Vemodigt lycklig!

Kulturkväll på Café Columbia i Kisa. Visst är kultur ett viktigt inslag? Något vi alla borde ta oss tid med oftare. För att vara ett ganska litet samhälle och en liten kommun så står sig Kisa och Kinda bra vad gäller kultur, speciellt tänker jag ikväll på den musikaliska kulturen.

Vi har många bra musiker som kommer ifrån Kisa. Ikväll var Kjell Gustavsson här och spelade med Yonder. Kjell är en av alla dessa underbara musiker som härstammar från Kisa. Frallan är en annan. Min syster Tina Ragnar kanske inte är någon internationellt känd musiker men viktig här i Kinda. Hon åker t ex tålmodigt runt och spelar folkdansmusik mm i hela kommunen på midsommarafton. Vad skulle vi göra utan dem? Jag är stolt att jag är en Kindabo med kulturen runt hörnet!

Ikväll är jag vemodigt lycklig! Kan man vara det? Jo jag tror det. Har ingen bättre beskrivning av det fenomen jag delat med flera andra på Café Columbia denna afton. En så lågmäld, finstämd och inbjudande musikstund som bara slår ned i en som en blixt. Har hört skivan hur många gånger som helst. Har somnat till Mats Qwarfordts speciella stämma på min spikmatta minst 5 gånger. Har blivit lugnad och tröstad av Yonderskivan ett flertal gånger. Men inget går upp mot att uppleva dem live. Egentligen ganska dyster och ibland rent hemska texter men ändå så rätt. För livet är upp och ner eller love and fight som Mats sjunger vid något tillfälle. Lyckan finns bakom hörnet i allt det sorgliga!

Vad kan man säga mer om kvällens spelning? Jo kul att se Björn spela och ibland nästan fastna med sin ståbas i den låga takbjälken. Annorlunda att se och höra Kjell spela så "soft" på trummorna. Fantastiskt att höra och uppleva Christer Lyssarides på sina gitarrer, -helt otroligt bra. Dessutom är jag vemodigt lycklig för att jag har ett foto på mig tillsammans med en av mina stora idoler, Mats Q. Tack snälla Yonder för att jag nu går och lägger mig med ett stort vemodigt leende på läpparna.