Om nån månad ska jag vara med och inviga själva amerikaveckan i Kinda. Utvandringen till amerika har starka rötter i Kinda och emigrantmuséet Columbia finns här i Kisa. Jag blev tillfrågad (antar att det var lite kris eftersom jag fick hoppa in) och tackade JA. Alltid roligt att utmana sig själv, även på scen. Skulle gärna göra lite flera scen- och teaterframföranden. Jag fick mersmak för två år sedan när jag deltog i musikalen Future Dreams. Den sammanhållning och den glädje vi alla delade i ett gemensamt projekt går inte riktigt att beskriva. Mycket arbete men ändå värt varenda sekund när allt går i lås och man förmedlar en upplevelse till publiken. Och efteråt. En känsla av tomhet.
Ja hur som så kunde jag inte tacka Nej till detta hedersamma uppdrag när själva Gudrid Hansen ringde mig. Igår träffades vår lilla grupp och det kändes nånstans lite som att komma hem även om jag inte känner alla så bra. Framförallt har inte alla jobbat med varandra i samma konstellation tidigare. Men det kändes toppen och blir säkert en bra invigning. Känner mig också ganska trygg i de två låtar som jag ska sjunga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar