Det blir inte jämt som man tänkt sig

Min fredagskväll fortsatte lite mer dramatiskt än jag trodde igår. Fick inte i mig nåt av den goda maten. Fick ett akut telefonsamtal som gjorde att vi fick slänga på oss kläder och slänga oss i bilen för att åka till Linköping. En familjemedlem mådde inte så bra och ambulans var inblandad och mycket mer. Nu ska jag säga nåt som vissa blir arga över men: små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Med det menar jag inte att nedvärdera problemen med små barn. Gudarna ska veta att vi haft en hel del bekymmer med våra barn när de var små och även då varit mycket sjuka. Men med mindre barn finns bekymren mer nära och mer förståeliga. När barnen inte är barn längre och ska prova sina vingar långt i från boet så är det svårare att få grepp. Jag försöker att inte vara en hönsmamma. Då är nog Bernt t o m mer en hönspappa. Men när saker sker så blir man allt lite skärrad. Vi redde i alla fall ut situationen igår och inget dödsallvarligt har skett. Det kunde gått mycket värre. Alla måste få göra misstag ibland och efteråt få stå för dem. Har haft lite sovmorgon idag eftersom läggdags igår blev lite senare än vad jag tänkt, men det blir inte jämt som man tänkt sig.