En härlig stund med min äldste son.

Ikväll har jag spelat golf på vår fina hemmabana i Björndal. Kinda GK´s golfbana har detta år genomgått en ordentlig förbättring. Längre bana och flera grästees är något av allt det som gjorts om denna vår. Vi håller också på att få ett klubbhus. Ja det är många positiva händelser i vår golfklubb detta år. Klubben ska t ex ha 20-årsjubileum och jag är en av tre i vår festkommitté. Kinda GK är alltså lika gammal som min äldste son, Simon.

Ikväll släpade han med mig ut. Jag var inte alls inställd på att spela golf denna kväll. Hade funderingar på helt andra saker som typ dammsuga, tvätta, stryka osv. Kanske var jag trots allt inte så svårövertalad. Golf är ju oftasts trevligt, avkopplande och ger mig en chans till friskluft i flera timmar, jag som annars mest är inomhus. Det är också en väldigt speciell känsla att spela golf, bara jag och Simon. Inte sedan han var riktigt liten har vi två umgåtts och gjort en sak bara han och jag. När Simon var liten och inte hade syskon var jag förstås en viktig person i hans aktiviteter men allteftersom åren gått har jag inte varit den som han föredrar att göra något med. Vi har inte riktigt samma intressen.

Här hemma kan vi ibland ryka ihop om olika saker. Oftast är det för att jag måste tjata om något som jag tycker att han ska göra ändå. Som t ex att gå upp när klockan ringer på morgonen eller att slänga sina snusbussar i papperskorgen. På golfbanan har vi inte rykt ihop en enda gång. Inte för att vi spelat golf ihop mer än kanske 5 ggr men jag tror inte att vi kommer att göra det när vi kommer till den 99 gången heller. Simon är väldigt lugn och trevlig som person. Det vet jag sen tidigare men när vi nu får chansen att göra något tillsammans utan någon annans inblandning märker jag det ännu tydligare. Jag hoppas att han vill spela golf flera gånger med sin "gamla" mamma. Ikväll är jag lycklig över min alldeles egen golfstund med min äldste son. Tack Simon för att du drog med mig till banan. Jag vet ju att han inte läser det här eftersom han tycker att jag är konstig (eller har någon försenad 40-årskris) som har en egen blogg. Men jag har faktiskt berättat för honom att jag uppskattade vår stund på banan. Eftersom jag är tävlingsmänniska borde jag inte avslöja hur det gick men ok då: Simon vann stort!