Jag är inte särskilt spännande men mitt liv duger gott åt mig.

Har snart haft min blogg i 2 månader och tiden har gått fort. Vet inte om folk uppskattar den eller mer känner sig tvingade att läsa? Vet inte om de som läser skulle önska att jag var lite mer spännande och hade mer intressanta inlägg? Jag vet inte heller om människor egentligen har någon glädje av mina ord. Det jag vet är att det känns bra för mig själv att skriva och min intention är inte att försöka göra mitt liv och min person mer spännande och med mer kloka infallsvinklar än den jag i grunden är. Jag är en kvinna mitt i livet som försöker att gestalta mina tankar och min vardag i stort som smått och bara kan hoppas att någon, nån gång, har glädje av mina ord och funderingar.

Häromdagen fick jag en sån där blick och återupprepning av det jag just sagt av ett par snygga karlar. Det var när jag sa att jag har bott i Kisa i hela mitt liv. Jag förstår ju hur spännande det låter i en utomståendes öron. Bott i samma lilla håla i hela sitt liv. Har människan ingen längtan efter mer spänning? Vågar hon inte utmana sig själv mer och hur insnöade värderingar har hon egentligen om hon inte sett mer av världen utanför Kisa? Men faktum är att jag försöker att utmana mig själv hela tiden och bryter lite mot Kisanormen gör jag nog också ganska ofta. Men när jag tänker tillbaka på mitt liv både på sikt och bara några månader tillbaka så tycker jag att mitt liv varit tillräckligt spännande och duger gott åt mig.