Tänker inte tjata om mina nack- och axelbesvär som sprider sig till hjärnkontoret mer MEN när de börjar att släppa av. När jag fungerar som jag vill igen. När huvudet hänger med och hittar orden igen. När jag kan skratta utan att huvudet sprängs. När jag klarar flera ljud på samma gång. Då känns livet underbart att leva. Och så kanske det är. Man måste ha ont för att veta hur det känns att vara smärtfri. Man måste vara ledsen för att också kunna vara glad. Och idag är jag på god väg mot en härligt befriande lyckokänsla. Oh happy day!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar