Fixarförmiddag

I vardagen brukar jag ha svårt att orka och hinna med småsaker. Som t ex att boka tid hos frissan, tandläkaren, optikern osv. Eller att fundera och diskutera med familjen om olika ämnen som t ex vad ska vi satsa på för vintersemester eller vilka spelregler gäller egentligen här hemma. Idag har jag fått till lite av detta under förmiddagen och det känns bra.

Har en gång i tiden nästan gått in i väggen. Det var under min studietid då jag slet för att vara duktig flicka. Jag slet och slet och var så in i helskotta flitig så tillsist övergick det roliga till att bara bli nattsvart. Jag kände mig som världens sämsta fru, mamma, dotter, syster, kompis...... Har arbetat mycket med mig själv och tror inte att jag kommer att ramla ned i ett så bottensvart hål någon mer gång men ändå så finns det kvar en del sviter från denna period. Jag är liksom lite hudlös och gränsen mellan att klarar stressfyllda situationer och att få känningar när stressen sätter in är väldigt svag. Har lätt att få sömnproblem, smärta, tappa ord och får svårt att tåla för mycket ljud vid stressfyllda perioder i livet. Idag skäms jag inte för detta utan det är sån jag är. Det kan vara andra som har svårt att acceptera det och tycka att jag är vek men om de gillar mig i övrigt så får de ta det onda med det goda. Jag är dock fortfarande lite av en duktig flicka även om jag jobbat med detta också. Vill gärna göra rätt för mig och hjälpa till ideellt, t ex i golfklubben. Har lätt för att bli engagerad i saker eftersom de är roliga. Men det finns en baksida, man kan lätt tappa gnistan ibland när det blir för mycket även där. Igår var en sån dag. Jag såg allt arbete som finns därute på banan. Kände att min ork och mitt engagemang inte räcker till allt som finns att göra. Jag vill ju inte bara jobba därute jag vill ju spela golf och njuta av livet.

Nu ska jag fixa lite mer denna förmiddag. Om några dagar ska vi åka till Susannes paradis i Skummeslöv. Där hoppas jag att jag kan få ha en riktigt skön och avkopplande semester. Längtar!