Kärlek

Kärlek

fredag 28 augusti 2009

Sveda i modershjärtat

När ens barn är utsatt för mobbing så kan jag lova att det blir som en kramp någonstans i mellangärdet. Svårt att stå bredvid och se på när ens lilla, stora och starka kille kämpar på trots motgångar på kompisfronten. Svårt att veta hur man ska kunna stötta på bästa sätt. Tycker att jag försöker se både mitt eget barns roll i konflikter och andras barns roll. För i skolan pratar man inte mobbing utan konflikt. Och visst är det en form av konflikt många gånger. Men då ställer jag bara denna fråga: Hur svårt är det att vara i konflikt med någon om du har 10-15 personer bakom dig på skolgården och Hur svårt är det om du står ensam? Det är den sistnämnda som jag är mamma till. Det som hänt de senaste dagarna är att min son funderat på att sluta med fotbollen. Han tycker inte att det är så kul längre. De får stryk varje match och han brinner inte för fotbollen. Dessutom känner han sig inte riktigt som en i gänget. Vi har försökt propsa på att man måste ställa upp för laget säsongen ut. När fotbolls"kompisar" (också klasskompisar) frågade honom om han skulle sluta igår så svarade han sanningsenligt att jag vet inte riktigt men jag tror det, jag känner mig inte välkommen i laget ändå. Vet ni vad som hände? De jublade och skrek jippi! Fy fasen vad det svider. Igår ringde sonen till en av ledarna som han har förtroende för och sa. "Jag har bestämt mig och det finns flera anledningar till det." Han berättade precis som det var att han inte kände sig välkommen och att flera hade jublat, bl a ledarens och en annan ledares son mm. "Jag respekterar ditt beslut", sa denna ledare. Vet inte vad som hände sen och om något mer kommer att hända men någon mer reaktion hoppas jag på. För inte kan barn få bete sig hur som helst utan att något händer? Jag tycker i alla fall att min son är enormt modig som vågar prata med en ledare på det här sättet. Mycket mer mogen än alla som jublat pga att han ska sluta med fotbollen. Jag är stolt över att ha en så modig 12-årig son. Glad över att få vara hans mamma i glädje och sorg. Men fy f-n vad elaka barn kan vara mot varandra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar