett familjeliv som krävde sitt hade jag en farligt lång period av sömnlöshet. Utbrändheten var nära och jag blev ordentligt svedd i kanterna. Har därför sviter av det än idag då livet och uppgifterna rullar på snabbare än jag hinner med. Brukar också ha mardrömmar och vakna med ångestbultande hjärta när dessa stressperioder infinner sig.



Men nu har jag bara svårt att somna. Och det har tyvärr hållt i sig under några veckor med undantag av nån enstaka natt. Kanske beror det på värmen. Det jag mest av allt önskar just nu är ändå att få sova 7 timmar i sträck. Sömn är A och O för en god hälsa, åtminstone för mig.

Några rader från anhörigkonsulenten

Kom precis hem efter en lång dag på jobbet. Har fått en hel del gjort och har haft många inspirerande möten som bådar gott inför framtiden. Jag har ett utmanande och spännande arbete men där jag får passa mig så att mitt engagemang inte drar iväg med mig mer än vad jag håller för.

Ikväll vill jag slå ett slag för alla fantastiska anhöriga som finns. Som slåss mot systemen. Som ställer upp för sin dementa fru. Som aldrig ger upp i kampen mot stroken pappan fått, cancern som drabbat maken eller funktionsnedsättningen som gör att ens barn behöver extra hjälp och stöd i livet. När livet inte riktigt blir som man tänkt. När något drabbar de käraste man har. Jag vill lyfta dessa vardagshjältar som egentligen bara gör det där som känns helt naturligt men som drar ett enormt stort lass i vardagens och livets pussel och ofta behöver stöd för egen del. Mitt jobb är bl a att bekräfta dem i detta och det är en stor ynnest.

Dagarna går för fort

Ja ha. Nu är långledigheten slut och dagarna sprang iväg i rasande fart. Den värme som varit har gjort att jag fått en ordentlig sommar och semesterkänsla. Hade inte gjort något att få fortsätta vara ledig men i morrn är det jobb som väntar igen. Jag hoppas att dessa dagar har laddat mina batterier som var på en farligt låg nivå innan ledigheten. Vill att jag ska ha nått en hyfsad gräns igen i alla fall.

Träningsdagbok v 22

Mån: Vilodag
Tis: Vilodag
Ons: Vilodag
Tors: Golf 18-hål tävling
Fre: Golf 18-hål
Lör: Joggingtur 5,5 km
Sön: Golf 9 hål

Inte mycket träning att skryta med precis. Men i lördags kväll var jag ute och sprang första gången på en och en halv vecka. Det var 29 grader och vindstilla. Hade med sonen som sprang halva sträckan och mycket snabbare än jag. Kan bara säga att det inte var många meter som var njutningsfulla. Benen var som två betongklumpar. Hjärtat och pulsen slog så jag nästan blev lite rädd. Flåsade och flämtade som jag vet inte vad. Jo förresten, som alla de där jag sprang om på Blodomloppet. De där som jag var orolig för om de skulle överleva. Blev till och med svettig så det rann om mig jag som har svårt att svettas. Endast min envishet gjorde att jag inte gav upp utan gjorde det jag kommit ut till spåret för att göra. Och nästa gång kommer det gå lättare hoppas jag.

Golfspelet fungerar däremot bra igen. Alltid något!

Dagens ros

Nu ska jag vara riktigt självcentrerad och citera dagen ros som jag fick i tidningen i lördags. Jag känner mig lite sliten och ensam i min roll som anhörigkonsulent. Trivs egentligen toppenbra med den annorlunda roll som jag har. I min roll ingår så många olika roller och uppgifter och det passar mig bra. Men just att få vara en coachande medmänniska till de anhöriga ser jag som den främsta. Det är ett många gånger tacksamt arbete för jag behöver inte göra så mycket men det betyder väldigt mycket för den enskilde. Nackdelen är just ensamheten. Att inte ha några jobbarkompisar som stöttar mig en dag när det är tungt. Att inte någon saknar mig rent fysiskt om jag inte kommer till jobbet en dag. Men att få tillbaka det jag får i möten med alla fantastiska anhöriga uppväger och att få en dagens ros är också en ynnest och bevis för att jag gör nåt bra.






"Ännu en dagens ros till anhörigkonsulent Cecilia Karlsson i Vimmerby. Du är som skapt för ditt jobb. Du gör livet lite lättare för oss som råkat ut för livets tragedier, rosor för att du skapat denna gemenskap, därtill bjuder du på dig själv. Vi som var i Vimmerby Folketspark den 31/5 vill ge dig en stor kram."

Tagit farväl av Kjell

Min vän har dött i förtid och igår var hans begravning. Det var inte helt självklart att jag skulle gå. Känslomässigt var Kjell en person som stod mig nära även om vi egentligen inte umgicks så mycket. Inte ingår jag i ett speciellt sammanhang runt omkring honom heller. Ja ni vet, grannarna, jobbarkompisarna, teatergänget, släkten, närmaste vännerna, komikervännerna osv.

Han har funnits där för mig och alltid hejat på mig på olika sätt medan jag på mitt vis har gjort det för honom. Och det gör mig så satans ont att han inte finns längre. För mig var det viktigt att, när det nu var en öppen och välkommen för alla begravning, gå dit och ta farväl även om det kändes lite jobbigt att gå själv. Jag var långt ifrån ensam. Många var hans vänner och många kom själva även om de flesta kom i grupp.

Kjell fick en fin och värdig begravning. Alla vi som var där i den stunden var förenade i den sorg som han lämnar efter sig. Det kändes självklart när jag väl var där att det var den enda plats jag just då skulle vara på. I avskedet och tacksamhetens stund efter en älskad vän och stor medmänniska. Farväl Kjell och tack för allt! Nu måste vi som lever gå vidare.

Inte på topp

Jag är inne i en period just nu där jag inte är riktigt på topp. Sover dåligt. Har smärta lite varstans. Funderar och grubblar. Upplever stress. Motionerar minimalt. Intar mat som inte är bra för mig. Måste försöka vända denna negativa trend snarast möjligt. Hoppas att det blir tid och lust till det under helgen eftersom det är några extra lediga dagar. Eller för resten......Här går inte att förlita sig till hoppet. Jag SKA se till att vända denna negativa trend. JAG SKA!

Mitt jobb som festfixare

Två gånger om året så anordnar jag fest för anhöriga och andra frivilligarbetare. En fest till deras ära. En fest som ska ge tillbaka lite av allt arbete de lägger ned av kärlek, empati och medmänskligt ansvar gentemot en annan människa. Till festen får de också ta med den person de finns för om de vill och kan.

En stor och viktig uppgift för mig. Jag vill förmedla en känsla under dessa fester och i år tror jag att jag lyckades ganska bra. Det är viktigt att festen förmedlar glädje och gemenskap men på en lagom nivå. Inte för glättigt. Inte för djupt. Men lagom mitt emellan. En svår balansgång.

I tisdags hade jag denna fest i Folkets Park i Vimmerby och till min hjälp hade jag några snälla damer som fixade med disken och plockade fram maten allteftersom det tog slut på buffébordet. Jag hade också anlitat Alve Gustavsson från Kisa som underhållare mellan mat och kaffe. Han förmedlade också en lagom nivå på musiken med sitt dragspel och sin sång. Det är viktigt det där. Hur viktigt kanske är svårt att förstå? Men ju mer jag jobbar med sånt här så har jag förstått det. Det är liksom inte läge att spela "Låt de sista ljuva åren, bli de bästa i ditt liv" eller "Man ska leva för varandra" eller "Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag". Bättre då med mer allmängiltiga låtar om sommaren eller möjligtvis nån Lasse Berghagen t ex "Sträck ut din hand".

Hur det än är så är det skönt att festen är över för denna gång. Jag har så många uppgifter denna dag och så många saker som ska klaffa. Mitt jobb som anhörigkonsulent ger mig många spännande utmaningar.