Idag måste jag nog säga att det börjar kännas på rikigt. Dagarna till semestern börjar gå att räkna med bara mina tummar. Kraften och energin börjar tryta ordentligt. Kör på med någon sorts överväxel och prioriterar och prioriterar och prioriterar. Och lustigt nog funkar det. Hoppas bara att jag håller de två sista dagarna också för belastningen kommer nog öka ännu mer. Av fyra kvar på jobbet går två på semester efter morgondagens arbete. På fredag blir jag ensam en del av dan. Pust. Jag ska hålla mina båda tummar för att det går vägen ändå.
Ikväll blev det äntligen av. Ja det var nog nästan ett måste. Till och med min kära man undrade om det inte var dags. Det var länge sen jag gjorde det sist och det får ju spänningar och stress att släppa på ett gudomligt sätt. Men fy så ont det gjorde. Har inte legat på golvet och gjort det på ett bra tag. Fick nästan liggsår. Mannen fick försöka rätta till min ställning lite, själv kunde jag inte eftersom det gjorde så ont. Det tog ett tag innan det gick, men till sist kunde jag slappna av. Lyssnade på Yonder samtidigt. Mmm så skönt det var trots allt när smärtan gick över i ren och skön njutning. Jag älskar verkligen min spikmatta.
Har kokat rabarbersaft. Den smakar ljuvligt! Kommer säkert att räcka ett tag eftersom barnen och mannen inte dricker saft. Bäst att frysa in några flaskor för framtida bruk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar