Kärlek

Idag har Bernt och jag bröllopsdag. För 21 år sedan gick vi kyrkgången fram till altaret och lovade vår kärlek till varandra tills döden skiljer oss åt. Men jag kunde inte riktigt lova detta ändå. Jag gjorde ju det inför präst och församling och Han uppe i himlen men ändå hade jag pratat allvar med min blivande man kvällen innan. Jag sa då att egentligen kan jag inte LOVA att jag ska älska dig så länge. Jag tror och hoppas det, och gör det verkligen nu, men vi kanske lever länge och kan man verkligen lova varandra en sån sak. Folk bryter ständigt mot dessa löften. (För mig är ett löfte verkligen heligt.) Om du t ex skulle börja slå mig eller behandla mig illa på något annat vis så kan jag inte lova att älska dig. Ja sån är jag. Konstig men såna här små detaljer kan vara nog så viktiga för mig. Tror att Bernt tyckte jag var lite konstig med, men trots detta ville han genomföra ett bröllop med mig och idag har det alltså gått vägen i 21 år. Visst har vi våra meningsskiljaktigheter ibland och jag kan känna mig kränkt. Helst när våra grundvärderingar skiljer sig åt eller när vi pratar förbi varandra. För två starka personligheter är vi båda två. Men min kärlek finns kvar till denna man fortfarande. Det kan jag lova. Ska fira med någon hämtmat och kanske ett glas vin. Skål min älskling. Skål för dig och mig. Skål för oss!