Nu ska jag vara riktigt självcentrerad och citera dagen ros som jag fick i tidningen i lördags. Jag känner mig lite sliten och ensam i min roll som anhörigkonsulent. Trivs egentligen toppenbra med den annorlunda roll som jag har. I min roll ingår så många olika roller och uppgifter och det passar mig bra. Men just att få vara en coachande medmänniska till de anhöriga ser jag som den främsta. Det är ett många gånger tacksamt arbete för jag behöver inte göra så mycket men det betyder väldigt mycket för den enskilde. Nackdelen är just ensamheten. Att inte ha några jobbarkompisar som stöttar mig en dag när det är tungt. Att inte någon saknar mig rent fysiskt om jag inte kommer till jobbet en dag. Men att få tillbaka det jag får i möten med alla fantastiska anhöriga uppväger och att få en dagens ros är också en ynnest och bevis för att jag gör nåt bra.
"Ännu en dagens ros till anhörigkonsulent Cecilia Karlsson i Vimmerby. Du är som skapt för ditt jobb. Du gör livet lite lättare för oss som råkat ut för livets tragedier, rosor för att du skapat denna gemenskap, därtill bjuder du på dig själv. Vi som var i Vimmerby Folketspark den 31/5 vill ge dig en stor kram."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar